îles du Salut med Djävulsön

12 - 14 december 1977

Djävulsön, eller île du Diable som den egentligen heter,
är en av tre i en ögrupp som heter îles du Salut (frälsningens öar) utanför Franska Guyanas kust.
De andra öarna heter île Royale och Île St Joseph.

Vi närmar oss öarna. De såg väldigt spännande ut när de dök upp i horisonten.
Klicka för att förstora!

Djävulsögruppen (dvs. îles du Salut) fotograferad av vår FC från Hkp efter ett besök på Couru i Franska Västindien. Man ser förutom vår kära Snabb dessutom det av ekvatorial-strömmen uppvirvlade och smutsiga vattnet kring öarna! Att som Papillon hoppande ner och därefter flytande bort på kokosnötter från den bortersta av öarna (Djävulsön) verkar för den som verkligen varit där enbart fånigt! Klicka på bilden för att förstora!

Själva Djävulsön sedd från île Royale.

Se vårt vackra skepp mellan palmbladen!

Klicka nedan för att höra ljudet av cikador från île Royale. Inspelat av vår TL .

Öarna har använts som franskt fängelse fram till 1946 och sedan har anläggningarna fått förfalla. Det fanns ändå mycket intressant kvar att se, speciellt om man läst Henri Papillon Charriéres spännande roman "Räddningens öar". T.ex. de gamla fängelsehålorna. Den höga klippan som Papillon hoppar ifrån för att fly hittade vi dock inte, så allt i boken är nog inte sant!

Kanske var det i denna cell som Papillon satt fängslad?

Gamla fängelseruiner. Bilden tagen på Rue de la Guillotin, som ju är ett positivt namn på en paradgata!

Vi ankrade utanför huvudön, île Royale, och tog oss iland med våra småbåtar. Sedan kunde vi själva gå runt på de tre öarna som vi ville. Mellan öarna kördes vi med våra egna småbåtar. FC avlade visiter hos i Cayenne hos bl.a. prefekten för Franska Guyana.

Ile Saint-Joseph sedd från île Royale.

Vi fick själva förflytta oss mellan öarna.

Djävulsön (île du Diable) fotograferad från en av våra gummibåtar
som också användes för att transportera oss mellan öarna.

Från denna "branta klippa" på  île du Diable lät Henri Charriére sin hjälte Papillon, i boken och filmen med samma namn, försedd med en flotte gjord bland annat av kokosnötter hoppa, när mönstret av höga vågor stämde för att sedan flyta iväg mot lämplig plats på fastlandet. Betrakta höjden på klippan och vågorna... Nej texten hör faktiskt till den här bilden!

Strax bakom fanns dock Dreyfuss berömda stensoffa. Den historien är faktiskt sann!

En annan del av stranden runt île du Diable.

Strandvy från Île St Joseph. Ön till höger är île Royale.

Perry Andersson med en blomma.

Kokosnötterna som vi själva plockade smakade utmärkt. Här ser vi Fridh, Wallin och en till.
Notera speciellt flottans vackra fritidsskor!

På huvudön île Royale fanns ett antal fransmän stationerade. De sysslade med satellitspaning om jag minns rätt. Det fanns även en bar där de flesta av oss släckte vår törst. Eftersom vi var så många tog deras växelpengar slut och istället fick vi vackra vykort som växelpengar:

Huvudbyggnaden på île Royale som även innehöll en välbesökt bar.

Notera att hajen har två sugfiskar vid munnen!
Hur dessa besynnerliga djur ser ut framgår på bild från fisketuren utanför Dakar!

Brev från Djävulsön

Ett resebrev till Göteborgs-Posten från en av talrika bidragslämnare ur besättningen:

Cirka 5 km utanför Franska Guyanas kust ligger den lilla ögruppen îles du Salut, vilken består av île Royale, île du Diable och île St Joseph. Den mest berömda är Diable - Djävulsön. Ögruppen utgjorde i mer än 150 år straffkoloni, dit från moderlandet Frankrike svåra förbrytare förvisades, i praktiken på livstid. Mer än 70 000 fångar anses ha "passerat" anstalten, innan den slutligen lades ned för ganska exakt trettio år sedan. I våra dagar fungerar Royal som mätstation för franska raketuppskjutningar från fastlandet. S:t Josef, dit de av vistelsen mentalskadade fångarna fördes, vårdas av Främlingslegionen, medan resten av öarna lämnats att förfalla.

De två namn, vilka gjort Djävulsön mest känd är Dreyfuss, orättmätigt förvisad hit i slutet av 1800-talet, samt Papillon, känd från boken och filmen med samma namn. Papillon gäller för att vara den ende, som lyckats fly härifrån. Tillåt mig att slå ihjäl en myt: Den franske rakettekniker, vilken var vår ciceron, omtalade att Papillon var en jättebluff, som aldrig satt sin fot på någon av öarna! Den klippa från vilken han skulle ha kastat sig ner i havet år endast tre (flera meter hög). Skulle han ha flytt över havet drivande på kokosnötter, skulle ekvatorialströmmen ha fört honom mot en kvalfull död långt till havs.

Så här trettio år efteråt frapperas man av hur snabbt naturen På dessa breddgrader tar tillbaka förlorad terräng, liksom för att på detta sätt demonstrera mot den mänskliga ondskan. Det måste ha varit ett helvete på dessa öar, där temperaturen året runt är ca 30 i skuggan. Royal, som under kolonitiden endast hyste fem träd, är i dag totalt igenvuxen av tropisk snårskog och kokospalmer. Husen får förfalla, och om cirka tjugo år kommer ej mycket att finnas kvar, som påminner om en fasansfull epok i rättshistorien.

Bladskärarmyror korsar gångstigen på île St Joseph.