Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Pärlöarna

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Folke Holm berättar


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till historiesidorna
 

 

Folke Holm


Vi hade lämnat Panamakanalen och var ute på Stilla havet, ankrade vid Pärlöarna för sjömans- och båtexercis. Efter rutinmässiga arbeten ombord i maskin, lånade vi gummibåten för att utforska ön. Vi landade vid stranden där vi såg byns kyrka. När vi kommer upp på torget vid kyrkan såg vi många småflickor som vandrade upp för bergssluttningen, med stora plåtdunkar på huvudet. Andra flickor vandrade ner med vattenfyllda dunkar på huvudet.

Men på torget fanns ett flertal rör försedda med kranar, några rör utan. Vid förfrågan varför det var så svarade byborna att det var vattenledningar, men de fungerade ej. Vi följde flickorna uppför stigen och kom fram till en liten fin pumpanläggning. En vattenkälla fanns i närheten där de hämtade vatten. Vi fick veta att pumpanläggningen tidigare fungerat bra. Vi konstaterade att det var en "japan", inte alls gammal. Vidare fick vi veta att pumpskötaren vid ett tillfälle "mekat" med apparaten, och sedan var det stopp. Pumpanläggningen var automatisk. Maskinpersonalen som var med, var av typen som "såg en uppgift i varje problem, och inte ett problem i varje uppgift". Några av dem åkte ombord efter verktyg och diverse attiraljer. De gick frejdigt till verket och kunde snabbt konstatera att den lilla kolven till bränslepumpen var felvänd. Vi fick vidare veta att en del reservdelar, kranar o.d. förvarades i kyrkan. Vi monterade på dessa och skaffade resten av behövliga delar ombord. Vidare två dunkar dieselolja, det var en liten dieselmotor.

Det led mot kvällen så vi åkte ombord. Dagen efter var vi på plats, allt var monterat och avluftat. Vi provkörde och det fungerade bra. Kranarna på torget öppnades och stängdes, allt var fröjd och gamman. På oljetankens glasrör som visade oljeståndet i tanken märkte vi upp kritiska nivåer, övre och nedre. Med röda snören märkte vi upp övre gräns för stopp och undre gräns för fyllning. Så skrev vi en enkel skötselanvisning och önskade dem lycka till.

Med oss hade vi även sjukvårdspersonal som förband de sårade på benen, de hade många sår. Vidare lämnades förbandsartiklar till dem. Fartygets präst var också med, han donerade en bibel till kyrkan. Efter välförrättat värv åkte vi tillbaka till fartyget.

Som tack ville de bjuda oss på grillade nyfångade ödlor och som särskild delikatess hade de i sina kupade händer ovärpta ägg som de tagit från ödlorna innan grillningen. Vi tackade för vänligheten men åkte ombord till den stundande kvällsmåltiden. På stranden stod en stor del av byns befolkning och vinkade och önskade oss välkomna tillbaka.

Till början