Pansarkryssaren Fylgias
långresa 1931-32

 

Innehåll

 

Tryggve Kastrup berättar


Tillbaka till startsidan
för Fylgias långresa

Bombay, Indien

 

 

Colombo, Ceylon

 

York street showing Bristol Hotel and National Bank, Colombo Ceylon.

 

Måndagen den 4 jan.

Då jag kom ut på däck på morgonen kunde man ännu inte urskilja Ceylon, men redan efter c:a 30 min kunde man dunkelt med blotta ögat urskilja en lång, låg landkontur - den underbara ön Ceylon. Snart kunde man även långt i fjärran urskilja några blånande bergsmassiv, vilka dominerar den inre delen av ön. Nu dröjde det inte länge, förrän vi voro framme vid vändpunkten för vår långa resa, Colombo. Lotsen mötte oss utanför hamnen och hjälpte oss in i denna, där vi förtöjde vid en boj omgiven av stora, pampiga passagerarbåtar av vilka det stora flertalet voro engelska.

Colombo är en stad med c:a 150.000 invånare av vilka de flesta är indier. Bland européerna dominerar helt naturligt engelsmännen till antalet, men det finns även många holländare. Engelsmännen är ganska förbittrade på de senare. Båda dessa nationaliteter har stora odlingar av både te, tobak och silke m.m., vilka varor infödingarna köper upp i stora partier. Eftersom infödingarna äro fientligt inställda till engelsmännen, gör de sina uppköp med förkärlek hos holländarna. Engelsmännen kan därför inte avyttra alla sina produkter med sina förluster som följd.

Colombo utgöres liksom alla städer här nere av två olika stadsdelar: en europeisk och en infödingsstadsdel. Den förra var mycket vacker med moderna och vackra byggnader, medan den senare som regel präglas av stort armod, smuts, ohyra och mycket låg levnadsstandard.

Det var planerat kolning omedelbart efter vår ankomst, men på grund av slarv på telegrafverket hade vårt telegram om vår avkomst inte blivit expedierat till vederbörande myndighet. Därför dröjde det hela fm, innan kolpråmarna anlänt och kolningen kunde börja. Lyckligtvis blev kolningen klar innan mörkrets inbrott. Under kolningen gjorde jag en förberedande rekognosering av staden och dess möjligheter, vilken jag fann mycket positiv. Det första, som gladde mitt öga, var stora härliga bananstockar, som hängde i rader utanför alla butiker. Jag förhörde mig om priset och lyckades pruta ner detta till 25 cents (40 sv ören) för 12 bananer. Detta fann jag då mycket billigt, men snart skulle jag komma underfund med, hur grundlurad, jag blivit. En annan vara, som skyltades mycket, var ebenholtselefanter, som suvenir, som är mycket billig på Ceylon, men som hemma betingar ungefär det 15-dubbla priset. Jag köpte efter mycket prutande några sådana och återvände ombord.

 

Klicka för att förstora!

 

tisdagen den 5 jan.

Idag gick jag iland först vid 6-tiden på em. Vi gick till en restaurang, där vi beställde oss en god och riklig middag. Denna kostade 2 rupee (2:80 sv kr), vilket var mycket pengar för oss, men någon gång måste man ju slå på stort. Det finns i Colombo liksom nästan överallt runt om i världen en KFUM-förening eller på engelska YMCA. Denna förening har i Colombo en mycket stor och modern föreningsbyggnad, här avdelad i två avdelningar, en för engelsmännen och en för infödingarna - klasskillnaden går alltså igen. Här kunde vi äta både billigt och gott, varför vi ofta gick hit för att äta. Det finns även sällskaps-, skriv- och läsrum. En mängd olika sällskapsspel finns också, såsom biljard, pingpong och schack m.fl. Föreningen ordnade också billighetsresor för Fylgia besättning i bil i och utom Colombo. Dessutom kunde man genom föreningens försorg för ett ganska billigt pris komma till den 12 svenska mil in på ön belägna gamla huvudsta’n Kandy. Detta skall vara en av de vackraste platserna på jorden och även vägen dit lär vara rent underbar. Den går stundtals långt uppe på bergen längs svindlande avgrunder för att några ögonblick senare följa en liten flod nere i grönskande dalgångar. Det lär finnas gott om elefanter inne på ön, som här får uträtta alla tyngre arbeten. Resan upp till Karidy var emellertid alldeles för dyr för mig med mina små resurser.

 

Klicka för att förstora!

 

Onsdagen den 6 jan.

Denna dag är ju helgdag i Sverige och därför hade besättningen fritt utom vaktkvarteret. Redan på fm begav jag mig iland med ett par kamrater för att gå och bada. Värmen är synnerligen besvärande och då temperaturen i solen ligger omkring de 50 grader som idag, kommer våra tropikuniformer väl till pass. Om man vill bada måste man göra detta i särskilda inhägnader till skydd mot de talrika hajarna. Vi skulle finna en sådan inhägnad, om vi följde stranden i sydlig riktning ett par km. Vi gick både 3 och 4 km utan att upptäcka något badställe. Allt var emellertid så nytt och annorlunda för oss, varför vi fortsatte vår vandring enligt de ursprungliga planerna. Våra strävanden kröntes så småningom med framgång och då vi gått ungefär 7-8 km kom vi faktiskt till en sådan inhägnad. Här klädde vi av oss och våra strävanden belönades, svettiga och varma som vi voro, ett mycket skönt och uppfriskande bad. Vattnet var emellertid för salt för att vi skulle kunna njuta riktigt av badet. Om man fick något av vattnet i mun eller näsa tappade man nästan andan, som det sved.

 

 

Under vandringen tillbaka till sta’n tog vi vägen en god bit från stranden och fick på så vis färska intryck av de tidigare nämnda djunglerna, den enorma växtligheten och i någon mån av folklivet i de små byarna. Ibland fick vi se elefanter i arbete eller badande efter arbetet. I en av byarna köpte vi en bananstock med c:a 125 solmognade, söta, fina bananer för det fabulöst billiga priset av 50 cents (70 ören). Vi började bli trötta och bananerna allt tyngre, varför vi företog sista biten i var sin rischshaw, en hög tvåhjulig kärra springande dragen av någon inföding. “Biljetten” kostar några ören pr km. Vi slutade färden vid en park, där vi satte oss för att äta bananer. Dessa voro emellertid så goda, att vi inte kunde sluta förrän stocken var tömd alltså c:a 40 bananer pr man. Och därefter for vi ombord för att äta kvällsmat, varpå vi återigen for iland, där vi tillbringade resten av kvällen vid pingborden på KFUM.

 

 

Den 10 jan.

14 Pettersson, Wuopio och jag for iland för att bese den mycket omtalade Victoria Garden, som ligger 5 km utanför staden och rik på olika sydländska trädslag. Men även en hel del djur fanns här såsom några björnar, två leoparder, apor och en del fåglar - dock inga sensationer för oss. Däremot fann vi mera intresse för alla de olika träd— slagen och växterna. Där fanns t.ex. en liten växt ung. 2 dm hög, vilken, om man vid- rörde den föll helt ihop, som om den vore död. Efter 5 min reste den sig på nytt och återtog sitt ursprungliga utseende. Av träden minns jag särskilt gummi-, vanilj-, bröd- frukt- och kakaoträden. - Efter ett par timmar återvände vi till Colombo, där en bananstock inköptes och högtidligt uppåts. Resten av dagen tillbringades å KFUM.

 

Klicka för att förstora!

 

Måndagen den 11 jan.

Jag hade vakt och var ombord. Vårt fotbollslag har under vårt uppehåll här spelat två matcher mot det engelska stadslaget. Fylgia försvarade emellertid de svenska färgerna med all heder och spelade 1—1 i första och förlorade med 4-3 i andra matchen. Då motståndarlaget var Colombos bästa, måste vi känna oss tillfreds med resultaten.

 

Tisdagen den 12 jan 1932.

Kl 1100 var Fylgias besök i Colombo avslutat och färden ställdes sakta men säkert åter mot Norden och utgångshamnen Karlskrona. Vårt närmaste mål blir nu Bombay, dit vi enligt färdplanen skall anlända tisdagen den 19 jan på fin, alltså en vecka till sjöss med nya övningar, utbildning och arbeten.

 


Torsdagen den 14 - fredagen den 15 januari

Dessa dagar låg vi för ankar, emedan en den artilleriskjutningar skulle äga rum. Även torpedskjutningar ingick i det ganska omfattande utbildningsprogrammet dessa dagar. Jag passade på tillfället att under uppehållet, hajarna till trots, att ta’ mig ett par uppfriskande dopp. En del av officerarna och några korpraler seglade iland, vilket blev en ganska lång seglats c:a 9 sjömil. Vid mörkrets inbrott hade de ännu ej synts till, varför sekonden, som började bli orolig för dem gav order om strålkastarnas tändning för att dels vägleda “rymmarna” och dels göra det möjligt för oss att upptäcka dem. Efter c:a 15 min syntes ett par raketer avfyras som vägledning för strålkastarna. Vi fann då slupen roendes mot oss men nu på gott och väl 3-4 sjömils avstånd. Det hade blivit vindstilla, varför återfärden måste företagas under rodd. Efter ytterligare någon halvtimme återvände de ombord efter en mycket intressant landstigning men genom återrodden ganska så jobbig.

 

Lördagen den 16 jan

avslutades skjutningarna och den mot Bombay avbrutna färden kunde på nytt anträdas.

 

Klicka i menyn längst upp till vänster för
att läsa om nästa hamn, Bombay, Indien!

 

 

Till början