|
Livet ombord - på frivakt och utfärder
Under hela resan
pågick en tävling som gick ut på att vi alla
tillsammans skulle cykla på ett antal medtagna
motionscyklar lika långt som Älvsnabben
färdades. Hela besättningen var engagerad i
denna "Älvsnabbens Cykelklubb" (ÄCK). När
vi i början av resan gick genom Kielkanalen
cyklade dessutom örlogskaptenerna Bo Nyman och
Christer Busck samt kapten Hans Fredriksson de 12
milen landvägen längs kanalen. På bilden syns bl.a. FC Bertil
Daggfeldt bidra med en stunds motion.
Här ser vi fler
cyklister i farten! Från vänster Fridh, Thörnkvist och Mellbäck.
På hemvägen hade
ÄCK cyklat hela sträckan när Älvsnabben
knappt hunnit in i Östersjön. Sista sträckan
och målgång cyklades av fanjunkarna (fr. v.) Lennart Lingebark,
Birger Kärvell, Erik Bohm och Malte Martinsson under stort jubel,
salutskott och champagnedrickande.
FC Bertil Daggfelt
avnjuter den första flygfisken som landade
ombord.
En gammal sed. Han serveras av VPL
hovmästaren Mats Rofors.
Postexpeditionen. Brev med vanligt porto adresserade till "NN,
HMS Älvsnabben, Örlogspost utrikes, 205 05 Malmö Ban" hamnade
förr eller senare här. Postgången var, som man kan förstå av
varierande hastighet. Rekordet var fem dagar, men då klaffade
allt. Två månader var längdrekord, men då hade postsäcken
passerats av andra. Den som fick brev från fartyget hade
gratisporto tillbaka, s.k. örlogspost.
På bilden ses
Postis Lt Skagerberg och Fl 2 Dr Johan Åberg, som även var
skeppsornitolog. Han for i Darwins kölvatten och var TL:s hyttkamrat.
Likt Darwin samlade han på allt från stickiga kaktusar, som inte var
käcka att trampa på när spannen vält under natten, och levande koraller,
som naturligtvis ruttnade. Genom inre tjänstofficerens (se bild från
linjedopet) befriande ingripande förpassades kollektionen till
utsidan...
Dakar. Första postsäcken
hämtas ombord.
I varje hamn
brukade en efterlängtad postsäck vänta på
oss.
Här är det bl.a. värnpliktige Karl Johan
Bruno som läser brev hemifrån.
Här har vår
motorbåt tagit en av våra gummibåtar på släp
efter ett oväntat bensinstopp.
Bilden är tagen
utanför Martinique när vi körde med de flesta
småbåtar tillsammans
med Äbn in till staden
Fort de France.
Som ett led i den
kraftsamling på utbildning i sjömanskap som
genomförts under resan seglades fartygets
skeppsbåtar den 125 distansminuter långa
sträckan från Fort de France till vår
julankarplats Mayero Island, S:t Vincent.
Båtarna bemannades av frivilliga aspiranter,
plutonsofficerselever och värnpliktiga.
Båtchefer var örlogskapten Bertil Malmberg och
fänrik Lars Andersson. Seglatsen genomfördes
under skiftande väderbetingelser och tog trettio
timmar. Hård vind, regn, sol och stiltje
avlöste varandra. Besättningarna fick sig en
rejäl lektion i praktisk sjömanskap samtidigt
som förtroendet för skeppsbåtarna som
livbåtar stärktes.
Korum.
Detta avhölls varje söndag av vår mycket uppskattade
fartygspastor Börje Johansson, av skeppshumorn döpt till Börje
Psalming. Gudstjänsterna var mycket välbesökta. Pastorn var
därtill personalvårdsofficer, och vi kunde aldrig ha kunnat
tänka oss en bättre!! Han anordnade dop för de skeppskamrater,
som ej tidigare varit döpta. Därefter följde för dem, som
önskade konfirmation i svenska Kyrkans ordning. I Många hamnar
förrättades dop av i utlandet födda spädbarn. Detta var ett
mycket uppskattat inslag i söndagsrutinen och intet öga var
torrt!
Djur,
som inte har erfarenhet av oss människor kan ofta vara helt
orädda. Denna stormsvala landade en dag som den mest naturliga
sak i världen på halvdäck. På "sifonen" på ovansidan näbben (en
liksom rörformig förlängning av näsborrarna), kan man se att den
är släkt med de betydligt större albatrosserna. Av ITO (bilden)
tilldelades den genast skeppsnummer 999 (vaktfri) med
drabbningsplats utanför byssan. Där simmade den lugnt i en bunke
och åt brödsmulor tills den några dygn senare girade upp i vind,
bredde ut sina långa vingar och lät fartvinden lyfta sig och
försvann!
Kranssänkning i "Bermudatriangeln" utanför
Floridas kust, på den ungefärliga plats där det svenska
långresefartyget HMS Carlskrona förliste 1846.
Kamraterna på
bilden var alla från Karlskronaområdet.
Läs mer om detta under ""
Ombord
fanns också flera duktiga musiker och sångare som bildade banden Daggis Stompers
och kören His Masters Boys. Dom underhöll
oss många gånger under våra skeppskvällar på
livbåtsdäck. Daggis Stompers gjorde även flera
spelningar i olika hamnar och i New Orleans
framträdde dom i amerikansk radio. På bilden ser vi en del av
Daggis Stompers med bl.a. Mats Norrefalk, Sten
Söderlind och Bo Pettersson. Lägg även märke till
Internetsekonden med sin "lakritsstång" längs tv...
Klicka
på lyran nedan för att läsa och höra mer om musiken
ombord!
Ju längre
söderut vi kom i början på resan desto mer
kände vi behov av att sola våra
vintervita
kroppar.
Bilden är tagen på vägen mot första
hamnen, Dakar i Senegal.
Till sjöss var
sötvattnet ransonerat, men saltvattenduscharna
användes
flitigt under dagens varmaste timmar
då vi hade siesta.
Stefan Leo i sin hängkoj i
mäss 10. När man väl hade vant sig vid att ligga i denna, utan
att t.ex. kunna vända sig på magen, var det den bästa
viloplatsen när fartyget rullade. Det rullade ju mest i sidled
och då kompenserade hängmattan detta. Ungefär hälften
av oss hade hängmatta och andra hälften vanliga bingar, som syns på bilden längs skottet. Efter halva resan bytte man i
respektive mäss så att dom som hade haft riktig binge fick ligga
i hängkoj. Klicka på bilden för att förstora!
Varje kväll fick
man ta fram sin hängkoj och hänga upp den. Varje morgon skulle den
bindas ihop, tas ner och läggas i en stor binge som fanns i varje mäss.
När vi
färdades till sjöss under varma nätter var det tillåtet att
knyta upp sina hängkojer på däck.
Här var det mycket svalare än
nere i mässarna. Längst bort kojar Sven-Erik Sjöström från Öland
och i förgrunden myser Tapani Lillbacka.
Båda var värnpliktiga
skrovhantverkare.
En helt vanlig
kväll i mäss 10. Bengt Håkansson har de vackra
tatueringarna, Johnny Andersén
tittar fram under hängkojen.
Tomas Håkansson i hängkojen och Bengt Krook i bingen.
Under färden
mellan Vera Cruz i Mexiko och New Orleans i USA
bytte vi från sommar-
till vinteruniform, vilket
orsakade denna röra i mässen.
Här ses bl a
värnpliktige tvättaren Christer Andersson
längst ner till höger.
Ordenskapitel för Äbn-orden på Mississippi och ordensmedaljen. Klicka för att
förstora!
Ordenskapitel i Älvsnabbenorden avhållet i HM minfartyg
Älvsnabben. FC för klubban. Lägg märke till modellen av
Älvsnabbenmonumentet! Den "vettskrämde" mannen i mörk uniform i
förgrunden är marinattachén Kmd Forsman, som fraktade TL:s
arrangemang till US Navy Band i Washington DC. Hur de lät
framgår under rubriken "Det stora äventyret" på sidan
om Washington DC.
På alla
större fartyg, fartygsförband eller motsvarigheter inom
amfibiekåren förekommer ordenskapitel, som närmast är en parodi
på de hemliga civila ordnarna Odd Fellow, Frimureriet etc. I
ubåtskretsar heter det för att ta ett exempel UVAS vilket är en
förkortning för "under vattnet arbetande sjömän". Och
Plejadorden är motsvarigheten inom ytattacken. Invald blir
man, när man tillhört förbandet en viss tid. De som håller i
tåtarna har redan blivit invalda vid tidigare tillfällen. Älvnabben
tillhörde skolflottiljen och hade av någon anledning sitt
kapitel (sammanträde) under glada former just på Mississippi. De
invalda får vi tillfället en liten medalj, som mest motsvarar de
som studentspexarna och studentmusikerna får som minne av något
speciellt, som ägt rum. Dessa medaljer får bara bäras i dessa
"Högtidliga" och mycket uppsluppna sammanhang
Värnpliktiga
kockarna Peter Mastborn och Peter Leveau och en
hovmästare tar en välbehövlig rökpaus
utanför manskapsköket.
Här firar vi 4:e advent under
måltiden i maskinmässen. Till vänster ser vi
värnpliktige maskinmekaniker Bengt Holst.
I
mitten sitter Lars
Tellesås och till höger Håkan Sandberg.
Efter att ha varit
på permission i land en hel dag kunde man bli
så här trött.
Värnpliktiga Christer Nelson
och Jörgen Palm pustar ut.
Ombord fanns
många olika typer av yrkesgrupper. Här ser vi
en bild från
skrovhantverkarnas verkstad i
fören.
Som synes så lyste flitens lampa även
här.
Mats
Bengtsson (Målar-bengtsson) poserar med en av våra livbojar.
Gunrumsliv
med LFO, AO och SigO.
En av våra
profiler ombord, fanjunkaren och spexaren Malte Martinsson.
Han
var till vardags chef för maskinverkstaden men roade oss även
ofta med både sånger, spex och historier.
Klicka på bilderna för att förstora!
Fyra VPL
skrovhantverkare njuter av solnedgången någonstans mellan Mayero
Island och Curacao.
Från vänster är det Sven-Erik Sjöström,
Jörgen Palm, Stefan Leo och Christer Nelson.
|
