Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Hemkomsten till
Karlskrona

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

16 mars 1978


Tillbaka till
Älvsnabbens
startsida

Tillbaka till
långresan
1977-78

 

 

Konungariket Sverige

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T
A
C
K

 

Efter att ha lämnat Toulon och Medelhavet styrde vi åter hemåt mot det kalla Sverige. Vi korsade Biscaya igen som för ovanlighetens skull var lugn. Här fick vi plötsligt besök av en späckhuggarfamilj precis när aspiranterna övade i valbåtarna. Vi fick snabbt hissa ombord dessa och istället kom kamerorna fram.

I engelska kanalen fällde vi, förmodligen som första svenska skepp någonsin, ett antal minor. Dessa var dock övningsminor och för säkerhets skull märkta med texten "Ofarlig". De lyftes upp igen efter övningen. Minfällningen ingick i en avslutande 12 timmars stridsövning. Vi passerade även den norska barken Christian Radisch som vid tillfället gick för motor.

Den 11 mars 19.00 ankrade vi utanför Brunsbüttelkoog precis vid inloppet till Kielkanalen eftersom vi låg före i tidtabellen. Det hade verkligen blivit kallare nu. De flesta längtade tillbaka till värmen även om det skulle bli spännande att komma hem igen.

Nästa dag bunkrade vi olja och gick sedan dagen efter igenom Kielkanalen. I Holteau tog vi ombord CM's inspektionsgrupp som skulle kontrollera den utbildning vi bedrivit under resan. Måndagen 13 mars kl. 18.37 återinträdde Äbn i Östersjön efter fyra och en halv månads bortavaro!

Hela färden genom Östersjön skedde i tät dimma. Vilken skillnad det var att åter segla i detta hav jämfört med t ex Karibiska havet! På morgonen 15 mars ankrade vi utanför Hanö och CM (chefen för marinen) Amiral Bengt Lundvall kom ombord för slutinspektion. Han höll även ett tal och önskade oss välkomna hem. Vid Karlshamns redd ankrade vi sedan för tullklarering.

 

 

På morgonen 16/3 1977 hissades Hemlängtan  - läs mera om denna speciella vimpel längre ned! - vi var alla välbehållna och HEMMA efter 137 dygn på Havet och andra Platser. Vi hade tillryggalagt en sträcka uppgående till 20.052 distansminuter, eller om man så vill, 37.992 km! Detta är ungefär ett varv runt jordklotet sånär som på avståndet mellan Malmö och Haparanda med en hastighet påminnande om en (äldre) mopeds...

Vi passerade angöringsbojen vid Karlskrona och vi förtöjde vid mobkajen på exakt beräknad tidpunkt.

 

Här är vi på väg in till Karlskronas Örlogshamn. Denna och de tre följande bilderna är tagna av Conny Magnusson som var fotograf på resan 74-75 och som kommit till vår resas hemkomst för att ta emot sin vän Anders Wendt, skepparens karl.

 

 

Flaggsignalen, som blåser från signalrån betyder TACK. Detta var säkert vad Alla ombord i korthet ville säga! Med all rätt säkert mycket nöjd över en lyckligt genomförd expedition, besvarar FC, som sig bör, med honnör hälsningen från bryggan.

 

 

 

Kajen var svart av väntande anhöriga och vänner.

Kajen var svart av väntande anhöriga och vänner.


Kajen var svart av väntande anhöriga och vänner. Vi själva stod på våra paradstationer och vinkade glatt. Fartygskören, His Masters Boys, gjorde sitt sista framträdande och framförde bl.a. "Do you know what it means to miss New Orleans".

 

Vi själva stod på våra paradstationer och vinkade glatt.

Vi själva stod på våra paradstationer och vinkade glatt.

 

Vi var hemma igen efter en oförglömlig färd på 132 dagar som för alltid kommer att finnas kvar i våra hjärtan på ett eller annat sätt. Det var med blandade känslor som vi återsåg Sverige och våra anhöriga. En del av oss tyckte det var skönt att komma hem, andra ville åka iväg direkt igen.

Vi värnpliktiga muckade ett par dagar efter hemkomsten vilket naturligtvis var skönt, men samtidigt kände vi oss oerhört privilegierade och stolta över förmånen att få vara med på en sådan här resa under sin värnpliktstid.

När man nu t om flera år efteråt pratar lumparminnen med vänner och bekanta är det INGEN som kan berätta bättre, roligare eller intressantare lumparhistorier än vi som varit med på kära gamla Älvsnabben!


Stort tack till svenska flottan!

 

Tidningsurklipp om hemkomsten. Klicka för att förstora!



Hemlängtan

 

Vår resa varade i 132 dagar och då blev hemlängtan för oss 132 x 0,28 = 36,96 meter.

Vår resa varade i 132 dagar och då blev hemlängtan för oss 132 x 0,28 = 36,96 meter.


Som på alla andra långresor hade även vi inför hemkomsten hissat "hemlängtan". En speciell vimpel som fartygets skräddare Anders Bohman sytt efter följande kriterier:

Man delar fartygets längd på 103 meter med antalet dagar på året och får då fram 0,28 meter hemlängtan per dag. Därefter multiplicerar man detta med antalet bortadagar från hemmahamnen. Som regel hissas vimpeln 08.00 inlöpningsdagen i hemmahamnen.

Vår resa varade i 132 dagar och då blev hemlängtan för oss
132 x 0,28 = 36,96 meter.


Mullbärsträden från Toulon

Bertil Daggfeldt berättar:

Vi köpte två små mullbärsträd i Toulon.

Det var tradition att långresefartygen medförde exotiska träd till Kungsholms fort. Klimatet vid havet och innanför fortets murar tillät att dessa träd från varmare breddgrader kunde överleva. Parken innehåller många av dessa träd.

När vi passerade Kungsholms fort sköt man salut för oss och en motorbåt kom ut och hämtade de två träden.

Mullbärsträd odlades även i Stockholm på 1800-talet för den svenska sidenväverinäringen. Silkesfjärilens larver livnär sig på mullbärsträdets blad. Men det gick inte bra. Det var för kallt. Jag bor i den svenske sidenvävaren K A Almgrens fastighet på Götgatan/ Repslagargatan. Där finns ett museum i de gamla lokalerna och vävning pågår. Sidentråden är dock importerad.

Dessa bilder är tagna sommaren 2012 av Dick Heimsten från Flottans Män i Malmö. Det finns bara ett träd kvar av de två vi tog med hem. Klicka på bilderna för att förstora!



 

Till början