Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Korvettens Karlskronas förlisning 1846

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

 


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till historiesidorna
 

 


För 130 år sedan inträffade en svår fartygsolycka inom den svenska flottan. Det var korvetten Karlskrona, som på hemväg från en långresa i Sydatlanten och Västindien råkade ut för en orkanby och sjönk. 114 av den 131 man starka besättningen omkom.

Korvetten Karlskrona var en efter tidens mått liten korvett på 525 ton, 38 meter lång och bestyckad med 18 kanoner placerade på huvuddäck. Korvetten avseglade den 6/8 1845 från Karlskrona och styrde via Gibraltar och Kanarieöarna mot Sydamerika, där man besökte Buenos Aires, Montevideo och Rio de Janerio. Färden gick därefter till den svenska kolonin S:t Bartélemy, där skrovet och riggen fick en ordentlig översyn. Efter ungefär 1 månad seglande hon vidare mot Havanna, som var sista hamnen före återresan till Sverige. Karlskrona avseglade från Havanna den 30/4 1846. Chefen meddelande i sin sista rapport att han beräknande ankomma Sverige och Göteborg i slutet av maj.

Valborgsmässoafton 1846 bogserades Karlskrona med hjälp av egna låringsbåtar ut ur den trånga hamnen. Ute på fritt vatten möttes korvetten av frisk nordvästlig kultje och för märsk, bram, undersegel, klyvare och mesan sätts nordostlig kurs i lätt bidevind från babords halsar, upp genom Floridasundet mellan Bahamas och Florida. På eftermiddagen ökar molnigheten vilket tydde på regn eller stiltje. Klockan 18.00 kommer chefen upp på däck. Fartygets läge avläses i kortet. Läget är 25´ nord om Maranzos på Kuba. Chefen beordrar den rutinmässiga revningen av märsseglen, varefter sekonden tar emot på däck. Då revningen är verkställd beordras besättningen att stanna kvar på däck. Chefen står på kommandopall vid lovarts lårningsbåt. Sekonden står under honom vid babordssidan.

Chefen kontrollerar noggrant horisonten och säger till sekonden: Jag tror inte det blir något av den här byn. Sekonden svarar: Kanske inte, men jag tror att den har vind med sig ändå. I samma ögonblick hör alla ombord ett underligt dån i luften. Sekonden är beredd och kommenderar alla till storsegels gigtåg och gårdingar och mesans bockar och gigtåg. Arbetet igångsätts omedelbart. Skott och fall kastas loss och foder läggs för att fartyget skall hållas undan för vinden.

Aktiviteten har börjat då korvetten träffas av en blixtsnabb vindstöt, en orkanby. Fartyget vräktes på sidan vilket innebär att fallen inte kan löpa ut och att riggen pressas ned i vattnet. Vattnet strömmar in genom de aktra kanonportarna och över lä reling, spolar bort folket från lä gångbord och strömmar genom för- och storluckorna ner i hålskeppet. Folket i lovart kan inte hålla sig kvar utan åker ner i lä. Fyra av lovartskanonerna sliter sig och åker ned i lä och ökar förödelsen. På två minuter är allt förbi. Korvetten Karlskrona sjunker med aktern före ned i det kokande havet. Ingen båt hinner sättas i sjön. Fartygets slup, som stått lös i barkassen, kastas överbord och vattenfylls. Åtta man, en av dem sekonden, simmar i slupens närhet. Tillsammans med ytterligare nio man, som klamrat sig fast vid vrakspillror lyckas denna grupp efter fruktansvärda ansträngningar och med ständig risk för att bli anfallna av hajar att få slupen på rätt köl och länsad.

Karlskrona sjönk 18.30. Kl 19.00 är havet åter stilla. De skeppsbrutna räddas efter fyra dygn av ett amerikanskt fartyg. De hade fått utstå hemska umbäranden med omväxlande regn, kyla och sol, kyla utan kläder och mat och med endast två åror ombord. Mycket har skrivits om orsaken till denna katastrof. Rykten och skvaller gav till en början en mycket skev bild av händelseförloppet. Modern forskning har emellertid lyckats lägga allt detta tillrätta.

Krigsrättens utslag "Rätten saknar all anledning att lägga den timade olyckan på någon av fartygets besättning eller befäl till last" står fast än idag. Orsaken tillskrivs helt den snabba och oväntade vindstöten. Enligt engelska seglingsbeskrivningar kallas sådana byar "white squalls". För att rätt förstå de förödande verkningar dessa "white squalls" har, kan nämnas att den by som sänkte Karlskrona av allt att döma sänkte ytterligare 13 fartyg.

Inom flottan har det utvecklats en tradition att svenska långresefartyg som passerar i närheten av den plats där Karlskrona förliste högtidlighåller minnet av de 114 svenska örlogssjömän som omkom.

Artikeln hämtad ur Snabbnytt 68/69 sign. PW.

 

Till början