Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.



Långresan 1963-64

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Tommy Persson berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

 

Tillbaka till
startsidan
för resan
1963-64

 

 


Tommy Persson bidrar med sina brev som han skickade hem till sina föräldrar under resans gång. Han var VPL. 2 klass sjöman inom ekonomi med skeppsnummer 745.

Denna andra del handlar om tiden från San Fransisco i januari 1964 till hemkomsten i Marstrandsfjorden 24/3 -64 och en liten epilog.

 

HMS Älvsnabben 1963-1964 – Sammandrag

Fortsättning från föregående anteckningar…..

San Fransisco 20/1 -64
Det var ordentligt blåsigt när vi i morse fick den dimhöljda Golden-Gatebron i sikte, och efter att vi passerat under denna jättebro löpte vi in i San Fransiscobukten, som är som en stor insjö. 21 salutskott sköts som vanligt, plus 17 för den marine platschefen, efter det att vi passerat den berömda fängelseön ”Alcatraz” som ligger mitt i bukten. Därefter låg framför oss världens längsta bro (13,5 km) vilket inte är Golden Gate utan Oakland Bay Bridge. Klockan 9:00 förtöjde ”Älvsnabben” i ösregnet vid pir 43. Sen vi inväntat posten gick vi iland klockan 13:00. Vi blev inbjudna att följa med på en liten sightseeing med pastorn i skandinaviska sjömanskyrkan, och vi åkte upp till b.l.a. ”Twin Peaks” två kullar från vilka vi hade en underbar utsikt över hela stan. Det var tjusigt, synd bara att det är så dåligt väder. Apropå vädret, så kändes det rätt skönt att få gå iland i mörka uniformer för första gången sen Karlskrona. Efter rundturen var vi på sjömanskyrkan och fick kaffe och såg på T.V. Det var kul, det var västernfilm på västernfilm på varenda kanal, avlöst av tät reklam mitt i skjutandet.
Klockan 19:00 gick vi ut igen och tog en spårvagn ned mot stan. Vi träffade några amerikanska flottister som visade oss runt lite, b.l.a. gick vi genom ”China-town”, det fanns gott om allt slags kinesiskt och japanskt där, man kunde faktiskt tro man var i Hong Kong och inte i Frisco. Slutligen hamnade vi på en bar, där vi tog ett par drinkar. Dom kostade 1 dollar 25 cent styck, alltså ungefär som i Sverige. Men det är mysiga barer här med popmusik och sånt, sen finns det också särskilda jazz- barer. På alla barer måste man vara 21 år för att komma in, dom är stenhårda på det här i Kalifornien. Så alla kommer inte in, men en annan är ju myndig nu, haha. Ja, vi har verkligen haft en god början i Frisco. Kent har dock flugit till Los Angeles för att träffa Per-Ola Lindberg (simmaren).

San Fransisco 21/1 -64
Idag har jag varit ombord till klockan 17:00. Det har ösregnat hela dan, och först på kvällen slutade det. Men det är kyligt av bara tusan. Vi var ute och handlade först ikväll, jag köpte en Elvis LP, man tjänar c:a 10 kr på att köpa LP-plattor här. Men det är också bland det enda som är billigare här än i Sverige. Det mesta är förbannat dyrt. Ex. vi käkade på en bar i kväll, corned beef, öl och bröd, det kostade 2 dollar drygt, c:a 11 kronor. Senare på kvällen åkte vi (100 inbjudna officerare, uoff, hbmän, vpl och asp) till Swedish-american club, där en tillställning med dans mm. var ordnad. Det var festligt, och särskilt att träffa amerikanska brudar. De var mycket intresserade av Sverige och den svenska ungdomen, den svenska moralen kom på tapeten. En flicka hade sett nån Ingmar Bergman film, och jag frågade henne om hon tyckte att den var bra, svarade hon: ”Well, I was chocked”.
Efter partyt, som höll på till klockan 1:00, var vi på en svensk krog som låg alldeles intill. Sen gick vi vilse på hemvägen, och fick lov att ringa efter d.s.k. ”Shore-patrol” (motsvaras hemma ungefär av marinpolisen) och de hämtade oss och körde oss till båten.

San Fransisco 22/1 -64
Något bättre väder idag, men alltjämt mulet. Jag var ombord till klockan 18:00 idag, då vi gick iland för att gå på bio för första gången sen vi lämnade Karlskrona. Vi var och såg ”Kul i Acapulco”, och det var ungefär som att resa tillbaka dit, man kände igen alltihop. Det är lite annorlunda att gå på bio här och hemma. I staterna kör dom två-tre filmer nonstop per kväll, och man kan se alla tre för samma pris som man ser en och komma och gå när man vill. Dessutom får man röka på biona här, men det tycker jag är bra att man inte får i Sverige, fast jag röker själv.

San Fransisco 23/1 -64
På dansen i tisdags träffade jag en amerikansk flicka som heter Caren, hon är mycket intresserad av Sverige och skall resa dit någon gång. I kväll var Älvsnabbens besättning inbjuden till norska sjömanskyrkan, det var en tillställning liknande skeppsafton där. Jag tog med Caren dit, och en kamrat tog med hennes syster. Efteråt var vi på ett party hos några collegeungdomar, men det var ingen vidare fart. I morgon är vi inbjudna till middag hos Caren och hennes syster, det tror jag ska bli kul.

San Fransisco 24/1 -64
Sedan vi visat Caren och Marilyn runt på fartyget idag, åkte vi ut på en liten sightseeingtur. Flickorna hade fått låna sina föräldrars bil, en Ford Galaxy. Vi åkte bl.a. över Golden Gate-bron till Sausalito och sen var vi bl.a. i Golden Gate-park och d.s.k. japanese teagarden, det är en trädgård helt i japansk miljö, hus och planteringar och allting. Sedan var vi på middag hos dem. Deras föräldrar var mycket gästvänliga och trevliga, och vi fick en fin middag. Efteråt spelade vi plattor och såg också en boxningsmatch på T.V. Jag kanske ska berätta litet om flickorna också, Caren är 19 år och går på college. Marilyn är 17 och ska väl in på college, tror jag. Och båda är jättetrevliga, amerikanerna är oerhört gästvänliga. Det var också rätt intressant att diskutera med deras föräldrar, bl.a. talade vi om Kennedy-mordet och negerproblemet. Så engelskan har fått en ordentlig uppfriskning.
Här i San Fransisco trivs man så bra, att man nog inte skulle ha nåt emot en vecka till här.

Stilla Havet 25/1 -64
Efter storrengöring idag, som avslutades klockan tio, gjordes Älvsnabben klar för avfärd. 10:30 kom Caren och Marilyn ner till båten för att vinka av oss, det var faktiskt lite rörande, särskilt som Caren hade tårar i ögonen när vi tog farväl. Jag tror att amerikanskorna är mera känsliga än svenska flickor, åtminstone efter vad det verkade idag, för Caren var inte den enda flickan på kajen som kämpade med tårarna. Well, klockan elva lossades förtöjningarna och vi stävade ut i San Fransisco-bay, passerade under Golden Gate och gungade åter på Stilla Havet. Ett grått och vindpiskat hav, för tillfället. Men nu går vi alltså söderut igen, sedan vi nått den från Sverige avlägsnaste punkten på vår resa. En punkt, som motsvarade alla förväntningar + lite till.

Stilla Havet 26/1 -64
Jag har fått ont i halsen lite grann och är lite rostig i rören. Jag antar att man är mera mottaglig för förkylningssjukdomar när man utsätts för så hastiga temperaturväxlingar som vi blivit, från över 30 grader ner till 6-7 grader på en enda vecka. Vädret idag är molnigt men inte mulet, sjön är lugn och temperaturen skulle jag tro c:a 12 grader. Vi har tagit det lugnt idag, sovit lite och spelat in plattor som vi köpte i San Fransisco på bandspelaren, Det går ju av naturliga skäl inte att spela grammofon när det är sjögång, så därför spelade vi in en del låtar. Först på eftermiddagen har vi jobbat lite, men vi har inte så farligt mycket att göra.

Stilla Havet 27/1 -64
Jag har lite feber idag, tror jag, men jag har inte haft lust att gå till sjukan. Om jag blir sämre ska jag sjukmönstra, men jag tror inte det blir nödvändigt, för halsen känns bättre. Vädret är idag: Växlande molnighet, sol då och då, och så är det vår i luften igen, temperaturen har nog stigit en sju-åtta grader. Sjön är lugn, bara en lätt krusning och enstaka småvågor. Vi befinner oss nu åter utanför den mexikanska delen av Kalifornien, och idag har det varit stridsutbildning tjänstegrensvis, annars har ingenting hänt.

Stilla Havet 28/1 -64
Jag är bättre idag, den eventuella febern är borta och halsontet också, så nu är bara rostet i rören kvar. Annars händer inget utom att temperaturen successivt stiger, men vi har ännu ej bytt om till kaki, det dröjer nog ett par dar till. Sjögången är fortfarande obefintlig. Jag hörde på omvägar att officerarna fått semlor till efterrätt idag. Vi har dock ej sett röken av några nere på trossdäck, jag antar att bagarna inte hinner göra åt alla. I natt skall klockorna ställas fram en timme, så nu blir tidsskillnaden mindre igen mellan fosterlandet och ”Älvsnabben”.

Stilla Havet 29/1 -64
Det är ytterligare några grader varmare idag, c:a +23. Idag har det hänt lite grann. På morgonen var det först skjutning med 57 mm:s pjäserna, och sen har det varit kulspruteskjutning. På förmiddan fick hela fick hela intendentur- och sjukvårdsavdelningarna ställa upp på halvdäck och ta emot en utskällning av respektive divisionsbefäl för att vi inte kom mangrant till uppställningarna, och för att vi oftast inte var reglementsenligt klädda. Punkt och slut. När vi på middagen idag låg med stoppad maskin och drev på grund av kulspruteskjutningen, dök det som vanligt upp hajar. En furirsaspirant lyckades med en hemmagjord harpun harpunera en som strök utmed fartygssidan, och harpunen gick in i huvudet på hajen, men hajen dök rakt ner och slet sig loss. Jag såg inte detta, för jag var nere och käkade, men så har det berättats.

Stilla Havet 30/1 -64
Också idag har det varit kulspruteskjutningar hela dan, annars har det inte hänt något särskilt, förutom att vi efter lunch åter bytt om till kaki-uniformen, och det var skönt, för det började bli varmt med kypert, även fast det idag har varit mulet och lite blåsigt. Sjögången har ökat en aning också. Det var väl allt för idag. Nej, visst, det var kvällsövning i kväll också, i stridssjukvård, varvid sekonden i förbigående talade om att vi i morgon e.m. skall gå in till Manzanillo, en liten stad som ligger något norr om Acapulco. Vi ska bunkra där, och avgången därifrån blir antagligen på lördag.
I natt ställs klockorna fram en timme igen.

Stilla Havet/ Manzanillo 31/1 -64
Klockan 9:30 i morse blåstes ”klart skepp” och sen har det varit stridsmässiga övningar hela förmiddagen. Bl.a. blev jag ”sårad” av ”splitter” i benet och fick öva att lägga första förband på mig själv. Sen hade vi också en ”läcka” i expansionsrummet, men den ”tätades” snart, och de fientliga ”flygplanen” i form av ballonger sköts dock ned med kulsprutorna, varpå de fientliga ”fartygen” sänktes med 57 mm:s kanonerna. Mitt under drabbningen fick vi stridsskaffning i form av saft och bullar vid drabbningsstationerna. Striden slutade klockan elva, och på eftermiddagen har det varit rengöring. Efter avslutade övningar idag gick vi in till Manzanillo för att bunkra. Manzanillo är en liten stad som ligger på bergssluttningarna och längs stranden i en litet skyddad vik. Exteriören från långt håll är ganska lik Acapulcos, men när man kom iland såg man att gatorna var mycket sämre, trafiken liten och det hela verkade lite byaktigt. Invånarantalet är c:a 25.000. Vi gick iland klockan 17:00, men det fanns inte mycket att göra, vi var bl.a. på en bar och spelade biljard. Till klockan två var vi tvungna att vara tillbaka ombord, därför att ”Älvsnabben” fick lov att lämna sin kajplats sedan bunkringen var färdig, emedan en tysk lastbåt då skulle komma in och bunkra. Vi kom emellertid ombord klockan 24:00, ungefär. Mer finns faktiskt inte att skriva om här, men i morgon avgår vi mot Galapagos Islands.

Stilla Havet 1/2 -64
När jag vaknade i morse låg ”snabben” ute på redden. Det gick dock permittentbåtar iland på förmiddagen, så jag åkte iland ett tag, gick runt och tittade lite och återvände sen ombord. Klockan 15:00 lättade vi ankar och lämnade Manzanillo bakom oss. Nu ser vi land lite svagt om babord, kursen är sydlig, vi går mot Galapagos nu. På torsdag ska vi ha nått ekvatorn, och då blir det väl festligheter, som ju brukligt är vid passerandet av ”linjen”. I kväll skulle det vara filmförevisning på halvdäck, vi skulle se en krigsfilm som hette ”Det grymma havet”. Men eftersom stora filmprojektorn strejkade fick vi istället se några kortfilmer.

Stilla Havet 2/2 -64
Idag har det märkts ordentligt att vi kommit ner på ”värmen” igen. Temperaturen klockan 12:00 var 30 grader i luften och 28 grader i vattnet. Det har varit och är fortfarande vindstilla, och havet ligger alldeles lugnt och glittrande i solskenet. Mestadels har man solat och duschat på däck idag, jobbat har vi gjort bara lite grann på eftermiddagen. Vi får inte jobba så mycket nu, därför att vi måste spara på vattnet, eftersom vi inte får något vatten på Galapagos.
Stilla Havet 3/2 -64
Vädret är lika fint idag, en aning mera vind, bara. Under gårkvällens skeppsafton fick vi höra föredrag om Galapagosöarna, där det talades om att vi först skall gå till en ö som heter San Cristobal, och där ska chefen gå iland i en by som heter Bahia Wreck på en audiens, därefter skall vi avgå direkt till en annan ö och ligga till ankars i Academy Bay. Det lär finnas ett mycket rikt djurliv på Galapagosöarna, med sällsynta djur som inte finns nån annanstans. Tyvärr lär vi dock ej få se några jättesköldpaddor, för dom finns bara i ett fåtal på öarnas inre. Vidare sades det att vi får vara försiktiga vid badande och inte gå ut djupare än 1 ½ meter, ty hajfaran är mycket stor. Det om detta. I eftermiddags hade vi undervisning i sjömanskap, vi fick lära oss slå en del knopar, halvslag, pålstek o.s.v. samt att splitsa en tamp. Men det var också allt för idag, men här är ett litet tillägg till Manzanillo och som kanske inte bara gäller Manzanillo utan även andra hamnar som vi besökt, exempelvis Acapulco och Cartagena, det är en vers som stod införd i dagens (3/2) nummer av ”Snabbnytt”:
”I staden Manzanillo där fanns ett glädjens hus,
Dit gick sig mången ung sjöman att dämpa sina känslors rus.
Han trädde in i salen och möttes av musik,
och såg där runt omkring sig, en välbekant publik.
Ja, halva svenska flottan var samlad där minsann,
och slogs om senoritorna, och Cuba-Libren rann.
Och inte endast manskap sig hade vågat dit,
gonatt, herr fänrik, tänk så kul, att löjtnanten har hittat hit,
och halva uoff-kåren med glaset käckt i hand,
och högbåtsmännen storma in, med blickarna i brand.
Ack, vilka blickar, vilka höfter, vilka barmar, vilka ben,
under vår sista natt i Mexico i silvermånens sken.”

Stilla Havet 4/2 -64
Idag har det inte hänt nåt alls, egentligen, utan varit tämligen långtråkigt. Vädret idag har varit oförändrat, dvs soligt och hett. Jag kan slå vad om att man kunnat steka ägg på däcket på middagen om man velat. Men nu på kvällen har det mulnat, det är stora svarta moln i väster, ser ut att vara ett tropiskt regnväder på väg, men enligt VO kommer vi att passera i utkanten av det.
I kväll ska vi ha undervisning i stridsutbildning (atomskydd) en timme.

Stilla Havet 5/2 -64
Som redan omtalat mulnade det igår kväll, och i morse vräkte regnet ned, det var mycket värre än första dan i San Fransisco, det var som en ridå runt om fartyget, sikten var högst 150 meter, om ens det. Men efter c:a en timme lättade det, regnet upphörde, men det har varit molnigt hela dan, och lite blåsigt med krabb sjö. Men tro inte att det blev nåt svalare för att det regnade, temperaturen är i alla fall +27-28. Vi är nu ungefär c:a 100 distansminuter från ekvatorn, och på uppställningen i morse kom ”Kung Neptuns” ”Löpar-nisse” ombord (Det var SigO, löjtnant Gabrielsson, utspökad i simfötter, cyklopöga m.m.) och anmälde till fartygschefen att ”Kung Neptun och hans hov” skulle komma ombord i morron när ”Älvsnabben” passerar linjen för att låta fartygets besättning döpas i sedvanlig ordning. Så i morron får man väl genomlida lite obehaglig behandling, men sen får vi också diplom på att vi passerat ”linjen”. På grund av detta så ska vi jobba lite extra i kväll för det blir ju inget jobba av i morron

Stilla Havet 6/2 -64
Jaha, nu kan man väl säga att man är sjöman utan att ljuga. Klockan 8:30 i morse fick besättningen ställa upp på halvdäck och välkomna ”kung Neptun” (kapten Fritz) och hans hov, bestående av drottning Nefertite, tre prinsessor, hovläkare, kungl. Tvålare, rakare och klippare. Det var också sex man utstyrda till negrer och insmorda i nån svart sörja. Det var ett utstyrt och roligt följe (de bestod av alla som tidigare passerat linjen och alltså skulle döpa oss andra 250 obefarna). En kunglig uppropare ropade upp våra namn, varefter vi fick stiga fram till hovläkaren som gav oss ”medicin”, det var nån äcklig blandning av olika ingredienser, och säkert en hel del kryddor. Svalde man inte, fick man en sked till, jag svalde. Därefter skulle man rakas och klippas, och smordes då först in i hela ansiktet av den kunglige tvålaren med vit färg, klippningen skedde med en träsax, varefter man fick gå upp på lejdaren till balkong-däck. På balkongdäck satt de tre ”prinsessorna”, och för dem fick man böja knä och kyssa deras fötter, som var insmorda med tomatketchup, olja m.m. Det var inte alls behagligt. Nedanför balkongdäck på halvdäck var en bassäng uppmonterad, fylld med vatten plus en an massa annan smörja. Och där väntade ”negrerna” som smorde in en i samma smörja som de själva var insmorda i, och sen fick man åka rutschkana ner i bassängen, där man doppades ett par gånger innan behandlingen var över och man var upptagen i Neptuni rulla. Som tur var fanns medel att tvätta sig med efteråt, men det var ett väldigt sjå att bli ren ändå. Ingen som tidigare inte passerat linjen undgick behandlingen, inte ens fartygschefen. Klockan 11:00 ungefär var alla döpta, och då befann sig alltså ”snabben” på södra halvklotet. På eftermiddagen var det av naturliga skäl en ordentlig storrengöring, och när den var slut hade vi land i sikte om babord, några av de nordligaste Galapagosöarna. I kväll var det gemensam middag för hela besättningen på halvdäck, maträtten var naturligtvis ur Neptuni rike, alltså fisk, och till det vitt vin. Därmed var firandet av passagen över ekvatorn slut, men det har varit en rolig dag, och särskilt i förmiddags fick man sig ju månget gott skratt, då man såg de andra döpas, även om det inte var så trevligt att döpas själv.
I morron skall vi alltså kasta ankar utanför Bahia Wreck på San Cristobal.

Bahia Wreck, Galapagos 7/2 -64
När jag vaknade i morse hade ankaret redan gått. När man kom upp på däck såg man en långsträckt, grönskande ö rakt föröver. Vädret var dock inte det allra bästa, en aning regnigt men det upphörde som väl var. Vi åkte iland klockan 10:30, ungefär. Bahia Wreck visade sig vara en liten by på c:a 600 inv. Den bestod mest av en samling träkåkar, en del mer eller mindre fallfärdiga. Folket här talar spanska, öarna tillhör Ecuador. Det fanns inte mycket att göra, och inget att köpa. Vi tog en promenad längs en stenig väg inåt ön. På båda sidor var det tät djungel, och det var tryckande varmt. Vi tänkte att vi skulle få se några av de djur som Galapagos är omtalat för, men till slut tvingades vi vända p.g.a. att vägen hastigt blev sämre och lerig som tusan. När vi kom tillbaka till byn fick vi se ett djur i alla fall, det var en 20 år gammal jättesköldpadda som dom hade inne på nån sorts gård. Den var väldigt slö, och ville inte röra på sig, så vi tog och lyfte lite på den. Den vägde nog ungefär en sjuttio kilo. Klockan 16:30 åkte vi ombord igen för att äta middag, och klockan 19:00 utgick permissionen, så det var ingen idé att åka iland igen.

Till ankars i Academy Bay, Galapagos 8/2 -64
Under natten medan alla sov sin sötaste sömn, förflyttade sig ”Älvsnabben” från San Cristobal till Isla Santa Cruz, en annan av Galapagosöarna, där ankaret kastades i Academy Bay, utanför en plats (för by är för mycket sagt). Det var dock finare på den här ön, det märktes att här låg amerikanska intressen bakom bebyggelsen, den lilla som fanns. Med detsamma vi kom iland fick vi se en av de berömda stora ödlor som finns här, den var ganska ful och gott och väl drygt meterlång. Några av killarna höll fast den i svansen mens de andra tog plåtar. Vi tog en öl först vid en servering som innehades av en jänkare, sen gick vi inåt ön och längs stranden. Det var dock dåligt med badställen, ty stränderna var översållade med vassa lavablock. Vi hittade dock ett ställe där man kunde ta sig ut i vattnet utan att skära sönder fötterna om man gick försiktigt. Ödlor fanns här också, samt en del krabbor. På eftermiddagen landade två st. amerikanska marinhelikoptrar alldeles intill oss, de tjänstgjorde hos en vetenskaplig expedition som är här och utforskar öarna närmare, dom har visst hittat en del intressanta grejor. Senare hittade vi ett annat badställe där det fanns en gjuten brygga, det var en skyddad vik vid vars inlopp man byggt en stenbarriär som skydd för hajarna. När vi skulle åka ombord klockan 16:30 fick vi äntligen syn på ett sjölejon, det simmade förbi alldeles framför oss vid strandkanten. Nu är klockan 20:15, och om en trekvart skall vi lätta ankar, men nyss har det hänt en sak som jag måste skriva om. Vi satt några stycken längst akterut då någon ropade: ”Haj!” Det var en högbåtsman som fått napp på en nylonlina med hajkrok. Som bete hade han en fisk. Vi hjälpte honom att hala upp hajen på däck, den sprattlade vilt och var tung som attan. Längden var c:a 1,60. En kille som kallas ”fiskaren” hämtade ett gevär och stötte bajonetten upprepade gånger i gälarna på hajen så blodet stänkte och rann över däcket. Sen slog vi en snara om stjärten på den och hissade upp den under baretten till 2:a kanon. När den hängde där så kom en av kockarna med en förskärare och sprättade upp hajen så innanmätet rann ut. Den hade tre halvätna fiskar i magsäcken.
Hajen hänger alltjämt kvar för allmänt beskådande i morgon.

Stilla Havet 9/2 -64
I morse var vädret mulet, men det klarnade så småningom. Om jag inte talat om det förut så är det regnperiod här nere nu, det är därför vädret är så halvdant. Temperaturen är dock hög, c:a 27-28 grader och lika mycket i vattnet. Hajen som vi tog igår fick hänga kvar till lunchdags, men sen så kastades den överbord. I övrigt har dagen bjudit på en liten epilog till dopet i torsdags. Vid ”divisioner med alle man” i förmiddags kom ”kung Neptuns” ”löpar-Nisse” åter ombord och överlämnade ett paket till fartygschefen. Det var de diplom som vi senare fick utdelade till oss som bevis på att vi passerat ”linjen” och genomgått dopet. I kväll visades en rätt kul engelsk film på halvdäck, den hette ”Trappa upp och trappa ner”.

Stilla Havet 10/2 -64
Idag har det varit materielkontroller och skottstängningsövning på förmiddan. Dessutom har vi fått mycket att göra nu, för de vita skjortor och kortbyxor som skitades ner på Galapagos skall tvättas innan vi kommer till Balboa, där vi ska ligga innan vi går genom Panamakanalen igen.
Vi går nu med full fart mot nordost, på onsdag eftermiddag skall vi vara i Balboa, en hamn som ligger vid Panama-kanalens Stilla Havs-mynning. Vädret har idag varit kvavt, varmt (+31) och molnigt.

Stilla Havet 11/2 -64
Dagen började med stridsmässiga övningar, som höll på hela förmiddan. Efter lunch var det genomgång av övningarna, varvid fartygschefen också talade om att vi i morgon middag skall komma fram till Panama-kanalens mynning, där vi ska ankra innan vi går in till kaj i Balboa.
Vi kommer antagligen att få gå iland, men endast vistas inom amerikanska flottans område där, så det blir väl inte mycket att göra. Efter genomgången har det varit skjutövningar med 40:orna. Det har blåst upp lite under natten, så sjögången har ökat lite, men det är skönt att det blåser. Idag har det varit bättre bevänt med solskenet, vilket ju ökar värmen. Jag har börjat flaga på näsan, den blev väl lite bränd på Galapagos.

Balboa 12/2 -64
Ja, som beräknat kom vi fram till Panamakanalens Stilla Havs-mynning och Balboa vid middagstid, varvid vi förtöjde vid U.S. Naval station. Det hade blivit utlovat att vi skulle få post, men det var det dåligt med. Hursomhelst fick vi i alla fall gå iland klockan 15:00, men bara inom flottstationens område. Där fanns bl a en marka och en biograf, så vi var och fikade och snackade lite med amerikanska flottister, sen var vi alltså på bio (fritt inträde), det var en film som gick i Stockholm i höstas, med Jean Gabin och Alain Delon. Jag kommer inte ihåg vad den hette på svenska. Efter bion var det inte så mycket att göra utom att återvända ombord vilket vi också gjorde.
Balboa ser ut som en förort, ungefär. Bebyggelsen ligger väldigt spridd, och det hela verkar lite lantligt. I natt innan vi kom fram till Balboa ställdes klockorna fram en timme, så att tidsskillnaden till Sverige nu åter är sex timmar.

Panamakanalen 13/2 -64
I morse klockan 7:30 kastade vi loss och började för andra gången vår färd genom Panamakanalen. Någon närmare beskrivning av kanalen behövs väl inte den här gången, så därför skriver jag bara lite om genomfärden. C:a klockan 9:00 hade vi passerat de tre första slussarna som alltså tog oss upp på högre nivå. Samtidigt med oss var det ett amerikanskt landstigningsfartyg, stationerat i Balboa, som skulle gå över till andra änden av kanalen. Några av våra aspiranter var över där och hade från det amerikanska fartyget signaleringsövningar med ”Älvsnabben” under genomfarten av kanalen.
Det var inte så varmt den här gången som förra, säkert 3-4 grader svalare, skulle jag tro, dessutom var det lite blåsigt, vilket särskilt märktes när vi kom fram till den mera öppna Gatun-sjön. Där fick vi kasta ankar, för det var mer än ett 30-tal fartyg som skulle slussas in från Karibiska sjön. På grund av detta dröjde det ända till klockan 21:30 innan vi kunde sätta igång igen, och c:a 23:30 skvalpade åter Atlantens vågor mot ”Älvsnabbens” stäv.

Karibiska sjön 14/2 -64
Ja, första dagen på andra sidan-eller rättare den här sidan- av Amerika började med övningsskjutningar med aktra luftvärnet, dvs. 40:mm:s kanonerna, och det fortsatte hela dan. Det värsta var att dom sköt också under lunchen, för för varje smäll så regnade färgflagor och smörja ned i käket från taket (så om dom skjuter med 15 cm nån gång så ramlar väl hela taket ner). Vädret har idag varit varmt och soligt, men med en frisk vind. Något mer har jag inte att skriva om idag.

Karibiska sjön 15/2 -64
Kursen är för närvarande nordvästlig, vädret vackert och hett, sjön lugn. På förmiddagen hade vi idag beklädnadsvård och rengöring, på eftermiddagen har vi jobbat. Något särskilt har alltså inte hänt, förutom att klockan idag på nytt ställdes tillbaka en timme, detta på grund av att New Orleans ligger längre västerut än Panama. Tidsskillnaden är nu alltså åter 7 timmar. Sen var det en urusel vilda västernfilm på halvdäck ikväll, den var så dålig att jag bara såg halva och sen istället gick ned och fortsatte läsa en bok jag lånat i fartygsbiblioteket.

Karibiska sjön 16/2 -64
Puh, idag är det varmt som fan. 30 grader enligt rapport från VO på bryggan. Vidare hörde jag på nyheterna att det var – 7 grader i Stockholm. Jag tror inte jag skulle ha något emot den temperaturen just nu. Jag hoppas att inte all vintern är borta till den 25 mars. Idag klockan 10:00 var det divisioner med alle man på livbåtsdäck, vi fick höra föredrag om New Orleans, dit vi alltså kommer den 21 dennes. Som ju alla vet är New Orleans jazzens huvudstad, så det hörde ju också liksom till att fartygsorkestern lirade några dixie-låtar. New Orleans skall vidare ha c:a 600.000 inv. och den intressantaste delen lär vara d.s.k. French quarters, där alla affärer och nöjen finns. Vidare finns det också möjligheter att åka sån där gammal hjulångare på Missisippi-floden. ”Älvsnabben” ska ju också gå uppför Missisippi för att komma till New Orleans, förresten. Jaha, och sen har vi fått bli fotograferade mässvis på livbåtsdäck. Någon gång inatt eller i morron bitti ska vi kasta ankar utanför en ö som heter Isla Cozumel, där vi ska ligga ett par dar innan vi fortsätter till New Orleans.
Just nu spelar de en låt på radio som heter: ”I left my heart in San Fransisco”. Vi får väl se om New Orleans blir roligare än vad Frisco var

Till ankars vid Isla Cozumel 17/2 -64
Klockan 7:00 i morse gick ankaret utanför Isla Cozumel, varefter målnings- och rep.arbeten igångsattes, för vi måste ju visa upp ett välskött fartyg i New Orleans. Klockan 12:00 åkte vi iland med första permittentbåten. Ön är ganska långsträckt och det finns likaså en långsträckt by utanför vilken vi låg. Det var faktiskt en rätt fin by, och det märktes att det var semesterort för amerikanska turister, det fanns ett flertal flotta affärer och hotell. Det mesta var ganska dyrt också. Vi stack iväg längs kusten och letade efter nåt bra badställe, och vi hittade ett så småningom c:a 2 km från byn. Det var inte så bra, en massa vassa stenar och sånt, men vattnet var toppen, så klart att man såg botten fast det säkert var över 10 m. djupt. Tillbaka till byn fick vi åka bil med några amerikanska turister, och klockan 18:00 var vi åter ombord. På kvällen har det varit ett s.k. aspirantspex, där aspiranterna gjorde parodi på resan, officerare m.m. Det var kul. När det var slut så gavs order om lättning, så snart skall vi alltså gå härifrån.

Mexikanska golfen 18/2 -64
Förutom stridsutbildning i eftermiddags inga nämnvärda händelser idag. Vid drabbningsdivisionerna talade sekonden om att det antagligen skulle bli mörk uniform i New Orleans, men att det också kan bli vitt. Temperaturen där lär vara c:a 15 grader. Stridsutbildningen bestod av demonstration hur en syrgasapparat skall användas, samt materielkontroller. Vädret idag har varit växlande. I förmiddags var det soligt och kvävande varmt, men framåt 13-tiden så mulnade det och började blåsa upp. Nu ikväll är sjögången ganska grov, och det blåser rätt kyligt, jämfört med tidigare idag. Man får väl hoppas att det inte blåser upp värre, mexikanska golfen brukar ju vara ganska rik på orkaner och sånt otyg.

Mexikanska golfen 19/2 -64
Idag har vi riktigt ”Biscaya-väder” och det har blivit betydligt kallare. Klockan 12:00 var temperaturen +18, himlen klar, vindstyrkan 16 m. sek, sjögången grov. På eftermiddagen ökade sjögången ytterligare, sjöarna började bryta över backen, precis som i Biscaya i höstas. P.g.a. vädret har vi idag bytt om till kypertkläder igen. För övrigt har vi i eftermiddags haft genomgång av hur det ska gå till då fartyget skall försvaras vid anfall eller sabotage då fartyget ligger i hamn eller bas. Övningarna har intensifierats under sista tiden, och det blir väl ännu mer på hemvägen över Atlanten.
I morgon skall vi ha nått Mississippi-flodens mynning, och då ska väl sjögången ha lugnat sig, men nu ikväll går den fortfarande hög. När jag nyss satt på muggen p.g.a. naturbehov, ej sjösjuka, kom Gandhi in och tömde magen i muggen bredvid. Så en del får visst aldrig ”sjöben”.

Till ankars i Mississippifloden 20/2 -64
Klockan 7:30 i morse hade vi nått Mississippiflodens mynning. Sedan har vi gått uppför floden hela dan. New Orleans ligger c:a 8 landmil inåt land. Floden är c:a 20-30 meter bred och landskapet omkring är platt som en pannkaka med höstlikt brunt gräs och kala träd. Bebyggelsen är ganska gles.
Klockan 16:00 kastade vi ankar i floden, jag vet inte exakt hur långt avståndet till New Orleans är, men vi ska löpa in i morgon bitti. Runt omkring oss ligger ett flertal andra fartyg förankrade, bl a en svensk tanker. Klockan 18:00 fick vi ombord posten, jag får tacka så hemskt mycket för breven. Nu tänker jag posta det här i morgon, men jag ska tala om att det är ganska kallt här, i morse var det bara +9.

New Orleans 21/2 -64
Klockan 9:00 sköts saluten och klockan 9:45 ungefär förtöjde ”Älvsnabben” vid Toulose street.
Vädret är lika dåligt här som i San Fransisco, kallt, ruggigt och regnigt. Klockan 14:30 gick vi i alla fall iland, vi var först nere på den stora affärsgatan som heter Canal street, tittade lite i affärer och så. men man kan inte handla så mycket i staterna, för 25 dollar räcker inte så långt. De första 5 dollarna som gick åt var till en biobiljett till på tisdag, då de på biograferna visar VM-fighten Liston-Clay i direktsändning från Convention Hall i Miami. Och det vill man ju inte missa att se. Sen var vi och käkade också, för det var inget vidare käk ombord, och det kan kännas skönt att få äta nån annanstans än ombord nån gång. New Orleans är ju känd som Dixieland- och jazzmusikens stad, men i den enda del av stan där denna musik är särskilt framträdande är nere på barerna på nöjesgatan Bourbon street. Men det är faktiskt lika mycket popmusik eller mera där, bl.a. det engelska pop-bandet ”the Beatles” är omåttligt populära i staterna just nu. På kvällen var vi som ni förstår nere på Bourbon street, där det ligger en bar nästan i varje hus, och på så gott som varje bar är det strip-tease dansöser som uppträder. Det är dock dyrt här, så man kan inte ägna sig åt några större utsvävningar, och det är kanske lika bra det. Det är en helt annan byggnadsstil här i New Orleans än vad det var i San Fransisco. Där bodde folk mestadels i egna villor, såsom t.e.x. Caren och hennes familj. Men det syns också, särskilt i the French quarters, att New Orleans är en rätt gammal stad. På de smala gatorna med de legendariska namnen Rampart street, Basin street, m.fl. sitter bohemer och målar, men så kallas ju New Orleans för ”Amerikas Paris”. Det är en annan sak här som också skiljer sig från Frisco, det är fler färgade här och rasdiskrimineringen är större. Vi har fått ganska stränga förhållningsorder från chefen att inte lägga oss i detta om det kommer på tal i något sammanhang.
New Orleans 22/2 -64
Så fick man då vara iland första lördagen på länge. Vi var ute och tittade på lite affärer på e.m. innan vi gick ombord och käkade middag. Därefter gick vi iland igen. Vädret var bättre idag, det hade slutat regna, fast det fortfarande var rätt kyligt, särskilt på kvällen. På kvällen var vi på bio och såg en kul film med Rock Hudson, den har nog inte kommit till Sverige än. Efter bion träffade vi ett amerikanskt par i 30-årsåldern, dom bjöd oss på ett par drinkar nere på Bourbon Street. De var trevliga och frågade förstås en massa om Sverige. Han hade varit i Stockholm och Köpenhamn under sin tid som officer i amerikanska flottan. Så vi hade rätt kul. Det är dock synd att man inte har mera pengar, för om man ska ha riktigt kul i New Orleans så måste man ha gott om klöver, men då kan man roa sig också.

New Orleans 23/2 -64
Idag har vi slöat hela dan. För kvällen gjorde vi upp planer på att sticka med flodångaren ”S/S President”, som går på Mississippi som ett flytande danshak. Några av grabbarna hade varit med igår och sade att det var världens hålligång. Så vi gick iland och gav oss iväg till ”Presidents” kajplats, men gissa om vi blev besvikna: Hjulångaren går bara på fredag och lördag-kvällar. Och idag är ju söndag, så det var bara att svära en ramsa och vända. Vi tog en spårvagn ner till stan och försökte hitta på nåt annat, men det blev inte annat än en bio där man fick se två filmer till samma pris, en sväng nere på Bourbon street och sen ombord. Så ikväll blev det lite misslyckat.
 

Jag själv, min kompis i tvätteriet Kent Fromell från Örebro, okänd amerikan och en sjukvårdare som jag inte minns namnet på. Bilden är tagen på nattklubben Pat O´Briens i New Orleans, februari 1964.

New Orleans 24/2 -64
Vädret har blivit mycket bättre. Idag har det varit solsken och en 10-15 grader på dan. På kvällarna är det dock rätt kallt. På eftermiddagen idag har vi suttit nere i bytescentralen och spelat plattor, en kille som heter Behr har nämligen köpt en stereogrammofon för 35 dollar, en verkligt fin grej. Klockan 19:00 gick vi iland, vi var först på ett dansställe, men det var ingen vidare fart där, så vi åkte istället ner till en dansrestaurang som heter Pat Ó Briens, och där träffade vi genast några amerikaner som ville bjuda oss. Amerikanerna är hur vänliga som helst, och har man bara tur kan man gå ut en kväll utan pengar och ändå ha jättekul och bli bjuden på hela fadderullan. Nå, ikväll hade vi tur. Pat Ó Briens var ett jättefestligt ställe, för alla sjöng allsång tillsammans och humöret var i höjden. Så småningom tyckte dock våra amerikanska vänner att vi skulle gå nån annanstans, så vi var på en sån där stripper-bar på Bourbon Street också, och klockan hann nog bli en fyra innan vi kom ombord.

New Orleans 25/2 -64
Dagens första händelse var att vi fick höra att den biograf där vi köpt biljetter inställt visningen av VM-matchen Liston-Clay. Så Kent fick rusa iland med väldig fart och köpa plåtar till en annan teater. Som tur var fick han tag i det också. Man behövde inte ångra att man gjorde sig besväret, för vilken fight! När ni får det här så vet ni ju säkert hur det gick till när Cassius Clay slog Sonny Liston på tekn. K.O. i 7:e ronden. Clay var toppbra, Liston hängde inte med alls. När matchen bröts inför 7:e rondens början såg Listons ansikte ut som en bultad råbiff, ungefär. Fast det var ju på grund av en axelskada som matchen bröts. Publiken på den här teatern där vi var, jublade när Clay gjorde sin uppvisning, och dom jublade ändå mer när Liston förlorat. Det märktes också att Liston var ganska impopulär redan vid presentationen, då många i salongen buade vid hans entré. Jag kan också nämna att demonstranter gick omkring utanför teatern när vi stod och väntade att dom skulle öppna, med sig hade dom vita plakat som det stod följande på: ”All white ought to boycott this fight”. Något annat nämnvärt av intresse har väl inte hänt idag. Efter matchen gick vi ombord direkt, för dels var man ganska trött och dels är pengarna på upphällningen.

New Orleans 26/2 -64
Idag har jag varit ombord hela dan och kvällen också, för annars skulle jag inte ha råd att gå iland i morron, då det är sista dan i New Orleans. Eftersom jag inte har nåt annat att skriva om idag kan jag ju tala om att vi i måndags lämnade in de vita uniformerna, som alltså inte kommer att användas mer på långresan.
Jag vill också passa på att ge ett omdöme om New Orleans fast det är en dag kvar, och det är att det är en jättekul stad med mycket nöjen, och jag gillar den bra, men den kan inte slå San Fransisco (fast det beror väl på vad som hände där). I alla fall så är USA toppen och jag skulle nog inte ha nåt emot att återvända hit någon gång.

New Orleans 27/2 -64
Sista dagen i amerikansk hamn blev rätt lyckad. Först på dan var vi ute till ett universitet i utkanten av New Orleans. Det fanns nämligen rätt skarpa tröjor att köpa där. Sen gick vi en sista shoppingrond på Canal Street men jag hittade inget som var värt de tre dollar jag hade kvar. På kvällen var vi först och tog en öl på en bar på Canal street och där mötte vi ett par norska sjömän som vi ”snakkede” lite med. Sen var vi på Pat Ó Briens som är det trevligaste stället i New Orleans. Vi flottister från ”Älvsnabben” var väldigt populära där, och vi blev som vanligt bjudna. Några av killarna var uppe på scenen och sjöng också, vilket livligt applåderades från publiken. Det enda som inträffade och som störde ”avskedsfesten”, var att både min och två andra grabbars mössor försvann, jag antar att någon eller några norpade dem som souvenirer. Så vi fick gå ombord barhuvade. Tur att inte VO var på däck när vi kom, men vi måste ju i alla fall anmäla förlusten för att få nya mössor. Hoppas vi inte behöver pröjsa dem bara.

Mexikanska golfen 28/2 -64
Ja, idag har vi alltså lämnat New Orleans och USA, ja, Amerika över huvud taget. Klockan 8:00 i morse kastade vi loss och sen har vi stävat nedför Mississippifloden till vi nådde dess mynning ca klockan 15:30, och nu går vi med sydostlig kurs i Mexikanska golfen för att runda Floridas sydspets och komma ut i öppna Atlanten. Vädret är rätt fint, ca +15 och måttlig sjögång.
Ombord har inte hänt nåt särskilt idag. Ett rykte har dock kommit i cirkulation, och det är att vi i stället för att gå till Ponta Delgada skall gå till Oporto i Portugal. Detta p.g.a. de nyliga jordbävningarna på Azorerna. Men jag tror inte mycket på det.

Mexikanska golfen 29/2 -64
Idag är det några grader varmare ca +19, men det blåser friskt. Vi har jobbat som vanligt förstås, annars har det inte hänt nåt särskilt. Till middag fick vi kyckling, och ikväll visades en film på halvdäck, men jag brydde mig inte om att se den, för jag hade fått tag i en cowboy-deckare som jag tror var bättre. För att fylla ut raderna kan jag berätta en liten episod: I New Orleans tog fartygsintendenten ombord stärkelse åt tvätten, men han kan tydligen inte engelska ordentligt, för det vi fick var inte stärkelse utan bakpulver!

Atlanten 1/3 -64
Så är vi då inne i den sista månaden på långresan. Nån gång på eftermiddagen i dag rundade ”Älvsnabben” Floridas sydspets och styr nu ut i Atlanten för att passera genom Bahamas-arkipelagen ut i rum sjö. Dagens händelser har bestått i en konfirmation på livbåtsdäck (vid vilken jag inte närvarade) samt på eftermiddagen en minneshögtid med kransnedläggande för korvetten ”Carlscrona” som gick under alldeles här i närheten den 30 april 1846. ”Carlscrona” var också på hemväg från en långresa, då en kraftig vindstöt i Florida straight fick segelkorvetten att kantra, och större delen av besättningen omkom. Vädret har idag varit varmt (+24) men blåsigt med krabb sjö. I natt kommer klockorna att ställas fram en timme så imorgon är tidsskillnaden åter sex timmar.

Atlanten 2/3 -64
Vädret har idag varit fint. Inte alltför blåsigt, solsken men ändå inte för varmt (+25). Så man har passat på att sola sig lite. Jag är rätt skapligt brun, få se om det sitter kvar till hemkomsten.
Idag har vi passerat genom Bahamas-arkipelagen och förbi Sargassohavet, där det finns enorma tångmassor. Vi såg också en del tång som drev förbi.

Atlanten 3/3 -64
Idag har det varit skjutningar och klart skepp. I förmiddags sköt man för första gången på resan med det medelsvåra artilleriet, dvs de två 15 cm kanonerna akterut. P.g.a. detta fick vi lov att plocka ned alla lampor i mässen och stuva undan alla sköra saker. Jag var på min drabbningsstation midskepps när dom sköt, det small inte så farligt som jag trodde det skulle göra, men det skakade i hela skrovet för varje skott. Hade man varit i mässen hade man väl lättat från durken. Vädret är på det hela taget toppfint, som svensk högsommar och nästan stiltje. I kväll fick vi se film om skyddstjänsten, och så var det mörkerskjutning med 40 mm akanpjäserna, varvid man först fyrade av lysraketer över målet. Det var rätt skarpt att se, nästan som fyrverkeri, och lysraketerna lös upp ett stort område av havsytan, så det blev ljust som på dan, nästan. Det värsta med skjutningen ikväll var att man inte kunde sova förrän dom slutade ca klockan 23:30.

Atlanten 4/3 -64
Nu har jag åkt ”bå” en riktig brakförkylning, jag hoppas den går över snart, för det är rätt irriterande när det rinner ur näsan i 25 graders värme. Vädret är fortfarande jättefint, och vi går nu genom den del av Atlanten som kallas Sargassohavet p.g.a. de stora tångmassorna som driver omkring här. När man ser ut över vattenytan ser man stora bruna fält av tång. Sargassohavet är enligt ”Snabbnytt” lika stort som USA, så det dröjer nog till nästa vecka tills vi kommit ut ur detta havsområde. I förmiddags siktades om babord tre amerikanska jagare, men de kom aldrig särskilt nära utan försvann snart akterut. Däremot kom ett US Navy transportflygplan nära i eftermiddags, då det två gånger flög över ”Älvsnabbens” masttopp. Det var väl allt för idag, nu ska jag lägga mig och ta en dispril så förkylningen går över.

Atlanten 5/3 -64
Idag har vi haft stridsövning igen, varvid vi bl a fick lov att ta en atropinampin på oss själva. Nu var ampinen fylld med koksalt, men i krig är den fylld med nånting som motverkar nervgas. För övnings skull fick vi alltså sätta en i låret på oss själva under förmiddagens stridsövning. Natten till idag ställdes klockorna fram en timme igen, så när klockan nu är 18:45 här ute i Atlanten är den alltså i Sverige 23:45, om jag räknar rätt. Vädret idag har varit en aning svalare c:a 21 grader, och på eftermiddagen nästan total stiltje. Inte på hela resan har jag sett en så lugn havsyta som idag.

Atlanten 6/3 -64
Gårdagens lugna havsyta har idag förbytts av en krabb och gropig sjö. Temperaturen håller sig c:a 20 grader. Trots att det är så pass varmt har vi i alla fall lämnat in kaki-uniformerna idag, så nu har vi lämnat in hela långresemunderingen. Min förkylning har nu blivit bättre, jag hoppas det är borta helt snart. Idag har vi inte kunnat jobba nånting, för det har varit fel på ångledningen så vi måste jobba nu ikväll istället.

Atlanten 7/3 -64
Och så var det lördag igen, en lördag med trist och blåsigt väder. Det har duggregnat hela dan och varit mulet och ganska kraftig sjögång. På förmiddagen har vi haft beklädnadsvård, varvid jag fick en ny mössa istället för den som kom bort i New Orleans. Tyvärr fick jag lov att betala Kronan förlusten, kronor 7.10. Idag fick vi vin till maten, som var rostbiff. Det var meningen att det skulle bli skeppsafton ikväll, men den uppsköts p.g.a. vädret. Då det emellertid mojnade på kvällen och slutade regna, fick vi i alla fall se en film på halvdäck, det var en dålig wild-west som hette ”Där revolvern är lag”. I natt kommer klockan att ställas fram en timme igen, så att vi minskar tidsskillnaden till fyra timmar.

Atlanten 8/3 -64
Om vädret var dåligt igår så är det dess bättre idag. Sol och så varmt att man kan tro att man kommit ner på ”värmen” igen. Det märktes dock i skuggan att det är betydligt kyligare (+19). Sjögången är ganska kraftig, fast det inte blåser, men det beror på ovanligt långa och kraftiga dyningar.
P.g.a. det fina vädret kunde ikväll resans sista skeppsafton hållas. Bl.a. fick vi se filmer från den hittillsvarande resan, och det var ju rätt kul att återuppliva minnena från de olika platserna och händelserna så här på sluttampen två och en halv vecka före ankomsten till Göteborg. Fartygschefen talade också om att den sträcka som ”Älvsnabben” hittills avverkat på resan, på middagen idag motsvarade exakt ett varv runt jorden vid ekvatorn.

Atlanten 9/3 -64
Idag har det inte hänt nånting, egentligen. Sjögången har dock ökat kraftigt mot kvällen, och fartyget rullar en hel del, eftersom vågorna kommer från sidan. Det har varit ganska kallt också, + 16 på morgonen, och mulet. Jag har faktiskt inte ett endaste dugg mer att skriva om idag.

Atlanten 10/3 -64
Under natten har sjögången kraftigt ökat, vi vaknade mitt i natten av att bord och bänkar välte med buller och bång. Killarna som ligger i bingar har inte sovit något vidare i natt, för de är färdiga att glida av bingen vid krängningarna, så när man har svår sjöhävning och sjön från sidan är det bättre med hängkoj. När vi kom upp i tvätten i morse hade en flaska med klor vält i förrådet, och en säck med nylonskjortor och våra träskor som stod där hade blivit sönderfrätta. Det här kanske låter som om det skulle vara storm, men det är det faktiskt inte, det blåser inte alls så farligt, bara en 10-12 m/sek, men det är långa höga vågor och djupa dalar mellan dem, och eftersom sjön kommer från sidan så rullar ”snabben” kraftigt. Nu på kvällen är sjögången alltjämt lika kraftig. Till middag idag skulle vi fått semlor, men det blev tyvärr inga, varför vet jag inte.

Atlanten 11/3 -64
Sjögången är lika hård idag också, men något klarare himmel, solen tittar fram då och då.
Vi har idag fått beställa tågbiljetter hem, så det är alltså inte nödvändigt att ni kommer till Gbg, ni får göra som ni vill. Jag måste i vilket fall som helst ha tågbiljetten eftersom jag ska tillbaks till Göteborg efter påsk, varefter ”Älvsnabben” ska gå ner till Karlskrona. Natten till idag brassades klockorna en timme igen, och ikväll hörde vi nyheter från Sverige (mycket svagt). Det var väl 22-nyheterna, för här var klockan då c:a 19:00. Det sägs att det är ett stormcentra nånstans i ”närheten” av oss, därav sjögången. I kväll hade vi klart skepp-övning i mörker, men den var vi klara med c:a 20:30.

Atlanten 12/3 -64
Vädret är idag en aning lugnare, det rullar inte fullt så mycket, men det beror mest på att sjön nu kommer rakt akterifrån. På förmiddan har det till o med varit soligt. På eftermiddan har vi fått höra föredrag om Ponta Delgada och Azorerna. Ponta Delgada ligger på en ö som heter San Miguel och Azorerna omfattar nio öar, alla vulkaniska. Azorerna tillhör Portugal. Det lär vara vacker natur och Kent och jag har anmält oss till en utflykt till en dal där det lär finnas heta källor och sånt. Det verkar vara en ganska intressant plats, Ponta Delgada, men intresset för den är ändå ganska svalt överlag ombord, för de flesta har vid det här laget drabbats av ganska intensiv hemlängtan, så även jag. Vi får väl i alla fall hoppas att resans sista hamn i utlandet skall bli ett lagom kul minne det också att ta med hem. Just nu kommer dom in i mässen och säger att vi måste sjösurra i tvättförrådet, för vädret blir eventuellt värre. För tillfället blåser det 14 m/sek. Just nu kommer det meddelande att vi ska gå in till Ponta Delgada en dag tidigare, dvs. redan i morgon, därför att vi har en kille ombord som är så pass sjuk att han eventuellt måste in på sjukhus.

Ponta Delgada 13/3 -64
Det var svår sjögång idag på morgonen när vi löpte in till Ponta Delgada på ön San Miguel, Azorerna. Den vanliga ritualen med salut följde förstås, och c:a klockan 9:00 hade vi lagt till. Skräddaren (killen som jag talade om var sjuk) fördes omedelbart iland och till sjukhus, där han opererades för tarmvred, fick vi senare veta. Rapporten sade också att han befann sig väl. Vi fick inte gå iland förrän klockan 16:00, för det var rengöring på eftermiddagen. Ponta Delgada är en rätt vacker stad, trevligt pittoresk. Det finns dock knappt någonting att göra här, det upptäckte vi snart. Vi var i alla fall ute på upptäcktsfärd som vanligt förstås, och såg på stan. Utseendet är nästan som ”gamla stan”, det är väldigt smala gator också. Portugiserna fattar inte spanska, däremot talas här en del franska och engelska. Kvällens enda händelse som är värd att notera var när vi tog en taxi som skulle köra oss till ”nåt ställe där man kunde dansa och ha lite kul” som vi förklarade det för taxichauffören. Han körde oss till s.k. snack-bar ett par kilometer utanför stan, där det fanns två lösaktiga fruntimmer och ingen dans. Det var inget att ha, så vi åkte tillbaks igen. På vägen tog soppan slut i taxin. Chauffören gick ur och ringde efter en kille som skulle tanka åt honom, och mens vi satt i bilen passade chauffören på att byta hjul. Skulle ni kunna tänka er nåt sånt i Stockholm? Inte jag i alla fall. Nåja, soppan kom till slut, och cirka klockan 11:30 var vi åter ombord.

Ponta Delgada 14/3 -64
Idag har vi varit ombord hela dan. På förmiddan var det visserligen rätt fint väder, men då måste vi ju jobba, och sen blev vädret sämre, så det var ingen idé att gå iland förrän på kvällen, då vi gick iland klockan 21:00, för att gå på ett dansställe. Vi hittade mycket riktigt dit också, men det var inget kul alls och rätt dyrt. Man kan inte som i Sverige bara gå fram och bjuda upp en flicka här, man måste först bli presenterad för henne, och det är ju ganska marigt att bli. Vi återvände snart ombord, för vi tröttnade på det hela och det fanns inte nåt annat att göra.

Ponta Delgada 15/3 -64
Den värdefullaste dagen i Ponta Delgada blev idag, tack vare bussutflykten till Fumas-dalen.
Vi startade från fartyget klockan 11:00, och vår första anhalt var en keramikfabrik utanför stan där jag köpte en liten souvenir. Det var fyra mil till Fumasdalen, så vi fick se en hel del av landsbygden och byarna här på San Miguel. Det är mycket tjusig natur, ibland stora fält av åker på bergssluttningarna och i dalar, ibland tät skog av nästan tropiskt utseende. Klockan 14:30 var vi framme vid Fumas-dalen, där det finns en vacker park med gejsrar i marken som sprutar kokande vatten. Azorerna är ju vulkaniska. På återfärden åkte vi på smala slingrande bergsvägar där ena vägkanten (ibland båda) stupade brant ner flera hundra meter. Men vi hade en fin utsikt däruppifrån. Tyvärr var vädret dock mulet och bitvis mycket disigt, ja, dimmigt. Klockan 17:30 anlände vi åter ombord och ikväll ämnar jag inte gå iland, det finns i alla fall inget att göra.

Atlanten 16/3 -64
Natten till idag hände en hel del. Ute till sjöss hade det börjat blåsa småjäklar, c:a 30 m/sek efter vad jag hört, och det var varning för orkan. Detta resulterade i att det i Ponta Delgadas hamn uppkom ett kraftigt baksug, som kom ”snabben” att åka fram och tillbaka i förtöjningarna med 5-6 knops fart. Wirarna höll inte för detta, utan började gå av som om dom varit papperssnören, med knallar som av kanonskott. Dom av däcksfolket som var ombord fick jobba som slavar med förtöjningarna, och så fort en ny tross lades ut gick en annan av. Så höll det på hela natten. Dessutom slog brottsjöar över vågbrytaren på piren och brakade ner på kajen, varvid en parkerad taxibil spolades i sjön.
Klockan 2:00 i natt väcktes vi som sov av att högtalaren vrålade: ”Män överbord! Samtliga frälsarkransposter på däck!” Det var fyra killar ur besättningen som stått på kajen och gått samma väg som taxibilen. Nåja, inte riktigt, för dom blev uppdragna allihop, som tur var, men det var ju ett lite otäckt tillbud. I morse utpurrades vi en timme tidigare, p.g.a. att man beslutat avgå så fort som möjligt, eftersom det knappt fanns några förtöjningslinor kvar. Först hämtades ”skräddarn” ombord från sjukhuset, och klockan 8:00 avgick vi från Ponta Delgada, och naturligtvis rådde grov sjögång utanför vågbrytaren, men ändå inte så farligt som vi trott. Vindstyrkan var nu ”bara” 20 m/sek. Vid hamninloppet mötte vi två brittiska fregatter. Under dagen har vinden mojnat, och sjögången har också lugnat av, fast den fortfarande är kraftig. Klockan 3:00 i natt kommer klockorna att ställas fram igen, så tidskillnaden minskas alltså till två timmar.

Atlanten 17/3 -64
Sjögången och vindstyrkan har lugnat av ytterligare under natten, så det är bara efterdyningarna efter stormvädret som kommer fartyget att rulla lite. Annars har vädret idag varit mulet, temp. c:a +15. Vi har nu Azorerna ca 450 distansminuter söderut. På förmiddagen idag har det varit stridsutbildning och vi i skyddet fick öva läcktätning, länspumpning m.m. Vi har nu fått reda på vart vi ska efter långresans slut. Jag och de andra tvättarna är avsedda att stanna på ”Älvsnabben” som förrådspersonal eller nåt sånt. Men många andra har fått kommenderingar till andra fartyg eller landkommenderingar.

Atlanten 18/3 -64
Idag finns det inte mycket mer än vädret att skriva om. Det har varit mulet, regnigt och blåsigt med krabb sjögång. Det har också blivit en aning kyligare + 14, vilket tyder på att vi kommer allt längre norrut nu. Vid middagstid var ”Älvsnabben” i jämnhöjd med Cap Finisterre på Spaniens nordkust, och om man kunde se tvärsöver Biscaya skulle man nu alltså se Frankrikes kust om styrbord. Vi går nu längre ut från land än vad vi gjorde på nedvägen, så därför går vi nu inte genom Biscaya utan strax utanför.

Atlanten-Biscaya 19/3 -64
Idag har vi haft rätt jobbigt. Bl.a. har vi målat durken i mässen på eftermiddan, så middagen fick vi inta i mindurk 2. Vädret är fint idag, soligt och rätt varmt, men lite kall blåst. Sjögången är betydligt lugnare nu än vad den var när vi passerade det här området i november. Någon gång i morgon bitti kommer vi att vara framme vid engelska kanalen, och i natt kommer klockorna att brassas till Greenwich meantime – dvs. en timme efter Sverige.

Engelska kanalen 20/3 -64
Nu börjar det märkas att vi närmar oss den höga nord. Dels på grund av temperaturen, som idag är c:a +10, dels på grund av att den långa atlantdyningen slutat vagga ”snabben” och istället är det nu små, korta vågor. F.ö. är vädret mulet, och det duggar lite nu på kvällen, och det känns ganska kallt i lovart. Vi har idag hört nyheter och lite musik på Sveriges radio, men det är ännu mycket störningar. Vi har nu jobbat undan det mesta i tvätten, den skall stängas igen på måndag, då vi enligt beräkningarna skall befinna oss i svenskt vatten utanför Marstrand. Det skall nämligen bli lite övningar, inspektioner av tullen och chefen för Marinen innan vi går in till Göteborg på onsdag nästa vecka. Fartygschefen har idag blivit befordrad till kommendör.

Nordsjön 21/3 -64
”Gamla Nordsjön svallar och brusar” brukar det ju heta. Detta stämmer inte riktigt i vårt fall, för sjögången är ringa, bara lite småvågor. Under dagen har det dock börjat blåsa en aning, så sjögången har ökat successivt. Nu på kvällen gungar det faktiskt lite. Med jämna mellanrum tjuter ”Älvsnabbens” mistlur ikväll, för det är en jäkla tät dimma. Kallt så det förslår tycker jag också att det blivit, det är c:a +8 men jag tycker det känns som -8, nästan. Men det är klart, man har ju varit nere i Sydamerikas hetta, så….. Händelserna idag har inte varit många. Det enda värt att notera är väl att vi fått lämna uppgifter vad vi har för tullpliktiga varor. På måndag blir det inspektion av hela fartyget. Man vill väl se till att fjolårets ”Älvsnapshistoria” inte upprepar sig.

Nordsjön 22/3 -64
”Det lilla lugna” har vi tagit också idag. Legat och slöat på förmiddan, käkat frukost, slöat igen o.s.v. Vi fick en god middag idag, sån där härligt mör biff. Strax före middagen vågade jag mig upp på däck, fy fan vad kallt! Havet är ordentligt gropigt idag, lika dimmigt som igår och temperaturen +3 grader. Vindstyrka: ca 10 m/sek. Så nu får man bylta på sig ordentligt när man går upp på däck. Vi hör nu fint Sveriges radio program 1, men ännu ej tvåan. Vår tid är nu åter densamma som hemma, den sista brassningen gjordes inatt. Vi är nu på väg att runda Jyllands nordspets, och i morgon eftermiddag eller kväll bör vi väl vara utanför Marstrand.
Skagerack 23/3 -64
Igår kväll just som vi skulle till att binga in, orienterades från bryggan att ”om man var nyfiken på hur snö såg ut kunde man gå upp på däck”. Och det snöade faktiskt, även om det i blåsten mest kändes som isnålar i ansiktet. Idag är vädret betydligt bättre och vid middagstid siktades svenska kusten. Det var ett par små öar som stack upp vid horisonten. Vi var då fyra och en halv distansminut utanför Paternoster. Sen gick vi norrut upp mot Norge, för att under natten återvända söderut, ty inte förrän i morgon skall vi ankra i Marstrandsfjorden. På eftermiddagen har officerarna inspekterat våra mässar och skåp på jakt efter smuggel, men hos oss kammade dom noll. Det är ungefär allt för idag, förutom att det är någon grad minus och alldeles förbannat kallt.

Till ankars i Marstrandsfjorden 24/3 -64
I morse när man vaknade och såg ut genom ventilen skådade man den bohuslänska skärgårdens klippor och skär. Vi låg då redan för ankar. Om babord ligger en liten fiskeby. Det allmänna intresset har idag rört sig om inklareringen. Tullarna kom ombord klockan 8:00, och nu klockan 17:30 håller dom fortfarande på och rotar, dom lär ha hittat en del sprit och röka i hålskeppet. I vår mäss fann de dock inget. Förutom tullkryssaren har vi idag också haft besök av en av marinens Alouette-helikoptrar. Vädret har varit fint, soligt och kav lugnt. Dagen har ägnats åt målning och finputsning av fartyget till chefens för Marinens inspektion i morgon, som skall ske under gång härifrån till Göteborg. Ja, klockan 14:30 i morgon förtöjer vi alltså vid Nya varvet i Göteborg, och därmed kan väl HMS Älvsnabbens långresa 1963-64 anses avslutad.
 

Epilog till Älvsnabbens långresa 1963-64

Den 25 mars 1964:
Återkomst från långresan, efter chefens för Marinen inspektion inlöpande till Göteborg, hempermission över påsken för besättningen.
Avgång från Göteborg till Karlskrona den 31 mars, ankomst till Karlskrona 1 april.
Den 2 april övningar i Blekinge skärgård, återgång till Karlskrona samma dag.
Efter varvsöversyn provtur den 16 april, återgång till Karlskrona samma dag.
HMS Älvsnabben ingår som ledarfartyg i första minfartygsflottiljen, bestående av ”Älvsnabben”, fregatten ”Karlskrona” och minsveparen ”Tjurkö”, f. o. m. 20 april.
Avgång från Karlskrona mot Hårsfjärden 21 april. Övningar, ankomst Hårsfjärden 23 april.
Den 3-5 maj övningar i havsbandet, ingång till Stockholm 6 maj.
Avgång från Stockholm 11 maj, övningar. Ingång Hårsfjärden 15 maj.
Jag låg sjuk (lunginflammation) på Örlogsberga sjukhus 15-22 maj.
Övningar i havsbandet 26 maj, ÖB inspekterade. Inlöpte Hårsfjärden 29 maj.
Avgång på övningar i havsbandet 2 juni, återkomst Hårsfjärden 4 juni.
Avgång mot Norrköping 9 juni, övningar. Inspektion av chefen för kustflottan 11 juni, ankomst Norrköping 12 juni.
Avgång från Norrköping mot Karlskrona 15 juni, på kvällen ”strandhugg” i Blankaholm, ankomst Karlskrona 17 juni.
Därefter stillaliggande en månad vid Karlskronavarvet p.g.a. övningsuppehåll, jag var ledig från 18 juni t.o.m. 5 juli.
Provtur i Blekinge skärgård 21 juli.
Avgång från Karlskrona 22 juli till Fredericia i Danmark för nordiskt kadettmöte, ankomst till Fredericia 24 juli efter ”strandhugg” i Ystad 22 juli på kvällen.
Avgång från Fredericia 28 juli till Lysekil, ankring utanför Långedrag, Göteborg, kvällen den 29 juli, ankomst Lysekil 30 juli.
Avgång från Lysekil 3 augusti, ankring Stenungssund 4 augusti, ”strandhugg” i Gottskär 5 augusti, ankomst till Hälsingborg 6 augusti.
Avgång från Hälsingborg 9 augusti till Karlskrona, ankomst samma natt. Avgång från Karlskrona till Hårsfjärden 12 augusti, övningar, ankomst Hårsfjärden 13 augusti. Avgång från Hårsfjärden till Härnösand den 17 augusti, övningar, ankomst Härnösand 20 augusti.
Jag mönstrar av från HMS Älvsnabben i Härnösand den 24 augusti, kommenderad till Skeppsholmen i Stockholm, och blir där hemförlovad den 25 augusti.
MUCK (Militär Utryckning Civila Kläder) 27 augusti 1964.
 


 

Till början