Älvsnabben med kamouflagemålning. Klicka på bilden för att förstora!

Älvsnabben med besättning 1952. Det är jag som sitter som nummer sju från höger, framför fartygschefen. Klicka på bilden för att förstora!

Jag kan berätta lite grann om tiden ombord. Vi mönstrade på i Karlskrona i slutet av Juni 1952, då vi hade legat 3 månader på Sparre. Jag tillhörde Göteborgs Örlogsstation. I Juli månad gick vi uppåt mot Göteborg. När vi kom till Varberg, gick vi med kadetter till Fredrikstad i Norge. Vi fick inte gå iland där utan vi fick ligga utanför och vänta, ett par dagar, och sedan vända tillbaks till Varberg.

Sedan gick vi kusten upp igenom. Första anhalt var mellan Kungshamn och Smögen där vi fick ligga för ankar och permittentbåten gick iland. Sedan gick vi till Fjällbacka och Strömstad. Jag hade turen att få ledigt på varje plats, så jag tog mig hem till Hunnebostrand, där jag bodde. Det var så bra kamrater ombord, särskilt dom från norra Sverige, för dom bytte jag vakter med. Jag skulle ta deras vakter när vi kom till Norrland. Nu var det så, att när vi kom dit blev det inte någon landstigning, utan det var övning hela tiden.

Minankare med en våle uppe på. Snabben var ju en minutläggare, så vi övade på att lägga ut minor.
Minorna fick ligga kvar ombord och vi sjösatte bara ankaret.
När ankaret, som gick på räls, åkte i sjön, rullade tågvirket ut, så det var bara att hala upp ankaret sedan.
Sedan var det mycket arbete att rengöra ankaret från lera och annat som hade fastnat.
Efteråt följde insmörjning och pårullning av tågvirket.

När vi sedan kom till Stockholm (Berga) och skulle gå vidare mot Göteborg så gick vi på grund på Långholmen i Kanholmsfjärden. Vi bodde i mäss 11 längst akterut. Klockan var ca.1/2 8 på morgonen, då ett förskräckligt liv uppstod i styrmaskinen och ett brak hördes. Vi hade fullt sjå att hålla oss på benen. När vi kom upp på däck stod vi halvvägs uppe i en skogsdunge. Vi kallade på hjälp och jagaren Norrköping kom och skulle dra oss av grundet, men det var dömt att misslyckas, då den inte hade någon dragkraft. Istället kom det en bogserbåt från Röda Bolaget och då följde vi med som en vante. Det blev reva på ca 10 meter i botten.

Medan vi låg på varvet, fick mönstra av och ta tåget till Göteborg. Där fick vi tjänstgöra på Officersmässen medan vi väntade på Snabben. Vad hände sedan? Jo, medan vi väntade kom det meddelande att dom hade gått på grund i Öresund. När dom så småningom kom till Nya Varvet mönstrade vi på och gick till Aarhus i Danmark där vi låg en vecka. Vi mötte stans fotbollslag (seger med 3-0) och sedan mötte vi deras handbollslag där det blev oavgjort 22-22.

Handbollslagen i förbrödring.

Fotbollslaget som besegrade div.2 laget i stan. Själv var jag målvakt (vi vann med 3-0).

Sedan hände det inte mer, för efter avmönstring kom jag ombord på Koster. Jag kanske har skrivit för detaljerat, men det bar roligt att få berättat sådant som hände för en mansålder sedan.