Pansarkryssaren Fylgias
långresa 1920-21

 

Innehåll

 

Inger Nilsson berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

 

 


HM Pansarkryssaren Fylgia. Fast bilden är från resan 1931-32.
Klicka för att förstora!

Modell av Fylgia som finns på Marinmuseum i Karlskrona.
Klicka för att förstora!
 

Denna berättelse kommer från Inger Nilsson
i Uppsala som först berättar så här:

Min pappa, Nils August Hellfors, beordrades att lämna sin tjänst
som föreståndare för Tingstäde radio för att vara 1:e telegrafist samt ansvara för posten under långresan.

Fartygschef var kommendörkapten Edvard Peyron (1866-1950). Sekond var kapten Adolf Mörner.


Färdvägen gick till Medelhavet:

  1. Karlskrona

2. Kiel, Tyskland

3. Portsmouth, England

4. Funchal, Madeira, Portugal

5. Alger, Algeriet

6. Tunis, Tunisien

7. Alexandria, Egypten

8. Jaffa, Nuvarande Israel

9. Berouth, Libyen
(förmodligen Beirut, Libanon)

10. Milos, Grekland

11. Pireus, Grekland

12. Malta, Italien

13. Neapel, Italien

14. Livorno, Italien

15. Marseille, Frankrike

16. Barcelona, Spanien

17. Gibraltar

18. Boulogne, Frankrike

 


Funchal, Madeira
När de bunkrade fick alla som inte hade vakt gå iland.

Tunis
De kolade i Tunis. Det var negresser som bar kolkorgarna på huvudet och deras barn satt i kolhögarna och kastade kolbitar på varandra. Det var torsdag och kocken hade en traditionell veckomeny. Alltså ärtsoppa. Permission för besättningen och alla som inte hade vakt gick iland. - Ge ärtsoppan till kvinnorna och barnen! sa de. Kocken bjöd hela arbetsstyrkan kvinnor och deras manliga arbetsledare samt barnen på svensk ärtsoppa och de åt med god aptit. Då besättningen kom tillbaka sent på kvällen, låg tunisierna i kolhögarna och jämrade sig över magsmärtor.

Alexandria
Där stannade man så länge att alla hade en chans att få se kulturskatterna. Utflykter gjordes till Gizeh och pappa köpte flera vykort av pyramiderna. Han köpte i en basar i Alexandria en mumie – en liten arbetare i bränd lera, gjord för att följa med faraonerna i döden. Den har jag kvar:
 


 

Då Fylgia förberedde avresan, tillfrågades befälhavaren Peyron av de egyptiska myndigheterna om han kunde ta med en mumie och lämna i London på återvägen. British Museum skulle införliva den i sina samlingar. Efter överläggning kom befälet på att torpedrummet skulle vara en utmärkt plats eftersom Fylgia var ute i fredliga syften och det utrymmet var tomt. Men kruxet var det att en matros hade flyttat in där då han inte kunde sova bland sina snarkande skeppskamrater. Men matrosen löste det så att han mätte utrymmet och kom på att de fick plats båda. Den matrosen fick sedan smeknamnet ”Mumien” under hela sin tid i svenska Flottan.

2006 besökte jag British Museum tillsammans med en 13-årig dotterson och då vi kom till den egyptiska avdelningen, berättade vi för personalen den historien på engelska. De försökte att lokalisera vilken av alla mumierna det rörde sig om men hade inte provenienserna helt klara i mumiebeståndet.

Jaffa
Pappa envisades att kalla staden för Joppe, det gamla bibliska namnet på staden. Pappa konfirmerades ju innan den nya bibelöversättningen kom 1917. Därifrån gjordes en utflykt till Jerusalem, vilket gjorde ett outplånligt intryck på pappa. Skeppsgossarna uppfostrades i den kristna läran till gränsen av indoktrinering men med målsättningen att hedra fosterlandet och den svenska fanan. Pappa var en god idrottsman – elitgymnast i Svenska Flottan - och deltog i uppvisningar i Linggymnastik utomlands. Han vänder sig säkert i sin grav om han ser svenska idrottsmän inom friidrotten springa omkring insvepta i den svenska fanan, som under ärevarvet dessutom släpar i marken.

En sen eftermiddag alldeles efter ankomsten till Jaffa, kom några matroser med bussarongerna fyllda av apelsiner. De var överlyckliga: ”Det växer apelsiner vilt i området här!” Det blev räfst och rättarting på båten. För det första hade de tagit av sig bussarongerna och fyllt dem med apelsiner och uppträtt oordentligt klädda, de som var utskickade att representera Sverige. Lika illa var det att de ”pallat” apelsiner från privata odlingar. De fick återvända med ett befäl till odlingen, bekänna sin synd och skuld och ersätta odlaren rikligt ur egen ficka för fruktstölden. För att lugna ner den upprörde odlaren, upphandlade befälet en rejäl mängd apelsiner för hela Fylgias besättning.

Milos och Pireus
Där gjorde Pireus det största intrycket. Pappa brukade berätta om Aten för sina barnbarn och då sa han alltid: ”Jag tog spårvagnen från Pireus till Aten och den avgår
(sic!) varje kvart”. Om jag uppfattade honom rätt, fick inte så många gå iland på egen hand i Grekland. Men pappa fick gå iland överallt för han skulle hämta och lämna posten. Men det ordnades ett studiebesök i Aten.

Neapel
Därifrån gjordes en utflykt till Pompeji och Herculaneum. Dessa städer, som ödelades år 79 e. Kr. av ett utbrott från Vesuvius, gjorde ett stort intryck. Pappa berättade detaljerat om invånarnas liv där och var imponerad av den höga standard som tydligen rått där. Men en sak hade han missuppfattat. Ett matställe pryddes av en skylt med en tjur och inne i krogen fanns bilder målade på väggarna med tjurar, bl.a. såg man en ung kvinna bli lägrad av en tjur. Guiden berättade att man trodde att stället varit en bordell och att bilden handlade om en prinsessa, som bara kunde tillfredsställas av en tjurpenis. Förmodligen föreställer bilden Europa och tjuren, en känd mytologisk berättelse, där guden Zeus förvandlat sig till en tjur för att få en avkomma med den feniciska prinsessan Europa.

Pappa köpte fyra vackra kamébroscher i Neapel till sin mamma och sina tre systrar. Jag fick ärva min farmors och min gudmor Sallys.

I Genua var det en stilla kväll. Pappa hade fått i uppdrag att skicka telegram till Karlskrona och det var brådskande att få svar. Vanligtvis skickades telegrammen från Medelhavet med Frankfurt som mellanstation men den kvällen var det så lugnt i atmosfären att pappa lyckades få kontakt direkt med Karlskrona. ”Jag drog på med 800 KW så att det sprakade mellan masttopparna”, brukade han säga.

Åter Karlskrona
Det rådde fortfarande viss ransonering efter 1: a världskriget och speciellt ont var det om kaffe. Pappa köpte kaffebönor här och där för han var svag för sin mamma och hennes förtjusning i kaffe. Men han måste ju mönstra av och dessförinnan fick ju fartyget besök av tullen. Pappa rev delar av sin radiostation, stoppade ner kablaget i lådor och gömde kaffet bakom panelerna. Tulltjänstemännen var tydligen otekniska för de snokade runt och trodde att kablaget i lådorna var dels reservutrustning och dels under resan kasserade/utbytta delar. Men pappa fick använda bra mycket tid att återställa ordningen men hans mammas glädje över kaffeskatten kompenserade säkert hela besväret.

Sammanfattning
Pappa var etiskt mycket noggrann. Han berättade aldrig vilka affärshemligheter eller försvarshemligheter han fått förtroendet att telegrafera och därför blir det som jag kan förmedla en sammanfattning av hur en grupp besättningsmän med god skolning i sjömanskap handplockades för en viktig resa för att efter kriget återupprätta handelsförbindelser mellan de besökta länderna och svenska tillverkare.

Alla hade inte så god skolning i klassisk fornkunskap men var vetgiriga och tillgodogjorde sig väl studiebesöken i land med guidning på klassiska utflyktsmål. Förmodligen hade de flesta behövt att man anordnat en studiecirkel under dagarna till havs med förberedelser för både studiebesöken och kulturen i de länder man besökte. Missödena var ändå få vilket kan ha berott på att permissionerna i land var mycket begränsade och möjligheten att besöka länderna där man anlöpte hamn, var i form av organiserade utflykter.

Den största kulturkrocken jag hörde talas om var ändå tillfället med ärtsoppan, som de tunisiska negresserna bjöds på. De var förmodligen dessutom muslimer och åt inte fläsk.


 

Till början