Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Hissa flagga, gös
och Kikki Nolla

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Folke Holm berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till historiesidorna
 

 


Hur många känner till ovanstående uttryck? Flagg och gös är kända begrepp, men Kikki Nolla, vad är det? Ändå har det varit ett rätt känt begrepp i flottan.

Det hände sig vid den tiden, då råseglare från svenska flottan gjorde långresor till fjärran hav och länder. Besättningen utgjordes till största delen av skeppsgossar mellan 14-17 år. Ombord på ett långreseskepp befann sig en skeppsgosse med epitetet Kikki Nolla.

Alla fick snabbt ett tillnamn, hur han fått sitt känner skrivaren ej till. Emellertid låg skeppet vid kaj i en sydländsk stad, kanhända Tanger. Kikki Nolla med två kamrater fick permission och stegade iland, ity att beskåda staden.

De vandrade på gator och i gränder och kom ut på ett stort torg i samma stund som roparen från minareten förkunnade att det var tid för bön. Snabbt som en tanke vecklade stadens infödda ut sina bönemattor, och med pannan mot Mecka förkunnade de sin tro.

Torget var stort och många stjärtar i vädret. Detta var ju frestande för en "gammal grabb", sista årets skeppsgosse, som ju Kikki Nolla tillhörde. Han satte sin högra fot där fordom den svenska faderskärleken och uppfostran gick hand i hand, i baken på en Allahs tillbedjare. Ingenting hände, bönen fortsatte, ty ingenting rubbar Allahs tillbedjare under pågående andakt. Men allting har sin ände, så även bönetiden.

Våra svenska vänner hade just då passerat torget. Som dragna i ett snöre reste sig alla upp och under fruktansvärda tjut jagade de sjömännen. Dessa gjorde en snabbkalkyl och förstod att här var bättre fly än illa fäkta. Genom gator och gränder, över torg och genom prång gick jakten. Under skrik och rop ökades den förföljande skaran, med dragna kroksablar och fäktande armar förföljdes våra vänner.

Så småningom siktades skeppet. Att gå över landgången gavs icke tid till. I full fart från kajen, tog de ett skutt över relingen, samtidigt som de hälsade på flaggan akterut, just innan hopen hunnit upp dem.

Under skrän och rop krävde hopen på kajen av fartygschefen att få mannen utlämnad, han hade ju hädat. Endast döden kunde sona detta brott. Kajen var full av svartmuskiga män med dragna kroksablar, för dem fanns bara ett; mannen måste plikta med sitt liv. Fartygschefen var en klok och vis man, som ju fartygschefer pläga vara. Från sitt skepp lyckades han lugna den upprörda skaran genom att lova att deras önskan skulle villfaras såtillvida att han själv skulle låta den gå i verkställighet på för fartyget övligt vis; genom att hänga mannen i rånocken. Enligt svensk sed skedde detta i samband med att flagga och gös hissades, och fartyget måste då ligga till ankars ute på redden.

Alltså i morgon, när solen går upp kan ni samlas, ni hör en signal och kan från kajen se att så sker.

Fartyget kastade loss, och ute på redden, lagom långt från kajen, gick ankaret. Under natten gjordes en docka, klädd i flottans blå, med krage och allt, mössa och topplänta.

På morgonen hade det samlats mycket folk på kajen, även ombord var det liv och rörelse. När tiden var inne ljöd en signal på fartyget och följdes av ordern: "Hissa flagga, gös och Kikki Nolla!". Flaggan och gösen gick till väders, så ock vår docka, dinglande från rånocken, där den hängde tills det var tid att hala flagga och gös. Från kajen kunde de, med god hörsel ombord, höra hur det ropades; "Ske Allahs vilja, allt är förlåtet!".

Permission beviljades utom för Kikki Nolla och hans kamrater. Kikki Nolla fick betala sina byxor då det visade sig att sabelhugget orsakat en reva i baken. Sens moral, låten dem bedja!

 

Till början