18-22/1 1978

Förväntansfull svensk flottist utanför den välbesökta baren Pat O´ Brien's.

Med stor förväntan kom vi så äntligen till USA och New Orleans den 18 januari. Dagen innan hade vi gått in i Mississippifloden och ankrat upp en bit från staden. Temperaturen var på morgonen endast en plusgrad, vilket vi inte hade upplevt på länge. Under färden från Vera Cruz hade vi bytt till blåklädsel, och det behövdes verkligen nu.

Nedanstående artikel, som är hämtad ur vår tidning Snabbnytt, beskriver New Orleans-dagarna i ett nötskal. Skriven av Vittorio Ödlelind, dvs Sten Söderlind Lidingö:

"Med långfillingar och kraftigt blåa näsor och ett ivrigt pangande på kanonerna (åtminstone den ena) kom vi så sakta in till det efterlängtade USA och även New Orleans. Huttrande gav sig hopen iväg över landgången för att med långa kliv förpassa sig upp till Bourbon Street. Väl där behövdes det inga större ansträngningar för att hålla värmen. Det gick bra antingen på det gamla vanliga sättet, det som man inte mår så bra av dagen efter på, eller också med gammal fin jazz framgnidet av dom riktigt stora lirarna så som Norrefalk, Karlsson och Johnny Horne. Knäppte man på lådan med rösten i kunde det hända att man även fick höra andra storheter som fartygskören från Älvsnabben t ex. För dom som ville fanns det även möjlighet att snurrande högt uppe i luften bli serverade drickbara varor medan man blev berusad av utsikten.

Vidare så minns en del av oss även en basketmatch som lirades av snubbar som hade ungefär 55-60 i skonummer och goda 2 1/2 meter långa. Så nu börjar vi nästan haja varför dom har så höga hus här i landet. När så det mesta var söndertittat och avklarat däribland en kanotfärd som en del faktiskt gjorde i vattnet, så återstod för oss flesta nästan bara Sprit Street eller Bourbon Street som den åxo kallas. Där var det ganska dragit, folk gick gatan upp och ner och där fanns jazzdraget och inte minst striptease-öset. Där fanns roliga typer som sålde sprit dygnet runt och där fanns roliga killar i Kalle Anka kostymer som drack sprit om inte dygnet runt så i varje fall till 02.00. Där fanns även röda områden på kartan som vi skickligt undvek ingen vet riktigt hur men vi klarade det i alla fall.

Det hela avslutades på lördagskvällen med jazz och biff på sjömanskyrkan och för jazzen svarade dom inte helt okända The Preservation Hall Jazz Band, gissa det var ös.

Vittorio Ödlelind

PS. Ett bra tips håll rocken knäppt för man vet aldrig när dom ser dig."

Utsikt över New Orleans från en högt belägen rund restaurang som roterade.

Utdrag ur pressmeddelandet efter besöket:

"Älvsnabbens ankomst till New Orleans skedde med dunder och brak. I enlighet med internationella regler angavs salut, först för Förenta Staterna sedan för befälhavande amiralen, sammanlagt 36 skott vilka besvarades på sedvanligt sätt av salutbatteri iland. P g a rådande väder kunde salutskotten uppfattas mycket tydligt inne i staden. Veckorna innan hade man haft en serie explosioner i stora sädessiloanläggningar, varför folk blev oroliga och undrade vad som hände. Den lokala TV-stationen skickade sin reportagehelikopter att ta bilder av det krigiska fartyget. Senare på dagen kunde dock fartygschefen i en TV-intervju lugna befolkningen och övertyga om att Älvsnabben enbart hade fredliga avsikter.

Och fredligt och angenämt har besöket verkligen varit. Trots det för årstiden ovanligt bistra klimatet, omkring noll grader, har stämningen varit hög. Att vandra längs Bourbon Street på natten med jazzen strömmande ut från alla klubbar och barer är en sällsam upplevelse. Fartygets egna musiker fick också tillfälle att visa sig på styva linan. Fartygskören under kompetent ledning av vpl Mats Norrefalk Malmö, i det civila musiklärare men på Älvsnabben gunrumshovmästare, gjorde en studioinspelning med bl a "Do you know what it means to miss New Orleans" som sänder över en av de lokala radiostationerna. Fartygets orkester Daggis Stompers, med fartygsingenjören och trumpetaren, marindirektör Gunnar Karlsson Tyresö, i spetsen hade flera bejublade framträdanden på stadens jazzklubbar, bl a tillsammans med världsstjärnor som trumpetaren Johnny Horne.

Som vanligt har mottagandet från den Norska Sjömanskyrkan varit överväldigande. Besöket avrundades med en svensk-norsk samgudstjänst på lördagen åtföljd av en välbesökt jazzkväll i kyrkan med musiker från den välkända Preservation Hall. Besättningens goda uppförande och skickliga framträdanden på stans jazzklubbar m m har gjort den svenska blåkragen välkänd och uppskattad.

Allt väl ombord."