Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.



Livet ombord

på frivakt och utfärder

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

 


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till
långresan 1977-78

 

Klicka på lyran ovan för att höra och läsa mer om musiken ombord!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blåa, vita o röda i 77/78 års långresemedalj-band står för Mississippi, Potomac och den Galliska Traden. Denna resväg var den, som fransmännen tog. Det handlar alltså om de franska och amerikanska färgerna. Många hamnar var ju fransktalande och Washington DC ligger vid Potomac. Vår FC är ju vän av Frankrike och hade stort inflytande över utformningen av resrutten.

 

 

Ombord fanns också flera duktiga musiker och sångare som bildade banden Daggis Stompers och kören His Masters Boys. Dom underhöll oss många gånger under våra skeppskvällar på livbåtsdäck. Daggis Stompers gjorde även flera spelningar i olika hamnar och i New Orleans framträdde dom i amerikansk radio. På bilden ser vi en del av Daggis Stompers med bl.a. Mats Norrefalk, Sten Söderlind och Bo Pettersson. Lägg även märke till Internetsekonden med sin "lakritsstång" längs tv...

Klicka även på lyran ute till vänster för att höra och läsa mer om musiken ombord!

 

 

Ju längre söderut vi kom i början på resan dessto mer kände vi behov av att sola våra vintervita kroppar. Bilden är tagen på vägen mot första hamnen, Dakar i Senegal.

Ju längre söderut vi kom i början på resan desto mer kände vi behov av att sola våra
vintervita kroppar. Bilden är tagen på vägen mot första hamnen, Dakar i Senegal.

 

 

Till sjöss var sötvattnet ransonerat, men saltvattenduscharna användes flitigt under dagens varmaste timmar då vi hade siesta.

Till sjöss var sötvattnet ransonerat, men saltvattenduscharna användes
flitigt under dagens varmaste timmar då vi hade siesta.

 

 

Stefan Leo i sin hängkoj i mäss 10. När man väl hade vant sig vid att ligga i denna, utan att t.ex. kunna vända sig på magen, var det den bästa viloplatsen när fartyget rullade. Det rullade ju mest i sidled och då kompenserade hängmattan detta. Ungefär hälften av oss hade hängmatta och andra hälften vanliga bingar, som syns på bilden längs skottet. Efter halva resan bytte man i respektive mäss så att dom som hade haft riktig binge fick ligga i hängkoj. Klicka på bilden för att förstora!

 

Varje kväll fick man ta fram sin hängkoj och hänga upp den. Varje morgon skulle den bindas ihop, tas ner och läggas i en stor binge som fanns i varje mäss. Klicka på bilden för att förstora!

 

När vi färdades till sjöss under varma nätter var det tillåtet att knyta upp sina hängkojer på däck. Här var det mycket svalare än nere i mässarna. Längst bort kojar Sven-Erik Sjöström från Öland och i förgrunden myser Tapani Lillbacka. Båda var värnpliktiga skrovhantverkare.

När vi färdades till sjöss under varma nätter var det tillåtet att knyta upp sina hängkojer på däck. Här var det mycket svalare än nere i mässarna. Längst bort kojar Sven-Erik Sjöström från Öland och i förgrunden myser Tapani Lillbacka. Båda var värnpliktiga skrovhantverkare.

 

 

En helt vanlig kväll i mäss 10. Bengt Håkansson är mannen med de vackra tatueringarna och Johnny Andersén tittar fram under hängkojen.

En helt vanlig kväll i mäss 10. Bengt Håkansson är mannen med de vackra
tatueringarna och Johnny Andersén tittar fram under hängkojen.

 

 

Under färden mellan Vera Cruz i Mexiko och New Orleans i USA bytte vi från sommar- till vinteruniform, vilket orsakade denna röra i mässen. Här ses bl a värnpliktige tvättaren Christer Andersson längst ner till höger.

Under färden mellan Vera Cruz i Mexiko och New Orleans i USA bytte vi från sommar-
till vinteruniform, vilket orsakade denna röra i mässen. Här ses bl a värnpliktige tvättaren Christer Andersson längst ner till höger.

 

Ordenskapitel för Äbn-orden på Mississippi. Klicka för att förstora!
Ordenskapitel i Älvsnabbenorden avhållet i HM minfartyg Älvsnabben. FC för klubban. Lägg märke till modellen av Älvsnabbenmonumentet! Den "vettskrämde" mannen i mörk uniform i förgrunden är marinattachén Kmd Forsman, som fraktade TL:s arrangemang till US Navy Band i Washington DC. Hur de lät framgår under rubriken "Det stora äventyret" på sidan om Washington DC.

På alla större fartyg, fartygsförband eller motsvarigheter inom amfibiekåren förekommer ordenskapitel, som närmast är en parodi på de hemliga civila ordnarna Odd Fellow, Frimureriet etc. I ubåtskretsar heter det för att ta ett exempel UVAS vilket är en förkortning för "under vattnet arbetande sjömän". Och Plejadorden är motsvarigheten inom ytattacken. Invald blir man, när man tillhört förbandet en viss tid. De som håller i tåtarna har redan blivit invalda vid tidigare tillfällen. Älvnabben tillhörde skolflottiljen och hade av någon anledning sitt kapitel (sammanträde) under glada former just på Mississippi. De invalda får vi tillfället en liten medalj, som mest motsvarar de som studentspexarna och studentmusikerna får som minne av något speciellt, som ägt rum. Dessa medaljer får bara bäras i dessa "Högtidliga" och mycket uppsluppna sammanhang

 

 

Värnpliktiga kockarna Peter Mastborn och Peter Leveau och en hovmästare tar en välbehövlig rökpaus utanför manskapsköket.

Värnpliktiga kockarna Peter Mastborn och Peter Leveau och en
hovmästare tar en välbehövlig rökpaus utanför manskapsköket.

 

 

Här firar vi 4:e advent under måltiden i maskinmässen. Till vänster ser vi värnpliktige maskinmekaniker Bengt Holst. I mitten sitter en förnöjd Lars Tellesås, också han värnpliktig maskinmekaniker.

Här firar vi 4:e advent under måltiden i maskinmässen. Till vänster ser vi
värnpliktige maskinmekaniker Bengt Holst. I mitten sitter en förnöjd Lars
Tellesås, också han värnpliktig maskinmekaniker.

 

 

Efter att ha varit på permission i land en hel dag kunde man bli så här trött.

Efter att ha varit på permission i land en hel dag kunde man bli så här trött.
Värnpliktiga Christer Nelson och Jörgen Palm pustar ut.

 

 

Ombord fanns många olika typer av yrkesgrupper. Här ser vi en bild från skrovhantverkarnas verkstad i fören. Som synes så lyste flitens lampa även här.

Ombord fanns många olika typer av yrkesgrupper. Här ser vi en bild från
skrovhantverkarnas verkstad i fören. Som synes så lyste flitens lampa även här.

 

 

Mats Bengtsson (målarbengtsson) poserar med en av våra livbojar.

 

 

Gunrumsliv med LFO, AO och SigO.

 

  

En av våra profiler ombord, fanjunkaren och spexaren Malte Martinsson. Han var till vardags chef för maskinverkstaden men roade oss även ofta med både sånger, spex och historier.
Klicka på bilderna för att förstora!

 

Fyra VPL skrovhantverkare njuter av solnedgången någonstans mellan Mayero Island och Curacao. Från vänster är det Sven-Erik Sjöström, Jörgen Palm, Stefan Leo och Christer Nelson. Klicka för att förstora!

 

 

Till början