Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Långresan
1967-68

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Owe, Charles och Tomas berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

35-års träffen i Skönstavik
 

 


45-årsträffen
20-21 oktober
2012!

40-årsträffen
29 september
2007!

35-årsträffen
5 oktober 2002

Klicka för
att läsa mera!
 


FC´s förord från den inbundna utgåvan av Snabbnytt från långresan 1967-68 har Owe Lising skickat. Owe var värnpliktig eldledningstekniker ombord med skeppsnummer 91. Han och två andra värnpliktiga skötte bl.a. om Humlan och hade det ganska behagligt ombord eftersom de slapp arbetsuppställningar och rostknackning. Humlan var ett litet radiostyrt flygplan med 4 m mellan vingspetsarna och med en liten boxermotor på 85 hk. Den sköts ut med en raket och användes för målskytte.

Tyvärr har Owe lämnat oss den 11 februari 2009. Han begravdes den 6 mars i Katarina kyrka i Stockholm. Sekonden Christer Fredholm och ett flertal medlemmar ur besättningen 1967-68 hedrade hans minne med sin närvaro. Owe var en av alla skeppskamrater mycket uppskattad vän och att han gjorde stora personliga insatser under många år vid besättningens långreseträffar.

Besättningen har haft flera återträffar sedan hemkomsten. Den senaste var 40-årsträffen 2007.

FC hovmästare Lars G. Johansson berättar att han och hans fru besökt sekonden Christer Fredholm på hans gård i Nättraby. Se bilden längre ned!

Kartan över resan har Bengt-Göran Söderlund skickat.



Karta över långresan 1967-68. Klicka på den för att förstora!

Karta över långresan 1967-68. Klicka på den för att förstora.



Charles Eriksson med skeppsnummer  444 och luftvärnskytt på 40/48:orna har också bidragit med information och en bild.

FC på resan var Lennart Ahrén och Second var Christer Fredholm.

Resan startade i november 1967. Pga ett fel i elsystemet blev första anhalt Las Palmas på Kanarieöarna. Därefter gick man mot Rio i Brasilien där man firade jul i en liten vik utanför staden. Nyår firades i Buenos Aires, Argentina. Därifrån tillbaka till San Salvador i Brasilien och så vidare till Cartagena i Columbia, svenskön S:t Thomas och Barbados i Västindien. Sedan blev det Key West, Wilmington och Philadelphia i USA. Vägen hem gick via Azorerna och Bordeaux i Frankrike till Göteborg.

Besättningen hade första återträff 1973 i Karlskrona och har haft ytterligare flera träffar sedan dess, varav den senaste 1998.

 

Charles Eriksson när han rider på en av de två 15,2 cm kanonerna i aktern. Klicka på bilden för att förstora!

Charles Eriksson när han rider på en av de två 15,2 cm kanonerna i aktern.
Klicka på bilden för att förstora.

 

Skeppskamrater

Det är en stor förmån att få göra en långresa till främmande länder och främmande världsdelar. Man får se mycket, vara med om mycket och lära sig mycket. Vi som utgjorde HMS Älvsnabbens besättning vintern 67-68 fick uppleva denna förmån i rikt mått.

Vår kära Älvsnabben förde oss till tre världsdelar förutom Europa. I Casablanca och Marrakech mötte vi den fantasieggande och fascinerande arabiska kulturen och i Freetown fick vi en glimt av det svarta Afrika.

Under sex oförglömliga dagar i Rio fick vi uppleva det väldiga, färgsprakande Brasilien. Vi fick bada vid Copacabana och Ipanena, se en ligafinal i fotboll och ryckas med av eldiga sambarytmer.

Ingen av oss kommer väl att glömma vårt julfirande i den vackra lilla viken vid Porto Bello och även minnet av den gästfria svenska kolonin och nyårsfirandet i Buenos Aires kommer att stanna kvar länge.

Västindien med sitt kristallklara, turkosfärgade vatten och sitt underbara klimat kom väl att framstå som något av ett paradis för oss. I Cartagena fick vi en vision av pirater och spanska guldlastade galjoner men även av en fattigare, hårdare och hänsynslösare verklighet än vad vi tidigare upplevt.

Besöket i Mexiko blev en av toppunkterna på resan. Vi fick springa på den olympiska löparbanan och vi fick möta den gamla mexikanska kulturen i de mäktiga pyramiderna och i den tjusande dansuppvisningen.

Det effektiva industrialiserade USA med dess väldiga resurser fick vi en glimt av i Key West och i Philadelphia där vi också efter 3 månaders värme mötte bister vinterkyla.

Det korta strandhugget på Azorerna med sina kratersjöar och varma källor var intressant liksom besöket i Bordeaux där vi mötte den europeiska våren och där vi fick lära oss mycket om framställning av de röda vinerna.

Ja, vi fick verkligen se och vara med om mycket i de hamnar och ankarplatser som vi besökte under vår resa. När man tänker tillbaka på resan är det emellertid inte bara minnena från hamnbesöken som tränger sig fram. För de allra flesta av oss är det väl så att minnet av den sammanhållning och det kamratskap som vi fick uppleva ombord allt mer framstår som det värdefullaste utbytet av resan.

Livet inom Älvsnabbens relingar under de långa förflyttningarna till sjöss med utbildning, rostknackning och målning, linjedop och spex, äktenskapsskola och konfirmationsundervisning liksom de gemensamma upplevelserna i land ledde fram till en sammanhållning och ett kamratskap som torde vara sällsynt i det moderna samhället. Alla och envar bidrog till att skapa en stämning och en anda ombord som gjorde Älvsnabben till ett trivsamt och lyckligt fartyg.

Minnet av denna anda och stämning och denna sammanhållning och kamratskap är något att vara tacksam för och något att bevara för framtiden.

Jag är säker på att denna lilla bok, där alla numren av vår "Snabbnytt" finns samlade, skall bidra till att bevara kamratskapet och vänskapen mellan oss alla som var med på långresan 1967-68 och att den skall utgöra ett kärt stöd för vårt minne när vi åter i tankarna vill uppleva vår resa.

Jag hoppas att vi åter alla skall mötas när det om några år blir dags för en jubileumsträff.

Eder tillgivna f. d. FC

Lennart Ahrén

 


Från Tomas Schreiber (Broberg under resan)

Tomas var med som fotograf på denna resa och har bl.a. tagit fotot till vykortet som finns som översta bild på startsidan. Från Tomas stora fotoförråd från resan kan vi presentera en del av dem här.

Alla bilder går att klicka på för att förstora!

Det är Tomas längst fram i mitten!

Så här skriver Tomas om dessa två bilder: Det är jag sittande i mitten. Jag kom ju med Snabben alldeles innan jag skulle mucka i november 67, så nånstans på Nordsjön muckade jag och blev värnpliktig Furir med silverankare istället för guld i mössan. Så då vart jag anställd i flottan med lön.

Jag minns inte namnet på en enda furir här. Men det är inte så konstigt. Jag intog bara måltiderna i furirmässen. Fotokojen var ju placerad för sig i eldarmässen längst in, så de var ju mina polare.

 

 


 


Ännu en av alla omtyckt och uppskattad skeppskamrat FC hovmästare Lars G Johansson har gått ur tiden. Under en industrimässa i Cannes drabbades Lars av en stroke och avled hastigt den 20 oktober 2009. Lars bodde sedan 1969 i USA
där han verkade som skicklig affärsman. Han
deltog nästan regelbundet vid våra fem-årsträffar
till vilka han ofta lämnade generösa bidrag.

Trots sina yrkesmässiga framgångar sade han alltid att tiden på Älvsnabben var den bästa i hans liv.

                            
                                                      Sekonden
 

 

 

FC hovmästare Lars G. Johansson berättar att han och hans fru Beverly besökt sekonden Christer Fredholm på hans Nättraby gård i september 2007. Klicka på bilden för att förstora!

 

Här har vi Lars och hans son Lars-Erik som besöker HMS
Carlskrona vid hennes hamnbesök i Fort Lauderdale, Florida.
Klicka på bilden för att förstora!

 

Till början