îles du Salut med
Djävulsön
12 - 14 december 1977
Djävulsön, eller île du Diable som den
egentligen heter,
är en av tre i en ögrupp
som heter îles du Salut (frälsningens öar) utanför Franska Guyanas kust.
De andra öarna
heter île Royale och Île St Joseph.
Vi närmar oss
öarna. De såg väldigt spännande ut när de dök upp i horisonten.
Klicka för att förstora!
Djävulsögruppen
(dvs. îles du Salut) fotograferad av vår FC från Hkp efter ett besök
på Couru i Franska Västindien. Man ser förutom vår kära Snabb dessutom
det av ekvatorial-strömmen uppvirvlade och smutsiga vattnet kring öarna!
Att som Papillon hoppande ner och därefter flytande bort på kokosnötter
från den bortersta av öarna (Djävulsön) verkar för den som verkligen
varit där enbart fånigt! Klicka på bilden för att förstora!
Själva Djävulsön sedd från île Royale.
Se vårt
vackra skepp mellan palmbladen!
Klicka nedan för att höra ljudet av cikador från île Royale.
Inspelat av vår TL
.
Öarna har använts som franskt fängelse fram
till 1946 och sedan har anläggningarna fått
förfalla. Det fanns ändå mycket intressant
kvar att se, speciellt om man läst Henri Papillon Charriéres
spännande roman "Räddningens öar". T.ex. de gamla
fängelsehålorna. Den höga klippan som Papillon hoppar ifrån för att fly hittade vi dock
inte, så allt i boken är nog inte sant!
Kanske var det i
denna cell som Papillon satt fängslad?
Gamla fängelseruiner. Bilden tagen på Rue de la
Guillotin,
som ju är ett positivt namn på en paradgata!
Vi ankrade utanför huvudön, île Royale, och tog oss iland med våra småbåtar.
Sedan kunde vi själva gå runt på de tre öarna
som vi ville.
Mellan öarna kördes vi med våra
egna småbåtar. FC avlade visiter hos i Cayenne hos bl.a.
prefekten för Franska Guyana.
Ile Saint-Joseph sedd från île Royale.
Vi fick själva
förflytta oss mellan öarna.
Djävulsön
(île du Diable) fotograferad från en av våra gummibåtar
som
också användes
för att transportera oss mellan öarna.
Från
denna "branta klippa" på île du Diable lät Henri Charriére
sin hjälte Papillon, i boken och filmen med samma namn, försedd
med en flotte gjord bland annat av kokosnötter hoppa, när
mönstret av höga vågor stämde för att sedan flyta iväg mot
lämplig plats på fastlandet. Betrakta höjden på klippan och
vågorna...
Nej texten hör faktiskt till den här bilden!
Strax
bakom fanns dock Dreyfuss berömda stensoffa. Den historien är
faktiskt sann!
En annan del av stranden
runt île du Diable.
Strandvy från Île St
Joseph. Ön till höger är île Royale.
Perry
Andersson med en blomma.
Kokosnötterna som vi själva plockade smakade utmärkt. Här ser vi
Fridh, Wallin och en till.
Notera speciellt flottans vackra
fritidsskor!
På huvudön île Royale fanns ett antal
fransmän stationerade. De sysslade med satellitspaning om jag
minns rätt.
Det fanns även en bar där de flesta av oss släckte
vår törst.
Eftersom vi var så många tog deras växelpengar slut
och istället fick vi vackra vykort som växelpengar:
Huvudbyggnaden på île Royale som även innehöll en välbesökt bar.
Notera att hajen har två
sugfiskar vid munnen!
Hur dessa besynnerliga djur ser ut framgår på bild från
fisketuren utanför Dakar!
Brev från
Djävulsön
Ett
resebrev till Göteborgs-Posten från en
av talrika bidragslämnare ur besättningen:
Cirka 5 km utanför Franska Guyanas kust ligger den lilla
ögruppen îles
du Salut, vilken består av
île Royale,
île
du Diable och île
St Joseph. Den mest berömda är Diable - Djävulsön. Ögruppen
utgjorde i mer än 150 år straffkoloni, dit från moderlandet
Frankrike svåra förbrytare förvisades, i praktiken på livstid.
Mer än 70 000 fångar anses ha "passerat" anstalten, innan den
slutligen lades ned för ganska exakt trettio år sedan. I våra
dagar fungerar Royal som mätstation för franska
raketuppskjutningar från fastlandet. S:t Josef, dit de av
vistelsen mentalskadade fångarna fördes, vårdas av
Främlingslegionen, medan resten av öarna lämnats att förfalla.
De två namn, vilka gjort Djävulsön mest känd är Dreyfuss,
orättmätigt förvisad hit i slutet av 1800-talet, samt Papillon,
känd från boken och filmen med samma namn. Papillon gäller för
att vara den ende, som lyckats fly härifrån. Tillåt mig att slå
ihjäl en myt: Den franske rakettekniker, vilken var vår ciceron,
omtalade att Papillon var en jättebluff, som aldrig satt sin fot
på någon av öarna! Den klippa från vilken han skulle ha kastat
sig ner i havet år endast tre (flera meter hög). Skulle han ha
flytt över havet drivande på kokosnötter, skulle
ekvatorialströmmen ha fört honom mot en kvalfull död långt till
havs.
Så här trettio år efteråt frapperas man av hur snabbt naturen På
dessa breddgrader tar tillbaka förlorad terräng, liksom för att
på detta sätt demonstrera mot den mänskliga ondskan. Det måste
ha varit ett helvete på dessa öar, där temperaturen året runt är
ca 30 i skuggan. Royal, som under kolonitiden endast hyste fem
träd, är i dag totalt igenvuxen av tropisk snårskog och
kokospalmer. Husen får förfalla, och om cirka tjugo år kommer ej
mycket att finnas kvar, som påminner om en fasansfull epok i
rättshistorien.
Bladskärarmyror korsar gångstigen på île
St Joseph.
Bladskärarmyror
Bladskärarmyrorna (Atta och Acromyrmex) kallas även
parasollmyror och lever i det subtropiska Sydamerika.
Med vassa käkar biter de av stora bladbitar från
såväl vilda som för människor värdefulla växter. Bladbitarna bärs hem till
jättelika underjordiska samhällen, där bladen blandas till en matmassa med
tillsats av vissa svamparter såsom våra egna hattsvampar. Härigenom bildas
en näringsrik föda, som myrsamhället lever av. Att det skulle röra sig om
diverse jästsvampar och att myrsamhällena skulle vara ”ständigt på lyran”,
stämmer inte!
De underjordiska boplatserna kan ha en volym
överstigande sex kubikmeter och rymma många hundra tusen invånare.
Arbetarna, som är ”könlösa” tillhör tre kategorier:
De, som sköter boet och svampsubstansen, de som skär loss och bär hem
bladen och slutligen kraftiga soldater, som försvarar boet mot inkräktare.
Härtill kommer som hos alla andra samhällsbildande
steklar (getingar, bin, humlor, myror med flera) hannar och en eller ett
fåtal honor, vilka står för fortplantningen. Vilken sorts arbetare eller
fortplantare det skall bli av larverna bestäms bland annat av
kostsammansättningen…
Hur detta komplexa och helt ofattbara beteende ryms i
myrornas små skallar är för oss än i dag minst sagt gåtfullt…
IS
|
Rester av tjänstebostäder.
Detta var de enda autentiska byggnaderna i hela papillonfilmen!
De förekom sist i filmen och då som bakgrund när de medverkandes
namn rullade över filmduken.
Medhavd lunch bestående av
korv med mos serveras i skuggan av fem gigantiska mangoträd
högst uppe på Royal. Dessa utgjorde den enda trädvegetationen på
de tre öarna!! Resten hade huggits bort för att vakterna med och
utan kikare skulle kunna se, att det inte var något fuffens på
gång. Mangoträden tjänade två syften: dels utgjorde de den enda
officiella skuggan utomhus och dels försåg frukterna personalen
och dess familjer med nödvändiga vitaminer. Eftersom det inte
skulle räcka till alla fångarna var det ingen av dessa, som fick
med undantag för de som var inlagda på sjukhuset... Återväxt av
palmer går fort. På 40 år ser det ut som på FC:s flygfoto
överst! Klicka
för att förstora!
När dagen
led mot sitt slut skulle alla transporteras ut till skeppet.
Här väntar ett gäng på stranden.
Tidningsurklipp
skriven av Ola Englund om resan hittills. Klicka för att förstora!
|