Till
Älvsnabbens
startsida

 

Inledningen
om Fylgias
långresa
1931-32

Vigo
Spanien

Malta

Port Said
Egypten

"Sotaredagen"

Aden
Jemen

Colombo
Sri Lanka

Bombay
Indien
 och Perim
Jemen

Alexandria
Egypten

Gibraltar

Rotterdam
Holland

Färden hemåt
mot Sverige, Malmöbesöket
och
hemkomsten

Jetonger om resan.
Klicka för att föstora!

Porträtt av Tryggve Kastrup. Klicka för
att förstora!

 

 

 

 
Pansarkryssaren Fylgias långresa 1931-32

Aden, Jemen

 

Onsdagen den 17 — söndagen den 20 dec.

Resan har fortsatt helt programenligt under en stigande värme och besättningen har övergått till de vita uniformerna. Många av oss har under nätterna hängt upp sina kojer mellan stag, lejdare, skorstenar, bryggräcken och mycket annat på däck och över-byggnaden och där sovit under den tropiska stjärnhimlen - en ganska fantastisk syn med alla dessa efter sjöhävningen svängande kojerna. Detta fortsatte många av oss under ett par månaders tid, då vi låg till sjöss — i hamnarna hade det kanske inte gått. Temperaturen 29° i vattnet, 35-36 i skuggan på däck.

 

Måndagen den 21 dec

kl 0900 anlände vi till Aden. Salut växlades med den engelska befästningen. På redden låg två små engelska bevakningsfartyg samt en motsvarande fransk för ankar. Aden består av två från varandra helt olika stadsdelar, långt skilda från varandra i flera avseenden. Vid hamnen låg den mindre stadsdelen, den europeiska, i vilken säkerligen de få européerna bor. För att komma till den större och betydligt folkrikare stadsdelen måste man färdas 5 engelska miles på en god asfalterad bilväg uppe i bergen inne i landet. Denna stadsdel, “degusstan” låg på sluttningen av en för 100-tals år sedan utslocknad vulkan med tämligen höga bergskedjor runt omkring. För att komma dit måste man fara genom ett knappt tre meter brett och 20 m högt pass c:a 50 m. I denna del av Aden bor infödingarna: araber, negrer, hinduer, indier, judar m.fl. Stadsdelen gav mest intryck av att vara en arabby. En kolossal lukt och osnygghet rådde överallt. Människor och djur lågo om varandra utefter husraderna. Bland djuren märktes isynnerhet kameler, getter samt en otrolig mängd katter, men även åsnor och mulor förekom. Dock inga hästar. I land rådde en fruktansvärd värme, säkerligen icke understigande 40 grader i skuggan. De påstår, att denna trakt skall vara en av de varmaste platser på jorden. Det regnar endast under några dagar av året och då i september. Det kan dock inträffa, att trakten kan vara utan regn under tre år i sträck. För att därför kunna förse staden med färskvatten året runt har för många år sedan byggts en mängd stora reservoarer uppe i bergen. Dessa skall vara några av de mest storslagna byggnadsverk i världen. De står alla i förbindelse med varandra - då den översta är tömd påbörjas automatiskt tappningen av den närmast under liggande.

 

Klicka för att förstora!

 

Första dagen, vi lågo i Aden, var jag iland under ett par timmar på em. Vid 6-tiden på kvällen for jag emellertid iland igen i sällskap med ett par kamrater. Vi avtalade med en chaufför att köra oss upp till arabsta’n för två shillings. Vid framkomsten begärde han emellertid ytterligare två shillings, vilket vi protesterade mot på det bestämdaste. Dispyten blev intensiv — två shillings är en förmögenhet för fattiga svenska flottister. Skaran degusar runt oss växte för var minut och tog givetvis parti för sin “landsman”, som talade sin för oss oförståeliga rotvälska med sina sympatisörer. För dessa la’ han säkerligen ut texten på ett för honom fördelaktigare sätt. Tänk er själva att i denna atmosfär i ett kompakt mörker endast svagt men trolskt upplyst av oljelampor (elektricitet fanns givetvis inte), inga européer på 8 km:s avstånd och med ett 100—tal hotfulla nästan mordlystna infödingar trängande på från alla håll ! Endast en sak återstod att också betala våra två sista shillings. Om jag hade behärskat engelskan bättre, skulle jag ha avtalat en mötesplats med chauffören, där vi riktigt hade kunnat talats vid. Hade det inte varit för den iråkade situationens skull, vet jag inte vad som kunde ha hänt. Hade vi inte betalat, tror jag, att jag vet vad som hänt.

Nåja, ett litet äventyr piggar ju bara upp och sätter litet färg på tillvaron och därför glömde vi snart det hela och övergick till att i lugn och ro bese staden, vilket var gjort på en halvtimme. Vad som mest förvånade mig, var det höga priset på apelsinerna. För en penny (8 öre) fick jag ingen apelsin, endast ett litet skratt och en skakning på huvudet. För en svensk 10-öring fick jag emellertid 2 st. Lurar bäst som lurar sist ! För att inte bli lurade ännu en gång beslöt vi oss för att gå tillbaka den närmare en svensk mil långa vägen. Jag som är ganska vältränad njöt i fulla drag av den härliga turen i det vackra månskenet, men mina kamrater var emellertid ganska förbi av trötthet och ville att vi skulle skramla ihop våra sista slantar till en bil den sista biten. Men min envishet segrade.

 

Klicka för att förstora!

 

Tisdagen den 22 dec

Tillbringade jag hela dagen ombord, eftersom jag hade vakt.

 

Klicka på bilderna för att förstora!

 

Bilder från Aden. Klicka för att förstora!

 

Onsdagen den 23 dec.

Vid 13-tiden gick jag iland för att göra en del inköp. Jag hade också för avsikt at ta mig ett kallt julbad det var ju lille Julafton. Ett kallbad skulle det bli men med tanke på vattentemperaturen c:a 27_280 - kunde man lika gärna kalla det för ett varmbad. Och så salt se’n! Det sved både  i ögon och uppe i näsan och därför kunde man inte njuta i vattnet så länge. Då jag soltorkar, och det gick fort, kände jag hur hela kroppen blivit strävt insaltad. Kl 1700 återvände jag ombord, eftersom vi kl 2000 skulle fortsätta den 12 dygn långa resan över norra delen av Indiska Oceanen till Colombo på Ceylon, vändpunkten under vår resa. Vi skulle alltså fira både jul- och nyårshelgerna till sjöss i tropisk hetta.

 

Torsdagen den 24 dec julafton.

Vädret var bra men litet blåsigt. Under fm gjordes förberedelser för julfirandet. Julgranarna plockades fram barrfria men pyntades och gjordes fina, girlanger och signalflaggor hängdes upp och alla hjälpte till att skapa julstämning ombord. På em voro alla fria och kl 1800 bänkade vi oss vid rikhaltiga julbord framdukade på gångborden. Här saknades ingenting, som hör till en svensk julmiddag. Lutfisk, julskinka leverkorv, sylta, risgrynsgröt och mycket, mycket annat hade medförts hemifrån och nu dukats fram. Stämningen var den bästa och efter måltiden delas julklapparna ut, bl.a. en påse med apelsiner, torkade russin, nötter och gotter. Under tiden gick chefen och alla officerarna omkring och önskade God Jul. Kvällen förflöt på angenämt sätt med skämttävlingar o.d. Sannerligen ett annorlunda julfirande och många gånger gick tankarna till Klostergatan 7 och man undrade, hur de hade det där hemma i snödrivorna och vinterkylan.

 

Fredagen den 25 - söndagen den 27 dec.

Vi hade några angenäma dagar ombord och med undantag för vaktgöring helt fria från arbete och övningar. Under fredagen var vädret finfint men under lördagen började det blåsa, vinden ökade allt mer och mer i styrka för att slutligen under söndagen ha nått full stormstyrka. Barometern sjönk kraftigt under två dygn och allmänt ansågs detta vara resans hitintills värsta storm. Ingen olyckshändelse inträffade och sjösjukan hade vi lämnat bakom vid det laget.

 

Måndagen den 28 - onsdagen den 30 dec.

Under måndagskvällen började stormen bedarra för att under tisdagen nästan helt ha upphört. Sjön gick dock fortfarande hög och Fylgia rullade nog så otrevligt. Under onsdagen fick vi ett underbart väder och mycket varmt.

Torsdagen den 31 dec - nyårsafton.

På grund av nyårsaftonen voro vi fria på em. Vädret var det bästa. Kl 1800 avåts en liknande festmåltid som under julaftonen och även denna gång delades frukt- och gottispåsar ut efter middagen till hela besättningen. Kl 0000 avfyrades ett storartat fyrverkeri och kanonerna mullrade ut vår hälsning till ett par ångare, som syntes vid horisonten. Medelst signalstrålkastare önskade vi dem dessutom ett gott nytt år.

 

Fredagen den 1 januari 1932

I gryningen syntes en liten fyrs sken längst borta vid oceanens horisontlinje, vilket härledde sig från en fyr på en liten ensam söderhavsö flera dagsresor från närmaste land. Ön bar det sydländskt präglade namnet Minikoi. Eftersom det var nyårsdagen och besättningen hade fritt, bestämdes att vi skulle stanna här denna dag och alla skulle få gå iland, först babords- och därefter styrordsvakten. Detta mottogs med stor entusiasm. Efter middagen embarkerade vi livbåtarna och sluparna och färden ställdes till den tre km avlägsna ön. Denna var något större än Ven, men var i motsats till vår Öresundsö helt skogbeklädd, ja, riktig urskog bestående till största delen av palmer och brödfruktträd. På den norra stranden låg en mindre ångare uppkastad av stormen. Den hade nog legat där i många år, då den var helt överrostad och delvis sönderslagen av sjöarna. Det var för långt att gå till den men i kikare syntes detaljerna ganska väl. Färden till och från ön var inte helt riskfri, tvärtom. Sluparna var fullastade, varför styrarna måste ta’ det försiktigt vid passagen över korallrevet, som sträckte sig ungefär 200 m från ön och runt denna. Revet låg strax under vattenytan och var svårt urskilja i den ännu ganska höga sjön. Risken för kantring var stor, då man även tänker på faran från hajarna, som är mycket vanliga i dessa farvatten. Åtskilliga hade nog hjärtat i halsgropen vid det laget. Tack vare både tur och skicklighet gick både ut- och återresan bra.

Då vi kom iland möttes vi av en stor svärm svarta infödingar, vilka med gapande munnar och stora ögon bekikade oss. Alla voro emellertid mycket vänliga och tillät oss gå och se oss om var vi ville. En bit innanför skogsbrynet låg en stor by med säkert några tusen invånare. Det var mycket intressant och spännande se dem, viga som apor, klättra uppför nästan helt raka och lodräta stammar efter kokosnötter till oss. I synnerhet barnen fann ett stort nöje i att låta fotografera sig tillsammans med svenska flottister. Kvinnorna däremot sprang så snart de såg en kamera riktad mot sig. Om de var rädda för sådana märkvärdiga tingestar eller om de inte ville ha sina “fagra” anleten bevarade åt eftervärlden vet jag ej. Efter ett par timmars uppehåll på ön, anträdde vi den farofyllda återfärden till Fylgia. Strax efter återkomsten ombord sattes full fart och vi anträdde sista delen av resan till Colombo.

 

Klicka för att förstora!

 

Klicka för att förstora!

 

Lördagen den 2 - söndagen den 3 jan.

Under lördagsfm började det på nytt blåsa upp och “sjöberg” började göra sig alltmer påmint för att slutligen slå in över backen och försätta Fylgia i en obehaglig rullning. Detta väder karaktäriserade båda dessa dagar.

 

Klicka i menyn längst upp till vänster för
att läsa om nästa hamn, Colombo, Sri Lanka!

Till början