Till
Älvsnabbens
startsida

Tillbaka till
Dans sida
om resan
1958-59

 

 

 

 
Panamakanalen

Genom Panamakanalen mot Stilla havet - en spännande natur- och landskapsresa med många växlande, vackra scener. Den mötande trafiken bjöd på variationer. En kavalkad av fartyg från olika nationer - där förvånansvärt många var rostiga, dåligt underhållna, en del rena spökskepp!

 

"Scenen" är kanalen inramad av grönska, berg och djupa dalar! "Parketten", dit kanalpubliken söker sig i jämn ström är "backen". Här var bästa utsiktsplatsen för besättningen när det bjöds på solnedgångar och när tradjazzgruppen spelade häruppe var det härlig stämning! Mannen i helvit mundering är "chefskocken", högbåtsman 671 Brännström, som inte gör sin första långresa med Älvsnabben. Vi möter en "kinesskorv" - "Waitee"!

 

Vi närmar oss - efter den 83 km långa färden på Panamakanalen- Pedro Miguel- och Miraflores-slussarna för att sedan passera Balboa på vår väg mot Stilla Havet. Vid Colon i andra änden av kanalen slussades vi upp via Gatunslussen till sötvattensjön Gatun. Här badade vi i hajfritt vatten och Älvsnabben fick göra tjänst som ett ansenligt hopptorn -beroende på ifrån vilken avsats man behagade eller snarare "vågade" hoppa förstås! På tillbakavägen vill jag minnas att vi passerade kanalen nattetid!

 

Aspiranterna är kommenderade upp på backen för att med vakna sinnen noga studera hur Gatún-slussarna arbetar och fungerar när Älvsnabben sakta men säkert förs genom de tre slussarna in i Gatúnsjöns sötvatten, 26,2 m.ö.h. På denna höga nivå går sedan färden vidare genom Panamakanalen - mot Stilla havet.

 


Tre stiliga värmlänningar snyggt uppställda under det vackraste av alla paraplyer!
Från vänster "Skoghalls-Larsson", "Hagförsingen" Våhlberg och "Tarzan" Andersson från Säffle.

Till början