Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Börje
Funderar

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

 


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till
långresan 1977-78

 

 

 

Slutord av fartygspastor Börje Johansson från Luleå.
Publicerat i tidningen Snabbnytt 13 mars 1978.

 

Efter Tanger tillfördes en ny uniformspersedel att bäras inomhus! Här ser vi fartygspastorn Börje Johansson, som genom omröstning överlägset vann tävlingen om Bäste Skeppskamrat!
Humor var Pastorns signum. När han fått veta att skeppshumorn döpt honom till Börje Psalming kontrade han med att kalla korum "crosschecking"!

 

Det är mycket man funderar över så här i slutet av resan. Om några dagar är man hemma, och det är klart att det blir roligt att träffa de sina igen.

Är man ute till havs med Älvsnabben i fyra och en halv månad, så vore man underligt skapt om man inte skulle ta intryck av livet ombord. Man har lagt till sig med vanor och ovanor. Anpassningen till det civila livet kan bli en svår omställning.

Ta t ex det här med trösklarna eller skotten i dörrarna. Man har ju lärt sig att lyfta både högt och vackert på benet varje gång man skall ut och in. Vad skall dom säga där hemma, när man passerar tröskeln till vardagsrummet när man skall hälsa på alla gästerna som kommit till hemkomstpartyt.

Ingen kommer att väcka mig på morgnarna så underbart vänligt, stillsamt, kärleksfullt och ömt som serg Ordrup gjort. Ingen kommer att viska: "purr-purr-purr ut".

Så det där med bäddning och städning. Jag har haft förmånen att ha killar som städat och dammat och gjort skinande rent. Min mardröm är när hustrun drar fram dammsugaren ur städskåpet och förkunnar: "- Rent hus!". ITO: s och Sekondens städinspektion är en artighetsvisit i jämförelse med hennes hårfina kontroll.

Jag är också rädd att man kör för hårt när man skall försöka att organisera familjen och alla ungar i backlag där hemma vid matbordet. Och jag bävar för den dag jag på nytt ställer mig i predikstolen därhemma i kyrkan och säger till kyrkovärdarna: "- Lämna av!", eller istället för Amen, säger "- Klart slut". Milda tanke, om man någon gång skulle vilja vara ifred och tänka och känna sig betydelsefull och säger till församlingen: "- Nu går jag upp på bryggan och tar en solhöjd". Och så går man upp i klocktornet och tittar längtansfullt mot horisonten och så ser man havet, Bottenviken, Rödkallens fyr vid synranden.

Men det gör ingenting. Någonstans därborta finns havet och jag får tillfälle att ropa som härföraren Xenofon en gång "- Tallatta, Tallatta!" Havet, havet!

I värsta fall kan man trösta sig med att gå ner till hamnen och bönfalla om att få gå ombord på isbrytaren Ymer och på nytt drömma sig bort till färden uppför Mississippi och Potomac. Misslyckas man med det försöket får man väl gå hem igen och be att få låna lillgrabbens segelbåt och leka med den en stund i badkaret, och drömma om Fernando de Noronha, Mayero, Djävulsön och Gun Cay.......

Hm! Det gäller att hålla tungan rätt i mun.

FPa Börje Johansson

 

Till början