Dan Gibson Harris fick i gengäld - genom Kanadas ridande polis "The Redrocks"- se sitt land bli väl representerat ombord på Älvsnabben - på ett trevligt och elegant sätt. Staden Victoria, huvudstad i British Colombia, ligger på ön Vancouver invid en fjord av Juan de Fucasundet. Här bor 55.000 människor och staden har en utmärkt hamn.

Örlogsbasen Esquimalt ligger här. Hit var Älvsnabbens värnpliktiga besättning redan första kvällen inbjudna till fest för att få möta och umgås med kanadensiska flottans män.
Festen ska äga rum i underofficersmässen och hela vpl - gänget anländer till örlogsbasen med buss. När vi kommer ut på parkeringen ser vi en fullastad bryggarbil med - "öppet visir" - och vi anar redan vad som väntar där inne! Mässen visar sig vara en stor lokal, väl tilltagen i längd. Hela lokalen är maximalt täckt av bord i långa rader - samtliga till bredden fyllda av ölflaskor och snacks! En fantastisk syn! Hjärtligheten är stor när vi gör entré. Värdarna ser till att väl "beblanda oss" vid borden innan festen kan börja! Vare sig förr eller senare har jag upplevt en förbrödringsfest som denna! Ölet flödar och nytt "bärs" ständigt in direkt från bryggarbilen därute. Turerna för att lätta på trycket är många. Det är rena lämmeltåget i båda riktningarna! Men vadan denna kolossala satsning på ölparty? Omsider får vi det sanna svaret på den frågan: - " svenskar har vi hört är ena dj----r på att supa och dom tål ju hur mycket som helst - bäst att vi laddar upp ordentligt"! Vikingaryktet är tydligen väl befästat sedan Leif Erikssons sedan länge timade amerikabesök - ända bort till Stilla havskusten. År 1959 var vi svenskar ännu inte något öldrickande pubfolk i någon större omfattning. Med kanadensiska sailors kunde vi heller inte mäta oss denna fantastiska afton! Till sist bjöds alla ölstinna svenska sjömän på buss hem till "sköna" hängkojer och bingar ombord på Älvsnabben.
 

Ur Barometern januari 1959

ÄLVSNABBEN I VANCOUVER - KANADA

Historiskt och stolt var det ögonblick då Älvsnabben löpte in i Vancouver, British Columbias huvudstad. Under inmanövreringen till kaj underhöll en musikkår från kanadensiska flottan med såväl kanadensisk som svensk musik. På kajen trängdes svenskkanadensare välvilligt beredda att ta emot sin "landsmän" för att visa dem sin stad.

D.F.
 

Ur Barometern:

Sightseeingturer om två timmar de första dagarna gav oss en snabborientering i stadens topografi och dess attraktioner. Resvana som vi har börjat bli, såg vi snart var våra personliga intressen skulle kunna tillgodoses.
Kinesgatan försummade säkert ingen. Akvariet i Stanley Park, eucalyptusskogarna, skidturisternas dröm Grouse Mountain samt den imponerande universitetsbyn med sin stora hönsfarm och sina försöksanstalter gjorde alla sitt till att stan i högsta grad blev en sevärd upplevelse.

D.F.
 

Ur Barometern:

Danspartyn ägde rum i Swedish Hall. På det späckade programmet förekom sådana rariteter som indiandanser utförda av ”riktiga” indianer, svenska folkdanser och körsånger. En partner till dansen kunde man välja bland svenskor, kanadensiskor eller amerikanskor.

D,F.
 

Ur Barometern:

Många fick "privata" upplevelser tillsammans med vänligt värdfolk. På egen hand genomströvade många av oss restauranglivet som var ovanligt rikt facetterat just kring årsskiftet. Alla människor var på gående eller "gungande" fot - mest kanske alla skogsarbetare uppifrån landet som inte hade säsong och därför var nere och satte sin prägel på stan.

D.F.
 

Ur Barometern:

Vancouver bjöd på många sevärdheter och stor hjärtlighet. En och annan romans hann spira vilket kunde förmärkas på själva avseglingsdagen. Vädergudarna hade bestämt oväder till sjöss denna dag . Kanske välbehövlig avkylning av sentimentala känslor.

Nu bär det söder ut igen. Klimatet skiftar ständigt och snabbt. Att vi ena veckan solar oss under palmerna och den andra åker skidor i kanadensiska fjällandskap är kontraster vi nog länge kommer att minnas.

D. Frostberg