Tommy Persson.

Alla innevånare i mäss 9. Tommy är nr 4 från höger i stående raden längst bak.

HMS Älvsnabben 1963-1964 – Sammandrag

Södra Östersjön 14/11 -63
Jag förmodar att ni såg avskedsceremonierna på TV i kväll, vi såg dem också, fast otydligt. Det blåser ordentligt, 12-15 sekundmeter, men jag är inte sjösjuk, eller ens illamående, det är bara några stycken som mått illa – än. Idag har vi inte gjort mycket. Efter vi kastade loss från kajen käkade vi frukost, och sen sjösurrade vi grejorna i tvätteriet.
Som ni såg på kortet jag skickade ska vi inte till Dakar, men jag vet inte än vilken hamn det blir istället, det har dom nog inte fått reda på själva än.

Kielkanalen 15/11 -63
I morse gratulerade fartygsprästen i högtalaren mig och en eldarfurir, som också fyllde år, fast 22. I morse kom vi fram till Kiel, där vi låg i sluss c:a en halv timme. Sen har vi gått genom Kiel-kanalen hela dan, men vi har jobbat med att impregnera skyddskläder, och sen hade vi stridsövning (instruktion) på eftermiddan. Vi (tvättarna) är under strid skyddspersonal, d v s vi ska släcka bränder, täta läckor och sånt. Just nu är vi på väg ut ur Kiel-kanalen, och det har börjat blåsa lite, men det gungar inte. Jag ska nu städa mässen, jag ska lämna av till sekonden vid eldronden.

Nordsjön 16/11
Just innan jag började skriva här har jag satt tillbaks klockan en timme, från 18.30, så nu är hon halv sex igen (Greenwich meantime). Det blir ju så när man färdas västerut. Idag har det blåst friskt, och har varit ordentligt gropigt. Många var dåliga i förmiddags och spydde, men jag har inte känt nåt illamående, däremot får jag ont i skallen av hissandet i förskeppet. Annars trivs jag bra ombord. Vi har haft mycket att göra idag och fick jobba i eftermiddags, fast resten av fria vakten var lediga. Vid middagen kom några och pratade om att första hamn i stället för Dakar skall bli Las Palmas (Kanarieöarna) men det är inte bekräftat.

Engelska kanalen 17/11 2013
Kl.10.00 var det korum på livbåtsdäck – frivilligt. Jag tänkte först inte gå, men sen ändrade jag mig, de flesta gick faktiskt. Då såg vi engelska kusten cirka fem kilometer om styrbord. På eftermiddan nu har vi jobbat med att pressa kockjackor, och under tiden har det blåst upp. I morse var det rätt lugnt, men nu har sjön blivit betydligt gropigare, och det blåser så skummet ryker över vågkammarna. ”Snabben” rullar lite förstås, men inte så farligt. Det märks dock att vi nu är på väg ut mot Atlanten, vågorna är helt annorlunda här än i Nord- och Östersjön Jag vet inte när vi helt har passerat engelska kanalen, just nu befinner vi oss där den allierade invasionsflottan seglade över till Normandie 1944. Men nån gång Ikväll ska vi vara ute i Biscaya och Atlanten, och alla väntar att sjögången ska bli värre. Tillägg 17/11 kl. 19.00: Vindstyrka 25 sekundmeter (upp till 30), svår rullning och stampning, men jag är ej sjösjuk. På däck slår vågorna över i lovart.

Engelska kan-Biscaya? 18/11 -63
Jag trodde vi skulle komma ut i Biscaya i natt (som igår) men vädret är så hårt att vi inte gör mer än 4-5 knop. Ibland, när vi rammar en sån där riktig jättevåg, går ”snabben” till och med bakåt. Man kan faktiskt säga att det stormar. Det ligger faktiskt en viss tjusning i att se vågorna bryta över backen, även om tallriken far av bordet när man sitter och käkar. På lunchen, när jag hade lagt mig på bänken, åkte en skål med grädde (vi åt matjesill) av bordet, och jag höll på att få det rakt över ansiktet, men hann undan i sista sekunden. Gnisten kom just in och sade att väderlekskvackarna i England säger ”Gale force” d v s ökande vindstyrka. Jag mår dock fortfarande bra, och det gör de flesta andra faktiskt också, såvitt jag kan se. Det är bara en och annan som tömmer middagsmaten i klosetten. Idag har vi inte kunnat jobba, för det hissar i förskeppet så man lättar från durken.

Norra Biscaya 19/11 -63
Ja, nu är vi i alla fall ute i Biscaya. Vädret är fortfarande hårt, ca 15 m/sek vindstyrka, och svår rullning med överbrytande sjöar. I morse meddelade fartygschefen att vi ska till Las Palmas där vi ska vara den 26/11 och ligga till den 30:e. Dessförinnan ska vi bedriva övningar en-två dagar i farvattnen bland Kanarieöarna. Enligt sekonden ska det ta 32timmar att gå genom Biscaya, med nuvarande fart ca 7,5 knop.

C:a 15-20 distansmin. Väst Spanska kusten 20/11 -63
Nu börjar det märkas att vi kommit söderut. Vädret idag har varit härligt, vinden har mojnat c:a 4-5 sekundmeter bara, och endast en medelmåttig dyning har vaggat ”snabben” idag. Det är vår i luften, temp. C:a 12-15 grader skulle jag tro, och solsken. Nu på kvällen klockan nio är det stjärnklart och om babord syns ljus från spanska eller portugisiska kusten. Vi styr nu kurs mot Madeira oh det går tydligen fortare än beräknat att gå genom Biscaya, troligen för att vädret lugnade sig. Vi gör nog en tio-tolv knop nu. I eftermiddags lekte ett helt stim delfiner kring stäven, det var kul att se dem komma farande som raketer och hoppa upp ur vattnet.

I höjd med Lissabon 21/11 -63
Idag har vi satt på vita kapell på mössorna, men jag vet inte om vi ska ha vita uniformer i Las Palmas eller om vi ska gå klädda som på sommaren i Sverige. Vi har mycket att göra, vi har fått in över hundra (100) vita mösskapell som ska tvättas, men de får vi betalt för, 35 öre per kapell. Fromell och jag purras kl. fem i morron bitti, då vi ska upp och tvätta. Vi gör så, tvättar undan så mycket som möjligt till sjöss, för att vi ska bli så fria som möjligt i hamn. Nu i kväll blåstes klart skepp (d v s full stridsberedskap) kl. 19.20, och hela fartyget mörklades frånsett lanternor, som väl inte får släckas annat än i krig. Vi tvättare är under drabbning skyddsgrupp 3 för, och har vår drabbningsstation utanför eldarmässen.

C:a 100 distansminuter norr om Madeira 22/11 -63
Det märks att temperaturen stiger, dag för dag. Idag c:a +20. Vid middagstid hade vi Gibraltar 80 landmil i öster, och sen har vi legat och drivit med stoppade maskiner, därför att aspiranterna haft målskjutning med kulsprutor mot mål som placerades ut cirka 1000 meter från fartyget. Först vid 18,00 –tiden satte vi igång igen, och går nu med cirka 12-14 knop mot Madeira, som vi ska passera i morron, sen kastar vi antagligen ankar utanför Palma på söndag.

Nånstans mellan Madeira och Kanarieöarna 23/11 -63
Vi har haft en härlig dag idag. I morse passerade vi Madeira, och det var tjusigt att se de höga bergen med klungor av vita hus på sluttningarna. Temperaturen stiger, och idag har det varit precis klart, solsken och kav lugnt. Vattenytan är faktiskt nästan spegelblank. På eftermiddan hämtade vi ut kaki-kläderna, som vi ska gå klädda i ett tag framåt nu, och det är faktiskt skönt med kortbyxor och sandaler (iland ska vi förstås ha de vita uniformerna). Gårdagens kulspruteskjutning fortsatte idag och avslutades nyss, kl. 16.00. Ikväll är det skeppsafton på livbåtsdäck, där b l a fartygslucian (manlig, tyvärr) skall väljas.
I morse var stämningen en aning oroad ombord, då nyheten om mordet på Kennedy nådde oss. Men fartygschefen trodde inte att det skulle få några påföljder för Älvsnabbens besök i Frisco och N. Orleans.

Tillägg 23/11: Skeppsaftonen var festlig. För det första fick man komma klädd som man ville, och de mest reglementsvidriga kombinationer uppenbarade sig (pyjamasjacka med blåkrage mm). De som tog priset var dock Luciakandidaterna. De var utspökade och målade. Det var också kul att officerarna var med på jippot och hade bidragit med en kandidat, fänrik Oljeqvist, och han sekunderades av en stjärngosse (fartygsingenjören) som höll ett plakat med ”Lucians” byst- höft- och midjemått mm. De andra Luciakandidaternas utstyrsel är nästan omöjlig att här beskriva. Vidare var det allsång förstås, och fartygschefen berättade lite om de olika hamnar vi ska besöka. Vem som blir Lucia på snabben är ännu ej avgjort, valkampanjen fortsätter ytterligare ett tag.

Till ankars utanför Palma 24/11
Vi har högsommar nu, på middan +28 i skuggan. I morse kastade vi ankar utanför staden Santa Cruz de la Palma på ön Palma, och sen har det varit allmänt solbadande och duschande på däck Tyvärr får vi inte gå iland här, men i morron kväll så lättar vi ju ankar och styr mot Las Palmas som ligger på en annan av Kanarieöarna. Staden som vi ser 500 meter om babord är liten men pittoresk, med små vita hus med de höga bergen som bakgrund.

Till ankars utanför Palma 25/11 -63
Man har låtit måla och snygga upp Älvsnabben idag, för en del färg hade faktiskt gnidits bort av det hårda vädret i kanalen och Biscaya, värst på bogarna. Vi har haft krångel med ångan i tvätteriet och inte fått nån värme, så vi har kunnat jobba ordentligt. Om det blir iordninggjort så ska vi jobba i natt, så vi blir klara till i morgon. Kl. 17.00 lättade vi ankar och styr nu mot Las Palmas som ligger på ön Gran Canaria.

Las Palmas 26/11 -63
Klockan c. 9.30 i morse lade vi till vid kaj i Las Palmas, dessförinnan sköt vi 21 salutskott för Spanien när vi var på ingående. Klockan 1 fick styrbords vakt, som jag tillhör, gå iland. Det var skönt att känna fast mark under fötterna igen. I hamnen här luktar det fisk, och det är över huvud taget skitigt i den här stan utom i lyxkvarteren.
Vi gick på Beachen mötte vi massor av svenskar (och svenskor) som turistar här, över huvud taget är det mycket svenskt här. Vi var i de sämre kvarteren också, och fick en hel skock tiggande ungar efter oss., det är underligt att se den blandning av folk som bevistar krogarna där, där småpojkar på 6 á 7 år springer omkring på samma gator som nästan hela vägen kantas av krogar och kanske illegala bordeller.
 

Jag själv i Las Palmas november 1963.

Las Palmas 27/11 -63
Idag fick vi inte gå iland förrän klockan 17:00. Vi var på en svensk restaurant, Tres Coronas (Tre Kronor) och åt svensk biffstek med lök och pommes frites. Vädret är dåligt idag, molnigt, men inte kallt förstås. Våra vita uniformer blir smutsiga oerhört fort, det går inte att undvika, och de måste vara rena om man ska få gå iland, så man måste byta varje dag.
Kent köpte en gitarr för 500 pesetas (knappt 50 kr.) så nu har vi en i alla fall. I kväll var vi på en dansrestaurant som heter Costa Bella och är rätt trevlig, fast var och varannan där är svensk. Vi får vara iland till klockan 1 på nätterna här, det är olika i olika hamnar. Spriten är billig här, även på restauranterna, ja, det mesta är billigt.

Las Palmas 28/11 -63
Idag anordnades en utflykt på eftermiddan till ett ställe som heter Mas Palomas, det är en badort c. 5 mil från Las Palmas. Tyvärr var det molnigt och regnade t.o.m. lite grann. Vi fick i alla fall middag där, sen åkte vi och såg på spanska folkdanser på kvällen. Om vi bara sett solen lite mer, hade paradiset varit fullkomligt.

Las Palmas 29/11 -63
Idag har vi haft fint väder igen, men då fick vi förstås inte gå iland förrän klockan 17:00. Vi har jobbat hela dan. Det blir mycket smutskläder när vi har vita uniformer.

Sydväst om Kanarieöarna 30/11 -63
Sista kvällen i hamn förlöpte utan komplikationer. Klockan 11:00 idag kastade vi loss och snabben satte kurs mot hamnutloppet i strålande högsommarväder. Sedan gick vi i en vid sväng runt Gran Canaria och passerade bl.a. den plats dit vi gjorde utflykten i torsdags, Mas Palomas. Så småningom förlorade vi land ur sikte och sen har det inte hänt nåt nämnvärt. Vädret är varmt och klart, sjögången måttlig och kursen sydvästlig. I kväll fick vi ställa tillbaks klockorna igen, så nu är ni därhemma två timmar före oss.

Midatlanten 1/12 -63
Sjögången har ökat, och ”snabben” rullar lite i de kraftiga dyningarna, men det är varmt och soligt. Vi har börjat jobba på nätterna nu istället för på dagarna, vi kör i skift om sex timmar,/jag och Kent/ och /Gandhi och Lindstam/. Det blir nämligen för varmt att jobba på dagarna. Så Fromell och jag sätter igång klockan 7 ikväll. Så idag har vi bara legat och slöat, sovit och läst en deckare, vi jobbade igår kväll från 7 till 1. För en stund sen kom en kille i mässen in med den första flygfisken som gästat oss, den damp i däcket mitt för näsan på honom. Det är gammal sed att den första flygfisken lämnas till fartygschefen, och så skedde också. Vi har också ställt bak klockorna ytterligare en timme.

Midatlanten 3/12 -63
Vädret är toppen, ett och annat moln bara. Om vi vore iland skulle det nog vara outhärdligt varmt, men här ute till havs fläktas hettan bort. Vi är lediga på dagarna nu, eftersom vi jobbar på nätterna, så nu har man tid att sola sig, och det har jag visst gjort lite för mycket idag, så jag får ta det lugnt med det ett par dar. I kväll innan vi började jobba satt vi i tornet till 2: dra kanon, jag och Kent och några till. och såg på solnedgången. Det var bland det tjusigaste jag sett.

Midatlanten 5/12 -63
Ja, nu blir tidsskillnaden mellan oss allt större, och också avståndet. Idag har vi brassat back klockorna igen. I eftermiddags råkade jag ut för en mindre angenäm händelse. Jag låg och sov i mässen, men väcktes plötsligt av en störtsjö saltvatten. Fartyget hade omotiverat ändrat kurs, och herr ”Sjöberg” vräkte sig in genom ventilen ovanför mig. Jag blev våt, förstås, men kunde ju snabbt torka kläderna i torktumlaren i tvätten. Som plåster på såren fick vi dock köttbullar till middag. Vi har nu kommit ungefär halvvägs mellan Las Palmas och Caracas, vi går med sydvästlig kurs och värmen ökar dag för dag.

Midatlanten 6/12 -63
I natt var det kvalmigt i mässen, så Fromell och jag tog våra hängmattor och gick upp och lade oss under stjärnorna i brunnen till 2: dra kanon, dvs. den förligaste 15 cm pjäsen. Där var det svalt men obekvämt, jag tror det är bättre i mässen i alla fall.
Idag på middagen passerade vi ett fartyg, ja, överhuvudtaget såg vi ett fartyg för första gången sen i söndags, det var en liten tvåmastad engelsk? Skonare?, och de flesta undrade vad ett så litet fartyg hade att göra mitt ute i Atlanten. Vidare har en stor del av besättningen fått ont i magen med åtföljande obehag, men jag har inte känt något och jag hoppas klara mig.
Vi fick en spruta igen idag, det var mot gulsot och vi fick den i röven, vilket framproducerade en del vitsar. Annars har det varit hett som vanligt. Svedan efter min solbränna har gått över nu, men jag vågar inte sola mig ordentligt igen ännu. Jag flagar i alla fall inte. Klockan är nu halv sju och det är dags att börja jobba. Det värsta är att det är så ont om vatten ombord, dom har hittat på alla möjliga restriktioner angående färskvattnet. Tvättinrättningen har tilldelats två ton per dag (natt) och det räcker inte på långa vägar.

Midatlanten 7/12 -63
I natt hade vi jobbigt, vi hade massor av vita uniformer att pressa, och vi höll faktiskt på att rinna bort framför pressen, som är 140 grader varm och temperaturen i tvätteriet var säkert uppåt 50 grader. Längre än en halvtimme stod man inte ut därinne, så vi turades om att pressa och svalka oss en halvtimma på däck. Nätterna är varma men på samma gång svala, och precis stjärnklara. På dan jobbade vi på förmiddan, sen solade vi på eftermiddan och duschade på däck. Jag vet inte om jag talade om i de föregående breven att jag brände mig på ett ångrör i tvätten när vi låg i Las Palmas, och jag har fått en tjock, ful sårskorpa på högra benet. På måndag ska jag gå till sjukan, dom ska nog ta bort sårskorpan och lägga på ett bandage.
Aftonens skeppsafton var mycket trevlig, det tycks finnas gott om artisttalanger ombord. Som fartygschefen också sade: ”När vi närmar oss Göteborg är vi kanske ett fartyg fullt av artister.” Förutom uppträdande sjöng vi allsånger förstås, och vi fick ett gott skratt när två killar med förbundna ögon försökte mata varann med glass. Här är skeppsaftnarnas signaturmelodi: ”Uppå Älvsnabben vi segla nu, en sammanplockad krets, och ombord här råder aldrig någon split, ej heller hets, nä, vi tar det lugna rofyllda och ändå är vi bäst, ja vi är något visst, skälet är först som sist, att vi ej är som folk är mest.”

Midatlanten 8/12 -63
Det är 30 grader idag, och det verkar lite konstigt med den värmen kombinerad med en adventsljusstake på backlagsbordet. Jag hoppas ni inte fryser allt för mycket därhemma. Vädret är lugnt här, och som sagt, varmt. Jag har duschat på däck flera gånger idag också. Enligt meddelande från VO ska vi få land i sikte i morgon, det är ön Barbados som då ska dyka upp vid horisonten. Idag har vi också förflyttat oss ytterligare en timme tillbaks i tiden, så när detta skrivs är klockan 19:00 här och hos er därhemma 24:00, så jag antar att ni sover nu.

Midatlanten-Karibiska sjön 9/12 - 63
Ja, nu har man krossat Atlanten. Klockan tolv idag fick vi ön Barbados i sikte, och därmed kan man väl säga att man är så gott som inne i de farvatten där det fordom var så gott om sjörövare, nämligen Karibiska sjön.
Sjörövare har ju en viss krigisk anstrykning, och vi har haft krig idag, eller, mera riktigt, stridsmässig övning med skjutning (kulsprutor), simulerade skador och sårade. Vår mäss användes som förbandsplats. Apropå sår, så var jag på sjukan i morse, där dom tog bort den där sårskorpan jag hade på benet efter brännsåret, och det gjorde ont och blödde en smula..
Härnäst (på onsdag) ska vi kanske kasta ankar utanför en ö som heter Bique Island och ligga där ett par dagar, sen går vi vidare till en annan ö, Isla Margarita, och om en vecka idag ska vi vara i Caracas, eller, som hamnstaden heter, La Guaira.
I lördags inträffade ett litet missöde i tvätten. Vi tvättade de beiga yllestrumpor som används till Kakiuniformen, och dessa krympte till ¼ av sin ursprungliga storlek. I ”Snabbnytt” (fartygets egen tidning) förekom idag följande vers:
”Hyllning till tvätteriet:
Vi gick i rök och damm och sot och jobba som små djur. Och strumpan stod snart för sig själv, väl dränkt i svarta flodens älv, den måste tvättas upp, men hur? Då klang ett glädjens budskap ut: Det fixar vi på tvätteriet, så lämna genast och direkt varenda strumpa hit. Vi blev så glada i vårt sinn, och lämna varje strumpa in. Man tvättade idag och natt allt uppå böljan blå, och strumpan är ej strumpa mer. Men kanske, om man noga ser, så kan man nyttja den ändå, som tuta till en babytå”.

Karibiska sjön 10/12 – 63
Idag har det faktiskt hänt en del. För det första har vi legat och drivit mellan två öar hela dan, av vilka den ena heter ”Santa Lucia”, och på förmiddagen har det varit kulspruteskjutning på ballonger som mål, sedan på eftermiddagen blev det mera skjutning med 40 mm automatkanonerna mot en flotte som placerades ut. I morse samlades halva besättningen på styrbordssidan, därför att en haj dök upp vid fartygssidan, och den syntes mycket tydligt i det klara vattnet. Kockarna fäste ett köttstycke på en krok och sänkte ned i vattnet, och strax därpå dök det upp två hajar till. De var inte särskilt stora, 1-1,5 meter. De cirklade runt köttbiten men vågade tydligen inte hugga. Men så lossnade köttbiten från kroken, och vips så högg den närmaste hajen. Tyvärr fick vi dock inte fortsätta med hajfisket.
Vi går nu mot Biquei Island, där vi som jag tidigare skrev ska kasta ankar för ett par dar. Vi ska då få åka iland och bada, vilket kanske verkar lite olustigt med tanke på hajarna vi såg idag, men det är väl inte så farligt, för då skulle de väl inte våga låta oss hoppa i spat. Det har också varit den varmaste dan idag på hela resan hittills, +33 grader (i skuggan).


Till ankars utanför Bique Island 11/12
Soluppgången kommer mycket snabbt här i tropikerna. När vi kastade ankar i morse klockan 6:15, var solen på väg, och tio minuter senare kröp den upp ovanför horisonten. Efter lunchskaffningen fick vi åka iland med motorbarkasserna, och vädret var toppen. Befolkningen på den här ön tycks vara negrer, och de talar en blandning av engelska och spanska. Vi har förstås badat hela eftermiddan, det var jättehärligt, 28 grader i vattnet men salt så det sved i ögonen. Vi ”campade” på en lång sandstrand, och en bit därifrån låg en by, men dit fick vi inte gå. Vi får heller inte gå iland ikväll, men på förmiddan i morgon ska vi få åka iland igen, sen lättar vi ankar vid 1-tiden. Vid badandet var det flera som stack sig på sjöborrar, och det är ganska otäckt, för taggarna fastnar i handen (eller foten), som svullnar och liksom förlamas en aning. Lindstam fick hela handen full, men jag inte ens såg en sjöborre. Några hajar såg vi inte heller, men de går väl inte så långt in mot stranden. När vi skulle tillbaks ombord började det regna, det kom en kraftig skur, och det var ju tur att den inte kom tidigare.

Karibiska sjön 12/12 – 63
Vi fick som sagt gå iland idag på morron också. Det var en aning mulet, men sken senare upp. Jag fick låna ett cyklopöga av en aspirant, och det var kul att skåda undervattenslivet, jag såg en del festliga firrar i granna färger och försökte fånga en med handen, men det gick inte.
På eftermiddan lättade vi ankar och styr nu mot Isla Margarita, dit det är ungefär lika långt som mellan Stockholm – Karlskrona. Jag har också tydligen solbränt mig för mycket på de här dagarna iland, för det svider på axlarna nu ikväll.

Till ankars vid Isla Margarita 13/12 -63
Klockan 6:15 i morse kom Lucia (fänrik Oljeqvist) in i mässen med ett följe stjärngossar (aspiranter), sjöng ”Santa Lucia”, ställde ett ljus och en kanna kaffe och en korg Lussekatter på bordet och försvann till nästa mäss. I natt har det regnat, det kom en del kraftiga skurar, och på dagen har det varit mulet och blåsigt, men det var bara skönt med lite svalka. Det har varit skjutning idag också, med 40 mm och 57 mm pjäserna. Jag försökte sova ett tag på eftermiddan idag, men jag väcktes ganska snart av smällarna. Men man får väl vara glad så länge de inte skjuter med 15 cm för då lär man inte kunna vara i mässen.
Klockan 18 ankrade vi utanför Isla Margarita, men nu är klockan bara 17:45, för vi har ställt tillbaks tiden igen. Vi ska ligga utanför den här ön till på söndag kväll, men jag vet inte om vi får gå iland.

Till ankars vid Isla Margarita 14/12 -63
Vi har inte fått gå iland idag, och det är obekant om vi kommer att få göra det. Som vanligt på lördagarna har det varit storrengöring på f.m., och som vanligt fick vi glass till middan, och idag var det verkligen glass Det blev ingen skeppsafton ikväll, istället förevisades en film med Dirk Bogarde, den hette ”Främling i Klippiga Bergen”, men det var ingen västern, utan en äventyrsfilm i modern miljö.

Karibiska sjön 15/12 – 63
Vi har jobbat idag också, fast det är söndag, och fortsätter ikväll med officersuniformer.
Annars har vi inte gjort nåt särskilt, och vi har inte fått gå iland.
Klockan 17:00 lättade vi ankar och styr nu mot La Guaira, Caracas hamnstad, dit vi kommer i morgon bitti. Det ska bli kul att komma i hamn igen. De längsta sträckorna till sjöss har vi ju bakom oss nu, 12 dar till Las Palmas och 16 dar till Caracas. Efter Caracas är det sen bara 3 dagar resa till Cartagena i Columbia, där vi ska fira julen. En liten episod inträffade på eftermiddagen. Aspiranterna hade segling med livbåtarna, och vid tilläggningsmanövern vid fartygssidan tappade tydligen rorsmannen kontrollen över båten, för den seglade rakt in i aktern på Älvsnabben, precis där babords toaletter ligger. Vilket fick följande kommentar i snabbnytt:
”Brukar man inte kliva ur båten innan man går på muggen?”
La Guaira, Caracas 16/12 -63
Vid niotiden i morse löpte vi in till Caracas hamnstad La Guaira efter sedvanliga hedersbetygelser med salut (21 skott) och så vidare. La Guaira är en liten stad, något mindre än Karlskrona. Det går en fin körväg därifrån till Caracas, som är en storstad på 1,2 milj. inv. Det ordnades med bussförbindelser speciellt för Älvsnabbens besättning från kajen i La Guaira till Plaza Venezuela i Caracas. Vi åkte till Caracas så fort vi kom iland, och var ute och tittade på stan på eftermiddan, den är ganska så vacker. Allting är dyrt här, många saker är dyrare här än i Sverige. Myntenheten heter Bolivars och är värd c:a 1 kr 20 öre. När vi gått oss trötta, var vi på en bar och käkade och tog en drink, varefter vi for till svenska ambassaden, dit hela fria vakten var inbjuden. Där bjöds på småvarmt och drinkar. Klockan 10:00 var tillställningen slut, och vi gav oss ut på stan igen, och hade rätt kul. Klockan 1:00 gick sista bussen tillbaka till fartyget. La Guaira är belägen på bergssluttningar som sluttar ner i havet och här är mycket varmt. Caracas däremot är svalare, för det ligger mycket högre upp. Det är kallat ”den eviga vårens stad”, men det måste jag säga, ovanligt varm vår i så fall.

La Guaira, Caracas 17/12 -63
Idag har vi jobbat och gick inte iland förrän klockan 18:00. Vi tog bussen direkt till Caracas, och där kom att hända en del. Först gick vi runt lite, men sen gick vi in på en bar och tog en drink samtidigt som vi förhörde oss om det fanns något dansställe vi kunde gå på. Dansställen efter svensk måttstock tycks inte finnas här, för om man går på ett ställe där det är ”finare” flickor, så har de oftast familjen med sig och man måste känna dem för att få bjuda upp. Vi fick i alla fall en adress, dit vi åkte, och det visade sig vara en nattklubb av lite mer avancerad typ (strip-tease b.l.a.). I morgon ska vi åka på en badutflykt, som enligt de som var med på den idag ska vara kul.

La Guaira, Caracas 18/12 -63
Den här hamnen är betydligt roligare och intressantare än Las Palmas. Mas Palomas på Gran Canaria är ingenting mot det ställe där vi var och badade idag, där fanns ett av de flottaste badhus jag sett med duschar m.m., så man kunde duscha av sig saltet innan man klädde sig. Vidare fanns en bar där det serverades mat och öl, och det kostade oss ingenting, vi fick öl i oinskränkt mängd. Och vädret – toppen förstås, för varmt egentligen.
På kvällen var vi uppe på ett berg ovanför Caracas, på 2.100 meters höjd över havet, det gick linbana dit upp och utsikten var obeskrivlig. Vidare – tro det eller ej – så åkte vi skridskor där, det finns nämligen en konstfrusen bana där uppe, eftersom det är rätt kallt på den höjden går det bra. Så det blev skridskoåkning i vinter i alla fall.
Som ni kanske vet är det här ett ganska oroligt land, politiskt sett, och det står vakter vid vägar och gator och överallt, beväpnade med både k-pistar, pistoler och batonger. Då och då lär det vara skottlossning och bombattentat i bästa OAS-stil, det lär vara Castro-anhängare som står för attentaten. Under de dagar vi varit här har dock inget hänt, såvitt jag vet.

La Guaira, Caracas 19/12 -63
Idag på förmiddagen var det en trevlig sightseeingtur Caracas runt, bl.a. var vi på ett zoo där jag för första gången såg en levande tapir, ett djur som bara finns i Sydamerika. Sen var vi och tittade på en club för höga inhemska och utländska militärer, det var något av de flottaste ställen jag sett, toppmodernt, allting i marmor, swimmingpool mm fanns där. Som avslutning på resan var vi i skandinaviska kyrkan, där dom bjöd på mackor och läskedrycker.
I kväll stannade vi i La Guaira för att titta lite på den stan också, men där är det mycket smutsigare och fulare än i Caracas. Ja, mer detaljer om allt som hänt och så vidare både här och i Las Palmas och i kommande hamnar får ni när jag kommer hem.

Karibiska sjön 20/12 -63
En halvtimme försenade på grund av att vi fick vänta på postbudet kastade vi loss klockan 10:30 idag. Vi styr nu kurs mot Cartagena i Columbia, en tripp på bara tre dygn. Efter vi lämnade La Guaira har det inte hänt mycket. Vädret är soligt som vanligt förstås, men det blåser rätt friskt, och sjön är krabb. En liten episod inträffade dock på eftermiddan. Ventilen i markan hade stått öppen när vinden och sjön låg tvärs, så dom fick ösa ut tre hinkar saltvatten därifrån och dumpa massor med choklad, såna där julkort med Älvsnabben på samt tablettaskar och annat i sjön, eftersom det förstås var förstört. Ja, och så har vi ställt tillbaks klockan en halvtimme igen.

Karibiska sjön 21/12 -63
Vi har mycket att göra nu, eftersom det är så tätt mellan hamnarna. Vi går vakt om vakt dygnet runt. Alla har varit rätt trötta idag, och de flesta har mestadels legat och sovit. Vädret är som vanligt. Jag hörde på nyheterna att det var f lera grader minus i Stockholm. Hoppas ni får en vit Jul då. Här är faktiskt så varmt att man ibland avundas er kylan, men vi går ju norrut efter passagen av Panama, så det ska väl bli lite svalare ett tag uppåt San Francisco.

Karibiska sjön 22/12 -63
Vädret är idag mulet, och det är bara skönt.
Vi har nyss hört ett föredrag om Cartagena och Columbia, det lär vara mindre utvecklat och billigare än Venezuela, men ändå oroligare. I morgon bitti ska vi lägga till vid den colombianska marinbasen i Cartagena.

Cartagena 23/12 -63
Nu har vi kommit till den tredje hamnen på vår långresa. Det är Cartagena i Columbia, som är en stad på 180.000 inv. Staden är mycket gammal (1500-talet) och den ligger långt in i en vik, vars inlopp bevakas av två gamla fort, som spanjorerna byggde för att inte sjörövare och engelsmännen skulle kunna segla in och skövla staden. Det är också höga murar som omgärdar de äldre delarna av stan. Det mesta här är omodernt och ruckligt, ganska smutsigt också. Det finns inga större likheter mellan Cartagena och Caracas, möjligen bara språket. Det finns dock gott om affärer här, och vi var ute och handlade på eftermiddan. Pengarna heter pesos och är värda 0:55 kr. Det är också billigare här än i Venezuela, men man får rätt snart tiggande ungar efter sig, Invånarna är en blandning av spanjorer, indianer m.m., de är mycket vänliga men man ska nog inte lita på dem, i alla fall gäller det att se till att man inte blir uppkörd i affärer och när man åker taxi. Ska man åka taxi bör man i förväg göra upp om priset som vanligen är 5 pesos.

Cartagena 24/12 -63
Ja, idag gick ju tankarna hemåt lite mer än vanligt, och ni förstår ju att det känns lite konstigt med julfirande hemifrån och i en sån enorm hetta som vi har här idag.
I alla fall har vi julpyntat mässen med gran (plastad), ljus och allt som hör till. Klockan 17:00 var det julbön på livbåtsdäck, därefter fick vi börja äta av all den rikliga och goda maten, och julbordet kan absolut ingen klaga på, för det var toppenfint. Ingen rätt saknades, det fanns allt som hör till. Efter middagen var det julklappsutdelning, jag fick en tub brylcréme (julklapparna har vi fått genom svenska sjömanskyrkans försorg). Sen bjöds det på glögg också, och ganska mycket till och med.
Klockan 10:00 var julfirandet ombord officiellt slut, men man fick gå iland och fortsätta om man ville. Det gjorde inte jag, för jag var alldeles för trött och gick i stället och lade mig.

Cartagena 25/12 -63
I morse orkade jag inte upp till julottan som jag tänkt från början, eller rättare, jag hörde inte ens när dom ropade i högtalaren utan sov som en stock. Idag har vi varit på ett av stans bättre ställen, hotel del Caribe, som var rätt bra, där fanns swimmingpool, och det var skönt att få bada i sötvatten, för saltvattnet gör verkligen skäl för namnet i dom här trakterna. Nu låg hotel del Caribe alldeles vid havet, så man kunde bada vid beachen också, och det gjorde vi, men mest för det var kul med de väldiga bränningarna. Klockan 16:00 återvände vi ombord för att äta en härlig juldagsmiddag bestående av kalkon, helstekt potatis, djupfrysta jordgubbar samt rödvin. Också juldagskvällen stannade vi ombord och tog det lilla lugna.

Cartagena 26/12 -63
Idag gick vi iland klockan 10:00 och var ute och tittade på stan och var uppe i en gammal borg. Man hade en fin utsikt däruppifrån. Vi återvände ombord klockan 16:00 och åt middag, revbensspjäll och som efterrätt hallon, djupfrysta. Ikväll var vi iland. Vi var nere i glädjekvarteren, såna tycks finnas överallt i de här hamnarna. En sak ska dock sägas om dessa ställen som är till deras förmån, och det är att de är mycket renligare än de flesta ”vanliga” barerna. Och det värsta är att flickorna är så unga, många knappast mer än 16-17 år. Men till trevligare saker. På motsatta sidan om piren där Älvsnabben ligger förtöjde idag en jätte, en lyxkryssare, S/S Brasil, som var ute på en fjortondagars kryssning med amerikanska ”dollargummor”. Så fort dessa amerikanska turister kommit iland så steg priserna på souvenirer och allting som bara den. Att åka taxi kostade igår 5 pesos, idag skulle dom ha 10 pesos. Och allt bara på grund av att dessa jänkare strödde dollar omkring sig. Vi talade med några passagerare som talade om att en svit ombord på ”Brasil” kostade c:a 3.000 dollar för en fjortondagarskryssning.

Cartagena 27/12 -63
Idag har det varit rätt trist. Jag har inga pesos kvar, och jag har inte haft tillfälle att växla in mer (dessutom vill jag spara till Frisco) så det var ingen idé att gå iland. Alltså har jag varit ombord hela dan och kvällen. På eftermiddan jobbade vi inte, satt bara i mässen och svettades. Och nu ska jag spänna upp min koj och gå och lägga mig. Klockan 9:00 i morron sticker vi härifrån.

Karibiska sjön 28/12 -63
Utlöpandet från Cartagena gick planenligt, och sen har vi jobbat hela dan till klockan 17:00. Vädret är som vanligt, klart och soligt, och varmt förstås, en c:a + 30 grader, sådär. Men det fläktar skönt ute i rum sjö. Det är ganska kraftiga dyningar idag, och det rullar en del. Men vid det här laget har man ju fått lite ”sjöben” och man märker det inte längre på samma sätt som i början.
Till middag idag fick vi biff, det var rätt gott och så den vanliga lördagsölen, + 2 st. piller av doktorn som ska skydda mot malaria, vilket lär förekomma i Panama.

Panamakanalen 29/12 -63
Idag har det varit en intressant dag. Klockan 9:00 fick vi land i sikte igen, och en livlig fartygstrafik talade om att vi närmade oss Panamakanalens mynning. Vi fick ligga till ankars utanför vågbrytaren från klockan 10:00 till 12:45, innan vi fick gå in i den första av slussarna, som är tre stycken. När vi passerat dessa kom vi ut i en stor konstgjord sjö, Gatun-sjön, som tjänar som vattenreservoar. Efter denna smalnade kanalen, ungefär till en fyrfilig autostradas bredd. På båda sidor om kanalen är det tät tropisk djungel, och det var mycket varmt på middagen. Vattnet i kanalen är sött, eftersom Gatun-sjön fylls av de väldiga regnvädren under regnperioden. Vid 19-tiden ikväll kom vi fram till den första av slussarna som slussade oss neråt, och under de följande två timmarna passerade vi de båda andra. Strax efter 2 glas, d.v.s. strax efter klockan 21:00, stävade Älvsnabben ut i Stilla Havet. Panamakanalen och området där omkring ägs av USA medan det övriga Panama är en stat för sig själv. Kanalen byggdes kring sekelskiftet och var färdig 1914. Det är ett imponerande arbete som utförts, särskilt med tanke på de svåra tropiska sjukdomar och besvärliga sumpmarker man hade att kämpa med.

Stilla Havet 30/12 -63
Stilla Havet gör faktiskt skäl för sitt namn, åtminstone idag. Det går inga vågor alls, bara en lätt krusning på vattenytan, däremot vaggas ”snabben” av långa dyningar. Vädret är mulet och av den orsaken inte så där förbaskat varmt, vilket bara är ett välkommet avbrott i det eviga solskenet.
Det har varit stridsövningar och klart skepp idag, annars har vi jobbat ända till 23:15 nu i kväll.
 

Lindstam som också jobbade i tvätteriet, minns ej namnet, minns ej namnet, han i vita uniformen hette Behr,
jag själv, tvätterikompis som vi kallade “Ghandi” och som var från Eskilstuna.
Bilden togs också på nyårsafton i mäss 9.

Stilla Havet 31/12 -63
Ja, så är vi framme vid årets sista dag, och det har varit en rolig dag, trots dåligt väder. Det har regnat nästan hela dan, stora, blåsvarta moln syns vid horisonten, det blåser och sjön är krabb.
På grund av vädret blev nyårsfirandet inte som avsett. Den gemensamma middagen som skulle ägt rum på halvdäck, måste inställas och i stället fick vi äta som vanligt i mässarna. Men maten var fin, helstekt biffrad, svampsås, rödvin och glass. Likaså måste pastorns nyårsbön på livbåtsdäck inställas, den hölls i stället över centralradion. Klockan 18:00, när klockorna ringde in det nya året i Sverige firade vi detta också här, trots att det här var sex timmar kvar till 1964. En aspirant läste dikten ”Det Eviga”, som också brukar läsas i Sverige i radio, varefter yngste man ombord slog 16 glas, 8 glas för det gamla året och 8 för det nya. Det hela avslutades med två salutskott, också de för vart och ett av de två åren som nu möts. Vi var oroliga att också kvällens skeppsafton skulle inställas, men skönt nog så klarnade vädret och skeppsaftonen gick av stapeln. I den medverkade några från varje mäss med något uppträdande. Från vår mäss var det jag, Fromell och Steve Lundholm. Vi gjorde en parodi på det engelska popbandet ”the Beatles”, ni vet de där långhåriga killarna. Och jag tror att vi lyckades riktigt bra. Vi hade peruker på oss och så hade vi varsin gitarr, och medan en bandspelare spelade en av ”Beatles” låtar, imiterade vi med överdrivna gester och grimaser att det var vi som sjöng. Det var flera andra roliga uppträdanden också, och det blev en på det hela taget lyckad kväll. Klockan 24:00 (6:00 1964 hemma) sköts raketer och lyskulor, och därefter seglade Älvsnabben in i det nya året.
Gott nytt år!!
 

Jag själv, Steve Lundholm och Kent Fromell. Bilden togs nyårsafton 1963 vid skeppsaftonen på livbåtsdäck.
Vi mimade till “I saw her standing there”. Våra peruker var gjorda av maskintrassel.

Stilla Havet 1/1 -1964
Gårdagens regnmoln har blåst bort med den ökande vinden, och idag har det varit strålande solsken, men ändå svalt på grund av en ganska hård blåst. Sjögången har också ökat avsevärt. Vi går med väst-nord-västlig kurs och farten är 11 knop. Vi har mest vilat och tagit det lugnt idag, samlat krafter inför det nya året så att säga. Till middag idag fick vi kyckling, persikor och öl. Klockorna har brassats en timme till.

Stilla Havet 2/1 -64
Vädret är idag oförändrat, solsken och blåsigt, alltså. Och rätt skapliga vågor. Men det är skönt att det blåser, för det gör att det blir svalare i tvätten. Vi har jobbat med kaki och vita kläder idag, och vi har massor som ska vara klart före Acapulco. Men sen ska det (hoppas vi) bli lite lugnare, för vi har hört att det ska bli de vanliga mörkblå uniformerna i San Francisco. Och det är bara bra, för man har faktiskt blivit utled på de vita uniformerna, som bara blir skitiga så fort man sätter sig någonstans.
Vi har legat stilla ett tag idag för aspiranterna har haft kulspruteskjutning. I samband med detta såg vi några hajar som strök omkring längs fartygssidan, men dom gick mycket djupare än de vi såg i Kariben och dom var antagligen mycket större, men dom syntes inte så tydligt, bara som strömlinjeformade, brunaktiga skuggor nere i djupet.

Stilla Havet 3/1 -64
Det är faktiskt ovanligt svalt nu för att vara på dessa breddgrader. Det märks särskilt på att det inte är så kvalmigt i mässen. Detta lär bero på en kallfront som ligger norr om Frisco, och vinden kommer från norr och är ganska kraftig. I Frisco lär det vara c:a +14, men här är temperaturen c:a +25.
Det har varit skjutning idag också, och när den var klar satte vi kurs mot Salina Cruz, en ort på mexikanska kusten, sen ska vi gå längs kusten mot Acapulco. Pastorn talade om att det ska ordnas en bussutflykt till Mexico City från Acapulco, men jag tror inte jag följer med på den, för dyrt (150: -).

Stilla Havet 4/1 -64
Lindstam har blivit sjukskriven idag, han har fått några jäkla bölder som är variga. Det är jäkligt olämpligt just nu, för det gör att vi får dubbelt så jobbigt. På eftermiddan idag har jag legat och sovit. När jag vaknade hade vi fått land i sikte c:a 15 distansminuter om styrbord. Nu har vi just ätit middag och går längs kusten.

Stilla Havet 5/1 -64
Idag har vinden mojnat och det har blivit hetare igen. På förmiddan har jag inte gjort någonting, för jag jobbade inatt mellan 4:00 och 7:00. På eftermiddan satte vi igång att jobba igen. Man står i bara badbyxor vid pressen, och så springer man ut på däck och duschar med jämna mellanrum.
I förmiddags var det föredrag om Acapulco, det verkar vara en intressant stad, med många badmöjligheter, där lär också finnas möjligheter att se prominenta personer från Hollywood. Det finns också gott om nattklubbar, enligt föredraget.
Tyvärr, sade löjtnant Börjesson, som höll föredraget, lär vi inte få nån chans att se tjurfäktning, för den brukar vara på söndagarna, och vi går från Acapulco söndag f.m. nästa vecka.
Jag såg i tidningarna att det går en film i Stockholm nu, ”Kul i Acapulco” med Elvis Presley.
Festligt sammanträffande, va?

Stilla Havet 6/1 -64
Idag är det ju helgdag igen, men det medför ingen ledighet för oss. Vi är tvungna att jobba på om vi ska hinna bli färdiga med de sista aspiranternas uniformer till i morron, plus en del officerstvätt.

Acapulco 7/1 -64
Ja, i morse löpte vi in i den 4:e hamnen på resan, Acapulco, så när vi sticker härifrån så har vi avverkat hälften av hamnarna, och de bästa hamnarna är ju kvar. Acapulco var inte så skarpt som vi hade väntat oss. Stan ligger liksom Cartagena i en vik, men den här viken skär inte så djupt in i land, den är mera som en bukt. På vänstra stranden ligger de flotta lyxhotellen och nattklubbarna och badstränderna, resten av stan är ganska lik Cartagena. Då vi kom in fanns det ingen kajplats åt oss, så vi ligger för ankar på redden och ska inte gå in till kajen förrän i morgon. I stället kör dom iland permittenterna med motorbarkasserna. Vi åkte iland klockan 13:45, ungefär. Vi var först ute och handlade lite, pengarna här heter pesos liksom i Columbia och de är värda 0,45 kr. Jag köpte en spets för 25 pengar (jag prutade 20). Sen var vi och käkade på en amerikansk lyxrestaurant, Belair. Därefter var vi på flera av nattklubbarna, på en av dem träffade vi en amerikansk familj från Oregon som var här på semester. De bjöd oss på varsin drink och frågade en massa om Sverige förstås. Det var kul att få ordentlig användning för engelskan för första gången på resan. Jag böt till mig en silverdollar mot en svensk femma av den amerikanska familjen. Silverdollar är ganska sällsynta numer, dom görs inte längre, den jag fick var från 1884. Det var ganska många som var på örat när vi skulle ombord i natt, bl.a. en högbåtsman som trillade i drickat från kajen så två killar fick hoppa i och dra upp honom (Tequilan är stark).

Acapulco 8/1 -64
Älvsnabben fick ligga kvar på redden idag också, vi ska inte gå in till kajen förrän i morron. Klockan 6:45 i morse stack en stor del av besättningen till Mexico City. Vi har haft en trevlig dag här i Acapulco, ikväll var vi inbjudna till hotel Mirador, ett hyperflott ställe. Hotellet ligger högt upp och nedanför stupar klipporna brant i havet. Vi fick se en kille dyka från 45 meters höjd rakt ned i havet. Det såg rent livsfarligt ut, det kan jag försäkra. På en vägg på hotellet har en massa berömdheter skrivit sina namn, när dom har varit där bl.a. Elisabeth Taylor, Mike Todd, Gary Cooper, Jayne Mansfield, Debbie Reynolds, m.fl., m.fl. Där träffade vi också en svensk, en göteborgare, som bott i Mexico i 30 år. För övrigt var det så gott som bara amerikaner på Mirador, dom flesta antagligen i miljondollarklassen. Vi var och tittade på de sämre delarna av stan också, och man kan bara konstatera den enorma skillnaden mellan stadsdelarna, ungefär som natt och dag. Men Acapulco är i alla fall en rolig och intressant stad.

Acapulco 9/1 -64
Gick iland klockan 13:00 idag, sedan fartyget gått in till kaj. Vädret är hett och soligt, och hela viken är full av vattenskidåkare. Det var meningen att vi skulle bada, men det blev bara handlande av. Efter att ha varit ombord och ätit var vi förstås ute och svirade ikväll, vi var en riktig runda på alla möjliga ställen, och kom inte ombord förrän halv fem nu på morgonen den 10:e. Det har varit väldigt lugnt ombord de här dagarna, när så många har rest till Mexico City. Det är fint på så sätt att jag får det lindrigare med backningen, jag är backlagsman den här veckan. Och så har jag sluppit hänga upp kojen, jag har ”lånat” en av de bortrestas binge.
 

Älvsnabben vid kaj i Acapulco, januari 1964.

Acapulco 10/1 -64
Ja, som sagt kom vi ombord klockan ½ fem i morse och så blev man purrad klockan ½ 7 igen. Så jag har varit ordentligt trött idag, men vi har jobbat ändå.
Jag vet inte om jag ska gå iland ikväll, jag måste spara lite stålar och dessutom är det meningen att jag, Kent och två grabbar till skall hyra en jeep i morgon och åka ut på landsbygden och ta en titt. Det finns en liten stad som heter Taxco där det lär finnas fina silversaker, kanske vi åker dit.

Acapulco 11/1 -64
Som planerat lånade vi en jeep för 8 dollar och den fick vi ha i 24 timmar. Klockan 12:00 stack vi iväg upp bland bergen, och vi hade inte kommit långt förrän vägen blev urusel. Efteråt hade man halva landsvägen i form av damm innanför kläderna, i kläderna och i håret.
Men det var en intressant tripp. Vi hade tjusig utsikt över havet och så fick vi se lite mexikansk landsbygd och dess innevånare. Senare åkte vi runt i Acapulco på souvenirjakt, jag skulle egentligen velat köpt en mexikansk sombrero, men dom kostade 70-80 kr, och det hade jag inte råd med, tyvärr. Idag lär Elisabeth Taylor och Richard Burton ha kommit hit till Acapulco och tagit in på hotel Hilton, ett av de flotta dollarhotellen. Vi var där på kvällen och tittade och dansade, och vi var faktiskt rätt populära bland societetsdamerna, kanske mest för att en av oss spelade trumpet med den mexikanska orkestern. Men Liz Taylor och Rick Burton såg vi inte till, fast några andra polare hade sett dom där tidigare. Efter vad jag hört ska dom gifta sig här i morron.
Inte heller här i Acapulco undgick vi d.s.k. ”Red light zon”, men allt som är att säga om det är att ställena var likadana här som i de sydamerikanska hamnarna.

Stilla Havet 12/1 -64
Även idag var vi ute och åkte jeep också, vi var och badade två mil från stan. Vi hade det rätt skönt, men till klockan 14:00 var vi tvungna att vara tillbaka ombord. Innan dess återlämnade vi förstås jeepen och fick en sista promenad genom ett stekhett Acapulco innan vi gick ombord.
Prick 16:00 kastade Älvsnabben loss, och nu är klockan 19:00 och vi börjar förlora land ur sikte.

Stilla Havet 13/1 -64
Jag trodde vi förlorade land ur sikte igår, men det var väl den hastigt fallande skymningen som lurade mig, för i morse såg vi fortfarande mexikanska kusten om styrbord, och först i eftermiddags var horisonten obruten runt oss. Idag har det varit stridsövningar och Klart skepp, och i eftermiddags hade vi övning i ”fartygets övergivande”. Vädret har varit lugnt och hett, men i skuggan tycker man sig märka att det blivit lite svalare, vi går ju norrut nu. För övrigt har det allmänna samtalsämnet idag varit Panama-bråket, som ju skulle kunna äventyra vår resa. Lundholm, som jobbar på fartygsexpeditionen, talade om att en ny rutt runt Sydamerika lagts upp för den händelse Panama-kanalen skulle vara spärrad om 1 ½ månad när vi ska igenom den tillbaka till Atlanten. Hursomhelst är det nog ingen som har lust att gå runt Sydamerika, även om vi skulle få komma till fler sydamerikanska hamnar. Särskilt inte dom killar som muckar samma dag vi kommer till Göteborg. Nu ikväll har klockorna ställts tillbaka en timme, så nu är vi åtta timmar efter Sverige, och den skall brassas en gång till, innan det största tidsavståndet är nått.

Stilla Havet 14/1 -64
I morse när man vaknade och kom upp på däck frös (!) man nästan. Nåja, det var ju inte kallt, men det blåser en frisk vind och sen i måndags har temperaturen fallit 9 grader (12/1 = +32) (14/1 = +23). Det är alltså ungefär svensk sommarvärme nu. Men som sagt går vi med vår fjorton knops högsta fart mot norr, och vid midnatt ska vi ha California-halvöns sydspets tvärs om styrbord, fast utom synhåll. Men alla tycker att det är härligt att det blivit svalare, det är särskilt skönt i mässen, precis lagom temperatur just nu.

Stilla Havet 15/1 -64
Ytterligare ett par grader kallare idag, och dessutom har det blåst upp som bara den, på middan var det 13 m/sek, och sjögången den hårdaste vi haft sen Biscaya. P.g.a. detta har vi fått byta till de vanliga kypertkläderna (blåställ, alltså) några dar tidigare än beräknat, och kakin lär väl inte komma på förrän om halvannan månad igen, när vi på nytt går mot söder, mot Galapagos.
Idag har det varit ”krig” igen, vi har haft stridsmässiga övningar med fingerade bränder, läckor, skadade m.m. Och efter kvällsmaten var det dags att för sista gången på resan ställa tillbaks klockan, så nu är det största avståndet till hemlandet nått, hur många sjömil det är vet jag inte, men tidsskillnaden är alltså nio timmar.

Stilla Havet 16/1 -64
”Älvsnabben” fortsätter norrut med ”hög” fart, c:a 13 knop, och temperaturen faller, idag c:a +17. I morse blåste det fortfarande friskt, och det kändes bra kyligt när man sista tiden varit van vid sån hetta som vi haft. Nu ikväll har dock vinden mojnat, men kyligt är det i alla fall. Fast det är väl inte så kallt som hemma, där bör det väl vara minusgrader, fast jag har läst i tidningarna som vi får med ö-posten att det var ovanligt varmt nyår.

Stilla Havet 17/1 -64
Idag har det varit gråkallt, blåsigt, mulet och krabb sjö. Endast vid middagstid tittade solen fram ett tag, och samtidigt siktade vi en amerikansk ubåt akterut om styrbord, den försvann dock rätt snart. Dessutom flög ett amerikanskt marinplan över oss i morse, och lite senare såg vi en kryssare vid horisonten. Så nog vet jänkarna att vi kommer, alltid. Vi befinner oss nu på höjd med Los Angeles, något norr om, kanske. I morron kväll ska vi gå in i Monterey Bay, där vi ska ligga till ankars över söndagen.

Till ankars i Monterey Bay 18/1 –64
Klockan 13:00 idag var vi framme utanför Monterey Bay, varefter vi styrde in i viken c:a 13:30, och ankrade upp c:a 15:00. På södra stranden ligger staden Monterey, på den norra en mindre stad som liksom så många andra heter Santa Cruz. Det är väldiga dyningar här, och fast ”snabben” ligger för ankar i en vik så vaggar hon hela tiden från den ena sidan till den andra. Vädret är mulet och nu på kvällen har det börjat regna. Men man känner sig liksom mera hemma här, bakom Monterey kan man se gran och tallskog mot bergssluttningarna.

Stilla Havet 19/1 -64
Vädret oförändrat, det vill säga dis, regn och mulet samt gråkallt.
I förmiddags fick vi höra föredrag om San Fransisco på livbåtsdäck. Frisco är enligt detta en stad på 800.000 inv., men med förstäder uppgår invånarantalet till 4 milj. Det lär finnas mycket att se, ”China-town” m.m. Klockan 17:00 lättade vi ankar och är nu ute till sjöss igen, med nordlig kurs.

Klicka här för att läsa om fortsättningen på resan!