Ur Barometern:
Med amerikanska flottbasen i Long Beach som utgångsläge
har Älvsnabben med besättning besökt storstaden Los Angeles med
omgivningar. Mest omgivningarna kanske, själva stadens centrum var det
inte många som fick se. Det var nämligen ett verkligt omständligt
företag att förflytta sig inom stadsområdet, som mäter åtskilliga
svenska mil i hela sin utsträckning. Största uppmärksamhet ägnades
naturligtvis filmstaden Hollywood. Filmbolagen Paramount och Warner
Brother´s besöktes och de bjöd på vildavästerndramatik i stor skala.
Det var verkligen komiskt att se det hela från kulisserna. Alla
eventuella romantiska illusioner om filmens underbara värld berövades
oss naturligtvis definitivt.
Populäraste skådespelarna för dagen var nog de svenska
blåkragarna, som alla ville träffa och skaka hand med. Så blev vi t.ex.
av tillströmmande fotografer förevigade tillsammans med berömdheter som
Sophia Loren och Miss Amerika 1959. Om man bortser från stora pampiga
teatrar och biografer, eleganta nattklubbar och danspalats - våra
svenska blåkragar blev introducerade på var och varannan scen och estrad
varhelst vi visade oss - kan man nog likställa det så berömda Hollywood
med vilken annan svensk småstad som helst. Det fordras numera oändligt
mer för att imponera på Älvsnabbens resvana och smått kräsna besättning.
Men staden Los Angeles hade mer och bättre upp att bjuda
på. Disneyland fick vi uppleva under en hel förmiddag på skaparen Walt
Disneys egen bekostnad. Det är ett imponerande verk han åstadkommit. En
hel liten stad trädde man in i och träffade på den ena stadsdelen mer
storslagen än den andra. Där fanns Fantasilandet, Framtidslandet,
Äventyrslandet och Sagolandet. En flodfärd genom djungellandskapet i
Äventyrslandet gav oss möjlighet att närmare bekanta oss med badande
flodhästar, krokodiler och boaormar, de senare vilande på trädgrenar som
sträckte sig ut över floden. Då och då skymtade en trumpetande elefant
eller vrålande gorilla i den täta vegetationen vid flodkanten. Indian-
och afrikanska negerbyar låg tätt utefter hela floden. Den vågade
passagen under ett vilt vattenfall klarade flodbåtens skeppare galant.
Andra hälften av denna händelserika dag (lördagen den 24
januari) ägnades åt berömda Knott´s Berry Farm. Att träda in här var som
att ta steget direkt in i guldrushens vilda västern. När som helst kunde
man bli inblandad i ett tågrån, hold up på stora torget eller otrevliga
krogslagsmål och skottlossning. Allt var naturligtvis fingerat men
trevligt och hade sina givna poänger om någon i sin häpnad råkade ta det
hela på allvar. Möjlighet att pröva lyckan som guldvaskare fanns också.
Kunde t.o.m. ge viss utdelning om man försökte, sades det.
Farmen grundades av herr och fru Knott, som under årens
lopp införlivat autentiska gamla hus och rekvisita till anläggningen och
därmed efterhand kunnat bygga upp denna charmiga västernstad.
Avslutningsvis bjöd "Steak House in Ghost Town" på sin egen specialitet,
en utsökt kycklingmiddag - "Knott´s Fried Chicken Dinner".
Den svensk-amerikanska gästvänligheten i Amerika är
utomordentlig vart vi än kommer på västkusten. I Los Angeles inviterades
hela besättningen till jätteparty på Vasaordens Elk´s Temple. Allt vad
staden kunnat uppbringa av sköna svenska damer var församlade här och
kvällen blev en riktig succé.
Det var inte utan saknad vi gled ut från kajen i Long
Beach och lämnade Los Angeles och Kalifornien. En Militärorkester
spelade den vemodiga Auld Lang Syne.
Puntarenas i Costa Rica är vårt nästa mål. Tropikvärme
väntar men stäven är ändå vänd i riktning hemåt
D. Frostberg
Knott´s Berry Farm, Los
Angeles. Cherokee indians!
"Chief to chief talk" on the Knotts Berry Farm, Los
Angeles.
Malmöpågen 609 Håkansson har hamnat i tvivelaktigt sällskap här!
Sitter och pokulerar med "Handsome Brady" och "Whiskey Bill"!
Stockholmaren, skhv 658 Lundin (bas i målarlyet) till höger -
känns
lätt igen på den eleganta och mycket aristokratiska gångstilen!
"Don´t touch her -sailor"!
Håkansson och jag träffar här en amerikan som visar mycket stort
intresse för Alvsnabben och dess besättning, som i hög grad sätter sin
prägel på Knotts Berry Farm denna dag. Det blev ett långt samtal om
Sverige och vår flotta om värnpliktiga och stamanställda och deras
villkor m.m. Vi kände oss verkligen mycket uppskattade bland människorna
här på "farmen".
Trevliga och glada människor överallt!
En spännande eftermiddag - kväll - natt tillbringade vi i Hollywood.
Träffade massor av glada och generösa svenskar och amerikaner på barer
och restauranger, som visade oss om omkring - på allt! På det stora
danspalatset "The Palladium" böljade ett hav av människor, bardiskarna
löpte i parallella rader - nästan oändligt långa. På dansgolvet kunde
man bara stå rakt upp och ner och trampa takten! Världsberömda
sånggruppen "The Four Freshmen" var kvällens begivenhet och de gjorde
ett bejublat framträdande! På sena hemvägen framåt småtimmarna fick jag
för mig att försöka fånga något av "Hollywood Boulevard" -genom lång
exponering och stadig kamera ställd på en soffa.
En bild från Warner Brothers, Hollywood där vi blev generöst och
trevligt mottagna med gediget program.
De flesta av de här killarna agerade inför våra häpna ögon.
Imponerande snabbhet och action i två av de tre sekvenser vi fick se. I
"postrånet" med flera inblandade var det skottlossning från marken,
verandan och balkongen ovanför, där skjutna stuntmän dråsade genom
räcket och ner på marken där de skräckslagna hästarna stegrade sig.
Tajmingen i den svåra scenen var helt fantastisk men det krävdes två
tagningar för att få det perfekt. Skottväxlingen var öronbedövande. En
annan tagning var en kameraåkning på räls mot två män som stod bredvid
varandra. När kameran var tätt inpå skulle Jim Garner, tredje man från
höger på bilden, överräcka kulan från en av de dödade rånarnas kropp
till sin kompis på vänster sida och säga "souvenir", men dessförinnan
med inåtvänd, begrundande blick i några sekunder se rakt ut, in i
kameran. Det var i blicken det brast, jag tror fem om inte sex gånger.
Dödstysta, fascinerade åsåg vi alla dessa tagningar. Vi hade verkligen
fått en inblick i filmens fantastiska värld, men samtidigt förlorat en
illusion.
Besök på Paramount Picture
I fotsid dressing gown med Älvsnabbens vita mössband om halsen,
direkt från Paramounts ateljéer (Martin Ritt´s drama "The Black Orchid"
var under inspelning), ställer hon, Sophia Loren, upp sig för
fotografering tillsammans med Älvsnabbens officerare och
underofficerare. Kavaljererna på ömse sidor om stjärnan är FC Gunnar
Norström och kapten Gillis Ekström.
FC vs Jerry Lewis -Who is the real star here?
På våren 1959 signerade Jerry Lewis med sitt bolag "Jerry Lewis
Productions" ett kontrakt med Paramount Pictures som specificerade en
utbetalning på 10 millioner dollar och 60 procent av vinsten från 14
filmer över en sjuårsperiod. Det var den dittills största "single
transaction" i filmhistorien "for the exclusive services of one star".
Bilden på filmstjärnan tillsammans med officerare och underofficerare
från Älvsnabben är tagen utanför ateljéerna på Paramount Pictures. T.v
om FC står löjtnant Wik som var pressofficer och NO, kapten Eurén. T.h
står Sekonden Hans Petrelius och pratar med kapten Ekström.
Flickorna vi dansat med på "Elks Temple" i centrala Los Angeles - på
"stora balunsen", som där ägde rum - visade oss vägen upp mot stjärnorna
på Beverly Hills. Det kändes andaktsfullt när vi långsamt passerade
Frank Sinatras "enkla stuga" där uppe på höjden. Våra beledsagare kände
varenda kåk vi passerade. "Tjejer på hugget" i USA hade egna bilar redan
den här tiden! Det var jag och en göteborgare (hans namn är glömt) som
fick åka med - vi var något i underläge och kände oss ganska små!
Det här var en syn för gudar! Nära Long Beach och örlogsbasen där
Älvsnabben låg förtöjd kunde vi, år 1959, se denna kolossala
exploatering av ett landskap - alldeles inpå storstaden Los Angeles
knutar. "Signal Hill" heter oljefältet som är "world famous". En "kossa"
står och mumsar i förgrunden och alla borrtornen bereder plats för fler
kossor! Örlogsbasen Long Beach var en imponerande anläggning. Älvsnabben
låg vid en oändligt lång kaj tillsammans med övervägande "minevessels".
Det fanns inte en ledig plats utefter hela långa kajsträckan. Nästan
varenda fartyg hade "biografen" igång på akterdäck. Det var rena
filmkavalkaden när vi promenerade förbi på kvällarna!
