Till
Älvsnabbens
startsida


Tillbaka till
långresan
1977-78

 

 

 


Livet ombord - på frivakt och utfärder

Under hela resan pågick en tävling som gick ut på att vi alla tillsammans skulle cykla på ett antal medtagna motionscyklar lika långt som Älsvabben färdades.

Under hela resan pågick en tävling som gick ut på att vi alla tillsammans skulle cykla på ett antal medtagna motionscyklar lika långt som Älvsnabben färdades. Hela besättningen var engagerad i denna "Älvsnabbens Cykelklubb" (ÄCK). När vi i början av resan gick genom Kielkanalen cyklade dessutom örlogskaptenerna Bo Nyman och Christer Busck samt kapten Hans Fredriksson de 12 milen landvägen längs kanalen. På bilden syns bl.a. FC Bertil
Daggfeldt bidra med en stunds motion.

Här ser vi fler cyklister i farten! Från vänster Fridh, Thörnkvist och Mellbäck.

På hemvägen hade ÄCK cyklat hela sträckan när Älvsnabben knappt hunnit in i Östersjön. Sista sträckan och målgång cyklades av fanjunkarna (fr. v.) Lennart Lingebark, Birger Kärvell, Erik Bohm och  Malte Martinsson under stort jubel, salutskott och champagnedrickande.

 

 

FC Bertil Daggfelt avnjuter den första flygfisken som landade ombord En gammal sed. Han serveras av VPL hovmästaren Mats Rofors.

FC Bertil Daggfelt avnjuter den första flygfisken som landade ombord. En gammal sed. Han serveras av VPL hovmästaren Mats Rofors.

 

 

Postexpeditionen. Brev med vanligt porto adresserade till "NN, HMS Älvsnabben, Örlogspost utrikes, 205 05 Malmö Ban" hamnade förr eller senare här. Postgången var, som man kan förstå av varierande hastighet. Rekordet var fem dagar, men då klaffade allt. Två månader var längdrekord, men då hade postsäcken passerats av andra. Den som fick brev från fartyget hade gratisporto tillbaka, s.k. örlogspost.

På bilden ses Postis Lt Skagerberg och Fl 2 Dr Johan Åberg, som även var skeppsornitolog. Han for i Darwins kölvatten och var TL:s hyttkamrat. Likt Darwin samlade han på allt från stickiga kaktusar, som inte var käcka att trampa på när spannen vält under natten, och levande koraller, som naturligtvis ruttnade. Genom inre tjänstofficerens (se bild från linjedopet) befriande ingripande förpassades kollektionen till utsidan...

 

Dakar. Första postsäcken hämtas ombord.

 

I varje hamn brukade en efterlängtad postsäck vänta på oss. Här är det bl.a. värnpliktige Karl Johan Bruno som läser brev hemifrån.

 

Här har vår motorbåt tagit en av våra gummibåtar på släp efter ett oväntat bensinstopp. Bilden är tagen utanför Martinique när vi körde med de flesta småbåtar tillsammans med Äbn in till staden Fort de France.

Här har vår motorbåt tagit en av våra gummibåtar på släp efter ett oväntat bensinstopp.
Bilden är tagen utanför Martinique när vi körde med de flesta småbåtar tillsammans med Äbn in till staden Fort de France.

 

Som ett led i den kraftsamling på utbildning i sjömanskap som genomförts under resan seglades fartygets skeppsbåtar den 125 distansminuter långa sträckan från Fort de France till vår julankarplats Mayero Island, S:t Vincent. Båtarna bemannades av frivilliga aspiranter, plutonsofficerselever och värnpliktiga. Båtchefer var örlogskapten Bertil Malmberg och fänrik Lars Andersson. Seglatsen genomfördes under skiftande väderbetingelser och tog trettio timmar. Hård vind, regn, sol och stiltje avlöste varandra. Besättningarna fick sig en rejäl lektion i praktisk sjömanskap samtidigt som förtroendet för skeppsbåtarna som livbåtar stärktes.

 

Korum. Detta avhölls varje söndag av vår mycket uppskattade fartygspastor Börje Johansson, av skeppshumorn döpt till Börje Psalming. Gudstjänsterna var mycket välbesökta. Pastorn var därtill personalvårdsofficer, och vi kunde aldrig ha kunnat tänka oss en bättre!! Han anordnade dop för de skeppskamrater, som ej tidigare varit döpta. Därefter följde för dem, som önskade konfirmation i svenska Kyrkans ordning. I Många hamnar förrättades dop av i utlandet födda spädbarn. Detta var ett mycket uppskattat inslag i söndagsrutinen och intet öga var torrt!

 

Djur, som inte har erfarenhet av oss människor kan ofta vara helt orädda. Denna stormsvala landade en dag som den mest naturliga sak i världen på halvdäck. På "sifonen" på ovansidan näbben (en liksom rörformig förlängning av näsborrarna), kan man se att den är släkt med de betydligt större albatrosserna. Av ITO (bilden) tilldelades den genast skeppsnummer 999 (vaktfri) med drabbningsplats utanför byssan. Där simmade den lugnt i en bunke och åt brödsmulor tills den några dygn senare girade upp i vind, bredde ut sina långa vingar och lät fartvinden lyfta sig och försvann!

 

Kranssänkning i "Bermudatriangeln" utanför Floridas kust, på den ungefärliga plats där det svenska långresefartyget HMS Carlskrona förliste 1846.
Kamraterna på bilden var alla från Karlskronaområdet.
Läs mer om detta under "Korvettens Karlskronas förlisning 1846"

 

Ombord fanns också flera duktiga musiker och sångare som bildade banden Daggis Stompers och kören His Masters Boys. Dom underhöll oss många gånger under våra skeppskvällar på livbåtsdäck. Daggis Stompers gjorde även flera spelningar i olika hamnar och i New Orleans framträdde dom i amerikansk radio. På bilden ser vi en del av Daggis Stompers med bl.a. Mats Norrefalk, Sten Söderlind och Bo Pettersson. Lägg även märke till Internetsekonden med sin "lakritsstång" längs tv...

Klicka på lyran nedan för att läsa och höra mer om musiken ombord!

 

Ju längre söderut vi kom i början på resan dessto mer kände vi behov av att sola våra vintervita kroppar. Bilden är tagen på vägen mot första hamnen, Dakar i Senegal.

Ju längre söderut vi kom i början på resan desto mer kände vi behov av att sola våra vintervita kroppar.
Bilden är tagen på vägen mot första hamnen, Dakar i Senegal.

 

Till sjöss var sötvattnet ransonerat, men saltvattenduscharna användes flitigt under dagens varmaste timmar då vi hade siesta.

 

Stefan Leo i sin hängkoj i mäss 10. När man väl hade vant sig vid att ligga i denna, utan att t.ex. kunna vända sig på magen, var det den bästa viloplatsen när fartyget rullade. Det rullade ju mest i sidled och då kompenserade hängmattan detta. Ungefär hälften av oss hade hängmatta och andra hälften vanliga bingar, som syns på bilden längs skottet. Efter halva resan bytte man i respektive mäss så att dom som hade haft riktig binge fick ligga i hängkoj. Klicka på bilden för att förstora!

 

Varje kväll fick man ta fram sin hängkoj och hänga upp den. Varje morgon skulle den bindas ihop, tas ner och läggas i en stor binge som fanns i varje mäss.

 

När vi färdades till sjöss under varma nätter var det tillåtet att knyta upp sina hängkojer på däck.
Här var det mycket svalare än nere i mässarna. Längst bort kojar Sven-Erik Sjöström från Öland och i förgrunden myser Tapani Lillbacka.
Båda var värnpliktiga skrovhantverkare.

 

En helt vanlig kväll i mäss 10. Bengt Håkansson har de vackra tatueringarna, Johnny Andersén tittar fram under hängkojen.
Tomas Håkansson i hängkojen och Bengt Krook i bingen.

 

Under färden mellan Vera Cruz i Mexiko och New Orleans i USA bytte vi från sommar- till vinteruniform, vilket orsakade denna röra i mässen.
Här ses bl a värnpliktige tvättaren Christer Andersson längst ner till höger.

    

Ordenskapitel för Äbn-orden på Mississippi och ordensmedaljen. Klicka för att förstora!
Ordenskapitel i Älvsnabbenorden avhållet i HM minfartyg Älvsnabben. FC för klubban. Lägg märke till modellen av Älvsnabbenmonumentet! Den "vettskrämde" mannen i mörk uniform i förgrunden är marinattachén Kmd Forsman, som fraktade TL:s arrangemang till US Navy Band i Washington DC. Hur de lät framgår under rubriken "Det stora äventyret" på sidan om Washington DC.

På alla större fartyg, fartygsförband eller motsvarigheter inom amfibiekåren förekommer ordenskapitel, som närmast är en parodi på de hemliga civila ordnarna Odd Fellow, Frimureriet etc. I ubåtskretsar heter det för att ta ett exempel UVAS vilket är en förkortning för "under vattnet arbetande sjömän". Och Plejadorden är motsvarigheten inom ytattacken. Invald blir man, när man tillhört förbandet en viss tid. De som håller i tåtarna har redan blivit invalda vid tidigare tillfällen. Älvnabben tillhörde skolflottiljen och hade av någon anledning sitt kapitel (sammanträde) under glada former just på Mississippi. De invalda får vi tillfället en liten medalj, som mest motsvarar de som studentspexarna och studentmusikerna får som minne av något speciellt, som ägt rum. Dessa medaljer får bara bäras i dessa "Högtidliga" och mycket uppsluppna sammanhang

 

Värnpliktiga kockarna Peter Mastborn och Peter Leveau och en hovmästare tar en välbehövlig rökpaus utanför manskapsköket.

Värnpliktiga kockarna Peter Mastborn och Peter Leveau och en hovmästare tar en välbehövlig rökpaus utanför manskapsköket.

 

Här firar vi 4:e advent under måltiden i maskinmässen. Till vänster ser vi värnpliktige maskinmekaniker Bengt Holst.
I mitten sitter Lars Tellesås och till höger Håkan Sandberg.

 

Efter att ha varit på permission i land en hel dag kunde man bli så här trött. Värnpliktiga Christer Nelson och Jörgen Palm pustar ut.

 

Ombord fanns många olika typer av yrkesgrupper. Här ser vi en bild från skrovhantverkarnas verkstad i fören.
Som synes så lyste flitens lampa även här.

 

Mats Bengtsson (Målar-bengtsson) poserar med en av våra livbojar.

 

Gunrumsliv med LFO, AO och SigO.

 

  

En av våra profiler ombord, fanjunkaren och spexaren Malte Martinsson.
Han var till vardags chef för maskinverkstaden men roade oss även ofta med både sånger, spex och historier. Klicka på bilderna för att förstora!

 

Fyra VPL skrovhantverkare njuter av solnedgången någonstans mellan Mayero Island och Curacao.
Från vänster är det Sven-Erik Sjöström, Jörgen Palm, Stefan Leo och Christer Nelson.

Till början