Pansarkryssaren Fylgias långresa 1931-32

Vigo, Spanien

Vykort över Vigo.

Måndagen den 23 nov.

När jag på måndagsmorgonen kom upp på däck, kunde jag långt i fjärran för över om babord urskilja några berg, som avtecknade sig mot himlen. Vi följde kusten till kl 15, då vi girade babord och styrde in till Vigo. Det är en stad av ung Lunds storlek, vad invånarantalet beträffar men till ytan betydlig större. Den har ett ovanligt idylliskt läge vid en vik, som skjuter en god bit in i det pyreneiska bergsmassivet. På en bergssluttning ligger staden. Längst uppe på toppen ligger en gammal spansk befästning. På redden den låg spanska jagaren Miguel de Cervantes. Då de traditionella saluterna och alla övriga artighetsbetygelserna utväxlats lät Fylgia sitt ena ankare gå ung 700 m från land.

På väg in mot Vigo i Spanien.

Efter en stund anlände den svenske konsuln i en med den svenska flaggan besmyckad slup. - På kvällen var det landpermission för fria vakten. Eftersom jag hade vakt denna dag, var jag tvungen att stanna ombord till nästa dag.

Tisdagen den 24 nov.

Tidigt på morgonen såg vädret ganska skapligt ut, men upp mot dagen mulnade det upp allt mer och mer. Besättningen ordnade med förberedelserna för den stundande kolningen. Så t.ex. spändes presenningar ut för att skydda gråfärgen. Kl 9 anlände en stor båtlast med spanjorer, “degus” som vi kallade dem. De var gott och väl ett hundratal och i alla åldrar från pojkar till fullvuxna karlar. Alla var småväxta och hade en viss likhet med zigenare. Det första, de gjorde då de kom ombord, var att vila sig ett tag och tigga cigaretter. Därefter började de ordna med träställningar på fartygssidan för de olika langarna. Då detta var gjort, vilade de sig på nytt. Nu började det emellertid regna och eftersom spanjorerna tycktes mer än lovligt rädda för litet regn, ville dessa uppskjuta kolningen till nästa dag. Kolningen kunde emellertid ej uppskjutas, varför vi av sekonden fingo order att göra oss klara för kolning om 15 min, såvida spanjorerna inte dessförinnan hade börjat. Då dessa märkte, hur det stod till, ångrade de sig emellertid och började arbetet. Det var en lustig syn att se dem, dessa småväxta män, springa med en halvfylld kolkorg 1 ena handen och ett paraply i den andra. Kl 1400 voro de emellertid trötta och nekade fortsätta, varför alla ombordvarande av besättningen, fingo övertaga arbetet. Många bland dessa, även jag, hade då redan åkt iland och sluppo på så vis ett otrevligt jobb. Nu blev det en annan fart på arbetet och effekten torde ha mer än femdubblats. Ungefär 460 ton kol togs ombord. Som förut nämnts var jag iland på permission, men tack vare det dåliga vädret, hade jag en mycket tråkig och våt eftermiddag, varför jag for ombord redan vid 18-tiden.

Onsdagen den 25 nov.

Dagen började med samma tråkiga väder. Under fm verkställdes storrengöring efter kolningen, varefter jag vid 4-tiden åkte iland. Nu hade det slutat regna och var sedan glädjande nog uppehållsväder resten av dagen. Jag tog en promenad i stan och redan vid 7-tiden återvände jag till kajen för att återvända ombord men kom precis lagom för att se en av Fylgias slupar lägga av från kajen. Nu fick jag alltså gå här och vänta en timmes tid.

Denna timme kom emellertid att gå mycket fortare, än jag hade trott. Jag kom nämligen i samspråk med ett par spanjorer och ett par mycket trevliga sådana. De kunde något litet engelska, ungefär lika mycket som jag och det vi inte klarade med munnen, det gick med fingrar eller papper och penna. Timmen gick fort och snart var jag tvungen att säga farväl för att fara ombord.

Torsdagen den 26 nov.

Efter rengöringen på fm började förberedelserna för avfärden. Kl 1100 började ankarspelet arbeta och Fylgia sätta fart. Ännu en gång växlade vi salut med den spanska jagaren. Efter en stund satte vi full fart och Fylgia ångade ut mot Atlantens kraftiga dyningar. Eftermiddagen gick till ända med diverse arbeten och snart var det tid att koja.

Fredagen den 27 och lördagen den 28 nov.

Nu äntligen hade vi fått ett härligt väder, soligt och varmt men ännu litet kyla i skuggan - ungefär som några vackra majdagar hemma i Sverige. Under lördagsem, då vi närmade oss Gibraltarsund, blev trafiken betydligt livligare. Vi mötte det ena fartyget efter det andra, dock ännu inget under segel. Klockan var ungefär 10 på kvällen, då vi passerade Gibraltar. Det var skada, att detta skedde under mörker, ty det hade onekligen varit mycket intressant att få studera denna nästan historiska plats i dagsljus. Men vi skall ju besöka Gibraltar under hemresan, då vi ligger där i hela 5 dygn med tillfälle till besök både i fästningen och sta’n.

Söndagen den 29 nov t.o.m. onsdagen den 2 dec.

Om dessa dagar har jag inte mycket att förtälja. Hela söndagen hade vi spanska bergstoppar på vår babordssida. En av dessa var t.o.m. så hög, att den var snötäckt och lyste vackert i solskenet. Detta var f.ö. den skönaste dagen hittills under resan. Under em stoppade vi upp för att bereda fartygets olika roddarlag en timmes välbehövlig träning inför det förestående besöket i den brittiska flotthamnen på Malta.

Klicka i menyn längst upp till vänster för
att läsa om nästa hamn, Malta!