Uppbördstimmermannen - Ut. Flaggunderofficeren Skarström var min närmaste chef ombord på Älvsnabben. Här är han på väg ner i verkstan med Älvsnabbens nymålade vapensköldar för att få dem monterade - d.v.s. på därtill passande,i bandsågen utsågade, putsade och lackade plattor. Av Hondurasmahogny vill jag minnas att dom var. Man kan undra hur många det sammanlagt blev - var alla dessa sköldar "slutligen" hamnade ute i världen?

Skeppshantverkarfuriren Nilsson t.v. lyckades av uppbördsskeppare Malm utverka detta köttstycke att använda som hajbete. Vi låg stilla på havet på grund av en skada på propelleraxeln som förstemaskinisten Mattsson arbetade febrilt med i flera timmar. Så tillfället var som gjort för hajfiske. Nilsson efterlyste blodgivare till sjukan genom högtalarna - ju fler desto bättre. Själv infann jag mig och tappades på "stipulerade" 10 cl. Här preparerar Nilsson betet med vårt levererade blod. T.h. sitter skhv Karlsson från Malmö.

Köttbiten agnades på en kraftig stålkrok försedd med kedja och wire som fästes stadigt - ingenting lämnades åt slumpen, mer än själva fiskelyckan förståss! Det dröjde inte många minuter förrän dom dök upp -lockade av vårt blod naturligtvis! Det var minsann inte den största av dem som högg och blev fast men lyckan var ändå total! Här hänger den!

En av de riktigt heta dagarna ombord. Den tillmätta duschtiden var begränsad av naturliga skäl och tillfällen att få svalka sig på det här sättet bjöd man inte på mer än ett fåtal gånger. När värmen var som värst hade det varit rena himmelriket att få stå under duschen hela dagarna! Under däck var en ruskig värme! Vindfångarna i ventilerna under däck förmådde inte föra in någon nämnvärd svalka -luften stod stilla! Man svettades i floder i dom fyra khakiställ man hade att disponera under loppet av - hela tio dagar! "Tvättarn", i tvätteriet under backen på styrbords sida, uthärdade en värme som jag fann outhärdlig dom få gånger jag besökte honom därinne! Alltnog -under duscharna igenkänner jag de två skeppshantverkarna i mitten - den leende stockholmaren,658 Lundin i "målarlyet" och dalslänningen 655 Karlsson, som ser ut att njuta av varenda svalkande droppe han kan få!

Ur Barometern december 1958 - Martinique

Julen står ofattbart nog för dörren även för oss ombord på Älvsnabben. Jul är något som man minst av allt kan sätta i samband med de tropiskt varma vindar som blåser här nere. Eftersom det är söndag är större delen av oss helt fria från arbete och kan helt ägna dagen åt sol och vila, medan fartyget stävar fram i Karibiska sjön. En och annan ligger lättjefullt utsträckt och låter tankarna vandra tillbaka till Martinique. Den västindiska vulkanön är oss i färskt minne och vi glömmer den inte i första taget.

D.F.

Livat i fänrikshytten

Våra grannar "mittemot" snickarboden var fänrikarna Drake af Hagelsrum och Jakobsson. En dag meddelas från fänrikshytten att "det ska bli party härnere - ett  antal gäster är i antågande redan till kommande hamnbesök". Idén var helt fantastisk, dock ofattbar med tanke på den synnerligen spartanska miljön och det smala, "skumma" utrymme som stod till buds. Jodå! Fänrikarna hade tänkt igenom det hela i detalj men behövde en del hjälp av sina grannar snickarna. Det gällde att möblera om i "farstun" - att trolla bort lejdaren med tillhörande ledstänger som härifrån ledde ner i hålskeppet. Förvandla hela nedfarten till ett inbjudande buffébord med gott om plats för alla de delikatesser som här skulle dukas upp! Imponerade av en så frisk satsning ställde vi förstås gärna upp - Håkansson och jag. Den största lamellskivan vi kunde uppbringa ombord riggades upp och gjordes ordentligt fast. Över det hela lades ett "elegant" nystruket, kungsblått överkast som jag i egenskap av högste befälhavare af "tygförrådet" naturligtvis inte hade några som helst svårigheter att utverka!

Fänrikshytten förvandlades till att mer likna ett "gunrum" i miniatyr. Sängarna blev till en  bekväm soffa med ryggstöd för åtminstone fyra personer. Ventilgardinerna byttes ut mot fräscha nytvättade i "kungsblått", likaså "sofftyget" - även detta genom "min försorg". Ljus behövdes ut till farstun så Håkansson och jag fick städa ordentligt i verkstan så att dörren kunde lämnas öppen. Vår styrbordsventil och fänrikarnas babordsventil förmådde härigenom nödtorftigt belysa härligheterna i det mörka "bufférummet", så länge dagsljus rådde. "Lägenheten" i sin nya skepnad blev härigenom nästan "spatiös"!

Rinnande vatten fanns inte här nere, inte heller i fänrikshytten. Denna var istället utrustad med en gammaldags kopparcistern med en tappkran i mässing. Vad ska vi ha detta vatten till tänkte fänrik Drake af H. och kom plötsligt på...! Ut med vattnet - vi fyller på starköl här istället! Vilken lysande idé!  Nu kunde festen börja!

Håkansson och jag fick bara se en skymt av vackra damer och herrar som med viss möda tog sig ner för lejdaren - till drinken och välkomstskålen med  två nöjda och stolta fänriksvärdar därnere. Lamellskivan var till bredden fylld av läckerheter!

Det rapporterades dagen efter att festen varit synnerligen lyckad!

Dagarna före vår ankomst till USA: s stora flottbas i Key West vid Floridas sydspets förenade sig Älvsnabben med enheter ur amerikanska östkustflottan för gemensamma övningar till sjöss. Här nedan hänger en amerikansk sambandsofficer i wiren, efter fullgjort uppdrag ombord på Älvsnabben, för att tas ombord på U.S. Navy's helikopter. Den manövrerade helt nära vårt fartyg av den skicklige piloten där uppe.
 

Denna bild är tagen av Leif Bladner.

Jagarepisoden

Alla kanoner är bemannade, hjälmarna på, signaler ljuder över vattnet, vi vinkar med både händer, borstar och målarpenslar. Inte en rörelse från besättningen, men från bryggvingen kan vi se amerikanska örlogsbefäl som studerar oss med kikare. Vi är nu så nära att vi kan se kanonbetjäningen i ögonen. Det är kusligt och skrämmande, som en film från 2:a världskriget.

Efter att ha studerat oss girar jagaren, ökar farten och vi hör skeppssignaler ljuda. Jagaren är snart borta. Vi fick aldrig reda på om det rörde sig om en vanlig patrullering eller någon form av visitering av fartyg till Cuba. Kl.1300 lämnades en kort orientering i högtalarna om Havanna - ett namn med färg! Staden ser imponerande ut från sjösidan med skyskrapor och hotell. På grund av det spända läget, det talades om avrättningar på stora torget, får vi inte gå in i hamnen meddelade högtalarna.
 

Mjölkkossan Rosa matas av kocken Sven-Ingvar
Mattisson och ekonomisten Tom Gustav Orhamn t.h.

Mjölkkossan Rosa matas av kocken i manskapsbyssan, 675 Sven-Ingvar Mattisson och ekonomisten, förrådsmannen 633 Tom Orhamn t.h. Båda två har de berättat hur procedurerna med ROSA gick till. Orhamn jobbade bl.a. i den fruktansvärda kyla som var förhanden i kylrummen -om hur han varje gång måste slussas ut i intervaller till värmen därute som tidvis var nästan olidlig under däck.