Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Port au Prince

Haiti

Medaljong från resan 1958-59. Klicka på den för att förstora!

 

Innehåll

 

Dan Frostberg berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till startsidan om resan 1958-59

Tillbaka till Dans sida om resan 1958-59
 

 

Haitis flagga - sedan den vita färgen från tidigare franska tricoloren fått ge vika!

Haitis flagga under president Duvalliers tid

 

 

 

 

 


Älvsnabben i Port au Prince Haiti
7/3 – 11/3 1959
 

Summering

Jag håller med Ralph från Eskilstuna. Ska man summera starka minnen från vår fantastiska resa så blir det ändå Haiti och Port au Prince. Särskilt när man tänker på det nu - många år efteråt!

Det var en närmast osannolik upplevelse när president Duvallier - "Papa Doc" - anlände med sin bilkortege. Ur bilarna strömmade livvakten - av mer än plutons storlek - effektivt täckande presidenten och snabbt intagande sina positioner bakom vedstaplar, tunnor och annan bråte. I hamnen cirklade en bemannad patrullbåt. Alla bar de gangsterhattar med brätten á la Capone, kostym med dubbelknäppt kavaj, vilken inte helt förmådde dölja k-pistarna som åtminstone några av "hejdukarna" - med låtsad "diskretion"- bar instuckna under sina kavajer. En stor del av styrkan följde, "beväpnade", presidenten med ombord och intog sina positioner på "svenskt territorium"! Jag trodde inte mina ögon när jag i nästa moment fick se deras vapen sticka ut ur några av gunrummets fönsterventiler! Här inne ägde den väl skyddade presidentmottagningen rum.

Man kan både skratta och gråta när man tänker på det här efteråt. Mest graverande var ändå vårt väl genomarbetade hyllande av en av världens mer kända diktatorer den här tiden. Vid mannad reling, kanonsalut, ett rytmiskt inlärt - "Vive le Presidént" - och trefaldigt "hurra" med våra vita mössor taktfast sträckta upp i luften! Det hela blev magnifikt! I själva verket var det ändå en sorglig tilldragelse! Var vi alla lika naivt omedvetna vid den här tiden? Trots att kalla kriget rådde. Vi fick t.ex. inte besöka Havanna på Cuba - detta år 1959. Enligt uppgift var det ursprungligen planerat! I soldis och i svag siluett vid horisonten fick vi "ändå" se det omsusade, åtråvärda Havanna då vi tidigare passerade Cubas kust - på långt avstånd.

Francois Duvallier hade rykte om sig att vara en "humanitär" när han 1957 valdes till Haitis president på sex år. 1958 genomförde han en statskupp och lät omskriva  landets konstitution. Hans hemliga polis - de beryktade Tontons Macoutes - tillkom under första halvåret 1959 och  skapades för att underminera Haitis armé och "förklädda" utöva terror och sprida skräck ibland befolkningen  - en verksamhet som var i full blom när Älvsnabben var på besök. En haitier lär ha sagt om sitt lands fruktade diktator: - "He has taught us to live without money - to eat without food - to live without life"!

Dan Frostberg

 

President Francois Duvallier - "Papa Doc"

 

Klicka här för att se bilderna från besöket!

 

 

 

Våhlberg studerar det rika souvenirutbudet vid ett av stånden nere i hamnen i Port au Prince. Voodoo, den religiösa dansriten återspeglas i det konstnärliga även när det gäller enklare men skickligt tillverkade souvenirer. På landsbygden, hos enskilda konstnärer, hade vi möjlighet komma över överdådiga saker i form av bl.a. avancerade, intressant formgivna träskulpturer - till "överkomliga" priser dessutom. Notabene - ej för något till fattig sjöman dock!

 

Från hamnen i Port au Prince, Haiti - 1959

 

Vår sopcontainer nere på kajen var frestande för många, varje dag och den bevakades noga! Alla rester från våra byssor och mässar hamnade ju här. "Bossen" t.h. bestämde vem som skulle "få" ta hand om vad ur det ofta mycket "slafsiga" sortimentet. Våhlberg fotograferade.

 

En underbar men mycket varm dag tillbringade en del av
oss på den här stranden utanför staden Port au Prince

 

 

 

Här dåsar vi i värmen - under enkla men "naturliga" pauluner!

 

Sitter Johan af Klint och skisserar på Snabbspegelns kommande rapport från Haiti i värmen under torra palmbladstaket? Av hovmästare kan man antagligen inte begära att dom ska vara särskilt på alerten under dagtid? Kim Larén här, har ju tuppat av fullständigt!

 

Mats Våhlberg studerar utbudet av voodoo - souvenirer, skålar
och mycket annat - det mesta tillverkat av olika träslag.

 

 

Älvsnabbens besök på Haiti

Ur Barometern april 1959

Som bekant är minfartyget Älvsnabben åter hemma efter sin långresa till bl.a. amerikanska västkusten. Ibland hinner brevskrivaren hem före breven, vilket varit fallet med kalmariten Dan Frostberg. Hans sista reseintryck från Älvsnabbenexpeditionen återges nedan.

Haiti och dess huvudstad Port au Prince var det sista vi upplevde av tropikerna. Starkt glödde färgerna, skarpt avtecknade sig de exotiska konturerna, intensiva var dofterna och dunsterna. Afrika slog igenom.

Här var det kvinnorna som arbetade. Hon skötte torghandeln och hon var dragare. Maken gick i regel före och visade henne vägen.

Eftersom Port au Prince är centrum för det mesta av "vikt och betydelse" som sker på Haiti, som är den västra delen av ön Hispaniola (där den östra utgöres av republiken San Domingo) gavs oss rika möjligheter att studera de haitiska konstarterna. Trummorna dominerar i voodoon, en delvis religiös, rytmisk dansrit med starka inslag av mysticism i extatisk utlevelse. Voodoon sätter sin prägel på allt som kan förknippas med konst och konstliv på Haiti. Det gäller smide, skulptur och måleri - mystiken finns där hela tiden. En naiv, livsbejakande målarglädje fick vi se på Centre d´Art och i stadens protestantiska kyrka.

Näst sista dagen i hamn lunchade president Duvallier ombord. Kajen hade i förväg rensats - ett försiktighetsmått betingat av att 15 av de hittills 23 statsöverhuvudena på Haiti suttit lösare än de själva önskat!

Hamnpatrullbåten knattrade ut ur sitt skjul och gjorde "klart skepp". På kajen lekte "secret police" (Tontons Macoutes) kurragömma. De var lätt igenkända på sina hattar och kostymer. De tjugo inbjudna ministrarna visade sig vara en 120 man stark livvakt. Ett par tyska k-pistmynningar plirade under hela lunchen ut genom två av gunrumsventilerna. President Duvallier lät enligt urgammal afrikansk sed "sin mun" - en elegant och trevlig orator - hålla det officiella talet.

Hjärtevärmande och prestigestärkande var slutligen Älvsnabbens sydländska hyllning till Haitis ledande man: - kanonsaluten ekade mot bergen, stor flaggning. relingsmanning (på alla däck), hurrarop med "rak mösslift" modell 1959!

Fransmännen kastades ut ur republiken i början av 1800-talet. När den franska blåvitröda tricoloren för sista gången revs ned från en haitisk flaggstång sade en av revoltörernas generaler; att nu skulle Haitis flagga vara endast blå och röd. Den vita färgen skulle inte längre ha någon hedrad plats i landet.

Älvsnabbens vita män var ändå glada över att ha fått besöka den soliga örepubliken.

Dan Frostberg

 

 

Till början