30/1 - 3/2 1978

Två svenska blåkragar poserar framför the Capitol.

Tidigt på söndagsmorgonen 29/1 gick vi in i Potomac River som skulle leda oss fram till Washington DC. De flesta av oss väcktes av isen som skrapade mot fartygssidorna. I luften var det -4 grader. Nästa dag blev vi väckta redan 06.00 och gjorde oss klara för att löpa in mot vår kajplats på amerikanska flottans område. Förberedelserna hade varit stora inför detta besök. Bl a hade vi snyggat upp skeppet både på in och utsidan och alla permissionsskor var minutiöst putsade. Sedan visade det sig att alla amerikanska militärer hade lackskor med en helt annan och mycket mer lättskött glans än våra.

Följande artikel, skriven av fartygspastorn Börje Johansson Luleå, beskriver besöket på ett minnesvärt sätt:

"Vi har redan hunnit med att "fläka" två hamnar i USA och känner vid det här laget till den väldiga floden Mississippi som är 6400km lång. I skrivandes stund färdas vi fram på Potomacfloden som vid sitt utlopp har en imponerande bredd.

Vi vet att Washington har 765 tusen invånare, är landets huvudstad, bildar också district of Columbia, ett fristående federalt distrikt. Washington grundades år 1800 och var den första stad som planerades och byggdes uteslutande för att tjäna som huvudstad.

Vi har hunnit med besök vid Capitoliet, Jefferson Memorial, White House, Arlington National Cementry, Lincoln Memorial, Washington Monument och dessutom en hel del museér, affärer, barer, mm. Många har haft underbara dagar. Somliga har varit hembjudna till familjer och fått nya vänner. Andra har skaffat sig dessa på annat sätt. Vi har haft folk på besök och bjudningar och vi har själva blivit utbjudna.

Jag har gått runt i mässarna idag och inte hittat en enda missnöjd sjöman. Och skulle sådana finnas tror jag att de är få. Lovord har besättningen fått från många håll i Washington DC för gott uppträdande. "En prynad för Sverige", "den bästa reklamen är en skötsam ungdom" var ord som fälldes.

Och den gamla förtjusande Mrs Burke, hustru till den kände amiralen A. Burke njöt i stora drag på svenske ambassadörens bjudning när hon fick tala med de yngre gardet ur besättningen. Hon hade bara ett bekymmer. Hon hade nämligen hört talas om att CM skall hålla inspektion när vi nalkas våra hemmafarvatten. "Om han inte är nöjd med er insats, får ni inte komma hem då, måste ni göra om resan då?" var hennes ängsliga fråga.

Fpa"

Utdrag ur pressmeddelandet efter besöket:

"Älvsnabben har för första gången besökt USA's huvudstad. Senast hade Washington besök 1950 då kryssaren Gotland, som första svenska örlogsfartyg genom tiderna tog sig uppför Potomac River. Kontrasten var stor mellan den varma och behagliga Golfströmmen och den kyliga färden uppför den isbelagda floden. Inlöpandet uppmärksammades av såväl TV som radio i flera olika inslag. Washington bjöd på köldgrader, blåst och lätt snöfall.

Mottagningen ombord kunde inte som på varma breddgrader äga rum på däck. I två på varandra följande mottagningar lyckades man i mässarna ta emot nära 200 entusiastiska gäster.

Washington är fullt av vackra byggnader, historiska platser och intressanta museér. Det är omöjligt att hinna med allt under fyra dagar. Men genom välarrangerade sightseeingturer fick emellertid besättningen en god helhetsbild av staden. Uppskattat var bl a det nya Air and Space museum, där t ex Charles Lindbergs Spirit of St Louis hänger i taket.

Utanför Washington, i närheten av Pentagon, ligger den berömda Arlingtonkyrkogården. Här vaktas "Den okända soldatens grav" av en säskild hedersvakt som är känd för sin perfektion. Vid en cermoni på tisdagen lade Sveriges ambassadör, Wilhelm Wachtmeister och fartygschefen, ned en krans för att hedra minnet av de stupade. Älvsnabbens aspirantkompani paraderade.

Aspiranterna besökte också den imponerande amerikanska sjökrigsskolan, sin ligger i Annapolis.

Ambassadören och grevinnan Wachmeister bjöd en kväll hela besättningen på en mycket trevlig mottagning i residenset. Vid en härlig cermoni ombord döptes fyra barn av fartygspastorn.

Vid fartygschefens officiella middag deltog många celebra gäster, bl a amiral Arleigh Burke och hans maka. Amiral Burke som är av svensk härkomst är tidigare mångårig chef för dem amerikanska flottan och var för några år sedan årets svensk-amerikan.

Allt väl ombord."

Vi lämnade staden redan 04.00 den 3 februari för att hinna med tidvattnet ut. Även då var floden täckt av ca 7cm tjock is vilket orsakade ett enormt oljud när den skrapade mot fartygssidorna. Vi styrde vidare mot Bermuda under ganska dåligt väder med höga vågor, så fartyget rullade kraftigt.

Efter besöket fick vi följande telegram:

"Till Äbn

Från MS

För kommendör Bertil Daggfeldt Älvsnabben.

Tack för vänliga hälsningar. Vill å mina och ambassadens vägnar varmt tacka dig för och Äbn's besättning för värdefullt bidrag till utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan Sverige och Förenta Staterna. Önskar er alla lycklig hemfärd.

Wachtmeister"