Min långresa med Älvsnabben 1964-65

Julafton 1964

Vi låg alltså till ankars utanfor Brasiliens kust. Det var många som blev lite känsliga denna dag når vi tänkte på våra nära och kära därhemma men vi hjälptes åt att se till att göra det så trivsamt som möjligt ombord. Vi dukade långbord på däck där vi intog en gemensam jullunch med det mesta vi kunde önska oss.

Jullunch.

Vi hade inför avfärden från Sverige lastat ombord ett antal riktiga julgranar som var behandlade för att hålla sig länge. (plast granar var väl knappast uppfunna på den tiden). Varje mäss fick en sådan gran. Fartygsprästen, som kom från Jokkmokk, hade i sin församling tiggt ihop julklappar så att alla 283 ombordvarande fick varsin när tomten gick runt med sin säck.

Julklappsutdelning.

Montevideo

Sedan vi lättat ankar i mellandagarna stävade vi mot Montevideo i Uruguay. Där fräschades fartyget upp inför visning med bl.a. målning och mässingsputsning.

Målande bild
 

Under visningen kom två blyga flickor i 11-13-årsåldern fram till oss och frågade på svenska: ‘Vår mamma, som också är svenska, vill så gärna träffa några hemifrån och höra om Sverige. skulle ni vilja komma hem till OSS middag”. Sagt och gjort, jag och två kompisar tog en taxi till den angivna adressen på kvällen och fick en underbar middag. Mamman var skild/övergiven. Hade dålig kontakt med svenskar och väldigt nyfiken på nyheter från hemlandet. En minnesvärd kväll.

Nyårsafton 1964

Denna kväll var speciell inte bara för att den var inledning på ett nytt år i ett främmande land utan också för att permissionstiden för enda gången under resan var utsträckt till 04.00.

Då vi såg exotiska ut var det många nyfikna som ville bjuda oss, så dyrt blev det inte, men mycket smällande och raketskjutande blev det. Stämningen bland oss svenskar sjönk lite när en raket brändes av inne i en restaurang och en kompis fick ett svart brännmärke på den vita kostymen men alla trevliga människor höjde snart stamningen igen.

Buenos Aires

Strax efter nyår år 1965 stävade vi över den brungrå mynningen av Rio de la Plata mellan Montevideo (Uruguay) och Buenos Aires (Argentina). Färgen kommet av de häftiga skillnaderna mellan ebb och flod vilket drar med sig slam och sand ut i havet.

När lotsen kom ombord beordrade han 18 knops fart. Han fick veta att Älvsnabben endast gjorde 13 knop och utbrast: “Aha, a merchant ship” vilket innehär ett civilt fartyg som servar militären med varor, manskap. sjukvård etc.

I Buenos Aires fick vi ett ståtligt mottagande med salut och många inbjudningar av svenskar och argentinare. Bl.a. var jag ute på Pampas och såg gauchos, sydamerikanska cowboys, fånga nötboskap med hjälp av bolas (boleadoras) som de skickligt kastade runt benen på djuren. Dessutom bjöds vi på lunch bestående av Asado vilket innehar att man använder allt på djuret som det går att göra mat av. Efteråt fick vi reda på vad vi ätit och en del hade jag nog inte valt ifall jag hade vetat om jag säger så.

Vi var även på ett företags fritidsanläggning (SKF tror jag) som bjöd på drinkar på bassängkanten, helstekt lamm, musik och vackra flickor (att tala med). allt som en 19-årig kille kan uppskatta. När vi tre som sitter på bassängkanten gick in på en restaurang i La Boca-området hamnade vi mitt i ett bröllop och snart satt vi vid honnörsbordet, vi var ju så exotiska.
 

Undertecknad som nummer två från höger.

Presidenten

När vi hade allmän visning ombord stannade två vita Cadillacs och ur klev ett par civilklädda män. De anropades av vaktchefen: “Who’s there?” “I’m the president’ blev svaret. ‘‘What president?” “The president of Argentina” kom repliken. Han fick komma ombord.

Mar del Plata

När vi lämnat det översvallande Buenos Aires gick vi efter Argentinas kust till Mar del Plata, en sommarstad där många bättre bemedlade huvudstadsbor hade sina semesterhus. Där blev vi invaderade av besökare under den allmänna visningen vilket gjorde att vi fick ha visning i två dagar vilket inte var brukligt. 5000 personer besökte vårt fartyg. Vi blev, av några ungdomar bjudna på en rundtur i staden vilken avslutades med nattklubbsbesök.

Mar del Plata. Mycket folk var det.

På nästa sida går vi mot Punta Arenas och Valpariso.