|
Pansarkryssaren Fylgias
långresa 1931-32
Colombo, Ceylon
York street showing Bristol Hotel
and National Bank, Colombo Ceylon.
Måndagen den 4 jan.
Då jag kom ut på
däck på morgonen kunde man ännu inte urskilja Ceylon, men redan efter
c:a 30 min kunde man dunkelt med blotta ögat urskilja en lång, låg
landkontur -
den
underbara ön Ceylon. Snart kunde man även långt i fjärran urskilja några
blånande bergsmassiv, vilka dominerar den inre delen av ön. Nu dröjde
det inte länge, förrän vi voro framme vid vändpunkten för vår långa
resa, Colombo. Lotsen mötte oss utanför hamnen och hjälpte oss in i
denna, där vi förtöjde vid en boj omgiven av stora, pampiga
passagerarbåtar av vilka det stora flertalet voro engelska.
Colombo är en stad
med c:a 150.000 invånare av vilka de flesta är indier. Bland européerna
dominerar helt naturligt engelsmännen till antalet, men det finns även
många holländare. Engelsmännen är ganska förbittrade på de senare. Båda
dessa nationaliteter har stora odlingar av både te, tobak och silke
m.m., vilka varor infödingarna köper upp i stora partier. Eftersom
infödingarna äro fientligt inställda till engelsmännen, gör de sina
uppköp med förkärlek hos holländarna. Engelsmännen kan därför inte
avyttra alla sina produkter med sina förluster som följd.
Colombo utgöres
liksom alla städer här nere av två olika stadsdelar: en europeisk och en
infödingsstadsdel. Den förra var mycket vacker med moderna och vackra
byggnader, medan den senare som regel präglas av stort armod, smuts,
ohyra och mycket låg levnadsstandard.
Det var planerat
kolning omedelbart efter vår ankomst, men på grund av slarv på
telegrafverket hade vårt telegram om vår avkomst inte blivit expedierat
till vederbörande myndighet. Därför dröjde det hela fm, innan
kolpråmarna anlänt och
kolningen kunde börja. Lyckligtvis blev kolningen klar innan mörkrets
inbrott. Under kolningen gjorde jag en förberedande rekognosering av
staden och dess möjligheter, vilken jag fann mycket positiv. Det första,
som gladde mitt öga, var stora härliga bananstockar, som hängde i rader
utanför alla butiker. Jag förhörde mig om priset och lyckades pruta ner
detta till 25 cents (40 sv ören) för 12
bananer. Detta fann jag då mycket billigt, men snart skulle jag komma
underfund med, hur grundlurad, jag blivit. En annan vara, som skyltades
mycket, var ebenholtselefanter, som suvenir, som är mycket billig på
Ceylon, men som hemma betingar ungefär det 15-dubbla priset. Jag köpte
efter mycket prutande några sådana och återvände ombord.
Klicka för att förstora!
tisdagen den 5 jan.
Idag gick jag
iland först vid 6-tiden på em. Vi gick till en restaurang, där vi
beställde oss en god och riklig middag. Denna kostade 2 rupee (2:80 sv
kr), vilket var mycket pengar för oss, men någon gång måste man ju slå
på stort. Det finns i Colombo liksom nästan överallt runt om i världen
en KFUM-förening eller på engelska YMCA. Denna förening har i Colombo en
mycket stor och modern föreningsbyggnad, här avdelad i två avdelningar,
en för engelsmännen och en för infödingarna - klasskillnaden går
alltså igen. Här kunde vi äta både billigt och gott, varför vi ofta gick
hit för att äta. Det finns även sällskaps-, skriv- och läsrum. En mängd
olika sällskapsspel finns också, såsom biljard, pingpong och schack
m.fl. Föreningen ordnade också billighetsresor för Fylgia besättning i
bil i och utom Colombo. Dessutom kunde man genom föreningens försorg för
ett ganska billigt pris komma till den 12 svenska mil in på ön belägna
gamla huvudsta’n Kandy. Detta skall vara en av de vackraste platserna på
jorden och även vägen dit lär vara rent underbar. Den går stundtals
långt uppe på bergen längs svindlande avgrunder för att några ögonblick
senare följa en liten flod nere i grönskande dalgångar. Det lär finnas
gott om elefanter inne på ön, som här får uträtta alla tyngre arbeten.
Resan upp till Karidy var emellertid alldeles för dyr för mig med mina
små resurser.
Klicka för att förstora!
Onsdagen den 6 jan.
Denna dag är ju
helgdag i Sverige och därför hade besättningen fritt utom vaktkvarteret.
Redan på fm begav jag mig iland med ett par kamrater för att gå och
bada. Värmen är synnerligen besvärande och då temperaturen i solen
ligger omkring de
50 grader som idag, kommer
våra tropikuniformer väl till pass. Om man vill bada måste man göra
detta i särskilda inhägnader till skydd mot de talrika hajarna. Vi
skulle finna en sådan inhägnad, om vi följde stranden i sydlig riktning
ett par km. Vi gick både 3 och 4 km utan att upptäcka något badställe.
Allt var emellertid så nytt och annorlunda för oss, varför vi fortsatte
vår vandring enligt de ursprungliga planerna. Våra strävanden kröntes så
småningom med framgång och då vi gått ungefär 7-8 km kom vi faktiskt
till en sådan inhägnad. Här klädde vi av oss och våra strävanden
belönades, svettiga och varma som vi voro, ett mycket skönt och
uppfriskande bad. Vattnet var emellertid för salt för att vi skulle
kunna njuta riktigt av badet. Om man fick något av vattnet i mun eller
näsa tappade man nästan andan, som det sved.
Under vandringen
tillbaka till sta’n tog vi vägen en god bit från stranden och fick på så
vis färska intryck av de tidigare nämnda djunglerna, den enorma
växtligheten och i någon mån av folklivet i de små byarna. Ibland fick
vi se elefanter i arbete eller badande efter arbetet. I en av byarna
köpte vi en bananstock med c:a 125 solmognade, söta, fina bananer för
det fabulöst billiga priset av 50 cents (70 ören). Vi började bli trötta
och bananerna allt tyngre, varför vi företog sista biten i var sin
rischshaw, en hög tvåhjulig kärra springande dragen av någon inföding.
“Biljetten” kostar några ören pr km. Vi slutade färden vid en park, där
vi satte oss för att äta bananer. Dessa voro emellertid så goda, att vi
inte kunde sluta förrän stocken var tömd — alltså c:a 40
bananer pr man. Och därefter for vi ombord för att äta kvällsmat, varpå
vi återigen for iland, där vi tillbringade resten av kvällen vid pingborden
på KFUM.
Den
10 jan.
14 Pettersson, Wuopio och jag
for iland för att
bese den mycket
omtalade Victoria Garden, som ligger 5 km utanför staden och rik på
olika sydländska trädslag. Men även en hel del djur fanns här såsom
några björnar, två leoparder, apor och en del fåglar - dock inga
sensationer för oss. Däremot fann vi mera intresse för alla de olika
träd— slagen och växterna. Där fanns t.ex. en liten växt ung. 2 dm hög,
vilken, om man vid- rörde den föll helt ihop, som om den vore död. Efter
5 min reste den sig på nytt och återtog sitt ursprungliga utseende. Av
träden minns jag särskilt gummi-, vanilj-, bröd- frukt- och kakaoträden.
- Efter ett par timmar återvände vi till Colombo, där en bananstock
inköptes och högtidligt uppåts. Resten av dagen tillbringades å KFUM.
Klicka för att förstora!
Måndagen den 11 jan.
Jag hade vakt och
var
ombord. Vårt
fotbollslag har under vårt uppehåll här spelat två matcher mot det
engelska stadslaget. Fylgia försvarade emellertid de svenska färgerna
med all heder och spelade 1—1 i första och förlorade med 4-3 i andra
matchen. Då motståndarlaget var Colombos bästa, måste vi känna oss
tillfreds med resultaten.
Tisdagen den 12 jan 1932.
Kl 1100 var Fylgias
besök i Colombo avslutat och färden ställdes sakta men säkert åter mot
Norden och utgångshamnen Karlskrona. Vårt närmaste mål blir nu Bombay,
dit vi enligt färdplanen skall anlända tisdagen den 19 jan på
fin,
alltså en vecka till
sjöss med nya övningar, utbildning och arbeten.
Torsdagen den 14 - fredagen den 15
januari
Dessa dagar låg vi för
ankar, emedan en den artilleriskjutningar
skulle äga rum. Även
torpedskjutningar ingick i det ganska omfattande utbildningsprogrammet
dessa dagar. Jag passade på tillfället att under uppehållet, hajarna
till trots, att ta’ mig ett par uppfriskande dopp. En del av officerarna
och några korpraler seglade iland, vilket blev en ganska lång seglats
c:a 9 sjömil. Vid mörkrets inbrott hade de ännu ej synts till, varför
sekonden, som började bli orolig för dem gav order om strålkastarnas
tändning för att dels vägleda “rymmarna” och dels göra det möjligt för
oss att upptäcka dem. Efter c:a 15 min syntes ett par raketer avfyras
som vägledning för strålkastarna. Vi fann då slupen roendes mot oss men
nu på gott och väl 3-4 sjömils avstånd. Det hade blivit vindstilla,
varför återfärden måste företagas under rodd. Efter ytterligare någon
halvtimme återvände de ombord efter en mycket intressant landstigning
men genom återrodden ganska så jobbig.
Lördagen den 16
jan
avslutades
skjutningarna och den mot Bombay avbrutna färden kunde på nytt anträdas.
Klicka i menyn längst
upp till vänster för
att läsa om nästa hamn, Bombay, Indien!
|
