HMS Älvsnabben
Svenska flottans långreselegend

HMS Älvsnabben var i tjänst som minfartyg i svenska flottan under åren 1943 till 1980 och var samtidigt flottans långresefartyg mellan 1953 till 1980. Hon gjorde under dessa år 25 vinterlångresor som utbildningsplatform för blivande sjöofficerare, varav två var världsomseglingar. Panamakanalen passerades 22 gånger, Suezkanalen 4 och Kielkanalen hela 28 gånger. Hon gjorde dessutom cirka 15 kortare utlandsbesök under somrarna. På denna webbplats finns berättelser och bilder som över 200 personer bidragit med om alla dessa långresor och ett par av sommarresorna också. Välj långresa i menyn nere till vänster.

Älvsnabben beställdes under andra världskriget som ett vanligt torrlastfartyg av Stockholms Rederi AB Sveas dotterbolag Rederi AB Saturnus hos Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg. På grund av bristen på ”riktiga” örlogsfartyg övertogs detta skeppsbyggnadskontrakt av Marinen, mycket tack vare ett kraftfullt initiativ av dåvarande försvarsministern Per Edvin Sköld och i augusti 1942 tecknade EMV kontrakt med Kungliga Marinförvaltningen för byggande av ett Minfartyg.

Man utgick från skrovritningarna för ett handelsfartyg av Sveabolagets F-typ, (en fartygstyp som man sammanlagt byggde 12 systerfartyg av) som modifierades så att man erhöll ett fartyg som dels kunde ta ombord och lägga ut ett stort antal minor, dels hade en icke föraktlig vapen bestyckning.
 

Detta vykort togs den 2 februari 1968 utanför Venezuelas nordkust från en av livbåtarna som sjösatts för att fartygets fotograf Thomas Broberg, numera Schreiber, skulle kunna ta några bra bilder. Vid tillfället forcerar Äbn med 14 knop! Detta berättar kk Christer Fredholm, sekond 1967-68 och fartygschef sommaren 1968. Vykortet är skänkt av Jonas Malmberg, motormek på resan 1972-73. ”Hon är den av flottans båtar som jag tyckt bäst om. Den tid som jag fick tillfälle att vara ombord på henne var min absolut bästa i flottan”. Citat av Kjell Närkhammar som tjänstgjorde ombord 1946 och 1947.

Redan den 20 oktober 1942 kölsträcktes NB 341 ÄLVSNABBEN på EMV, för övrigt samma dag som EMV sjösatte NB 330 Jagaren SUNDSVALL. Själva byggandet av fartyget gick på mycket kort tid och fartyget sjösattes den 19 januari 1943 och efter knappt tre månader gick hon på provtur den 12-17 april med leverans till Kungliga Flottan den 9 maj 1943.

Hon bär ett stolt namn i den svenska flottans historia, namnet på den gamla ankarplatsen i Stockholms södra skärgård, varifrån Sveriges flottor alltsedan Erik XIV:s dagar utgått på sjötåg till rikets värn. En sommardag 1943 styrde Älvsnabben för första gången förbi den plats, efter vilken hon fått sitt namn, och alltsedan dess fram till 1980 har hon gjort trogen tjänst i kustflottan och lokalstyrkorna.

Älvsnabben utnyttjades de första åren som minfartyg. Fartyget utförde flera riktiga minfällningar och många övningsminfällningar. Den praktiska minutbildningen i flottan bedrevs till stor del på Älvsnabben. Man skulle kunna säga att hon var ett minörernas ”flaggskepp”.

Endast några månader efter leveransen utsattes Älvsnabben för ett allvarligt tillbud. Den 26/10 1943 kolliderade fartyget med s/s Vindö på Mysingen. Ett stort hål revs upp i bordläggningen och fartyget var i sjunkande tillstånd, då det sattes på grund vid Söderhälls fyr. Efter några dagar kunde Älvsnabben tas flott för inbogsering till varv, där reparation skedde. Hon gick på grund 1952 på Långholmen i Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård. Jagaren Halland försökte först dra loss henne, men lyckades inte utan en bogserbåt från Röda bolaget fick komma. Det blev en 10 meter lång reva i botten, berättar Bo Brosson som var med. I oktober 1952 gick hon även på grund utanför Saltholm i Öresund. Sydsvenska Dagbladet har en bild på henne i sitt arkiv när hon sitter fast på grundet.

När långresorna efter kriget åter sattes igång utnyttjades till en början kryssarna Fylgia och Gotland som långresefartyg. Fylgia utrangerades emellertid efter några år och även Gotland började bli gammal. Man såg sig om efter ett lämpligt långresefartyg och fann att Älvsnabben skulle lämpa sig väl. Hon hade stora utrymmen i mindurkarna, vilka kunde utnyttjas som lektionsutrymmen och som förråd, hon var ett mycket sjödugligt fartyg med stor aktionsradie och var framför allt billig i drift. Normalt förbrukade hon endast 10-11 kbm olja/dygn.

Så här skrev bl.a. FC på första långresan 1953-54, Oskar Krokstedt:
Älvsnabben var inte lika ”marinvacker” som Fylgia och Gotland men hon var ett betydligt rymligare fartyg med stort mindäck för exportindustrin att använda i utlandet. Hon var byggd för att segla på oceanerna och var mycket bra i sjön trots att kanonerna satt ganska högt upp och hade en rullningsperiod i klass med passagerarfartygen. Hennes stora aktionsradie och låga driftskostnader kom att sätta sin prägel på färdplanen, som omfattade flera hamnar och längre tid till sjöss än vad som varit vanligt de senaste åren.

Citat av Calle Mathisson i Blekinge Läns Tidning 21 mars 1980 när Äbn precis kommit hem från sista långresan.
Klicka för att läsa hela artikeln och många fler.
 

Älvsnabben kom att göra totalt 25 långresor utomlands varav 2 stycken var världsomseglingar. Dessutom gjordes minst 10 sommarresor varav en var till USA 1976 i samband med deras 200-års jubileum. På somrarna var bland annat sjukvårdsbefälskurserna för blivande vpl marinläkare delvis förlagda till Äbn. 1966-67 medföljde även dåvarande Kronprins Carl Gustaf som aspirant.

Totalt är det ca 6500 man som rest utomlands med Äbn mellan 1953-1980. Hon har besökt 161 olika utländska hamnar eller uteankarplatser i nästan 80 olika länder, varav USA och Brasilien är de mest välbesökta.

När Älvsnabben kom hem efter den 25:e och sista långresan 1979-80, räknade maskinchefen Folke Holm ut med ledning av maskinjournaler att motorn gått över 13 år i gångtimmar. Något hade bytts ut under åren, bl.a. kolvar och däckel. På grund av slitage hade varvtalet reducerats från 133 v/min till 116 v/min under senare år. Maskinfolket döpte motorn till ”Matilda”, efter australiska soldaters marschsång på 116 steg/min (Sv. flottans var 117/min, varje steglängd 87 cm, räknat från häl till häl). Maskinchefen Folke Holm gjorde 10 långresor och 1 sommarresa med Älvsnabben.

1982 såldes Älvsnabben som skrot till A. Lindbergs metaller i Karlskrona (heter numera Stena). De sparade en del delar från henne som numera kan ses vid ingången till deras industriområde strax utanför Karlskrona.

Mössbandet i rött. Köpt i markan ombord av Jan Säfwe på resan 73-74

Vid inlöpandet till Taranto i Italien på långresan 1976-77, berättar Thomas Kvist, som var VPL radiosignalist på denna resa.
Fotot, som kunde köpas i markan på flera resor, är skänkt av B-G Håkansson, matros på resan 1977-78. Klicka på bilden för att förstora!

Ett foto innan nedbestyckningen 1961

Hon hade innan dess även förligt medelsvårt artilleri (15,2 cm) och luftvärns-pjäser i dubbellavetter i barbetterna förut.

Från 1956 när hon går under Sandöbron på Ångermanälven.
Ett kolorerat foto som förmodligen är taget av Rulle Söderlund eller Klints foto i Lunde, berättar Christer Westin på Polyfoto i Kramfors.

Älvsnabben dieselmotor, som kallades Matilda. B&W (Burmeister & Wain) 9 cyl 2 takt enkelverkande på 3000 ihk vid 133 varv/min. Motortyp 950 V. F-90. Tillv. nr. 380 Eriksbergs Mek Verkstad Göteborg 1943.  Bilden är tagen av Björn Cruse sommaren 1974.

Klicka på bilden ovan för att höra originalljudet från henne under 1 minut.
Det är inspelat utanför gunrummet vid trappan ned till maskinrummet av Carl F Ebeling som var tandläkare på resan 1977-78.

Film från 1963 under gång i Hårsfjärden.
Filmad av Kurt Johnsson från T111 Argo (Plejadklass) som vid den tiden var UM ombord.
Bidrag från Caj Söndborg. Klicka på bilden för att se filmen!

Älvsnabben vid Markusplatsen i Venedig på långresan 1968-69. Bilden är skänkt av Thomas Cederström.

Foto från besöket i Funchal (Madeira) i januari 1969.
Skänkt av Christer Svanbeck från resan 1968-69. Funchal är den hamn som besöktes flest gånger under alla år. 8 besök blev det.

Älvsnabben på väg in i Willemstad på Curacao på långresan 1968-69. Bilden kommer från Thomas Cederström.

Utanför Azoerna på sista resan 1979-80. Bilden kommer från Jan Nilsson.
Ponta Delada på Azoerna besöktes 7 gånger under långreseåren.

Actionbild med HMS Älvsnabben, HMS Halland och flygvapnet. Skänkt av John-Erik Hahne, U 3 Veteranbesättning (www.u3.se).

Bilden, som är från 1957 eller 1958 (Halland har inte den jätteradarantenn hon fick senare) är från en så kallad samverkansdag för kadetter från flyg, arme och flotta och här fick flygvapnet visa vad de kunde. Krevaden från flygminbomb (600kg) och Lansenplanen fortsätter med raketanfall. Kustflottan låg uppradad till ankars under skådespelet som sedan fortsatte med uppvisning av flottan med msv artilleri och LV, ubåtsjakt med AU-granater och sjunkbomber och ibland fick en ubåt skjuta en stridstorped mot lämpligt mål. Det gällde ju att imponera på varann! Text av Hans Carlsson FM Malmö och U3:s veteranbesättning.

Älvsnabben i annorlunda kamouflagemålning från 17/4 1951. Skänkt av Curt Borgenstam, FM Malmö.

Från Alexander Strachan i Österrike kommer denna bild med följande förklaring:
I got the picture from my father-in-law who performed a rather unusual technical problem solving project in Georgetown just before the ship had the passage booked through the Panama Canal. Anecdote to Georgetown as it is and was a criminal city - the crew went off the ship to amuse themselves.
When military police collected them - I was told - roughly 80% of all members were robbed off or "lost" their belongings.

Från Christer Filipsson kommer även en liten filmsnutt på Äbn:s sista gösflagga. Han skriver så här om den: "Köpte den av en son till en flottist som var den sista besättningen på båten innan upphuggningen 1982. Han hade stulit den men sonen hoppades att det nu var preskriberat.
Den finns kvar och efter mig tänker jag skänka den till Flottans Män."