Min långresa med
Älvsnabben
1964-65
Limerick
|
Det finnes
en båt från Karlskrona
som i värmen sig gärna vill gona
hon mest varje år
på långt resa går
att från isen och snön sig förskona
|
Denna
limerick stod att läsa i “Snabbnytt’, en liten tidning som utkom ombord
varje dag som vi inte låg i land . Den gavs ut med totalt 89
nummer och innehöll allt från telegram från TT, information om kommande
hamnar, referat om strapatser och äventyr i tidigare hamnar, livet
ombord i allmänhet samt limerickar och roliga historier. En inbunden
upplaga med alla “Snabbnytt” såldes efter resan och jag innehar ett ex.
|
Lite
statistik igen:
Postmästaren sålde 21823 frimarken
Vi gjorde av med 2500 rullar toapapper
20 ton potatis gick åt ombord
|
Dopet
Som
traditionen kräver skulle alla som inte tidigare hade passerat ekvatorn
vederbörligen ”klippas, rakas och döpas”. Detta innebar att kung Neptun
med följe i form av de som tidigare gått över ”linjen” såg till att vi
andra döptes ordentligt. Klippning och rakning skedde symboliskt men
sedan fick vi kyssa en tjock mage med en disktrasa insmord med sur jäst.
Kyssa drottningens fot, dricka sillspad samt till sist åka baklänges på
en såpad presenning ner i ett vattenbad blandat med spillolja för att
döpas (se bild).

Undertecknad med kompisen Jörgen.
De något
sura minerna kan nog kanske ha sin illasmakande orsak. Minerna ändrades
dock efter dusch samt långbord på däck med en välsmakande middag.
Lucia
Eftersom vi
hade 14 dagar “i sjön’ mellan Elfenbenskusten och Brasilien så var det
lätt att drabbas av “plåtsjuka” d.v.s. att man blir lättretad och
irriterad på småsaker Därför gällde det att hitta förströelser som
lättade upp. Det var snart Lucia så naturligtvis skulle vi ha en
Luciatävling med efterföljande luciatåg trots att vi inte hade några
kvinnor ombord. Med hjälp av lingarn, ballonger samt en del andra
tillbehör fixades nedanstående luciakandidater.

Sydamerika
Några dagar
före jul anlände vi till en ö utanför Santos i Brasilien som heter Sao
Sebastiao där vi ankrade.
Vi fick åka iland och springa 4 km samt avsluta med ett bad vid
sandstranden. Härligt efter lång tid till sjöss.
Santos
När vi gick
in i Santos var det många nationers fartyg som hälsade oss, bl.a.
svenska och norska. Det är många skandinaviska sjömän som vistats i
dessa hamnkvarter under kaffelastning. Detta märktes även på
hamnkrogarnas namn, “Stockholm bar”, “Scandinavian bar”, “Oslo bar”
o.s.v.
Tyvärr var
även dessa kvarter kända för brottslig verksamhet, t.ex. rån, så den
brasilianska militärpolisen krävde att vi också skulle bidra med MP för
att hålla koll på våra egna sjömän. Detta var inget som vi hade
förberett så i all hast fick vi måla några hjälmar vita samt förse dem
med MP i svart.
Jag och min
kompis “Klintis” hade vaktdygn ombord så vi, tillsammans med en
högbåtsman som kallades för “Tross-Jocke”, blev utsedda att följa med
brasilianarna som MP. Vi var utrustade med batong medan “brassama” även
hade pistol och tillgång till k-pistar. Vårt jobb blev mest att se till
att sätta ett par överförfriskade kamrater i taxi mot Älvsnabben och att
uppmana andra att se till att masa sig “hemåt” innan permissionstiden
gick ut, kl. 24.00. En fördel för oss som “jobbade” var att vi aldrig
behövde betala för oss på barerna, vi blev alltid bjudna, välkomnade och
populära.
Sao
Paulo
Någon dag
senare fick vi åka buss till dåvarande huvudstaden Sao Paulo, en
svindlande färd upp bland bergen på en motorväg där vi ibland hade
mötande körbana många meter ovanför oss och ibland lika långt under oss.

Motorvägen
till Sao Paolo.
I Sao Paulo fick vi se en fantastisk anläggning med tusentals kolibrier
med storlekar från en humla upp till våra minsta småfåglar. Även en
ormfarm med alla sydamerikanska arter hann vi med innan vi fick åka till
en vacker gård, ägd av en svensk, där vi blev undfägnade med allehanda
grillade rätter samt öl som serverades från istäckta tunnor utplacerade
i trädgården. Dessutom gick en liten orkester runt. De spelade och sjöng
både sydamerikanska och svenska melodier. 260 gäster bjöds sedan upp
till dans.

Grillparty
i Sao Paolo.
Bland Santos vackra damer var det en hederssak att man inte konkurrerade
om sjömännen så länge deras fartyg låg i hamn. Någon av oss “råkade”
dejta två tjejer och det blev ett herrans liv med tjejslagsmål och
söndersliten “kalleankamössa” innan ordningen “återställdes”.
Två dagar
innan julafton 1964 satt jag och en santostjej och spelade Elvisplattor
vid en bordsgran i hennes lägenhet. Hon och många andra flickor stod och
vinkade av oss på den yttersta piren när vi på julafton stavade ut för
att fira jul till ankars vi ön Sao Sebastiao där vi hade varit tidigare.
På
är det jul och nyår 1964-65,
Buenos Aires och Mar del Plata.
|