Långresan 1967-68
FC´s förord från den inbundna utgåvan av Snabbnytt från långresan
1967-68 har Owe Lising skickat.
Owe var värnpliktig eldledningstekniker ombord med skeppsnummer 91. Han och två
andra värnpliktiga skötte bl.a. om Humlan och hade det ganska behagligt
ombord eftersom de slapp arbetsuppställningar och rostknackning. Humlan
var ett litet radiostyrt flygplan med 4 m mellan vingspetsarna och med
en liten boxermotor på 85 hk. Den sköts ut med en raket och användes för
målskytte.
Tyvärr har Owe
lämnat oss den 11 februari 2009. Han begravdes den 6 mars i Katarina
kyrka i Stockholm. Sekonden Christer Fredholm och ett flertal medlemmar
ur besättningen 1967-68 hedrade hans minne med sin närvaro. Owe var en
av alla skeppskamrater mycket uppskattad vän och att han gjorde stora
personliga insatser under många år vid besättningens långreseträffar.
Besättningen har haft flera
återträffar sedan hemkomsten.
Den senaste är
50-årsträffen 2017!
FC hovmästare
Lars G. Johansson berättar att
han och hans fru besökt sekonden Christer Fredholm på hans gård i
Nättraby. Se bilden längre ned!
Kartan över resan har Bengt-Göran
Söderlund skickat.
Fartygspastorn ombord,
Anders Blomstrand, har bidragit med en hälsning
och minnesord till besättningen och med en del av sina bästa bilder.
Torsten Gebrings son
Göran
har bidragit med massor av bilder från sin pappas fotoalbum. Klicka i
menyn till vänster på "Bilder från Torsten Gebrings fotoalbum".
Lars Neander, värnpliktig eldledningselektriker, har bidragit med massor av inscannade bilder.
Klicka i menyn till vänster för att se
dessa.
Karta över
långresan 1967-68. Klicka på den för att förstora.
Charles Eriksson
med skeppsnummer 444
och
luftvärnskytt på 40/48:orna
har också bidragit med information och en bild.
FC på
resan var Lennart Ahrén och Second var
Christer Fredholm.
Resan startade i november 1967. Pga ett fel i elsystemet
blev första anhalt Las Palmas på Kanarieöarna. Därefter gick man mot Rio
i Brasilien där man firade jul i en liten vik utanför staden. Nyår
firades i Buenos Aires, Argentina. Därifrån tillbaka till San Salvador i
Brasilien och så vidare till Cartagena i Columbia, svenskön S:t Thomas
och Barbados i Västindien. Sedan blev det Key West, Wilmington och
Philadelphia i USA. Vägen hem gick via Azorerna och Bordeaux i Frankrike
till Göteborg.
Besättningen hade första
återträff 1973 i Karlskrona och har haft
ytterligare flera träffar sedan dess, varav den
senaste 2012.
Charles Eriksson när han rider på en av de två 15,2 cm
kanonerna i aktern.
Klicka på bilden för att förstora.
Skeppskamrater
(av FC
Lennart Ahrén)
Det är en stor
förmån att få göra en långresa till främmande länder och främmande
världsdelar. Man får se mycket, vara med om mycket och lära sig mycket.
Vi som utgjorde HMS Älvsnabbens besättning vintern 67-68 fick uppleva
denna förmån i rikt mått.
Vår kära Älvsnabben
förde oss till tre världsdelar förutom Europa. I Casablanca och
Marrakech mötte vi den fantasieggande och fascinerande arabiska kulturen
och i Freetown fick vi en glimt av det svarta Afrika.
Under sex
oförglömliga dagar i Rio fick vi uppleva det väldiga, färgsprakande
Brasilien. Vi fick bada vid Copacabana och Ipanena, se en ligafinal i
fotboll och ryckas med av eldiga sambarytmer.
Ingen av oss kommer
väl att glömma vårt julfirande i den vackra lilla viken vid Porto Bello
och även minnet av den gästfria svenska kolonin och nyårsfirandet i
Buenos Aires kommer att stanna kvar länge.
Västindien med sitt
kristallklara, turkosfärgade vatten och sitt underbara klimat kom väl
att framstå som något av ett paradis för oss. I Cartagena fick vi en
vision av pirater och spanska guldlastade galjoner men även av en
fattigare, hårdare och hänsynslösare verklighet än vad vi tidigare
upplevt.
Besöket i Mexiko
blev en av toppunkterna på resan. Vi fick springa på den olympiska
löparbanan och vi fick möta den gamla mexikanska kulturen i de mäktiga
pyramiderna och i den tjusande dansuppvisningen.
Det effektiva
industrialiserade USA med dess väldiga resurser fick vi en glimt av i
Key West och i Philadelphia där vi också efter 3 månaders värme mötte
bister vinterkyla.
Det korta
strandhugget på Azorerna med sina kratersjöar och varma källor var
intressant liksom besöket i Bordeaux där vi mötte den europeiska våren
och där vi fick lära oss mycket om framställning av de röda vinerna.
Ja, vi fick
verkligen se och vara med om mycket i de hamnar och ankarplatser som vi
besökte under vår resa. När man tänker
tillbaka på resan är det emellertid inte bara minnena från hamnbesöken
som tränger sig fram. För de allra flesta av oss är det väl så att
minnet av den sammanhållning och det kamratskap som vi fick uppleva
ombord allt mer framstår som det värdefullaste utbytet av resan.
Livet inom
Älvsnabbens relingar under de långa förflyttningarna till sjöss med
utbildning, rostknackning och målning, linjedop och spex,
äktenskapsskola och konfirmationsundervisning liksom de gemensamma
upplevelserna i land ledde fram till en sammanhållning och ett
kamratskap som torde vara sällsynt i det moderna samhället. Alla och
envar bidrog till att skapa en stämning och en anda ombord som gjorde
Älvsnabben till ett trivsamt och lyckligt fartyg.
Minnet av denna anda
och stämning och denna sammanhållning och kamratskap är något att vara
tacksam för och något att bevara för framtiden.
Jag är säker på att
denna lilla bok, där alla numren av vår "Snabbnytt" finns samlade, skall
bidra till att bevara kamratskapet och vänskapen mellan oss alla som var
med på långresan 1967-68 och att den skall utgöra ett kärt stöd för vårt
minne när vi åter i tankarna vill uppleva vår resa.
Jag hoppas att vi
åter alla skall mötas när det om några år blir dags för en
jubileumsträff.
Eder tillgivna f. d.
FC
Lennart Ahrén
Kära Älvsnabbenseglare 67/68
(Anders Blomstrand,
fartygspastor)
Alla bilder är tagna av
Anders och
går att klicka på för att förstora!
Fpa, fartygspastor Anders Blomstrand berättar
Det har snart gått 50 år sedan vi den 9 november 1967 kastade loss i
Karlskrona för att segla Atlanten runt.
Minnena är ännu starka från en upplevelse för livet. Det
var det mäktiga havet, det var fartyget, det var alla nya platser, det
var kamratskapet och det goda ledarskapet, det var nya aspekter på
livet, det var längtan efter de kära därhemma. Vi blev alla mera
erfarna. Vi fick vandra i medinan i Marrakech från första hamnen
Casablanca. Nog minns vi dramatiken när aspiranten Erlandsson i nattens
mörker fördes över till en senegalesisk patrullbåt för operation av
tarmvred i Dakar.
Medinan i Casablanca
En svensk sjöman är generös
Så kom Löparnisse och förebådade linjedopet, där
sekonden Christer Fredholm uppvaktades som kung Neptun med sin undersköna brud.
Vi var många som fick åka den snabba resan ner i bassängen däribland
både FC Ahrén och undertecknad.
Det var viktigt att alla fick sin medicin för att orka
med dopet...
Kung Neptuns astronom
En av ritualerna vid dopet, att kyssa Kung Neptuns undersköna brud
Själva "Dopfunten"
Det var varmt i Freetown och landet Sierra Leone har
undergått häftiga händelser sedan dess. Rio efter lång sjötid med
övningar av olika slag. Dusch i saltvatten. Förkarneval och sambatakter.
Maracanâstadion (då världens största 210000 bes.) med match mellan Bangu
och Botafogo (1-2). Jul på uteankarplatsen Porto Bello.
Maracanâstadion
Julbönen i häftig värme och juldansen på däck. Buenos
Aires vid La Plata. Argentinske officerens sabel räddades av hbm
Zettergren från hamnens botten. Fänrik Olle Andersson (OA i Snabbnytt)
fick träffa sin far kaptenen på Sveabolagets m/s Farida, som just kommit
in. Jag fick hålla en TV-sänd gudstjänst på Nyårsdagen i Svenska kyrkan.
Kapten Andersson
på m/s Farida, sonen fänrik Andersson OA,
vaktman "Alfredo" från Karlshamn och Fpa
FC förser sig av den goda julmaten på däck
Carina Ari de Moltzer och FC
Priset tog nog besöket hos den världsberömda svenska
koreografen och danskonstnärinnan Carina Ari de Moltzer. En magnifik
egendom hos den vitala 70åriga, där hon bjöd på asado. Bahia med
fantastiska gamla kyrkor och Bequia Island som en Robinson Crusoeö.
Cartagenas fattigkvarter och begynnande uppror. Cozumel
med den gästfrie örebroarens musikband och Vera Cruz ingång till
upplevelserna i Mexico Citys OS-förberedelse och mäktiga sol-och
månpyramider. Vi passerade Cuba och blev hälsade i Key West med
flodsprutor. 29 februari kom vi in i full storm. Ärtsoppa att balansera.
Philadelfia med sin svenskhistoria och utflykt till The Big Apple. Hemåt
via Sargassohav, Azorerna och i Europa hos Bordeaux med gryende vår. De
första svenska skären siktades utanför Nya Varvet i Göteborg.
"Hemlängtans mål".
29 februari kom vi in i full storm
Annandag jul
fridag med enskilda övningar
Ett strandhugg
Livbåtsövningar
Postmästaren tittar ut från vårt eget lilla postkontor
Tre glada kockar, viktiga personer ombord!
Här tar de sig an en ovanlig slags pumpafrukt.
Min uppgift var att hålla gudstjänst, skriva Snabb Nytt, undervisa fem
konfirmander, vara personalvårdare och
fritidsorganisatör. Tillsammans med doktorn och intendenten höll jag en
livlig äktenskapsskola med cirka 60 deltagare, som blev diplomerade.
Mäktigt minne var nattvardsmässan med Flottans urgamla kalk med vindens
susning och Atlantens blåa hav som tavla med fartyget girat mot vind med
sakta i maskin.
Denna signal hissades när det var dags för gudstjänst
1 söndagen i Advent
Konfirmandlektion
framme på backen
Nattvardsmässa på
däck
Äktenskapsskolan har stort intresse
Besök i sjukan, enda stället med luftkonditionering
Dagens Snabbnytt granskas...
Med dessa korta rader vill jag hälsa till er alla. God bless you all.
Anders Blomstrand
Fpa
Från Tomas Schreiber
(Broberg under resan)
Tomas var med som fotograf på denna resa och har bl.a.
tagit fotot till vykortet som finns som översta bild på startsidan. Från
Tomas stora fotoförråd från resan kan vi presentera en del av dem här.
Alla bilder går att klicka på för att förstora!
Det är Tomas längst fram i mitten!
Så här skriver Tomas om dessa två bilder: Det är jag
sittande i mitten. Jag kom ju med Snabben alldeles innan jag skulle
mucka i november 67, så nånstans på Nordsjön muckade jag och blev
värnpliktig Furir med silverankare istället för guld i mössan. Så då
vart jag anställd i flottan med lön.
Jag minns inte namnet på en enda furir här. Men det är
inte så konstigt. Jag intog bara måltiderna i furirmässen. Fotokojen var
ju placerad för sig i eldarmässen längst in, så de var ju mina polare.
Ännu en av alla omtyckt och uppskattad skeppskamrat
FC
hovmästare Lars G Johansson har gått ur tiden.
Under en
industrimässa i Cannes drabbades Lars av
en stroke och
avled hastigt den 20 oktober 2009.
Lars bodde sedan 1969
i USA
där han verkade som skicklig affärsman.
Han
deltog nästan regelbundet vid våra
fem-årsträffar
till vilka han ofta lämnade generösa bidrag.Trots
sina yrkesmässiga framgångar sade
han alltid att tiden
på Älvsnabben var
den bästa i hans liv.
Sekonden
|
FC hovmästare Lars G. Johansson berättar att han och hans fru Beverly
besökt sekonden Christer Fredholm på hans Nättraby gård i september
2007.
Klicka på bilden för att förstora!
Här har vi Lars och hans son Lars-Erik som besöker HMS
Carlskrona vid hennes hamnbesök i Fort Lauderdale, Florida.
Klicka på bilden för att förstora!
|