Från Karlskrona via Kielkanalen till Dakar

På dagen för avfärden från Karlskrona, fredagen den 4 november 1977, var det först korum i Amiralitetskyrkan Ulrica Pia kl. 08.00. Vi marscherade dit mässvis. Det är ju utanför denna kyrka som gubben Rosenbom står. Våra hitresta anhöriga fick också vara med, fast det blev ont om plats. Folk stod längs med väggarna.

Trängseln blev stor när alla vi och våra anhöriga ville komma in i Amiralitetskyrkan.

Nattvardssilvret överlämnas till FC och Fpa Börje Johansson.

Efter korumet marscherade vi tillbaka till båten och alla anhöriga fick komma ombord för att titta runt och dricka lite kaffe. Sedan var det äntligen dags för avfärd. Alla anhöriga stod på kajen och vinkade och intet öga var torrt. Alla vi stod på våra paradstationer och vinkade tillbaka. En musikkår under ledning av Egon Kjerrman spelade. Exakt kl. 10.30 kastade vi loss och vi var på väg!

HM Ubåt Gripen signalerar lycklig resa med hjälp av GMY, när vi lämnar kajen i Karlskrona.
Klicka för att förstora!

På väg i Östersjön mot Kielkanalen. FC och Mano ser lite bekymrade ut så här i början av resan.
Det var naturligtvis ett stort ansvar att ge sig iväg ut i världen under fyraoch en halv månad med 263 man varav de yngsta inte var mer är 16 år!

Vår tandläkare verkar också fundera på vad han egentligen har givit sig in på.

Efter en blåsig natt på Östersjön med 17 m/s kom vi så fram till Kielkanalen den 5 november kl. 10.30 .
Vi stannade till och fick ombord en lots innan vi fortsatte in i slussen.

Inseglingen mot Kiel, som skymtar längst bort i bild. På udden mitt i bild ligger Laboe.
Här står i form av ett ubåtstorn det gigantiska minnesmärket över de över 40.000 tyska ubåtsmän som stupade i slaget om Atlanten under andra världskriget.

Karta över Kielkanalen.

Holtenau ligger strax norr om Kiel. Här återfinns den östra ändan av den 99 km långa Kielkanalen, som nordväst om Hamburg har sin västra mynning i Brunnsbüttel.

Ett flertal fartyg inklusive vår Snabb väntar på slussning.
Klicka för att förstora!

Ett verkligt långpass väntade tre av gunrummets cyklister nämligen Sekonden, Intendenten och ITO. De hade för avsikt att cykla bredvid Älvsnabben alla de 99 kilometrarna, men hade inte räknat med att inrinnande åar och bäckar ofta hade sina broar långt från kanalen! De fick cykla närmare 140 km, och höll på att missa oss, eftersom vi var tvungna att följa med tidvattnet ut i Nordsjön!

Älvsnabbens cykelklubb, ÄCK, startar. ITO kör dock moped.
Läs mer om ÄCK längst upp och längst ned på sidan "Livet ombord - Tjänst".
Klicka på bilderna för att förstora!

På väg i den mycket trafikerade Kielkanalen.

Många handelsfartyg hälsade med flaggan i Kielkanalen och även under hela vår resa. Denna hälsning besvarades genom att vi sänkte vår tretungade en tredjedel på flaggspelet och hissade den i topp efter någon sekund. Det är dock viktigt att inte göra det för ett annat lands örlogsfartyg, då detta i så fall skulle betyda att vi "strök flagg", dvs. gav upp och bekänna oss som besegrade.

Klicka här för att läsa om Gustaf Psilander på HMS Öland
som 1703 vägrade att stryka flagg för en engelsk eskader!

Vi bunkrade både olja och färskvatten i Brunnsbüttel. Men för att hinna med tidvattnet ut ur kanalen hann vi inte få med tillräckligt med färskvatten. Det saknades 60 kbm i tankarna. På grund av detta blev det ganska snart vattenransonering ombord under resan ner till Dakar.

Söndagen den 6 november blev vi inte väckta förrän kl. 08.00, förmodligen för att det var söndag. Vi passerade fyren Borkum Riff vid lunchtid och FC delade ut fem paket Borkum Riff piptobak till alla backlag till lunchen.

Vi passerade Dovers vita kritklippor under vår färd genom engelska kanalen.
Den mest berömda delen kallas i folkmun Seven Sisters. Klicka för att förstora!

Här blir vi undersökta på nära håll av en sovjetisk "trålare". De undrade nog vad det är för ett gammalt fartyg som Sverige skickat ut på världshaven. Detta hände även flera andra gånger under hela resan. Dessa fartyg brukar kallas "Medlöpare" och gick med samma kurs och fart som vår egen. Denna hade vi sällskap med under cirka tre dygn under vår färd genom engelska kanalen.

Onsdagen den 9 november befann vi oss ungefär mitt i Biscayabukten. Vädret var då fint med ca 15 grader i luften.  Under vår färd genom engelska kanalen hade vi haft ganska dåligt väder med mycket sjögång.

Denna dag blåstes det "Klart skepp" för första gången under resan. Då skall alla infinna sig på sina drabbningsstationer. För skrovhantverkarna innebar det att vi skulle ställa upp iklädda skyddsmask, livväst, kavaj, damasker, skyddshuva med med handskar och sin ID-bricka. Vår uppgift under strid var att stå utplacerade på strategiska ställen ombord och sköta brandsläckning och vid behov även slå fast trästöttor av olika slag på de ställe där skrovet gett vika efter en ev. träff. Även på kvällen den 10 november blåstes det "Klart skepp" igen.

Vädret blev bättre och bättre. Den 11 november kunde vi för första gången ligga på däck och på backen  och sola under våra pauser . Temperaturen i luften var då 18 grader och 19 i vattnet. Vi befann oss denna dag i höjd med södra Portugal.

Här lagas det svartsoppa en stormig natt i Biscayabukten.

Ju längre söderut vi kom i början på resan desto mer kände vi behov av att sola våra vintervita kroppar.

Den 12 november beordrades det "Rent skepp". Alla fick hjälpa till att städa skeppet grundligt från för till akter. Denna dag bytte vi även från vinterbeklädnad till långresebeklädnad. Skrovhantverkarna Jörgen Palm och Stefan Leo fick i uppdrag av fartygspastorn Börje Johansson att göra en filmduk eftersom det skulle visas film på halvdäck denna kväll. Första filmen som visades utomhus var "Äppelkriget".

Eftersom vi hade ca 14 dagar till sjöss innan första hamnen i Senegal skruvade Skrovhantverkarna ihop en filmduk av träskivor som vi sedan målade vit så att vi kunde se alla våra medhavda filmer på däck under mörka kvällar till havs. Här ser vi VPL Jörgen Palm i bar överkropp och en hovmästare som tittar på.

Cap Vert är den västligaste punkten på den afrikanska kontinenten.
När vi rundat udden återstod endast någon distansminut till vårt första delmål Dakar.
Påpekas kan även att Afrikas sydligaste punkt inte heter Godahoppsudden utan Kap Agulhas!

Vid 11-tiden den 16 november kunde vi se land för första gången länge. Det var Senegals kust.
Vi rundade Cap Vert, som är Afrikas västligaste punkt, och ca 15.30 lokal tid kastade vi ankar utanför Senegals huvudstad Dakar.