|
Vera Cruz Mexiko
10 - 14 januari 1978
Utnämnd i slutet av resan till den
populäraste hamnen! Under inloppet stod vi som vanligt på
paradstationer och salut sköts. På kajen
möttes vi av ett stort uppbåd mexikanska
flottister och en musikkår. Det var den hittills
trevligaste mottagningen. Vi förtöjde också
vid den bästa platsen i hamnen. Massor med
människor besökte oss under dessa dagar.
Vid blev alla överväldigade av det varma
mottagandet och vänligheten hos befolkningen.
Var man än befann sig i staden så kände man
sig välkommen. Många souvenirer kunde också
inhandlas här, t ex silversmycken, filtar,
sombreros och alabastersaker.
Detta var den hamn som låg längst bort från
Sverige på vår långresa. När vi lämnade Vera
Cruz vid 8-tiden på morgonen 14 januari under
pompa och ståt var det många som kände saknad,
dels efter Mexikanskorna, och dels för att vi nu
skulle lämna värmen och gå norrut.
Vykort över hamnen
i Vera Cruz med pil på vår kajplats
Kajen i Vera Cruz där vi blev varmt
mottagna. Klicka nedan för att höra lite hur det lät!
Närbild på
musikkåren. Klicka för att förstora!
Palmerna var
målade längst ned med speciell färg
för att
förhindra att insekter kröp upp i toppen.
Klicka nedan för att höra mexikanska
marimbas som vår tandläkare spelade
in
under den kväll i komp-offmässen
då en orkester var på besök.
Utdrag ur
pressmeddelandet efter besöket:
"Redan vid förtöjningen angavs tonen.
Vi möttes av hederstrupp och musikkår. I
hederstruppen ingick förutom sjömän även
kvinnliga sådana.
Att intresset för vårt besök var stort
vittnar första dagens presskonferens om. Hela
tjugofem journalister infann sig, vilket var
rekord för resan. Sveriges ambassadör i Mexiko,
Carl Swartz, och fartygschefen hade fullt upp med
att besvara alla frågor.
Omkring 1000 personer besökte fartyget på
visningen och däribland 40 barn från ett
barnhem. Barnen tjöt av förtjusning när
piraten, fanjunkare Malte Martinsson från
Göteborg spelade ut hela sitt register.
Fartygets paradstyrka, som bestod av
aspiranter, fick välbehövlig träning då
ambassadör Swartz och fartygschefen lade ner en
krans vid monumentet över de stupade under 1914
års revolution.
I Vera Cruz ligger den mexikanska
Sjökrigsskolan. Utbyte med denna skedde med bl. a.
en fotbollsmatch, som vi förlorade med 5-0.
Musikkåren vid skolan hade dagen innan som gåva
från kompositörens sonson, direktör Sten
Lundvall i Norrköping , fått partituret till
Kungl. Södermanlands regementets marsch av C A
Lundvall. Marschen framfördes med bravur och
ingår numera i kårens repertoar. Den framfördes
även på kajen vid Älvsnabbens avgång (men då arrangerad för
Symphonic Band av vår egen tandläkare! Webmasters tillägg).
Den stora händelsen blev för många besöket
i Mexiko city. Hit tog man sig på olika sätt.
76 man deltog i en lyckad bussresa som
arrangerats av ambassadören. Halva
aspirantdivisionen med kadettofficerare bjöds av
det svenska näringslivet i Mexiko på ett två
dagars studiebesök. Härvid studerades
verksamheten vid flera svenska företag runt
Mexiko city. Ett besök vid pyramiderna i
Tectihuacan och på Antropologiska museet ingick
också i programmet.
Slående under besöket i Mexiko har varit den
vänlighet och värme med vilken vi bemötts.
Detta och väl genomförda arrangemang gör att
vi sent kommer att glömma Vera Cruz och Mexiko.
Allt väl ombord."
Svenska Utrikesdepartementet mottog efter besöket
en rapport från ambassadör Carl Swartz. Där stod det bl a:
"Det allmänna omdömet om besöket i
Vera Cruz och huvudstaden var översvallande
positivt. Det mexikanska marinministeriet och
andra marinmyndigheter hade lagt ner stor möda
på att göra Älvsnabbens besök till den succé
det blev. Detta är speciellt glädjande för
denna ambassadörs vidkommande eftersom vi anser
Älvsnabben och dess besättning bidrar till att
skapa goodwill och PR om Sverige."
Till detta är bifogat 9st A4 sidor
tidningsurklipp med enbart positivt skrivna
artiklar.
Ett trevligt
vattenhål i Vera Cruz för en svensk sjöman.
Lokal tidningsnotis om vårt
besök. Klicka på bilden för att förstora!
Notera att dom stavat Älvsnabben "Avls Snabban"!
Älvsnabben
fotograferad på natten i Vera Cruz.
När vi
lämnade Vera Cruz var orkestern på plats igen och spelade
utantill!
Noterna hade de fått dagen innan av TL. Klicka nedan för att höra en bit av den.
Barnkalaset ombord
Internetsekonden berättar
Mitt i allt
ståhejet i denna fascinerande stad blev jag kommenderad att vara "medvärd"
för ett barnkalas ombord. Eftersom jag redan som det var hade hamnvakt
med tredje kvarteret "gjorde det ju ingenting"... Kalaset skulle visa
sig vara en så kallad höjdare och något av det mest gripande jag upplevt
dittills i mitt liv. De, som varit med förr, hade iordningställt allt
med livbåtsdäck som huvudarena och centrum för verksamheten. Där
fanns både "fiskdamm" och sittplatser, och därifrån utgick med utklädda
ledsagare ett tåg på halvdäcks minräls med Kung Neptuns vikingaskepp (se
sota för Linjen) som lok och det var meningen att Gästerna skulle åka
med detta tåg till lavetterna till luftvärnskanonerna "en trappa upp".
Lavetterna var förvandlade till karuseller, som snurrade runt med hjälp
av sidoriktmedlen. När barnen åkt ett antal varv väntade tåget på
återfärd till fiskdammen. Här fick alla napp...
Så kom våra
gäster anförda av några nunnor från en skola för hittebarn likt en
gigantisk tusenfoting, som ringlade mellan husen i det närmaste
hamnkvarteret. Barnen höll sig mycket disciplinerade, tysta och
förväntans-fulla i ett långt rep! Väl ombord kunde de dock inte bärga
sig, utan jublet över att få vara på detta konstiga nöjesfält visste
inga gränser. Bästa jämförelsen är väl, när Nisse Liedholm gjorde 1-0
till Sverige i fotbolls-VM-finalen på Råsunda 1958... Då sa någon av
nunnorna SILENCIO och det blev dödstyst, varefter chiefen Folke
Holm, som talade flytande spanska, hälsade alla välkomna och berättade
hur allt var planerat. Det hela förflöt mycket lugnt och städat. Inget
kiv i köer eller knuffar bland otåliga barn där inte!
Nappet
i fiskdammen utgjordes av en burk Coca Cola, en bulle, några
kakor och ett kulört mössband med Älvsnabbens namn mellan
kungliga kronor. "Kuvertpriset" belöpte sig till cirka fyra (!)
kronor och aldrig tidigare har man väl sett mer tacksamt använda
pengar! Här ser vi några mycket lyckliga och tacksamma barn
tillsammans med en av nunnorna i sommarmundering. I händerna
håller barnen stolta i en påse med det första de någonsin ägt!
Det är väl att märka att inte ens kläderna var barnens egna...
Det kan inte förnekas, att det kom några tårar i doktorns ögon!
Cempoala
Cirka 50 km norr om Vera
Cruz ligger ruinerna efter en makaber fotbollsarena! Här spelade
olmekindianerna en slags jättefotboll till Solgudens ära.
Turneringen följde Aztek-kalendern och pågick i fyra år (liksom
våra OS), men segrarlaget fick inga medaljer. I stället offrades
spelarna till Solguden genom att få hjärtat utskuret medan de
levde. Turneringarna förbjöds av Hernan Cortes i början av
1500-talet. Han gillade väl inte idrott...
"VIP"-läktare.
Offeraltaret. Själva planen
låg bortom detta och syns delvis till höger. Bilden tagen från
VIP-läktaren på bästa åskådarplats, där man kunde se både
fotboll och offer! Under matcherna pågick nämligen diverse
småoffer ungefär som underhållningen kring våra hockey och
fotbollsmatcher...
|
