Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.



Långresan 1963-64

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Bo Nilsson berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

 

Tillbaka till
startsidan
för resan
1963-64

 

 


 

Bo Nilsson var med på resan 1963-64 med skeppsnummer 48 och var AU:s karl.  När han kom till Flottan och Älvsnabben hade han redan varit åtta år i handelsflottan och som seglande befäl. Denna sida är hans bidrag om deras resa.

 

Bo Nilssons ID från resan

 

Vi tycks vara många med ett kärleksfullt förhållande till gamla "snabben". Jag heter Bo Nilsson, numera pensionerad sjökapten med ett ganska brokigt liv i bakfickan. Min värnplikt gjorde jag på egen begäran vid 24 års ålder och det har jag aldrig ångrat. Vid den tiden var det aktuellt att seglande sjömän skulle befrias från värnplikt, men jag litade inte på det, utan begärde att få det gjort. Hade i färskt minne vad som hade hänt mina äldre kolleger som seglade under kriget, det var ingen vacker historia för Sverige och dess myndigheter, jag ville inte att något liknande skulle drabba mej om jag höll mej väck.

Inryckning vid nya varvet och busstransport till en mobbplats utanför Simrishamn, där vi bytte om till militära kläder och forslades vidare till "Pinan". Sen följde en månad med grundutbildning, marschera, skjuta, sjukvård och hela batteriet, vid bataljon Sparre.

Så blev jag placerad ombord Älvsnabben och vi kördes till Kalmar där vi embarkerade och så bar det av till Gdansk i Polen för ett flottbesök. Med var jagaren Södermanland, fregatten Magne och fyra små minsvepare av typ M 19 - M 22. Fullt hålligång och jag undrade faktiskt vad jag hade hamnat, var detta Kungl. flottan??

Hem igen och sedvanliga övningar runt kusten, ganska vardaglig rutin för svenska flottister kan jag tänka mej. Så var det dax för långresa och jag ville inte följa med, hade varit ute på de sju haven sen 55 och tyckte att det fanns dom som skulle ha mer utbyte av denna långresa än jag. Men se det gick inte jag blev beordrad att medfölja som en i "nyckelbesättningen", det var en samling sjömän i det civila som skulle med för att garantera att saker och ting fungerade även när inget annat gjorde det, hö, hö!

Den resan glömmer jag aldrig och jag skulle nog kunna skriva en hel bok om vad som hände ombord under denna tid, men risken att jag skulle bli åtalad för att ha torgfört delikata saker är överhängande, så jag nöjer mej med denna lilla story.

Som deltagare i det så kallade skeppsrådet hade jag framfört krav på limejuice och färska grönsaker till besättningen och detta skulle effektueras i första bästa hamn, enlig chefsintendenten. Ombord kom stora burkar med vanlig juice, typ grape och orange, men ingen limejuice, för det var ingen som visste vad det var. Vidare hade chefen för det kulinariska beställt morötter, men missat kommatecknet och istället för tre hundra kilo, fick vi tretusen. Det stod under lång tid en säck morötter i var mäss, för alla att njuta av, men till slut blev det för mycket och aspiranterna gjorde ett spex om det på en av sina skeppsaftnar på däcket utanför gunrummet. Chefsintendenten och hans assistent, spelade av aspiranter, gjorde upp en matsedel för en vecka och det var morötter till frukost, lunch och middag och som final kastade aspiranterna tre säckar morötter överbord, till allas jubel.

Mycket roligt hände denna resa och finalen blev, som du kanske minns att vi på Marstrandsfjorden, vid hemkomsten, fick besök av kungl. tullverket och fjolårets snappsresa gick i repris. Älvsnappsen har gjort det igen, osv var i alla tidningar, TV och Radio, gissa om chefen var lycklig?

 

Foto från avresan i Stockholm

 

Fanvakten på kajen inför långresan med
kryssaren Tre Kronor i bakgrunden

 

Innan långresan var en tur till Kgl. huvudstaden, förmodligen skulle chefen upp till kungen och lämna av att han nu tog HMS Älvsnabben ut på en resa och representerade kungen och fostervattnet. Jag tog mej en tur på bolaget och där blev det cirkus. Förra resan hade ju det inträffat en liten incident på Marstrandsfjorden när tullen tog en massa sprit och cigaretter, varvid fartyget i media döptes om till HMS Älsnappsen. Plötsligt i systemkön fick en "kis" syn på min mössa och utbrast ljudligt: Kolla, eran versta konkureent er her. Att jag inte dog på fläcken!

Nåväl resan tog sin början från K-krona efter kyrkobesök, hedersvakt, mm och kursen sattes mot Kielkanalen. Vid passagen mötte vi en av våra jagare som varit på flottbesök med HM Konungen. Det flaggades och tutades och blåstes i trumpet, ja jädrar vilken cirkus. Väl ute i Tyska bukten, blåste det upp ordentligt och jag förstod varför ett gäng med yrkessjömän, kallad nyckelbesättning, var med ombord. Hade inte vi funnits ombord, skulle nog resan ha slutat där, för fy fan vad dom spydde och vacklade runt utan någon som helst koll på läget.

En dag, lite senare, skulle vi ha persedelvård i 2:a kvarteret och inspektion på halvdäck. Fänriken dök inte upp och det blåstes bort från övningar och arbeten, alle mans skaffning, så vi gick ner och krubbade. Då dök en ilsken fänrik upp och beordrade alla ner i mindurk 2, där räfst och rättarting hölls. Han anklagade oss för myteri och straffet var hårt, så spände han blicken i mej och sa att anstiftaren dömdes alltid till döden. Jag tog upp en applåd och dom andra föll in, vilken jävla fars!

 

Bo framför en hibiskus i Las Palmas

 

Då det var halligalli i Dakar drog vi till Las Palmas istället, men först en uteankarplats vid isla Teneriffa. På morgonen såg vi att dom hissade flaggan på halv stång uppe på kastellet och lite senare fick vi svaret på radion. President JFK var mördad och vi sänkte på regeringens order vår flagg på halv stång oxå. Las Palmas var utflykter till romdestilleri och andra sevärdheter, men mest var det nog vin, kvinnor och sång.

Nästa stopp var Bequia Island i Västindien, men det var ett inofficiellt besök, besök i land i två omgångar med barkasserna, så att alla skulle få en chans. Pittoreskt, men inte särskilt upphetsande.

Ny uteankarplats (vilket jävla namn?) vid Isla Margarita innan vi angjorde La Guira i Venezuela, där det var utflykter till privata klubbar, besök i Caracas med mottagningar, mm. Och så det obligatoriska vin, kvinnor och sång, förstås.

 

De olika Luciakandidaterna

 

Reklam för gunrummets kandidat

 

1963-64 års Lucia , den 1,90 m långe fänrik Oljequist "Oljan".

 

Sen bar det av till Cartagena i Colombia och där firade vi jul och vilken jul sen! Hamnen var avspärrad där vi låg, för att vi skulle få vara ifred och det var nog tur att Colombianerna slapp att se när vikingarna firade jul. Fartyget bjöd på starköl till maten och alla hade ju bunkrat brännvin, så det blev ett riktigt midvinterblot. Långdansen gick genom fartyget och den som hann tog sej en klunk ur de glas som stod på borden, efteråt var det glögg på halvdäck och dom stora glöggrytorna fick god hjälp av villiga donatorer som hällde brännvin i grytorna. Så packade som alla var, vete fåglarna om snabben någonsin sett maken till, men jäklar va sköj vi hade och inte en enda kom till skada. Ja bortsett från mej själv, för när vi hjälpte kockarna att städa undan så bar jag och fänrik B. ner en stor plåt med prinskorv till disken och den var full med stekflott. När vi var mitt i lejdaren så tippade B. plåten så jag fick allt flott över mej, som tur va hade det svalnat rätt mycket så jag klarade mej med ett flottbad. Fänrik B. och jag var svurna fiender och han gjorde allt för att jävlas. I La Guira satte han dit mej för ordervägran, men seconden, väbeln och jag löste det vid ett möte i secondens hytt. Jag föreslog PF i tre dagar för att tillfredsställa fänriken och det tyckte dom andra två att det var en bra idé. JÖSSES!!

 

Jul i mäss 10

Jul i Mäss 10

 

Jul i eldarmässen

 

Jul i hantverkarmässen

 

Jul i mäss 7

 

Jul i furirsmässen med greve Bernadotte till höger

 

Jul i Uoff-mässen

 

Plats, Acapulco/Mexico, kocken har varit ute på fiske och vill naturligtvis smörja sin boss med massor av fisk till middag. Va? Vad gör man inte för att ligga bra till?
 

 

Plats, någonstans mellan Acapulco och Mexico city, vi bussades dit för ett tre dagars besök. På bilden, från vänster till höger, "Hoss" ammunitionslangare på andra kanon, 48:an och pastor Aronsson från Dyrön, ett av läsarnas högborgar i Bohuslän. Besöket i Mexico City, kräver en egen historia, det var en story som skulle täcka en bok i sej själv.

 

Bilderna ovan föreställer ett besök på Club Camuri Grande, en privat club som några av oss hade nöjet att bli inviterade till.

Tiden var 17/12-63 och besöket inkluderade mat och obegränsat med öl och annat gott. Stavreberg pallade inte för trycket och fick gå och ta sej en lur, själv var jag i mitt esse, som synes. Jag undrar över rättvisan i att göra värnplikten i detta land. Hemma gick grågossarna och slet i vintervädret, hasning medels ålning, var nog en av deras sysselsättningar. Vi som hade "joinat the navy", låg på beachen i Venezuela och pimplade öl och åt god mat, på precis samma villkor som grågossarna. Dessutom hade vi bättre betalt, det är nog tur att dom flesta inte hade en aning om vad flottans glada gossar sysslade med, he, he.

Måste säja att ha allt det positiva som handelsflottan kan erbjuda, men inte behöva slita skiten ur sej för det och inga krav, det var nog det som jag gillade mest i flottan. 13 månaders semester med allting betalt, det var en höjdare för en utsliten yrkessjöman. Tack Kungl. Flottan!

Befälet var bra, även om jag aldrig blev bjuden på whiskey av chifen, men å andra sidan sett blev jag det av många andra, så det gick väl på ett ut. Så bortsett från en och annan som nog borde ha varit någon annanstans, var det ett "Happy ship". Min stora favorit var seconden, sedermera admiralen, Bengt Rasin. En yrkesman ut i fingerspetsarna, tuff och hård, men med glimten i ögat. Artilleriofficeren, lt Hagström, en klippare av sällan skådat slag, honom beundrade jag faktiskt. Min närmaste boss, flaggstyrman Billmén, som oxå var väbel, var en tillgång för oss alla, en duktig yrkesman och en stor humanist. Jag skulle kunna göra denna lista lång, men då växer väl tuppkammen på dom rackarna och, se det, vill jag inte. Jo, en till vill jag nämna, en flaggstyrman som gick under namnet "Kanon-Oskar", fan vet vad han egentligen hette, men en helvetes "go göbbe" var han. Mina kamrater var till 99% "Goda kamrater" och med tanke på deras erfarenheter till sjöss, faktiskt jävligt duktiga. Ryggraden i fartyget var uoffarna, utan deras kunnande och flexibilitet, hade det nog inte varit lika kul att tjänstgöra i skutan. Att dom var aningen tokiga, bevisar bara att dom hade sjömansblod i ådrorna.
 

Mäss 10

Mäss 10

 

"Aztekkrav" är en artikel införd i GP 11-02-93. Klicka för att förstora!

 

Montezumas huvudbonad på museet är en kopia, originalet finns i Wien.
Österrike vägrar lämna ut den som hämnd för att Mexicos kejsare Maximillian, som var österrikare, blev mördad. Klicka för att förstora!

 

Bosse o Björn. Den fina kåken i bakgrunden är det
världsberömda universitetsbiblioteket i Mexico city.

 

I Mexico city är vi hemma hos chefen för Tetrapack Mexico och hans familj.
48:an tar kortet, aspiranterna utmärker sej med vinterkläder, medans vi vanliga har vitt.
Klicka för att förstora!

 


Känd bar i San Fransisco

Baren i Oakland som Jack London ofta besökte. 

Förutom vad som framkommer av texten så var det enligt sägnen den enda byggnaden som överlevde jordbävningen/branden som ödelade hela trakten.

I baren låg en gästbok 50 x 35 x 8 cm där Jack London hade skrivit i sig och så även undertecknad. Jag donerade mitt mössband med flaggstyrman Kanon-Oscar Lindes goda minne. Han konfererade med sina kollegor och dom lovade mig ett nytt så fort vi kom ombord igen, vilket oxå skedde.

Har aldrig under mitt långa sjömansliv sett en bar med så mycket souvenirer som denna. Där fanns mössor, mössband olika märken och fartygsvapen (typ snabbens som vi köpte i markan) livbojar, mm. mm. i hundratal.

På den lilla toaletten hade dom installerat en liten högtalare bakom "Holken" och när en kvinna gick in på toa så sa bartendern något klurigt i mikken och ofta resulterade det i att kvinnan ifråga kom utrusande, vilt skrikande, från  toan. Mycket effektfullt lovar jag.

 

 


 

Till början