Älvsnabbens vapen, som fastsatt på en träplatta delades ut till värdarna vid varje hamnbesök.


Varför heter det

Dixieland?

Älvsnabbenmedaljong

 

Innehåll

 

Av Internetsekonden


Tillbaka till
Älvsnabbens hemsida

Tillbaka till
långresan 1977-78

Tillbaka till sidan
om New Orleans

 

 

I bakgrunden hörs
Maple Leaf Rag av Scott Joplin, inspelad på skiva av schellack ca 1919!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av internetsekonden och före detta ”lakritskittlaren” det vill säga klarinettisten i Daggis Stompers under långresan 1977/78.

 

Ragtimens okrönte kung, Scott Joplin. Pianisterna, som spelade på "Syltorna" hade en egen "fackförening" där endast de bästa fick vara med. Den hette the Maple Leaf Club. För att visa sig värdig krävdes ett inträdesprov i form av en Rag. Scott Joplin tog "tjuren vid hornen" och skrev "the Maple Leaf Rag". Den mottogs under stående ovationer...! Namnet Maple Leaf Club beror med stor sannolikhet på att Grabbarna gjorde sitt hembrända ur sockerlönnen, som för övrigt, fastän rött, ingår i Canadas flagga.

 

Jazzens vagga gungade med all säkerhet helt synkoperad i New Orleans! Ingen torde ifrågasätta detta påstående. Delstaten Louisiana har sitt namn efter den franske ”solkungen” Louis XIV. Även om namnet Nya Orleans får en att tänka på denna stora stad som delstatens huvudstad är det inte så. Den heter däremot Baton Rouge (röda käppen) och är idag en mindre håla. 1803 såldes Louisiana till nordamerikanska unionen för en billig summa. Det franska påbrået lever dock kvar på många sätt. Oftast märker man det i ortsnamn såsom Calmette, Lafayette, Eunice, Ville Platte, Beaumont och de ovan nämnda. Franska språket talades länge av de läskunniga. Så småningom kom engelskan in i samhället. Den har emellertid aldrig helt ersatt franskan. När Louisiana 1812 blev fullvärdig medlem i amerikanska unionen (USA) lät myntverket tillverka ett tiocentsmynt med TEN CENTS präglat på ena sidan och DIX CENT på den andra. På samma sätt som vi kanske kallar en silverfemma för Palmedollar och engelsmännen kallade en shilling för Bob, kallade amerikanerna sin lilla tiocentare för DIXIE. Det område, där myntet användes var just, där jazzens vagga stod, det vill säga i Louisiana, Georgia, Mississippi och västra Florida. Området kom därför att kallas för (Du har naturligtvis redan lurat ut det!): DIXIELAND!

Inom Jazzen blev Dixieland näst efter Ragtime den första av stilarna inom denna musikform. De spelades kring förra sekelskiftet på så kallade speak easies (”syltor”) och glädjehus främst i stadsdelen Storyville i New Orleans. Ragtimens okrönte kung är utan tvekan Scott Joplin. Han blev tyvärr berömd långt efter sin död 1917 i och med filmen ”Blåsningen” cirka 60 år senare. Hans mest kända stycke är dock inte the Entertainer från filmen utan Maple Leaf Rag. Förutom cirka hundra Rags skrev Joplin faktiskt även en opera!

När det gäller Dixieland, har denna musikform under åren fått flera olika namn såsom tradjazz och gladjazz. Ragtime är ofta en soloprestation för en pianist och efter noter, medan Dixieland oftast spelas improviserat med en traditionell sättning bestående av trumpet/kornett, trombon, klarinett, banjo, tuba/basfiol och slagverk. Har man riktig tur ingår även piano. Melodistämmorna spelas av trumpet, klarinett och trombon medan banjon, basen, slagverket och pianot svarar för kompet.

De första riktigt berömda dixielandbanden var Original Dixieland Jazzband och King Olivers Creole Jazz Band där bland andra Louis Armstrong spelade. Armstrong kom senare att bilda ett av världens mest berömda band. Bland kända solister märks dessutom Bix Beiderbecke och bröderna Dodds. Berömda är duetterna med King Oliver och Louis Armstrong när de spelade i samma orkester

Dixielandmusiken lär ha uppstått, när färgade självlärda musiker hörde Amerikanska Flottans musikkår öva på andra sidan planket i Storyville. Till Flottans mark hade man givetvis inte tillträde, men man kunde ju alltid lyssna!

Spelstilen fann sig själv i huvudet på dessa självlärda snillen! När sedan sedlighetsroteln vid New Orleanspolisen stängde Storyville 1917 stod jazzen redan på egna ben och resten vet vi ju nästan!    

 

Till början