New Orleans USA
18 - 22 januari 1978
Med stor förväntan kom vi så äntligen
till USA och New Orleans den 18 januari. Dagen
innan hade vi gått in i Mississippifloden och
lagt oss för ankar en bit från staden. Temperaturen var
på morgonen endast en plusgrad, vilket vi inte
hade upplevt på länge. Under färden från Vera
Cruz hade vi bytt till blåklädsel, och det
behövdes verkligen nu.
Denna artikel, som är hämtad ur
vår tidning Snabbnytt, beskriver New
Orleans-dagarna i ett nötskal. Skriven av
Vittorio Ödlelind, dvs Sten Söderlind:
Med långfillingar och kraftigt blåa
näsor och ett ivrigt pangande på kanonerna
(åtminstone den ena) kom vi så sakta in till
det efterlängtade USA och även New Orleans.
Huttrande gav sig hopen iväg över landgången
för att med långa kliv förpassa sig upp till
Bourbon Street. Väl där behövdes det inga
större ansträngningar för att hålla värmen.
Det gick bra antingen på det gamla vanliga
sättet, det som man inte mår så bra av dagen
efter på, eller också med gammal fin jazz
framgnidet av dom riktigt stora lirarna så som
Norrefalk, Karlsson och Johnny Horne. Knäppte
man på lådan med rösten i kunde det hända att
man även fick höra andra storheter som
fartygskören från Älvsnabben t ex. För dom
som ville fanns det även möjlighet att
snurrande högt uppe i luften bli serverade
drickbara varor medan man blev berusad av
utsikten.
Vidare så minns en del av oss även en
basketmatch som lirades av snubbar som hade ungefär 55-60 i
skonummer och goda 2 1/2 meter långa. Så nu börjar vi nästan
haja varför dom har så höga hus här i landet. När så det mesta
var söndertittat och avklarat däribland en kanotfärd som en del
faktiskt gjorde i vattnet, så återstod för oss flesta nästan
bara Sprit Street eller Bourbon Street som den åxo kallas. Där
var det ganska dragit, folk gick gatan upp och ner och där fanns
jazzdraget och inte minst striptease-öset. Där fanns roliga
typer som sålde sprit dygnet runt och där fanns roliga killar i
Kalle Anka kostymer som drack sprit om inte dygnet runt så i
varje fall till 02.00. Där fanns även röda områden på kartan som
vi skickligt undvek ingen vet riktigt hur men vi klarade det i
alla fall.
Det hela avslutades på lördagskvällen med
jazz och biff på sjömanskyrkan och för jazzen svarade dom inte
helt okända The Preservation Hall Jazz Band, gissa det var ös.
Vittorio Ödlelind
PS. Ett bra tips håll rocken knäppt för man
vet aldrig när dom ser dig.
Uppför den
enorma Mississippi mot New Orleans. Att flodens namn betyder "vattnets
fader" på indianska kan man lätt förstå! US Navy Yard ligger till
vänster. Dess äggformade vattentorn på ben syns tydligt. Floden var här
ungefär en kilometer bred och vi förtöjde efter att ha legat på "redden"
cirka en decimeter till höger utanför bilden!
Canal street.
Utsikt över New
Orleans från den högt belägna runda restaurangen
som roterade. Den stora gatan, som dominerar bilden är stadens
"pulsåder" Canal Street. I slutet av gatan, rakt nedanför och ej
synlig på denna bild sitter Robert E Lee, Sydstaternas ÖB under
Nordamerikanska inbördeskriget, till häst på en praktfull staty.
Andra tvärgatan in från höger framför höghuset är den
legendariska jazzgatan Bourbon Street. Kvarteren bakom och
framför denna gata och mot höger i bild ligger de berömda French
Quarters.
Jackson
Square med sina berömda duvor, som utgör ostlig gräns för French
Quarter.
Gatuskylt från den mest berömda
gatan i French Quarter, Bourbon Street.
Märk väl att skylten är tvåspråkig!
Bourbon Street är huvudgata i jazz-kvarteren och sträcker sig från
Jackson Square till Canal Street.
Denna liksom många andra gator i French
Quarters har namngivit kända dixie-låtar såsom Canal St Blues,
South
Rampart St Parade och Beale St Blues för att ta några få exempel. Klicka
på skylten för att läsa mer om Dixieland.
Ett av de karakteristiska husen i
French Quarter och förväntansfull
svensk flottist utanför den välbesökta baren
Pat O' Brien´s.
Alla drack väl den röda
drinken Hurricane med sitt speciella glas på Pat O' Brien´s?
Den innehöll 9 dl. Originaldrinken var lite rödare än på bilden
och glaset var fullt med is. När man köpte denna drink, som
kostade 4 $, ingick glaset som man fick med sig i en pappkartong.
Drack man tillräckligt många fick man även en liten staty som
pris. Det var visst någon som lyckades få en staty, men han
klarade sig inte riktigt hela vägen hem med den...
Vykort
över French Quarter.
Utdrag ur
pressmeddelandet efter besöket:
"Älvsnabbens ankomst till New Orleans
skedde med dunder och brak. I enlighet med
internationella regler angavs salut, först för
Förenta Staterna sedan för befälhavande
amiralen, sammanlagt 36 skott vilka besvarades
på sedvanligt sätt av salutbatteri iland. P g a
rådande väder kunde salutskotten uppfattas
mycket tydligt inne i staden. Veckorna innan hade
man haft en serie explosioner i stora
sädessiloanläggningar, varför folk blev
oroliga och undrade vad som hände. Den lokala
TV-stationen skickade sin reportagehelikopter att
ta bilder av det krigiska fartyget. Senare på
dagen kunde dock fartygschefen i en TV-intervju
lugna befolkningen och övertyga om att
Älvsnabben enbart hade fredliga avsikter.
Och fredligt och angenämt har besöket
verkligen varit. Trots det för årstiden
ovanligt bistra klimatet, omkring noll grader,
har stämningen varit hög. Att vandra längs
Bourbon Street på natten med jazzen strömmande
ut från alla klubbar och barer är en sällsam
upplevelse. Fartygets egna musiker fick också
tillfälle att visa sig på styva linan.
Fartygskören under kompetent ledning av Vpl Mats
Norrefalk Malmö, i det civila musiklärare men
på Älvsnabben gunrumshovmästare, gjorde en
studioinspelning med bl a "Do you know what
it means to miss New Orleans" som sänder
över en av de lokala radiostationerna. Fartygets
orkester Daggis Stompers, med fartygsingenjören
och trumpetaren, marindirektör Gunnar Karlsson
Tyresö, i spetsen hade flera bejublade
framträdanden på stadens jazzklubbar, bl a
tillsammans med världsstjärnor som trumpetaren
Johnny Horne.
Som vanligt har mottagandet från den Norska
Sjömanskyrkan varit överväldigande. Besöket
avrundades med en svensk-norsk samgudstjänst på
lördagen åtföljd av en välbesökt jazzkväll
i kyrkan med musiker från den välkända
Preservation Hall. Besättningens goda
uppförande och skickliga framträdanden på
stans jazzklubbar m m har gjort den svenska
blåkragen välkänd och uppskattad.
Allt väl ombord."
Klicka nedan för att höra när
vår fartgskör "His Masters Boys" framträder i radio!
Ingången till den
berömda musikrestaurangen Maison Bourbon,
dedicated to the preservation of jazz. 641
Bourbon Street, New Orleans.
Vår FI Gunnar
Karlsson och VPL Mats Norrefalk jammade med bl.a. Johnny Horne
på klubben Maison Bourbon.
Om man
t.ex. drack Irish Coffee på Maison Bourbon fick man
behålla muggen.
W Humprey
från Preservation Hall Jazz Band spelar Louisiana Lily på banjo
under
jazzkvällen som vi blev inbjudna till hos
Norska sjömanskyrkan.
Lägg märke till att Old Will
är vänsterhänt och har sin banjo "baksträngad"! Det
var en fantastisk konsert och efteråt kunde man köpa en skiva
och få den signerad av alla musikerna.
Klicka nedan för att höra en del
av denne virtuos´solo i Panama Rag från skivan!
Den
karakteristiska skylten utanför ingången till Preservation Hall.
Den är gjord av fodralen till en trombon och ett b-kornettfodral.
Klicka för att förstora!
Så här
står det på baksidan av detta vykort:
Preservation Hall, Kid Thomas band, 726 st. Peters street.
Just the finest in traditional New Orleans jazz performed by
jazzmen of the old school.
No liquor or food is served here. Children are welcome.
NATCHEZ
Ps/s (paddle-steamer) Natchez är världens största nu existerande
flodbåt med ångmaskineri och akterligt paddelhjul.
Konstruktionen gör henne extremt grundgående, vilket kan vara
till nytta, när man befar ett vatten som Mississippi med
slingrigt grunt och ständigt växlande lopp och med otaliga
lerbankar. Hon är dessutom en av två (den andra är Louisiana
Queen), som är utrustad med en så kallad Caliop dvs ångorgel (!)
Klicka på bilden för att förstora!
Delades ut
till alla inför besöket.
Samma,
fast på engelska. Klicka för att förstora!
Gatumusikanter fångade i farten.
|