Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.



Långresan 1959-60

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Bengt Hammarlund berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

FC Bengt Hedlunds
berättelse om resan

 

 


Denna resa har
haft 50-års träff!
Klicka här för
att läsa mera

 

 

Bengt Hammarlund i Aden. Klicka för att förstora!

 

Jetong om resan skänkt
av Kjell Högman.
Klicka för att förstora!

 

I Calcutta 1960 hölls dubbelt barndop
ombord! Klicka på dopbeviset för
att läsa om det!

 

1988 hade resan 30-års jubileum. Klicka på tidningsartikeln för att
läsa mer om detta!



Informationen och bilderna från denna långresa kommer från Bengt Hammarlund. Bengt var i vanliga fall vid denna tid stamanställd telegrafist och på resan var han med som furirsaspirant.

Lars-Göran Gahmberg var med som skrivbiträde i första hand och som FC:s ordonnans under övningarna. Han har bidragit med tidningsurklippet och bilden på bl.a. honom själv.

Från boken "Vår marin 1961" kommer en berättelse om resan, skriven av fartygschefen, kommendörkapten Bengt Hedlund. Klicka i menyn till vänster för att läsa den!

Kartan har Bengt-Göran Söderlundh bidragit med.

 

Karta över långresan 1959-60. Klicka på den för att förstora!

 

Fartygschef var kommendörkapten Bengt Hedlund.

Sekond var kommendörkapten C-G Hansson.


53-årsträff 2012

Ett par besättningsmän från denna resa har i november haft en liten "tisdagsträff" i Stockholm. Ingemar Andreasson skrev först om det i gästboken och berättar mer om det här:

Hej Stefan. Angående din fråga om 53-års firandet av resan 59-60. Yngve Bergström föreslog att fira 53-årsdagen med en lunch på en restaurang bredvid Örlogshemmet i Stockholm.

Vi var 6 st: Ingemar Andreasson, "Lukas"Pettersson, Yngve Bergström, L-G Gahmberg, Eddy Sandberg, Lennart Bresell samt några andra gamla Snabbenseglare. Kaffet intog vi med Lennart på Flottans mäns expedition Stockholm där det bjöds på bullar och av Yngve medfört "tillbehör".

Vi träffas ofta där på tisdagarna och fikar, träffar nya och gamla bekanta. Vår hornblåsare Per Dyvling med orkestern Tuksedos, åker vi och lyssnar på när dom spelar i bl.a. i Täby jazzklubb.

Har samlat ihop mäss 10 till en Ålandsresa med folk från västkusten, dalarna och Stockholm. På tisdagsfikat kommer det ofta upp förslag till olika aktiviteter både med oss "snabbseglare" och andra Flottans män.

Tydligen är det alltid tisdagsfika i Drottning Victorias Örlogshem på Teatergatan i Stockholm för bl.a. gamla besättningsmän från Älvsnabben, men alla andra som är med i Flottans Män är också välkomna att prata minnen. Flottans Mäns kansli och Stockholmsföreningens lokalkontor ligger här. Se gärna www.flottansman.se och www.orlogshemmet.com


 

Den 12 nov. 1959 lämnar vi Karlskrona med pukor o trumpeter  och möts nästan omgående av en hård SO kuling, 15-20 m/s. För att hålla kontakt med Sverige medföljde 6 st. gnistar, varav 4 syns på bilden nedan. Känner någon igen sig?

 

4 gnistar av 6 från resan. Känner någon igen sig?

 

Efter några dygn har magen kommit i ordning och sjöbenen börjat fungera. Den 19 nov. befinner vi oss i Medelhavet och kan se Sierra Nevadas snöklädda toppar 15 landmil bort. Nu börjar värmen komma också. Den 27:e anlöper vi  Pireus och har 4 dagar iland. Parthenon blir  givetvis ett av utflyktsmålen.

 

Parthenon i Grekland.

 

Efter Pireus gjorde vi ett ett kort stopp i Port Said för att lämna förnödenheter till den svenska FN-bataljonen. Egyptiska "affärsmän" svärmar runt fartyget i sina krejarbåtar lastade med gud vet vad. Den 5:e dec. stävar vi in i Röda havet, världens saltaste hav. Termometern visar runt 40 grader och hajarna kastar lystna blickar mot besättningen. Den 9-11 dec. ligger vi i Aden. Salt behöver uppenbarligen inte importeras. Aden är en mycket osäker plats och stor försiktighet anbefalls i kontakt med befolkningen.

 

Den 9-11 dec. ligger vi i Aden. Salt behöver uppenbarligen inte importeras.

 

Fasp Hammarlund tilldrar sig dock tydligen barnens
uppmärksamhet i Aden som man kan se i bilderna nedan.

 

 

Den 12 dec. befinner vi oss i Indiska Oceanen, 26 grader både i vattnet och luften. Luciaomröstningen är klar, segrare furir Åke Olsson, bördig från Uddevalla.

 

Luciaomröstningens segrare furir Åke Olsson, bördig från Uddevalla.
Klicka på honom för att zooma!

 

       

Religiös byggnad i Karachi, Indien. Klicka på de små bilderna för att förstora!

 

Vi anlöper Karachi den 18 dec. Så mycket fattigdom och så mycket rikedom sida vid sida. Religionen har en stor plats i invånarnas liv. Efter 4 dagars uppehåll är det skönt att lukta hav igen.

Julafton firas i Indiska Oceanen, en annorlunda upplevelse. Dock ett rikligt julbord och tomten kommer med paket från alla Ador i Göteborg. Julafton och juldagen ligger havet lugnt, men på annandagen får vi en kuling vid Indiens sydspets. Den 29 dec. blir en stor dag för CIM (Calle i markan), högbåtsman Karlsson. Efter många misslyckade försök får han äntligen en haj på kroken, visserligen från småskolan, men ändock. Han döps illa kvickt om till HAJ-Kalle.

 

Julafton firas i Indiska Oceanen med ett rikligt julbord
och tomten kommer med paket från alla Ador i Göteborg.

 

Besöket i Madras 30 dec-3 jan ger en mer positiv bild än Karachi, renare och stora grönytor. Den engelska kolonialismen gör sig också starkt påmind.

Resan går vidare mot Calcutta, Indiens största stad. Här ligger vi 7-11 jan. Detta är nog helvetet på jorden. Fattigdomen är obeskrivlig, barn som stympats av sina föräldrar för att tigga, "bostäder" gjorda av konservburkar där man kan läsa fabrikationsetiketterna. Och så denna vedervärdiga sötaktiga lukt.

Vi lämnar Calcutta med oförglömliga minnen och sätter kurs mot Burma och huvudstaden Rangoon, där vi ligger 15-19 jan. Vilken skillnad! Rent och prydligt, inga tiggare, enorma vackra förgyllda pagoder.

 

Om Älvsnabbens ankomst i Rangoontidningen "The Guardian" fredagen 15 januari 1960. Klicka för att förstora!

Om Älvsnabbens ankomst i Rangoontidningen "The Guardian" fredagen 15 januari 1960.
Klicka för att förstora!

 

Efter Rangoon gör vi strandhugg på Diamond Island, en ö med jättesköldpaddor, kokospalmer och omgiven av kristallklart ljusgrönt vatten med siktdjup på 20 meter. I dessa vatten tar Haj-Kalle sin andra haj, en baddare som avlivas med 2 pistolskott.

Vidare till Ceylon (Sri Lanka) och huvudstaden Colombo, där vi låg 25-29 jan. En intensiv grönska, banan- och ananasträd, kaffe- och teplantager och olika sorters kryddträd. En verkligt angenäm vistelse.

 

Till vänster FC:s ordonnans 976 Lars-Göran Gahmberg med hakskägg,
sedan hornblåsare Anders Artvin från Tungelsta i Väster Haninge
och till höger hornblåsare Per Dywling från Eskilstuna.

 


Ekvatordopet

Den 1 februari, på väg mot Kenya och Nairobis hamnstad Mombasa, blir en minnesvärd dag för de flesta ombord. Linjen passeras och Neptunus med hov embarkerar från havsdjupet.

 

Neptunus flagga är hissad vid hans besök ombord

 

 

För alla som inte tidigare passerat ekvatorn stundar dop med vederbörlig klippning, rakning och intagande av vedervärdig medicin. Själva dopet utförs i en bassäng innehållande brännolja, kimrök, däcksfärg, tvättmedel m.m. Vid bassängkanten står två av Neptunus väktare och ser till att ingen kroppsdel blir odöpt.

 


 

Nytt strandhugg görs den 4 febr. på Bird Island, den västligaste av ögruppen Seychellernas öar. Ett paradis med glasklart vatten och fiskarter aldrig tidigare setts. Ön befolkas av 35 bofasta, vilka huvudsakligen livnär sig på att plocka kokosnötter.

Den 8 febr. anlöper vi Mombasa  i 30-gradig värme för fyra dagars uppehåll. Där bjuds bl.a. på sightseeing i Nairobis nationalpark med exotiska djur. Vi blir också inbjudna till konsulatet som bl.a. ordnat dans med inbjudna sjuksköterskor från ett närbeläget sjukhus.

Den 13:e febr. bär det iväg igen Nu börjar det också dyka upp ett och annat fartyg "där vi ångade mot Röda havet opp" som Evert Taube skriver i sin "Möte i monsunen". Vädret nästan enformigt soligt och varmt, c:a + 30. Den 20:e går vi in till Djibouti, som både landet och staden heter. Knappt någon grönska, snustorrt och pressande värme. Invånarnas misstänksamhet mot vita är stor. Försöker man fotografera jagas man iväg illa kvickt, gästfriheten är noll. Staden omfattar bara ett par kvarter, en riktigt hederlig "håla". Den 23:e lämnar vi utan saknad och stävar upp i Röda havet.

När vi går in i Suez-viken är lufttemperaturen nere i 18 grader och khakiställen byts mot blåkläder. I Medelhavet möts vi av amerikanska 7:e Flottans största fartyg, hangarfartyget USS Forrestal med en besättning på c:a 3.000 man. Läs gärna mer om detta fartyg på www.forrestal.org.

 

Amerikanska hangarfartyget USS Forrestal.

 

Ett kallt och snöigt Istanbul tog emot oss den 3 mars. Rätt grådaskigt och smutsigt. De enorma basarerna, liksom den gigantiska Blå moskén imponerar, i övrigt inga mer bestående intryck. Vi lämnar den 9:e mars med destination Messina på Sicilien och får sällskap av den nyaste ubåten Illern. Vackert landskap, vänliga människor, god och billig mat.

 

Vi fick sällskap av Flottans nyaste ubåt Illern.

 

Höjdpunkten blir en bussresa på slingriga bergsvägar upp till Taormina. Vidunderlig utsikt mot bl.a. vulkanen Etna. Här ligger också det vackra hotell Stockholm.

 

Det vackra hotell Stockholm.

 

Avfärd den 18 mars för två veckor till sjöss mot den sista anhalten, Bordeaux. Nu är Atlanten på sitt vresigaste humör, tidvis blåser det orkan. Illern tvingas gå i u-läge. Den värsta blåsten lägger sig så småningom och vi intar Bordeaux den 30 mars, lämnar den 3 april och går mot Göteborg.

Snart nog blåser en fyra meter lång hemlängtansvimpel i masttoppen. Den 8 april ankrar vi på redden utanför Göteborg  och får ett storslaget mottagande av HMS Öland, minsvepareskader och överflygning av reajaktplan. En resa som lämnat outplånliga intryck är över.

 

 

Till början