Pansarkryssaren Fylgias långresa 1931-32

Denna reseberättelse är gjord av Tryggve Kastrup som samlat sina bilder och dagboksanteckningar i två stora, tjocka fotoalbum. De består av en massa svart-vita foto, tidningsurklipp och vykort i både färg och s/v. Dagbokstexterna är först nedskriva på papper på skrivmaskin och sedan inklistrade i albumen. Tidningsurklippen med bilder och berättelser från resan skrevs av olika personer ombord och skickades hem till bl.a. Karlskrona-tidningen, Blekinge Läns tidning och Svenska dagbladet. Berättelserna och bildtexterna på dessa sidor kommer dock endast från Tryggves egna dagboksanteckningar.

Pansarkryssaren Fylgia.
 

Modell av Fylgia som finns på Marinmuseum i Karlskrona.
 

Så här ser albumen ut. Klicka för att förstora dem:

Färdrouten

Karta över resan. Klicka för att förstora!

Fygias officerare

Tryggve Kastrup i egen hög person.

Lättningsdagen måndagen den 16 nov 1931

Lättningsdagen är inne. Vädret är bra, men ändock inte det bästa. Solen tittar sparsamt fram då och då. Dagens första arbete, rengöringen, går raskt undan och är färdigt efter en timmes tid. Därefter vidtages vissa förberedande lättningsarbeten såsom fallrepens intagande, livbåtarnas upphissande i dävertarna m.m. Redan vid 12—tiden började stora massor av människor att samlas å Kungsbrokajen. Kl 1.10 anlände amiralitetspastor Holmberg för att hålla en kort gudstjänst. Kl 1.45 hissades ångslupen, varefter det sista fallrepet inhämtades. Precis på slaget 14.00 hissades ankaret och full fart sattes ut mot Kungsholmsgattet.

Allt mer och mer försvann den svenska kusten för att slutligen strax före mörkrets inbrott alldeles försvinna ur sikte. Med i medeltal 9 knops fart stävade vi sakta men säkert genom Hanöbukten mot det stora vida havet.
 

Korum ombord före avresan av amiralitetspastor Ernst Holmberg.

Tisdagen den 17 november

Vädret var i stort sett detsamma som under måndagen med den skillnaden, att då och då förmärktes en liten regnskur. På förmiddagen gjordes fördelning till “drabbning” och “klart skepp”. Vid 12—tiden började land synas både på babords- och styrbordssidorna. Vi gingo söder om Bälten och närmade oss mer och mer staden Kiel och kanalen med samma namn.

Något utanför staden passerade vi en tysk befästning för vilken vi gav svensk salut: 21 skott med 57 mm kanonerna. Denna hedersbetygelse besvarades på samma vis från de tyska befästningsverken med samma antal skott. Efter en stund anlände en tysk lots ombord, vilken sedan medföljde tills ungefär halva kanalens längd tillryggalagts, där han förfångades av en annan herre med samma nationalitet och samma yrke. I Kiel intogs åtskilliga tusen liter tyskt och danskt öl samt många ggr mera vatten.

Strax innan det började mörkna, ung kl 1600, kastade vi loss från kajen och fortsatte vår färd in genom Kielkanalen, vilken sorgligt nog passerades under mörker och där befinna vi oss f.n. Nu är det emellertid tid att hänga upp sin hängkoj och “knyta” sig.

Onsdagen den 18 nov.

När jag vaknade på onsdagsmorgonen, inbillade jag mig, att jag befann mig liggande i en gunga. När jag kom till klarare medvetande, kom jag underfund med, att det var till en viss grad med sanningen överensstämmande. Gungan, jag befann mig i, var min koj och gungningarna orsakades av Nordsjöns långa, jämna rullningar. Vi hade under nattens lopp lämnat Kielkanalen och hunnit en god bit ut i Nordsjön. Sjön gick redan hög, men jag skulle snart komma underfund med, att det var ett intet mot det, som komma skulle. Vinden och sjöarna tilltog i styrka allt mer och mer och därmed även besättningens (bland vilken även jag inberäknas) sjösjuka. Då jag kojade på kvällen, var mitt tillstånd allt annat än det bästa.

Torsdagen den 19 nov.

Denna dag skall jag endast draga ett svart streck över. Min sjösjuka hade då nått sitt maximum och jag var allt annat än avundsvärd.

Fredagen den 20 nov

anlände vi till Engelska Kanalen. Ju längre in i denna, vi kom, ju mera avtog sjöarna i styrka och storlek. Nu var min sjösjuka alldeles försvunnen.

Biskayastorm.

Lördagen den 21 och söndagen den 22 nov

tillbringad ute på Biskayabukten. Detta hav har ju ett särdeles dåligt anseende, emedan där alltid blåser full storm. Lördagen kunde vi emellertid njuta av ett tämligen lugnt och behagligt väder. Mot lördagskvällen började det emellertid blåsa upp ganska bra för att på söndagen vara full storm. Storm är nog ett ganska lindrigt uttryck. Mindre orkan passar nog bättre. Tack vare den hårda sjön inträffade en del haverier ombord. B1.a. fick vi vår waterborn på babordssidan avknäckt på mitten. På söndagskvällen började vi närma oss spanska kusten.

Klicka i menyn längst upp till vänster för
att läsa om första hamnen, Vigo i Spanien!