Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


San Miguel
Azorerna

Medaljong från resan 1958-59. Klicka på den för att förstora!

 

Innehåll

 

Dan Frostberg berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till startsidan om resan 1958-59

Tillbaka till Dans sida om resan 1958-59
 

 

Azorernas flagga

 

 


San Miguel Azorerna mars 1959

 

Ur Snabb Nytt 2/4 -59:

Ponta Delgada betyder på portugisiska ungefär "Den fina lilla platsen". Både på håll genom kikaren och vid närmare påseende gjorde staden på San Miguel skäl för namnet. Putsad, vit och snygg klättrade den uppför höjderna, vars bördiga jord utnyttjats till sista kvadratytan. Mot blåsten, som liksom sjöhävningen runt ön är kronisk och stark, har gator liksom gårdar och åkerfält ingärdats med höga stenmurar. Runt fälten är detta särskilt viktigt för att bonden ska ha någon mylla kvar efter en ihållande storm. Vi hade kommit till praktiska kultiverade Europa, det märkte vi; vinträden växte horisontellt en aln över markytan, trottoaren hade mosaik och landsvägen kantades av rododendron, azalea, hibiskus och hortensia i mängd.

Framför rådhuset i Ponta Delgada står en staty. Den har något väsentligt att säga om folket. Man har på andra städers torg sett statyer av kejsare, revolutionärer, kungar och generaler. Statyer till fots och till häst. Små män och stora i stenstod och koppar, brons och bly. Men här har man 1946 rest en staty över den helige ärkeängeln Mikael, det ondas obeveklige bekämpare, hela öns (San Miguels) skyddspatron.
 

 

 

En stor skönhetsupplevelse var det att stå uppe på höjden och se Tvillingsjöarna Lagoa Azul och Lagoa Verde där nere i den gamla vulkankratern. Med bussen tog vi oss över den  nog så smala bron långt därnere. På min bild blev båda sjöarna djupblå men den norra "blå" sjön längst bort ska i regel skilja sig avsevärt från den södra "gröna" sjön närmast. De mytomspunna sjöarna berättar "sagan" om den vackra blåögda prinsessan som förälskade sig i och ville gifta sig med en mörkhårig, grönögd fåraherde. Detta kunde hennes fader kungen inte gå med på. Vid parets sista möte fälldes tårar så många att det av prinsessans blå tårar bildades en blå sjö - Lagoa Azu l- och av fåraherdens gröna tårar - Lagoa Verde.

Man tror att kratern bildades ganska sent, omkring år 1445,  då ett våldsamt vulkanutbrott ägde rum här på ön San Miguel.

 

 

Efter en marsvecka i mycket hårt väder kom vi äntligen iland och fick trampa fast mark - som inte "gyngade så"! Vi löpte in i hamnstaden Ponta Delgada på ön San Miguel - huvudön på Azorerna. Temperaturen sjönk ordentligt ju längre österut vi kom på hemfärden. I Ponta Delgada var det nu vintermundering som gällde. I behagligt klimat, "lagom" värme och myckenhet av syre i luften - kunde vi andas! Vi hade turen att få se ön San Miguel från den soliga sidan. Ljuset förstärkte blomsterprakten och den frodiga grönska som vi fick njuta av på denna vulkanö ute i Atlanten! Vädrets makter bjuder Azorerna på mängder av både regn och solsken. I de snabba väderväxlingarna följer de ständiga stormarna. Jag fick uppleva - "en" - av alla dessa atlantstormar, under en veckas tid och kan framkalla minnet av dessa dagar ute på Atlanten, när jag vill! Ett minne för livet - av kampen med och mot naturkrafterna - av sin egen litenhet.

Som synes ingick en och annan blåkrage i den blomsterrika parken här uppe på Ponta Delgadas omgivande höjder.

På kvällen var vi bjudna till Ponta Delgadas "nattklubb" - till dans med allvarliga och blyga portugisiska damer!

 

Grönt, grönt -skönt i Ponta Delgada!

 

 

Till början