Pansarkryssaren Fylgias långresa 1931-32

Alexandria, Egypten

Vykort med texten "The Pyramids of Gizeh". Klicka för att förstora!

Tisdagen den 16 febr.

Alexandria, Kl 0800 skymtade ett låglänt land långt förut. Kl 0900 blåstes “båda vakterna till ankars” och kl 0930 anlände vi till Alexandria. Efter den sedvanliga saluten styrde vi in i den vidsträckta hamnen, säkerligen den största hittills under resan. Här låg bl.a. ett par egyptiska kustbevakningsfartyg. Även här fanns en svensk konsul, som kom ombord någon stund efter det vi förtöjt. Det dröjde inte länge, förrän en svärm av krejarbåtar anlände och krejarna ville komma ombord med sina varor, vilket dock inte beviljades förrän nästa dag. Detta accepterade emellertid inte dessa utan pockade hotfullt på att få komma ombord omedelbart. De voro synnerligen oförskämda och högljudda, men ombord kom de inte förrän nästa dag..

Onsdagen den 17 febr.

Idag hade jag kunnat gå iland, men då jag låg efter med min korrespondens och många där hemma väntade på brev från mig, stannade jag ombord och arbetade undan brevskrivningen.

Klicka för att förstora!

Torsdagen den 18 febr.

Under onsdagskvällen hade kolpråmarna anlänt och förtöjts utmed babordssidan, men kolningen skulle ske först idag under fm. Vid 8-tiden anlände ett par pråmlaster degusar, som skulle utföra kolningen. Samma fenomen inträffade här liksom i Port Said på utresan och f.ö. även några andra hamnar, att så snart degusarna kommit ombord blev det en kapplöpning mellan dessa till våra svinmatstunnor, vilka tömdes i de uthundrades magar inom loppet av 30 minuter och var ett “gott” bevis på under vilka urusla och fattiga förhållanden de sämre lottade i de sydligare länderna lever.

Så snart den värsta hungern stillats, igångsattes kolningen kl 0800 och avslutades kl 1100, då 360 ton tagits ombord. Ej heller denna dag var jag iland.

Fredagen den 19 febr.

Jag var ledig idag och kunde farit iland, men jag tänkte vänta till söndag och då ta en riktig heldag i Alexandria.

Lördagen den 20 febr.

Jag har haft vakt idag och varit ombord hela dagen.

Söndagen den 21 febr.

Kl 0900 for jag iland med några kompisar. Vår avsikt var, att titta på den fotbollsmatch mellan stans bästa lag (med flera landslagsspelare) och Fylgias lag, som skulle spelas i Alexandrias stadion med plats för 60.000 åskådare. Vårt lag hade ett par dagar tidigare vunnit över polisernas lag med 4-2. Eftersom detta lag är mycket populärt här och räknas till absoluta toppen, men ändå fick stryk, tänkte de ärade egyptierna, att det är bäst visa de där vikingarna, att även vi sydlänningar kan spela fotboll. Därför mötte de blå—gule ett lag, som på flera punkter förstärkts med landslagsspelare. Färden till stadion kommer jag aldrig att glömma. Vår taxi och en annan med ett gäng underofficerare startade samtidigt från hamnen och de båda chaufförerna var tydligen osams och hade vardera ett mål för ögonen: att komma först till målet. Rätt igenom världsstaden med dess intensiva trafik och massor av fotgängare på gatorna turades bilarna om att ligga först. Värst var det genom de s.k. basarerna, där det vimlade av folk. Chaufförerna hängde över sina signalhorn och visade ingen som helst hänsyn mot vare sig annan trafik eller varandra. Då vi, trots allt helskinnade, nått vårt mål och betalt, uppstod ett synnerligen animerat gräl mellan de båda sydlänningarna. Men köra bil det kunde de!

Fotbollsplanen låg, grön och välskött, inramad i en förtjusande anläggning. Vi åskådare från Fylgia fingo intaga hedersplatserna å kungliga läktaren med på ena långsidan och här mådde vi som prinsar i de stoppade fåtöljerna ! Fylgias musikkår spelade några nummer, innan spelet började och detta uppskattades mycket av den till ett par tusen uppgående publiken. Prick kl. 1000 sprang Fylgialaget in på plan och möttes av “Du gamla, Du fria..”, som åhördes stående av publiken. Strax därefter intågade motståndarlaget och den egyptiska nationalsången spelades — alltså en landskampsritual som om vi vore på Stockholms stadion. Spelet tog sin början och det såg bra ut för de “kristne”, men efterhand gick initiativet allt mer över till motståndarlaget. Konditionen tröt hos sjöfararna, den tryckande värmen gjorde sitt och nederlaget slutade vid 9—2 efter ett jämnt spel första halvleken.

Klicka för att förstora!

Efter matchen foro vi ombord för middagsskaffning, varefter vi på nytt åkte iland för att bättre bese sta’n, fotografera samt göra en del inköp. Eftermiddagen förflöt på angenämaste vis. Här var mycket att se och liksom i alla tidigare hamnar så helt annorlunda, än vad vi äro vana vid. En plåga var emellertid alla de tiggare, villiga guider och vägvisare men allra värst skoputsarna. Man hade alltid 6-7 omkring sig, som ville borta våra skor. De var synnerligen påträngande och då vi givetvis alltid var välborstade, då vi gick iland, nekade vi till erbjudandet. I ett obevakat ögonblick - man kunde ju inte ha alla under uppsikt - kunde man helt plötsligt få ett surt ägg kastat på sina skor och då hade man inget annat val och måste givetvis snällt betala för hjälpen. De kunde bli mycket hotfulla och vi rekommenderades alltid ombord att följas åt i gäng om minst 3-4. En sak förvånade oss mycket, vilka språkgenin egyptierna voro och många hade lärt sig en hygglig svenska. Vid 20—tiden for vi ombord mycket nöjda med vår dag.

Klicka för att förstora!

Klicka för att förstora!

Tisdagen den 23 febr.

Kl 1500, då herr Pettersson, Wuopio och Kastrup foro iland med samma avsikter som förra gången: att shoppa och se på sta’n. Vi hade väl gått en timmes tid, då vi träffade ett par kadetter, som hade sällskap med en fin egyptisk herre med en flott Fiat. Dessa skulle just sätta sig in i bilen för en liten rundtur. Eftersom där var gott om utrymme i vagnen inbjöds vi att följa med. Vi tackade naturligtvis “ja” och placerade oss som grevar i baksätet och så bar det av. Vår guide körde oss omkring i sta’n närmare två timmar och visade oss de intressantaste sevärdheterna. Kl 1800 skulle de båda kadetterna på middag på svenska konsulatet, varför vi körde dem dit och avpolletterade dem där. Eftersom vi tänkt göra en del inköp i infödingsstaden bland de s.k. basarerna bådo vi vår värd köra oss dit och hjälpa oss med inköpen. Detta gjorde han mycket gärna och han hjälpte oss bra tillrätta. Han skjutsade oss därefter ner till hamnen och efter att ha givit varandra våra adresser togo vi ett hjärtligt farväl av varandra, varefter vi foro ombord med 7-båten nöjda och belåtna med vår eftermiddag.

Klicka för att förstora!

Onsdagen den 24 febr.

Kl 1100 voro vi färdiga att återigen anträda den avbrutna hemresan - nu med Gibraltar som närmaste och mycket intressanta etappmål. Nu skulle vi ligga till sjöss 11 dagar. Under hela veckan, vi legat Alexandria, hade vädret varit ganska kallt och blåsigt. Nu, då vi lämnat land akter om slog vädret hastigt om och vi fick den härligaste dag, vi haft på länge: helt vindstilla och lysande varmt lysande från en molnfri, djupblå medelhavshimmel. Vattnet hade en underbart vacker blå färg, ja, förutsättningen för en synnerligen trivsam seglats över Medelhavet tycktes vara de bästa. Det var emellertid endast “lugnet före stormen”. Redan vid 18-tiden började det blåsa upp och vinden till tog på ett olycksbådande sätt i styrka och intensitet.

Torsdagen den 25 - söndagen den 28 febr.

Om dessa dagar har jag endast att berätta, att full storm rådde mest hela tiden ibland kryddat med något regn. Sjösjukan började göra sig ganska starkt påmind bland den numera f.ö. relativt sjöstarka besättningen Under söndagen började vinden lägga sig och mot kvällen fick vi ett uppskattat lugnt och bra väder. Vid middagstiden passerade vi ögruppen Malta med staden La Valetta (som vi ju besökta under utresan) på mycket nära håll på vår babordssida.

Klicka för att förstora!

Måndagen 29 febr — tisdagen den 1 mars.

Vi har med närmare 12 knops fart stadigt fortsatt väster ut längs Afrikas nordkust och hela tiden haft de höga afrikanska bergen med många snöhöljda toppar inom synhåll på vår babordssida. Under tisdags-em hade vi den största stridsmässiga övningen hitintills under resan. Som vanligt under dessa övningar tillhörde jag fingeringspersonalen under fänrik Edenberg och skulle arrangera sprängladdningar, haverier, tårgasfylla olika utrymmen, med “dödsbrickor” och skademarkeringar döma ut eller oskadliggöra viss personal m.m., allt verkligt omväxlande och trevligt. Tisdagskvällen närmade vi oss huvudstaden Algier i franska Algeriet, där vi skall ankra upp på redden över onsdagen för målning och uppsnyggning. Chefen ville ha Fylgia i ett presentabelt skick, då vi i Gibraltar skulle sammanträffa med den stora engelska “Atlanter fleet” världens största och modernaste örlogsfartyg.

Onsdagen den 2 mars

kl 0800 ankrade vi strax utanför Algier efter att ha saluterat den franska flaggan. Det verkade som att fransmännen inte tänkte besvara denna hedersbetygelse, men dock, efter en halvtimmes förlopp började det smälla inåt sta’n till. De hade emellertid inte haft någon svensk flagg därav dröjsmålet och hade därför istället tagit sin egen, den franska “trikoloren”. Omedelbart efter ankringen påbörjades målningsarbetena och fortsatte sedan hela dagen. Någon permission för besättningen blev det inte här.

Torsdagen den 3 mars.

Under förmiddagens lopp avslutades arbetena med målning och uppsnyggning och kl 1500 voro vi klara att fortsätta vår avbrutna färd. Vädret var lugnt och om man frånräknar de kraftiga dyningarna visade sjön upp en av sina bättre sidor.

Fredagen den 4 mars.

Färden fortsatte under för Fylgias förhållanden hög fart, stundtals 12 knop, mot Gibraltar. Vädret fortfarande det bästa. Hela dagen hade vi Spaniens höga snötäckta bergstoppar på vår styrbordssida.

Klicka i menyn längst upp till vänster för
att läsa om nästa hamn, Gibraltar!