De sk stationerna står fortfarande kvar på fördäck. Vi aspiranter "bodde" akteröver
i höjd med livflottarna ovan huvuddäck i fyra stycken s.k. kvarter.

Nu har vi kommit ut på Biscaya, och det är någon sorts genomgång av fartygschefen,
vars skalle (vänd akteröver) skymtar mellan kanonrören. Inga flytvästar på den tiden!

En grupp förväntansfulla aspiranter på väg söderut.

Den 11 jan 1952 kl 10.25 förtöjde vi vid kaj i staden La Luz på Las Palmas.
Obs till vänster om tunnorna i mitten av bilden är ett ställ med dockor, som syns bättre på bilden nedan.

Per-Erik Ramner heter spekulanten, nja det blev ingen affär, det var jag som
bara ville ha lite action i bilden. Detta är första dagens utflykt, med var också
Åke Stark, som syns till vänster i nästa bild, Per-Erik till höger.

Och här har vi kommit en bra bit bort från hamnen.
Åke tog bilden, Per-Erik Ramner och Gunnar Gran.

Obs mannen som tar sig en tupplur på sanden. Nästa dag var det bussutflykt upp i bergen.

Berget var tättbefolkat, ser åtminstone sju bostäder på fotot,
det lär vara varmt på vintern och svalt på sommaren.

På återfärden såg på några bananodlingar...

...och kom i samtal.

Vi kollade odlingarna på Gran Canaria grundligt!

Den 14 jan 1952, sista dagen på Las Palmas, ägnades bl.a.
åt bad, man kan skönja två frusna huvuden ute i vattnet.

På återvägen till Gotland mötte vi denna familj.

Ett annat möte.

"Hemkomna" till fartyget var det småpojkar som ville ha pengar, det som inte hamnade i roddbåtarna var dom snabba att dyka efter, riktigt skickliga.

Bilden visar en 19-årig patriot - eller om man så vill en fräsch Gunnar Gran. Ur loggboken denna den sista dagen 14 jan 1952:
Kl 10.00 styrt ut från La Luz Kl 15.10 förtöjt i Santa Cruz hamn på Teneriffa. Kl 20.10 kompl färskvattenförrådet med 176 ton och oljeförrådet med 503,9 ton brännolja.

Här ovan kan man skönja Gotland vid mitten av piren Kl 22.15 embarkerade lotsen J.G. del Pirro. Kl 22.30 kopplat bogserbåten. Kl 22.35 kastat loss. Kl 22.44 kastat loss från bogserbåten. Kl 22.55 debarkerade lotsen. Under losskastningsarbetena ådrog sig ÖSS vpl 1213-13-51 Jonsson en skada i huvudet. Nu är vi på väg västerut mot Venezuela, dit vi anländer den 25 jan.

Nu är det den 19 jan 1952 och vi har för 2 dagar sedan passerat kräftans vändkrets och
kung Neptun kommer ombord för att genomföra övlig sotning av de obefarna.
Kung Neptun sitter till höger och de som skall utföra jobbet är svartmålade.

Själva sotningen - neddoppning i sot- och oljebemängt vatten.

Sedan avrapporterar kung Neptun till fartygschefen att alla blivit vederbörligt behandlade.

Den 21 jan 1952, musikunderhållning på halvdäck.

Knopslagning.

Skrubbning.

På resan var förutom skeppsläkare, även en präst med. Här är det korum.

Vi anlände till La Guaria, hamnstad till Caracas den 25 jan, i loggboken står att läsa: Kl 0938 avgivit salut för Venezuela med 21 skott. Kl 0945 embarkerar lotsen. Kl 1020 förtöjt vid kaj i La Guaria. Kl 1045 lotsen debarkerat. Kl 1045 ombordkom vice konsul Wallis. Kl 1145 lämnade vice konsuln fartyget,varvid salut avgavs med 5 skott. På eftermiddagen blev det permission för fria vakten av besättningen, varvid jag tillsammans med tre kamrater gav oss i land. La Guaria var snart avklarat, så vi beslöt oss att ta oss upp till Caracas, huvudstaden i Venezuela. Enda sättet var att ta en taxi de tre milen dit, på en betänkligt slingrig väg.

Sagt och gjort - men väl uppe ville taxichaffören ha så mycket betalt att vi inte hade så mycket pengar med oss, vi skulle ha prutat rejält innan vi började färden. Vi kunde ingen spanska någon av oss, så det var minst sagt svårt att tala honom till rätta. Under tiden samlades det allt mer folk omkring oss, och mörkret föll hastigt på, så vi stod där inringade av en alltmer hotfull människomassa. Något otrevlig situation minst sagt, men när nöden är som störst är hjälpen närmast sägs det och nu banade sig en man väg fram till oss och frågade på tyska vad som stod på. Tyska kunde vi, eftersom det var första språket under vår skoltid, så vi förklarade för honom vår belägenhet. Han, tysken, hade som vi senare erfor levt flera år i Caracas och visste vad som var rimligt pris, och läste lusen av taxiföraren så vi fick ner priset till resonabel nivå.

Vår räddare tyckte tydligen att det var trevligt att träffa på några personer från sin egen världsdel - han slog sen följe med oss när vi såg oss omkring. Han berättade att han varit i tjänst i Wehrmacht under fälttåget i Ryssland, operation Barbarossa, och även vid slaget om Stalingrad. Vi försökte pumpa honom om lite mer om Stalingrad, men han var inte villig att säga så mycket mer om det, Ich habe vergessen var det svar fick fick. Alltnog sen ville han bjuda oss på middag på en restaurang, men då vi tyckte oss märka att han nog hade blivit lite psykiskt skadad av sina krigsupplevelser, och vi hade fått nog av äventyr den dagen, så såg vi oss nödsakade att tacka nej under nödlögnen att vår permission snart gick ut, så vi måste tyvärr återvända till fartyget, dit vi kom efter att först ha prutat rejält innan vi satte oss i taxin för nedfärden. Sen var vi uppe i Caracas flera gånger.

På väg upp till Caracas.

Här är det stort pådrag i Caracas.
Löjtnanten med fanan är blivande Chefen för Marinen (1978-1984),
Per Rudberg. De tre vitklädda i främre raden är fartygschefen,
seconden och artilleriofficeren.

Han längst till vänster har inte dragit åt skärpet ordentligt.
Nedan samma tillfälle, samma kyrka.

Per Rudberg i täten. Vi lämnar Venezuela på förmiddagen den 31 jan 1952.
Kl 1015 embarkerar lotsen T.T. Montero. Kl 1035 kastat loss. Kl 1050 debarkerade lotsen.
Kl 1055 satte kurs nord. Läge N 10grader 43 min, W 67 grader 03 minuter.
Nästa gång ses vi i Havanna, där vi ligger mellan 4 och 9 februari.

Nu den 4 feb anlöper vi Havanna, kl 0933 passerar vi Castillo del Morro vid
inloppet till Havanna och avger salut för Cubanska nationen med 21 skott.

Castillo del Morro syns överst på kartan.

Här stävar vi in i hamnbassängen.

Av någon anledning låg vi inte förtöjda vid kaj, utan enligt loggboken: Kl 0955 ankrat på 12 m djup i Havanna hamn för bb ankare, stuckit kätting till 50 m i vattnet. Kl 1015 lotsen debarkerat, samt ombordkom svenske vicekonsuln Hagerman och en förbindelseoff från Cubanska marinen. Kl 1045 avgick svenske vicekonsuln Hagerman varvid salut avgavs med 5 skott. Kl 1100 avgick Cubanske förbindelseoff.

Vi är nu kvar i Havanna och leker turister, strövar omkring
och fotograferar, bl.a. statyn föreställande Maximo Gomez.

Vidare besökte vi Sjökrigsskolan på Kuba, en bit utanför Havanna, och frapperades av den minutiösa ordningen i deras förläggning Innan vi skildes togs denna gruppbild. Ja detta var 1952 dvs före Castrotiden som började 1958/59 Ur loggboken - Den 8 feb Kl 1405 ombordkom 10 off och 40 kadetter från Cubanska marinen. Kl 1550 avgick dessa. Kompletterat vattenförrådet med 160 ton färskvatten och 320 ton brännolja. Den 5 feb Kl 1622 embarkerade Cubanske utrikesministern Aureliano Sanchez Arango. Den 5 feb Kl 1710 debarkerade Cubanske utrikesministern varvid avgavs salut om 17 skott. Här nedan 3 bilder till.

Täten.

Mellangruppen.

Bakre gruppen. Löjtnanten heter Carl Fehrlund. På lördag 9 feb 1952 lättar vi ankar!

Den 9 feb 1952 kl 10.24 ankaret lätt. Kl 11.00 lotsen debarkerade. Styrt ostvart efter Cubas nordkust. Kl 13.00 divisioner med alle man. Föredrag om korvetten Carlskronas undergång samt sänkning av krans på olycksplatsen. Strax ovanför t:et i Matanzas hände det, i höjd med den streckade blå linjen.

Så gick det till.

och här lägger vi ned en krans på olycksplatsen.