Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.

Min långresa med
Älvsnabben
1964-65

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Nisse Levin berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

Tillbaka till
resan 1964-65

Tillbaka till
början av
Nisse Levins
berättelse

 

 

Fjärilsbricka från
Brasilien

 

 

 

 

 


Limerick

Det finnes en båt från Karlskrona
som i värmen sig gärna vill gona
hon mest varje år
på långt resa går
att från isen och snön sig förskona

Denna limerick stod att läsa i “Snabbnytt’, en liten tidning som utkom ombord varje dag som vi inte låg i land . Den gavs ut med totalt 89 nummer och innehöll allt från telegram från TT, information om kommande hamnar, referat om strapatser och äventyr i tidigare hamnar, livet ombord i allmänhet samt limerickar och roliga historier. En inbunden upplaga med alla “Snabbnytt” såldes efter resan och jag innehar ett ex.

Lite statistik igen:
Postmästaren sålde 21823 frimarken
Vi gjorde av med 2500 rullar toapapper
20 ton potatis gick åt ombord

 

Dopet

Som traditionen kräver skulle alla som inte tidigare hade passerat ekvatorn vederbörligen ”klippas, rakas och döpas”. Detta innebar att kung Neptun med följe i form av de som tidigare gått över ”linjen” såg till att vi andra döptes ordentligt. Klippning och rakning skedde symboliskt men sedan fick vi kyssa en tjock mage med en disktrasa insmord med sur jäst. Kyssa drottningens fot, dricka sillspad samt till sist åka baklänges på en såpad presenning ner i ett vattenbad blandat med spillolja för att döpas (se bild).
 

Undertecknad med kompisen Jörgen.
 

De något sura minerna kan nog kanske ha sin illasmakande orsak. Minerna ändrades dock efter dusch samt långbord på däck med en välsmakande middag.

 

Lucia

Eftersom vi hade 14 dagar “i sjön’ mellan Elfenbenskusten och Brasilien så var det lätt att drabbas av “plåtsjuka” d.v.s. att man blir lättretad och irriterad på småsaker Därför gällde det att hitta förströelser som lättade upp. Det var snart Lucia så naturligtvis skulle vi ha en Luciatävling med efterföljande luciatåg trots att vi inte hade några kvinnor ombord. Med hjälp av lingarn, ballonger samt en del andra tillbehör fixades nedanstående luciakandidater.
 

 

Sydamerika

Några dagar före jul anlände vi till en ö utanför Santos i Brasilien som heter Sao Sebastiao där vi ankrade.
Vi fick åka iland och springa 4 km samt avsluta med ett bad vid sandstranden. Härligt efter lång tid till sjöss.
 

Santos

När vi gick in i Santos var det många nationers fartyg som hälsade oss, bl.a. svenska och norska. Det är många skandinaviska sjömän som vistats i dessa hamnkvarter under kaffelastning. Detta märktes även på hamnkrogarnas namn, “Stockholm bar”, “Scandinavian bar”, “Oslo bar” o.s.v.

Tyvärr var även dessa kvarter kända för brottslig verksamhet, t.ex. rån, så den brasilianska militärpolisen krävde att vi också skulle bidra med MP för att hålla koll på våra egna sjömän. Detta var inget som vi hade förberett så i all hast fick vi måla några hjälmar vita samt förse dem med MP i svart.

Jag och min kompis “Klintis” hade vaktdygn ombord så vi, tillsammans med en högbåtsman som kallades för “Tross-Jocke”, blev utsedda att följa med brasilianarna som MP. Vi var utrustade med batong medan “brassama” även hade pistol och tillgång till k-pistar. Vårt jobb blev mest att se till att sätta ett par överförfriskade kamrater i taxi mot Älvsnabben och att uppmana andra att se till att masa sig “hemåt” innan permissionstiden gick ut, kl. 24.00. En fördel för oss som “jobbade” var att vi aldrig behövde betala för oss på barerna, vi blev alltid bjudna, välkomnade och populära.

 

Sao Paulo

Någon dag senare fick vi åka buss till dåvarande huvudstaden Sao Paulo, en svindlande färd upp bland bergen på en motorväg där vi ibland hade mötande körbana många meter ovanför oss och ibland lika långt under oss.

Motorvägen till Sao Paolo.


I Sao Paulo fick vi se en fantastisk anläggning med tusentals kolibrier med storlekar från en humla upp till våra minsta småfåglar. Även en ormfarm med alla sydamerikanska arter hann vi med innan vi fick åka till en vacker gård, ägd av en svensk, där vi blev undfägnade med allehanda grillade rätter samt öl som serverades från istäckta tunnor utplacerade i trädgården. Dessutom gick en liten orkester runt. De spelade och sjöng både sydamerikanska och svenska melodier. 260 gäster bjöds sedan upp till dans.
 

Grillparty i Sao Paolo.


Bland Santos vackra damer var det en hederssak att man inte konkurrerade om sjömännen så länge deras fartyg låg i hamn. Någon av oss “råkade” dejta två tjejer och det blev ett herrans liv med tjejslagsmål och söndersliten “kalleankamössa” innan ordningen “återställdes”.

Två dagar innan julafton 1964 satt jag och en santostjej och spelade Elvisplattor vid en bordsgran i hennes lägenhet. Hon och många andra flickor stod och vinkade av oss på den yttersta piren när vi på julafton stavade ut för att fira jul till ankars vi ön Sao Sebastiao där vi hade varit tidigare.
 

nästa sida är det jul och nyår 1964-65,
Buenos Aires och Mar del Plata.
 

Till början