Pansarkryssaren Fylgias
långresa 1931-32

 

Innehåll

 

Tryggve Kastrup berättar


Tillbaka till Startsidan
för Fylgias långresa

Rotterdam

 

 

 

Gibraltar

 

 

Klicka på bilderna för att förstora!

 

Lördagen den 5 mars.

Vid uppstigningen på däck på morgonen kunde vi ännu inte se land men vi behövde inte vänta länge, ty redan efter en timmes tid kunde vi långt förut på vår styrbordsbog urskilja en hög klippformation skjutande upp ur havet. Det var den av engelsmännen så starkt befästa Gibraltarklippan. Det dröjde en dryg timme, innan vi voro densamma så nära, att vi kunde urskilja detaljerna på klippan. Kl var 1000, då vi efter den sedvanliga saluten löpte in i hamnen.

 

Klicka på bilden för att förstora!

 

 

Här möttes vi av en storslagen anblick. Hela den engelska “Atlanter Fleet” låg nämligen för tillfället till ankars här. Det var stiliga och imponerande fartyg, vill jag lova. Bl.a. såg vi det engelska flagg- och slag- skeppet Lord Nelson, som med sina 40.000 ton och 278 m i längd räknas som ett av världens största örlogsmän, samt slagskeppet HMS Malaya ungefär samma “viktklass”. Som jämförelse kan jag nämna, att Fylgia är 120 m långt, Sveriges längsta, och skulle få plats för om förliga kanontornet på Lord Nelson. Synd bara att vi aldrig fick tillfälle beundra dyrgriparna på nära håll. Besättningen på ett sådant slagskepp uppgår till c:a 4.000 man mot Fylgias 400. Ett par timmar efter uppankringen kom den engelske amiralen ombord och då sköt vi salut även för honom.

 

Klicka på bilderna för att förstora!

 

Söndagen den 6 mars.

Kl 1000 gick Wuopio, Pettersson och jag iland för att bl.a. försöka få gå upp på toppen av klippan, där fästningens starkaste befästningsverk finns. Det var emellertid helt omöjligt. Vi försökte flera olika vägar men överallt möttes vi av hinder av olika slag. Om inte någon post hindrade oss, så slutade vägen framför en mur eller en stängd grind. Vi fick emellertid en god motion dessa timmar, då kuperingen helt naturligt är betydande. Vi foro ombord relativt tidigt och stannade där resten av dagen.

 

Måndagen den 7 mars.

Idag har jag haft vakt och alltså inte varit iland. Slagskeppen lättade under fm och ankrade senare på redden, varifrån de följande dag skulle avgå till England. Ubåtarna avgick dit redan under måndagen.

 

 

Klicka på bilden för att förstora!

 

Klicka på bilderna för att förstora!

 

Onsdagen den 9 mars.

Kl 1400 lämnade vi den intressanta platsen Gibraltar och under ännu så länge bästa tänkbara väderleksförhållanden och med vinden rakt akterifrån fortsatte
vi hemresan
nu med Rotterdam som nästa “rastplats”.

 

Fredagen den 11 mars.

Vi närmade oss Biskayabukten och vädret, som hittills varit det bästa, slog hastigt om. Vinden ökade hastigt i styrka, slog om till styrbords bog och “Sjöberg” började alltmer visa sitt biskayahumör samt spolade över Fylgia snart riktigt ordentligt. Men värre skulle det bli.

 

Lördagen den 12 - söndagen den 13 mars

tillbringade vi på Biskayan. Dessa dygn var vindstyrkan troligen den hårdaste under hela resan. Sjön gick oroväckande hög och sjöarna sköljde över hela fartyget från för till akter. Maskinerna gick med 10 knop, men fartygets fart kom knappast över 3—4 knop.

 

Måndagen den 14 mars.

Under fm rundade vi Bretagne och styrde nu in i Engelska Kanalen. Vindstyrkan var relativt oförändrad, men sjön hade lagt sig betydligt.

 

Tisdagen den 15 mars.

Nu hade vi riktigt kommit in i Kanalen och den engelska kusten syntes under hela em på vår babordssida. Under morgonen ökade vinden åter i styrka samtidigt som den blev kallare. Då vi låg i lä av engelska fastlandet, var sjögången inte längre så besvärande och under em:s lopp började det dessutom lugna ner sig. Men ack, vilken kyla mötte inte oss tropikfarare ! - åtminstone kände det oroväckande kallt.

 

Klicka i menyn längst upp till vänster för
att läsa om nästa hamn, Rotterdam!

 

 

Till början