Lennart Sundqvist, som var aspirant på resan 1967-68, har
längst ner på sidan bidragit med en bild på sin pappa Bertil Sundqvist.
Bertil var kadettofficer ombord.
Karta över långresan 1953-54. Klicka på den för att förstora!
När vi som skulle mönstra ombord i Älvsnabben fick se färdplanen blev vi
verkligen glada. Vi som tidigare bara varit i Nordsjön med flottans
fartyg fick nu en mer än 4 månaders resa till 12 fantastiska resmål på
båda sidor om Nord- och Sydatlanten.
CM Stig H:son Eriksson inspekterar i Göteborg 12 november 1953.
Klicka på bilden för att förstora!
Resan startade i Göteborg den 18/11 53. Innan avgång inspektion av CM
som önskade en god seglats i vårt nya långresefartyg, därefter lättades
ankar och sattes kurs mot Las Palmas.
Älvsnabben var inte lika "marinvacker" som Fylgia och Gotland men hon
var ett betydligt rymligare fartyg med stort mindäck för exportindustrin
att använda i utlandet. Hon var byggd för att segla på oceanerna och var
mycket bra i sjön trots att kanonerna satt ganska högt upp och hade en
rullningsperiod i klass med passagerarfartygen.
Förtöjda i Las Palmas med Gladan och Falken 26 november 1953.
Klicka på bilden för att förstora!
I Las Palmas mötte vi Gladan och Falken och det blev kadettbyte innan
segelfartygen gick till Västindien medan Älvsnabben satte kurs på
Freetown, Afrika. Las Palmas mottog oss med värme och gästfrihet.
Den första flygfisken flög ombord i höjd med Kap Verde nästan samtidigt
som babords vakt plåtades på däck.
Babords vakt på akterdäck 3 december 1953. Klicka på bilden för att
förstora!
Första flygfisken har seglat ombord 3 december 1953. Klicka på bilden
för att förstora!
Efter Freetown hade vi en lång härlig resa ned till Santos i Brasilien.
Under denna resa skedde linjedopet. Efter denna ceremoni tog det oss en
vecka att bli rena ty tvättvattnet var från Atlanten.
FC Krokstedt hälsar Neptunus följe ombord 9 december 1953.
Klicka på bilden för att förstora!
Linjedopet på sydgående i full gång 9 december 1953. Klicka på bilden
för att förstora!
I Santos åkte halva besättningen till Sao Paulo för parad och
kransnedläggning. Här, såväl som i alla andra hamnar var
utflyktsprogrammen och sporten i högsätet.
FC nedlägger krans i Sao Paulo efter paraden 21 december 1953.
Klicka på bilden för att
förstora!
Efter Permanbuco firade vi jul i sjön med julklappsutdelning och
långdans runt fartyget. En av mina bästa jular till sjöss.
2:a kvarteret firar julafton utanför Permanbuco.
Andre man från höger,
övre raden ser vi författaren! Klicka på bilden för att förstora!
Västindienhamnarna var varma, sköna och minnesvärda. Speciellt den lilla
naturhamnen Bequia. Inga parader, inga cocktailpartys, bara sol och bad,
rodd och idrott.
Vera Cruz och New Orleans tog emot oss med öppna famnen och härlig
musik.
Sista hamnen i Västindien var St. Thomas där vi tog ett par dagars
siesta innan Atlanten och Teneriffa.
På väg in till St. Thomas 2 mars 1954. Klicka på bilden för att
förstora!
Även om hemlängtan började kännas njöt vi av den stora gästfriheten på
Kanarieöarna.
På hemresan visade Atlanten sin sämsta sida men Älvsnabben är en fin
sjöbåt och nu grasserade ingen sjösjuka längre. Vi hade fått sjöben.
Den 30/3 54 förtöjde vi i Karlskrona i regn, men det gjorde inget, ty
den mycket stora mottagningskommittén värmde.
En fantastisk långresa var slut och nu skulle vi fördelas till andra
fartyg i Kungliga Flottan.
