Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


En historia från besöket i Acapulco 1979

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Lars Dahlquist berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till historiesidorna
 

 


På sista långresan 1979-80 besökte Älvsnabben Acapulco i Mexiko. Med på denna resa var bl a Lars Dahlquist som aspirantledare. Han har skickat följande självupplevda episod.

 


 
Acapulco besöktes efter passagen av Panamakanalen. Efter en rolig kväll som avslutats på hotell Holiday Inn, blev det taxi tillbaka till fartyget. Chauffören var pratglad men själv var jag bara trött. Hur som helst så erbjöd sig vederbörande att visa mig sitt Acapulco eftersom han ändå skulle sluta för natten. Eftersom artighet är en dygd accepterade jag och sedan följde en kostnadsfri odyssé bland ställena som fortfarande hade öppet. Efter detta hade jag väl hoppats på skjuts till fartyget, men ack nej. Nu skulle vi hem till honom. Väl ankomna till vad som visade sig vara ett mindre vitkalkat hus, högt ovanför staden, ville Pedro visa familjen. Sagt och gjort. Inne i sovrummet tändes lampan i taket och där låg hustrun och barnen och sov. Efter att ha prisat värden för en förtjusande hustru och välartade barn, var det dags för nattskaffning i köket. Det tassande ljudet som mötte oss förklarades vara råttor, som inte var något att bry sig om. Efter att ha intagit någon lokal variant på pytt, kördes jag då ner till Snabben. Ett antal hundra meter från fartyget stannade min nyvunne vän för nu skulle det pratas politik.

Efter att ha fått en timmeslång föreläsning i Mexicos ruttna politiska system, släpptes jag med en skål mexikansk kryddblandning i näven och en halmhatt på skulten. Ombordkommen vid 05.30 tiden tittade jag in i kompaniofficersmässen, som för övrigt var ett av tre luftkonditionerade utrymmen ombord, för att se om det fanns något läskande. Knappt hade jag väl satt mitt trötta lekamen i soffan förrän jag svimmade av, för att väckas en timme senare av en kraftigt förgrymmad maskintjänstchef som undrade vad i h  . . .te en fänrikspoling som jag tog mig för friheter. Sova i mässen! Vet hut!
Slokörad lommade jag in i min hytt där min nyvaknade rumskamrat något triumferande påminde mig om att jag hade anmält mig till sightseeing i Mexico city och att uppställning inför denna begivenhet skulle äga rum om 15 minuter.

I vad som måste ha varit ett av mitt då 24-åriga livs absoluta kraftansträngningar, gjorde jag en snabbvaskning av de anatomiska väsentligheterna för att sedan infinna mig på rätt plats i rätt tid.
Om jag hade något utbyte av sightseeingen? En lång pina som började med en gropig luftfärd övergick i höjdpunkten som var en bussutflykt i ett stekande Mexico city för att avslutas med en bussresa tillbaka till Acapulco. Buss och buss förresten. Det är inte bara i Havanna som 50-tals åken lever kvar

Tack för mig

Lars Dahlquist
Aspirantledare under långresan 1979 -80
 

Till början