Min långresa med Älvsnabben 1964-65

Callao

Ca två mil från Perus huvudstad ligger hamnstaden Callao. För att ta sig till Lima var det vanligt att åka Collectivos. Det var gamla amerikanare som lastades fulla med folk som skulle till ungefär samma ställe, så vi åkte med en sådan...

Collectivos

Lima

Väl i Lima åkte vi till svenska sjömanskyrkan där vi bl.a. fick tips om var vi kunde köpa guld till rimliga priser utan att bli lurade. Jag handlade lite smycken till min mor samt min dåvarande flickvän. Jag köpte även en flaska lokalt brännvin, pisco, som min morfar fick när jag kom hem.

Undertecknad vid svenska sjömanskyrkan.

Några av oss (dock inte jag) fick åka på den dåvarande högst belägna järnvägen 1 världen. På 3500 meters höjd fick några lite problem med andningen.

Bahia Santelmo De Las Perlas...

...eller som vi, för enkelhetens skull, kallade Pärlöarna ligger straxt utanför Panama. Där låg vi till ankars något dygn och hade det väldigt skönt.

Badsugna sjömän.
 

Vi hade cykloper och snorklar ombord som vi lånade. Jag hann under en timma bränna mig på ryggen efter att snorklat vid ytan samt “klappa” en muräna som tittade ut ur sin hål. Senare fick jag veta jag kunde ha fått feber om den hade bitit mig. Vi hade även en terränglöpningtävling för att underhålla vår kondition. Det gick dock lite trögt i värmen.

Kokosnötsöppning.
 

Vi hittade kokospalmer som vi pallade från. Det visade sig nämligen att palmerna ägdes av en by i närhet så innevånarna kom paddlande i kanoter till Älvsnabben för att fä ersättning. På något sätt ordnades dock allt till det bästa. Denna ögrupp minns jag ändå som ett riktigt paradis.

Balboa

Vid panamakanalens mynning frän Stilla havet ligger Panama City på ena sidan och Balboa, där också en amerikansk flottbas låg, på den andra. Där lade vi till med Älvsnabben och besökte bl.a. en amerikansk fritidsanläggning samt Miraflores locks vilka utgör början på kanalen.

Panamakanalen

Studiebesök vid Miraflores locks.

Historia och beskrivning

USA har haft inflytande över transporterna på Panamanäset sedan 1846. Kanalen började dock byggas av fransmännen år 1880 men de fick ge upp år 1893 p.g.a. svåra byggförhållanden och sjukdomar. USA tog över men började inte bygga förrän 1904 då man också fick fullständig kontroll över “Panama Canal Zone”. Den invigdes 1914. Kontrollen av kanalen överlämnades år 1999 till Panama.

Kanalen är har tre dubbelriktade slussområden med tillsammans 6 slussar åt vardera hållet. Den största är vid Miraflores Locks, 304 m lång och 33,5 m bred. Minsta djup är 12,5 m.

Slussning.

"Mula".

Vid slussarna hjälper fyra stycken lok till att dra och styra fartyget. Dessa kallas mulor efter de ursprungliga dragarna, mulåsnor. Ett 30-tal slussarbetare kom ombord på Älvsnabbben och skötte förbindelserna med mulorna vilket gjorde att vi aldrig gick emot någon slussvägg.

Genom uppdämningarna har det bildats flera konstgjorda sjöar som man seglar över. På den största, Gatunsjön, är man också som högst över havet, 26 m. Varje fartyg som passerar kanalen drar med sig 200 miljoner liter färskvatten ut i haven så därför fick man på 1930-talet, p.g.a. ökande trafik, bygga en ny konstgjord sjö, Alajuelasjön (Maddensjön).
 

Gatunslussarna.

Genom Gatunslussarna kom vi, efter ca 9 timmars och 77 kilometers kanalfärd, ut i Karibiska havet, Atlanten. År 2007 påbörjades arbetet med ett parallellt slussystem som ska kunna ta ännu större fartyg.

På nästa sida går vi till Puerto Barrios i Guatemala, Charleston, Portsmouth, London och hemfärd.